lördag 25 september 2010
Vi som aldrig vågar någonting, vi som gick hand i hand med tomma ord
Jag frågar mig själv, är det verkligen värt det?
Är det värt det 365 dagar om året?
Jag tror inte det.
Vill inte-vill inte-vill inte.
Det gör bara ont.
Rädslan är att bli Sveriges största egoist.
Förlåt.
Ångest.
Godnatt. Imorgon är en ny dag.
Var?
Var tog den tjejen vägen?
Senare inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)