Igår red jag Feykir, Katla, Fina och Tindra. Finns det något roligare än att rida? Nu känner jag att en viss person misstolkade den meningen...
Feykir och jag klättrade i den berömda klätterbacken. Han gick som en åsna i tölten, men det är nog mest mig det är fel på, som inte kan få till tölten ordentligt på honom. Det är nog jag som är åsnan. Men åsna eller inte så är han den bästa i världen, min Feykir. Jag låter som en 10-åring, men jag tycker så mycket om min mustang. ;)
Idag och inatt ska han få gå i Svens enorma gräshage, härligt! På måndag ska vi rida för Lollo, det ser jag fram emot!
Jag red ut på både Fina och Katla, vilka roliga hästar! Finas tölt är helt enorm!
Sedan red jag vackra Tindra uppe på travbanan. Alla fina hästar, med Tindra som avslutning, gjorde mig helt lycklig! :)
Idag var Ina och jag på Kungsmässan och handlade lite kläder. Jag var på jakt efter ett par svarta gladiatorsandaler, tyvärr gick det inte riktigt som jag ville. Jag kan säga såhär, när du provar storlek 36 och skorna ändå glappar överallt, då har du SMÅ fötter. Mus-fötter. Man känner sig rätt cool när man går fram till kassan och frågar "Hej, har ni dom här i 35?".
Barnavdelningen, here I come!
/Julia
lördag 29 maj 2010
Just a mortal, with potential of a superman
Att drömma är att leva.
Innan jag dör vill jag uppfylla mina drömmar, allihop. När jag gick i sjuan skrev jag en lista. En lista med saker jag ville göra, som jag egentligen inte vågade. Jag lovade mig själv att jag skulle ha uppnått alla de där målen, och bockat av varenda punkt på listan innan jag tog studenten. Sedan glömde jag allt det där.
Jag hittade listan igår, i min byrålåda. Listan var skriven av en rädd, men faktiskt inte särskilt korkad, 13-åring. Igår kunde jag kryssa i varenda ruta efter varje på punkt på listan. Listan är avklarad och jag har inte på långa vägar tagit studenten.
För fem år sedan såg jag listan som en stege, en stege upp till vaddå? Målen och uppgifterna blev svårare ju längre högre upp på listan de hamnade. Jag klarade dem, men vad uppnådde jag egentligen? Kanske blev jag lite starkare, eller lite modigare. Egentligen tror jag mest att jag blev äldre, och lite klokare.
Det är kanske är dags att skriva en ny lista. Fast den här gången vill jag ha längre tid på mig, hela livet, tror jag. Den här listan får ingen deadline. Jag hoppas på att glömma av den, och hitta den om 10 år. Var är jag då? Vem är jag då? Hur många mål har jag då lyckats uppnå?
Lyckas man uppnå alla sina mål under en livstid, då har man nog funnit meningen med livet.
/Julia
Innan jag dör vill jag uppfylla mina drömmar, allihop. När jag gick i sjuan skrev jag en lista. En lista med saker jag ville göra, som jag egentligen inte vågade. Jag lovade mig själv att jag skulle ha uppnått alla de där målen, och bockat av varenda punkt på listan innan jag tog studenten. Sedan glömde jag allt det där.
Jag hittade listan igår, i min byrålåda. Listan var skriven av en rädd, men faktiskt inte särskilt korkad, 13-åring. Igår kunde jag kryssa i varenda ruta efter varje på punkt på listan. Listan är avklarad och jag har inte på långa vägar tagit studenten.
För fem år sedan såg jag listan som en stege, en stege upp till vaddå? Målen och uppgifterna blev svårare ju längre högre upp på listan de hamnade. Jag klarade dem, men vad uppnådde jag egentligen? Kanske blev jag lite starkare, eller lite modigare. Egentligen tror jag mest att jag blev äldre, och lite klokare.
Det är kanske är dags att skriva en ny lista. Fast den här gången vill jag ha längre tid på mig, hela livet, tror jag. Den här listan får ingen deadline. Jag hoppas på att glömma av den, och hitta den om 10 år. Var är jag då? Vem är jag då? Hur många mål har jag då lyckats uppnå?
Lyckas man uppnå alla sina mål under en livstid, då har man nog funnit meningen med livet.
/Julia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)