tisdag 20 juli 2010

krönikor

Annika Marklunds blogg är en av mina favoriter, hon verkar rätt cool den tjejen. Hennes blogg finns på aftonbladet.se, läs den!
"Ingenting får mig att bli tio år igen som ljudet av hovar mot asfalt", skriver Annika i veckans krönika. Hela texten var så bra. Den handlar om hästar, visst, men det var inte det jag fastnade för.
Hon skriver sådär bra som jag också vill skriva. När enkelhet och jordnära ord väcker eftertanke hos läsaren, då är man grym.

/Julia

Goodbye ruby tuesday

Twilightfilmerna är överskattade, det har nog fler än jag konstaterat. Soundtracken till filmerna är däremot rätt fantastiska. Mer än okej, faktiskt.

Idag har jag fallit offer för 44832982 blodtörstiga blinningar och ser därför ut som en 18-åring med en lindrig släng av vattenkoppor. Är man snygg så är man...

Feykir gick jättebra idag. Jag trodde verkligen att han skulle vara passtaktig och stel efter vilan, men han töltar på. Vi gjorde en rolig övning idag på en raksträcka. Några steg i tölt -galoppfattning - galopp några steg - ner till tölt - ny fattning, osv. Varannan fattning vänster- och varannan fattning högergalopp, han tog det som en dans och spikade rätt galopp varje gång. Det kändes bra! Jag har gett mig fan på att bli bra på det där med galoppfattningar, jag önskar bara att det fanns lite mer motor och jäklar anama i min käre häst. Men ibland smäller det till och då gäller det att ta vara på ögonblicket (som i V5-finalen sist)! Lite fler sådana ögonblick hade inte varit fel. ;)

Eva och jag hade kvällsfodringen. Hon räddade min kväll och blodsockernivå med en god kycklingsallad innan vi tog in alla (5!!!!) hästarna. Det var så lite att göra att hon skjutsade hem mig, så nu sitter jag här igen. Bloggberoendet har tagit över igen, däremot har antalet läsare nog sjunkit ganska drastiskt, åtmistone kommentarna. ;)

Mina tankar återkommer ständigt till Anna-Stina. Då slår mig också tanken att jag faktiskt "bara" var en kompis, en kompis från stallet. Det slår mig hur ont det måste göra som förälder, och som syster. Hur orkar man?

/Julia