Jag rider bara ut hela tiden, och just nu bara i skritt.
Det är hur härligt som helst (det är bara, bara, bara det går att slappna av till 100 %) och jag hade verkligen inte velat vara utan någon av de där turerna, men jag har en känsla av att jag går bakåt i min ridning just nu. Typ.
Jag har inte ridit i paddocken på 4704804 år. Eller jo, ridskolan varannan vecka och det är verkligen jätteroligt! Synd bara att det är så sällan.
Jag bara längtar tills Feykir är i bättre kondition så att man kan träna i paddocken igen. Även om paddocken kanske inte är Feykirs bästa vän så skulle nog jag behöva rida en lektion eller kurs för någon.
Jag älskar att rida i paddocken, men Feykir har nog aldrig riktigt förstått grejen med det där. Jag längtar i alla fall efter att rida där igen!
Jag är lite rädd att de på Island ska tycka att jag är helt värdelös på att rida...
Jag red barbacka på Feykir idag, han är en snäll mustang. På eftermiddagen red jag Sota med Amanda (och hennes häst som jag glömt av namnet på...), det var roligt! Sota har så sjukt mycket energi, tänk om hon kunde ge lite till Feykir! ;)
Imorgon är det fredag, sedan börjar helgen.
Lite utgång, lite träning inför Lusse-showen, lite ridning, lite bio och lite Ullared. Jag tycker det är jobbigt att vara ledig, man måste alltid hinna med så mycket då. Hade jag fått välja hade jag nog legat på soffan hela helgen, men det får jag göra när jag blir pensionär. ;)
De säger att det är okej att gråta, men det är klart som fan att det inte är okej! Tårar är svaghet som leder till ensamhet.
Och de säger att man aldrig är ensam, men det är ju precis det man är. Hårt mot hårt mot ensamheten.
/Julia
