Har ni hört Markus Krunegårds fenomenala låt Ibland gör man rätt ibland gör man fel ? Låten är klockren och för att citera en anonym kommentar på Youtube är det "Livsfilosofi på hög nivå".
Jag tog bort alla gamla blogginlägg. Det är dags för en nystart. Jag har bestämt mig, och även om jag faller igen så får det vara slut på deppiga desperata inlägg om livet som allmänt störd 18-åring från Halland. Det här är bloggen om Julia och Feykir. Precis, bloggen om Feykir.
Feykir är min 10-åriga islandshästvalack och hur töntigt det än låter så är det han som får mig att orka gå upp på morgonen. Lyckan är faktiskt att ha en häst, en islandshäst. Hästar sviker aldrig, de ljuger aldrig, de är aldrig elaka, de är bara helt genomkloka.
Jag har sagt det så många gånger förr, men nu har jag fan bestämt mig! Jag ska inte falla igen, jag ska ta emot hjälp även om det känns skitlöjligt och jag ska må bra. Tänk hur bra jag har det, jag har inte någon jävla cancer eller obotlig MS, jag råkade bara gå in i väggen rätt rejält i vintras. Det går ju att lösa! Det är ingenting, inte i det stora hela.
Jag tänker på Anna-Stina, hon kämpade in i det sista och ville inget annat än att leva. Det är klart att det inte är jämförelsebart och det är klart att man måste ta utbrändhet på fullt allvar, men det är ingenting. Som sagt, ingenting i det stora hela.
På tal om Anna-Stina, det som hände är fortfarande ofattbart. Jag saknar dig, jättemycket. <3
Den här sommaren ska jag fokusera på Feykir, och på stalljobbet. Och jag tror, att om jag inte tänker så mycket så kommer det gå bra. Jag har alla möjliga möjligheter och chanser, det är bara att ta dem! Vem vet när man får chansen igen? :)
Det är fjärde sommaren jag är i stallet nu. Första sommaren fick jag rida Gáta. Hon var tjock och skulle ridas två timmar i skritt varje dag. Jag kunde bara en ridväg - Varpetrundan. Vi red samma runda varje dag och lyckan var total, åtminstone från min sida. ;)
Andra sommaren hyrde jag Kráka. Det var den bästa sommaren i hela mitt liv! Lisa och jag jobbade i stallet. Vi red ut nästan varje dag och hästarna kan nog aldrig ha fått en mer välbehövlig semester efteråt. ;) Underbara Kråkan. Den sommaren var så underbar! Hade jag fått återuppleva ett enda minne så hade jag valt just den sommaren, rödluvesommaren.
Förra sommaren var första sommaren med Feykir. Jag åkte på FEIF Youth Cup i USA och jobbade resten. Vad mycket jag har lärt mig de här åren (Nu lät jag som en 50-åring!).
Den här sommaren kommer bli bra. Det är bara min hjärna som kan ställa till den och jag ska inte låta den göra det. Nu jäklar! Att jobba är roligt och jag har Feykir på helfoder, mer kan jag inte önska mig. Vill man till Island en vacker dag får man kämpa, nu ska jag kämpa! Kämpa mot alla dumma tankar. Nu jäklar! Nu jäklar Feykir! :)
Allt dåligt för med sig något gott - Markus Krunegård
/Julia
