tisdag 5 april 2011
En kärlekssaga
Sagan om Julia och Feykir är snart slut. Tack Feykir för allt du lärde mig. Tack för alla gånger du räddade mig. Tack för att du förändrade mitt liv. Min svarta mustang, min konungahäst. Den 23 december år 2008 blev du min, bara min. Där stod du i stallgången iklädd tomteluva. Min fina, fina häst. Jag kommer alltid att älska dig. Och hur många mil det än är mellan oss, så kommer det alltid att vara Julia och Feykir. Julia och Feykir. Jag kommer alltid att älska dig.
torsdag 6 januari 2011
måndag 3 januari 2011
IMORGON!
Alice och jag höll på att börja gråta när vi skulle säga hejdå idag, inte okej! Åh vad jag kommer sakna den människan! Tur att det finns facebook. ;)
Vi åt pizza i stallet och jag fick två böcker och en jättefin tröja av Margret och Lollo! :)
Underbara Raudhetta!
Sedan red jag ut på Feykir med Alice och Kolfinna. Vi red barbacka på de becksvarta vägarna. Hur vi lyckades överleva utan att stöta på "The Blair Witch" eller en älg är fortfarande ett mysterium!
Med vår fina mörkerrädsla vågade vi inte rida så långt, så när vi kom tillbaka red vi lite töltkadrilj i paddocken också. Lika bra att ladda redan nu inför nästa julshow. ;) Vi avslutade med ett race uppför Margrets backe. Feykir är en snabb herre!
Feykir från Löjtnantsgården, världens vackraste häst. Vi har kommit långt tillsammans, den svarta mustangen och jag. Jag berättade för honom att jag ska åka till Island imorgon, men jag vet inte om han förstod. Så länge han får ett halmnät och lite müsli är han nöjd.
Min fina, fina, fina Feykir. <3
Just nu känns ett halvår som en evighet. Fast nej, allt här hemma finns ju kvar i sommar också. Jag ska ju inte flytta till en annan galax eller så.
Imorgon vid den här tiden befinner jag mig på Island. Imorgon är början på något nytt.
Hejdå Sverige!
/Julia
Vi åt pizza i stallet och jag fick två böcker och en jättefin tröja av Margret och Lollo! :)
Underbara Raudhetta!
Sedan red jag ut på Feykir med Alice och Kolfinna. Vi red barbacka på de becksvarta vägarna. Hur vi lyckades överleva utan att stöta på "The Blair Witch" eller en älg är fortfarande ett mysterium!
Med vår fina mörkerrädsla vågade vi inte rida så långt, så när vi kom tillbaka red vi lite töltkadrilj i paddocken också. Lika bra att ladda redan nu inför nästa julshow. ;) Vi avslutade med ett race uppför Margrets backe. Feykir är en snabb herre!
Feykir från Löjtnantsgården, världens vackraste häst. Vi har kommit långt tillsammans, den svarta mustangen och jag. Jag berättade för honom att jag ska åka till Island imorgon, men jag vet inte om han förstod. Så länge han får ett halmnät och lite müsli är han nöjd.
Min fina, fina, fina Feykir. <3
Just nu känns ett halvår som en evighet. Fast nej, allt här hemma finns ju kvar i sommar också. Jag ska ju inte flytta till en annan galax eller så.
Imorgon vid den här tiden befinner jag mig på Island. Imorgon är början på något nytt.
Hejdå Sverige!
/Julia
söndag 2 januari 2011
Två dagar kvar!
Allt är nerpackat i två stora resväskor. Att packa måste vara det svåraste som finns. En gång hade jag panik över packning när jag skulle sova hos Magda någon natt (haha), då ni kan ju föreställa er hur mycket kaos det har varit i mitt huvud de senaste dagarna!
Idag red jag Feykir barbacka på Djursjövägen. Han var pigg idag igen, jätteroligt! Precis efter den långa Djursjöbacken, när man har skog bredvid sig på båda sidor av vägen, bara tvärstannade han, resta halsen och blåste ut med näsborrarna. Han lät som en älg, ungefär. ;) Jag förstår fortfarande inte vad det var han var så livrädd för där inne i skogen, han har aldrig gjort sådär innan! Jag hoppade av och ledde honom en stund, och efter ett tag lyckades han glömma spöket i skogen.
Det bästa som finns just nu är att rida Feykir i tölt på de isiga vägarna. Han kan konsten att lyfta på benen! Galoppen är också underbar.
Jag älskar min svarta häst.
Efter Feykir red jag Sota. Jag red henne på Djursjövägen också, med hackamore. Det gick hur bra som helst, jag tror hon gillade det! Hon var grym idag, helt lugn och lyhörd! Det var så jäkla roligt, och galoppen är så himla söt!
Jag känner mig helt handikappad när jag är i stallet utan att jobba, men jag avslutade dagen med att åka till fölen med mat och vatten i alla fall. ;)
Jag vet inte vad det är med fölhagen, jag bara älskar den. Man tänker på så bra saker där borta.
Imorgon ska jag säga hejdå till min svarta mustang. Jag undrar hur det ska gå... Sista dagen i stallet på sex månader...
Jag längtar redan efter att börja sommarjobba där igen! Men innan dess ska Island få lära mig ännu mer om hästar. Jag ska ta vara på varenda sekund. Jag ska fånga dagen. Raudhetta finns ju kvar. :)
/Julia
Idag red jag Feykir barbacka på Djursjövägen. Han var pigg idag igen, jätteroligt! Precis efter den långa Djursjöbacken, när man har skog bredvid sig på båda sidor av vägen, bara tvärstannade han, resta halsen och blåste ut med näsborrarna. Han lät som en älg, ungefär. ;) Jag förstår fortfarande inte vad det var han var så livrädd för där inne i skogen, han har aldrig gjort sådär innan! Jag hoppade av och ledde honom en stund, och efter ett tag lyckades han glömma spöket i skogen.
Det bästa som finns just nu är att rida Feykir i tölt på de isiga vägarna. Han kan konsten att lyfta på benen! Galoppen är också underbar.
Jag älskar min svarta häst.
Efter Feykir red jag Sota. Jag red henne på Djursjövägen också, med hackamore. Det gick hur bra som helst, jag tror hon gillade det! Hon var grym idag, helt lugn och lyhörd! Det var så jäkla roligt, och galoppen är så himla söt!
Jag känner mig helt handikappad när jag är i stallet utan att jobba, men jag avslutade dagen med att åka till fölen med mat och vatten i alla fall. ;)
Jag vet inte vad det är med fölhagen, jag bara älskar den. Man tänker på så bra saker där borta.
Imorgon ska jag säga hejdå till min svarta mustang. Jag undrar hur det ska gå... Sista dagen i stallet på sex månader...
Jag längtar redan efter att börja sommarjobba där igen! Men innan dess ska Island få lära mig ännu mer om hästar. Jag ska ta vara på varenda sekund. Jag ska fånga dagen. Raudhetta finns ju kvar. :)
/Julia
lördag 1 januari 2011
Gott nytt år!
Jag avslutade 2010 med morgonfodring, en lång uteritt på Feykir med Kristina och Nasi och en kortare (och extremt pigg) uteritt på Sota med Lina och Athena. Att rida ut i det här vädret är verkligen underbart!
Nyår firades hemma hos Ina. Vi lagade mat och skrattade tills vi dog, jättemysigt!
2011 nu, alltså.
Min plan var att skriva en liten resumé av det gångna året, jag gör ett försök! Jag skriver om mig själv, stallet och hästarna i alla fall. Allt annat tar vi en annan gång. ;)
Mitt 2010:
Det har varit en bergochdalbana utan dess like. Jag har ramlat ner i gropar djupare än Atlanten, men samtidigt bestigit berg högre än Mount Everest. Jag har många gånger velat vara utan det här året, men när jag ser tillbaka har det jag har gått igenom gjort mig starkare. Inte stark, men lite starkare.
Jag hoppade av skolan i januari, det var ett bra beslut. Allting har sin tid och när jag blir 20 ska jag ta mig an Komvux istället. Sedan ska jag bli veterinär.
Jag fick tid över att tänka lite på mig själv, jag började skriva på min bok, som en dag ska bli klar!
Jag tillbringade nästan all min tid i stallet. I februari fick jag börja rida Tindra, henne red jag fram till slutet av november. Tindra var nog utan tvekan en av de bästa grejerna på hela året! Det var så himla, himla roligt!
I maj fick jag göra en smygstart på sommarjobbet, som jag sedan fick behålla hela året ut. :)
Feykir och jag var med på Lollos tävlingskurs i våras, det var också jätteroligt! Kursen avslutades med tävlingen Landi KM, där Feykir och jag kom två i V5 på 5,58!
I slutet av augusti gjorde vi det jag har drömt om ända sedan jag fick min svarta häst, vi vann och blev Vaengurs klubbmästare i V5 med poängen 5,59!
Vi har bara tävlat två gånger i år, men med bra utdelning. Feykir har fått 6,5 för skritt, 6,0 för galopp och trav och 5,5 för tölt.
Strax innan KM bestämde jag mig också för att sälja Feykir. Just nu är jag lite tveksam, jag får se vad som händer helt enkelt. Blir han såld så blir han, blir han kvar hos mig så blir han. Allting har en mening!
Hm, vad har hänt mer då?
I juli åkte Alice och jag ner till Danmark och FEIF youth cup i en vecka. Alice tävlade och jag var teamleader för lag Dúllur, jäklar vad roligt vi hade! Det var över 30 grader varmt och hästar överallt!
Efter sommaren började Alice och jag på ridskolan i specialgruppen på tisdagar. Vi red varannan vecka, det var skoj! Mot slutet av terminen började jag rida Sota, och vi fick vara med några onsdags- och torsdagslektioner också.
Hösten var för det mesta jobbig. Feykir blev halt (antagligen pga. fästingsjukdom), men efter två månaders vila är han helt återställd igen!
Själv gick jag mest runt och hade ångest över allt och inget. Tur att jag har så fantastiska människor omkring mig, dem ska jag hålla hårt i!
Jag och mina andra kära stallvänner kan nu även titulera oss som ungdomsledare! Vi har gått tre kurser upp på Wången den här hösten/vintern. Kursen var verkligen hur bra som helst. Stort tack till Margret som skickade iväg oss!
Som slutprojekt till kursen anordnade vi en julshow med barnen och ungdomarna på ridskolan. Showen var till minne av Anna-Stina och vi fick in över 8000 kr till Anna-Stinas minnesfond.
Eftersom jag dessvärre är 18 år och senil, har jag säkert glömt mer än hälften av allt som har hänt i år.
Just det ja, år 2010 var också året då Alice och jag gifte oss. Och så åkte vi till fjällen. Det var roligt, även om jag hade lite små skidglasögon. ;)
Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan Alice i sex månader. Hon är den bästa i hela världen! Den roligaste också!
Jag skulle kunna sammanfatta det är året med att allt dåligt för med sig något gott.
Hade jag inte hamnat på sjukhus, hade jag aldrig hoppat av skolan. Hade jag inte hoppat av skolan, hade jag inte fått börja jobba i stallet. Hade jag inte börjat jobba i stallet, hade jag nog aldrig klarat det här året. Det var det bästa som kunde hända, jag tror faktiskt det!
Det är den 1 januari år 2011 idag. Den 4 januari sätter jag mig på ett flygplan till norra Island.
Jag har fått ett jobb där, på gården Fagranes. Coolt, är det!
Det här blir ett av de sista inläggen i bloggen om Julia och Feykir.
Julia ska till Island.
Feykir ska stanna kvar på Raudhetta.
Men det här behöver inte betyda slutet för Julia och Feykir, kanske är det bara början. Vad som än händer så kommer det innerst inne alltid att vara Julia och Feykir. Julia och Feykir. Föralltid.
Följ min nya blogg, min islandsblogg på Raudhettas hemsida!
http://www.raudhetta.se/ eller http://www.juliasislandsblogg.blogspot.com/
/Julia
Nyår firades hemma hos Ina. Vi lagade mat och skrattade tills vi dog, jättemysigt!
2011 nu, alltså.
Min plan var att skriva en liten resumé av det gångna året, jag gör ett försök! Jag skriver om mig själv, stallet och hästarna i alla fall. Allt annat tar vi en annan gång. ;)
Mitt 2010:
Det har varit en bergochdalbana utan dess like. Jag har ramlat ner i gropar djupare än Atlanten, men samtidigt bestigit berg högre än Mount Everest. Jag har många gånger velat vara utan det här året, men när jag ser tillbaka har det jag har gått igenom gjort mig starkare. Inte stark, men lite starkare.
Jag hoppade av skolan i januari, det var ett bra beslut. Allting har sin tid och när jag blir 20 ska jag ta mig an Komvux istället. Sedan ska jag bli veterinär.
Jag fick tid över att tänka lite på mig själv, jag började skriva på min bok, som en dag ska bli klar!
Jag tillbringade nästan all min tid i stallet. I februari fick jag börja rida Tindra, henne red jag fram till slutet av november. Tindra var nog utan tvekan en av de bästa grejerna på hela året! Det var så himla, himla roligt!
I maj fick jag göra en smygstart på sommarjobbet, som jag sedan fick behålla hela året ut. :)
Feykir och jag var med på Lollos tävlingskurs i våras, det var också jätteroligt! Kursen avslutades med tävlingen Landi KM, där Feykir och jag kom två i V5 på 5,58!
I slutet av augusti gjorde vi det jag har drömt om ända sedan jag fick min svarta häst, vi vann och blev Vaengurs klubbmästare i V5 med poängen 5,59!
Vi har bara tävlat två gånger i år, men med bra utdelning. Feykir har fått 6,5 för skritt, 6,0 för galopp och trav och 5,5 för tölt.
Strax innan KM bestämde jag mig också för att sälja Feykir. Just nu är jag lite tveksam, jag får se vad som händer helt enkelt. Blir han såld så blir han, blir han kvar hos mig så blir han. Allting har en mening!
Hm, vad har hänt mer då?
I juli åkte Alice och jag ner till Danmark och FEIF youth cup i en vecka. Alice tävlade och jag var teamleader för lag Dúllur, jäklar vad roligt vi hade! Det var över 30 grader varmt och hästar överallt!
Efter sommaren började Alice och jag på ridskolan i specialgruppen på tisdagar. Vi red varannan vecka, det var skoj! Mot slutet av terminen började jag rida Sota, och vi fick vara med några onsdags- och torsdagslektioner också.
Hösten var för det mesta jobbig. Feykir blev halt (antagligen pga. fästingsjukdom), men efter två månaders vila är han helt återställd igen!
Själv gick jag mest runt och hade ångest över allt och inget. Tur att jag har så fantastiska människor omkring mig, dem ska jag hålla hårt i!
Jag och mina andra kära stallvänner kan nu även titulera oss som ungdomsledare! Vi har gått tre kurser upp på Wången den här hösten/vintern. Kursen var verkligen hur bra som helst. Stort tack till Margret som skickade iväg oss!
Som slutprojekt till kursen anordnade vi en julshow med barnen och ungdomarna på ridskolan. Showen var till minne av Anna-Stina och vi fick in över 8000 kr till Anna-Stinas minnesfond.
Eftersom jag dessvärre är 18 år och senil, har jag säkert glömt mer än hälften av allt som har hänt i år.
Just det ja, år 2010 var också året då Alice och jag gifte oss. Och så åkte vi till fjällen. Det var roligt, även om jag hade lite små skidglasögon. ;)
Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan Alice i sex månader. Hon är den bästa i hela världen! Den roligaste också!
Jag skulle kunna sammanfatta det är året med att allt dåligt för med sig något gott.
Hade jag inte hamnat på sjukhus, hade jag aldrig hoppat av skolan. Hade jag inte hoppat av skolan, hade jag inte fått börja jobba i stallet. Hade jag inte börjat jobba i stallet, hade jag nog aldrig klarat det här året. Det var det bästa som kunde hända, jag tror faktiskt det!
Det är den 1 januari år 2011 idag. Den 4 januari sätter jag mig på ett flygplan till norra Island.
Jag har fått ett jobb där, på gården Fagranes. Coolt, är det!
Det här blir ett av de sista inläggen i bloggen om Julia och Feykir.
Julia ska till Island.
Feykir ska stanna kvar på Raudhetta.
Men det här behöver inte betyda slutet för Julia och Feykir, kanske är det bara början. Vad som än händer så kommer det innerst inne alltid att vara Julia och Feykir. Julia och Feykir. Föralltid.
Följ min nya blogg, min islandsblogg på Raudhettas hemsida!
http://www.raudhetta.se/ eller http://www.juliasislandsblogg.blogspot.com/
/Julia
torsdag 30 december 2010
Feykir är bäst
Här, gott folk! Här ser ni min miljonhäst!
Jag red långa Varpet med Feykir idag. Det var länge sedan vi red så långt, det var jättemysigt! Han gick så sjukt bra att det nästan inte var sant! Det är som att han försöker tala om för mig att jag inte ska sälja honom...
Det är en fröjd att rida honom just nu.
Han är helt lätt i framdelen, man har inte ett gram i handen! Han tvärstannar bara man sitter till och använder rösten lite. Han är pigg och har öronen spetsade framåt hela tiden. Jag har alltid klagat på att det enda jag gör på Feykir är driver, att han bara behåller framåtandan några sekunder efter att man använt skänkel, och sedan faller tillbaka i sitt långsamma tempo igen. Men just nu är det bara raka motsatsen!
Han är december månads konungahäst. Helt utan undantag.
Förrut gick det bara att tölta i ett tempo, annars blev han passtaktig eller rollade. Men nu är han helt ren i takten både i det korta och snabbare tempot. Jag testade idag och det är en ganska stor temposkillnad på hans långsammaste och snabbaste tölt!
Kanske, kanske finns det ökad tölt i den hästen trots allt?!
Jag red Fina i paddocken idag också, hon var jätteduktig!
Sedan gick jag runt i stallet och gjorde ingenting. Härligt! Sedan kom jag på att jag kunde ridit Sota istället, men är man senil så är man...
Jag packade ihop alla mina saker i stallet och tog med mig hem. Det var definitivt mer prylar än jag trodde. Dessutom medföljde världens konstigaste känsla. Det kändes ungefär som att jag skulle flytta till världens ände och aldrig komma tillbaka.
Tur att det inte är så! :)
Jag längtar väldigt mycket till Island! Jag är inte nervös, det ska bara bli roligt! Just nu håller jag som bäst på att tvätta och desinficera alla ridkläder. Hur allting ska få plats i två resväskor är en svår gåta...
Imorgon har jag morgonfodringen, sedan ska Feykir och jag ut på tur med Kristina och Nasi.
/Julia
tisdag 28 december 2010
EN VECKA
Åh herre Gud, idag om exakt en vecka befinner jag mig på Isländsk mark. Sjukt, men galet roligt!
Jag jobbade sista dagen i stallet idag, det kändes lite konstigt måste jag säga. Alice och jag hade den grymmaste dagen någonsin, vi kom på den geniala idéen att åka pulka nerför Svens backe. Det gick så fort att vi höll på att dö flera gånger. Haha! Ja, jag är 18 år och min största hobby är pulkaåkning!
Sedan red vi Varpet på Kolfinna och Fina. Det är så himla härligt att rida ut i all snö!
På kvällen red jag lektion för Margret, Feykir var jättejätteduktig! Han är verkligen en fin häst. Vi tränade galopp, lite tölt, "sluta" och långsam, långsam trav i lång låg form. "Sluta" är skitsvårt, men min mustang är bäst på att trava! :)
Nu har jag bara en sådan extrem beslutsångest. Sälja, eller inte sälja? Det finns bara en som Feykir. Margret fick mig att se saker och ting ur andra perspektiv idag. Jag får se vad som händer helt enkelt. Allting har en mening, det måste ju betyda att det kommer något bra ur det här. För en gångs skull känner jag ingen som helst stress, faktiskt. När jag åker till Island är han i goda händer i Raudhettas verksamhet.
Kina hade lagat god mat idag på kvällsfodringen. Och Eva hade Daim-tårta med sig. Det var gott! Jag kommer alltid att förknippa Daim-tårta med stallet. Är man uppvuxen och lever i en tandläkarfamilj har Daim-tårta varit mer av en önskedröm än verklighet. Tur att man kan skaffa sig karies på annat håll! ;)
Jag måste vara knäpp, men det känns lite tråkigt att inte behöva ställa väckarklockan på 06:20 ikväll. Fast sovmorgon är aldrig fel. Feykir ska få vila imorgon. Han går ute dygnet runt nu. Han har det mycket bättre i hagen än i boxen. I hagen finns en vattenkopp med tempererat vatten och en stor yta att röra sig på om han skulle börja frysa (om det nu är möjligt under all päls). I boxen fryser vattenhinken på en sekund i den här kylan. Imorse var det 18 minusgrader, snart återvänder nog mammutarna till Norden...
På torsdag ska jag rida hela Varpet på min fina häst, som dessvärre har fått fula pälsätare... Det ser riktigt skabbigt ut!
/Julia
P.S. Kolla in www.vaengur.se ! Feykir och jag gömmer oss bakom lucka 24 på deras web-julkalender. ;)
Jag jobbade sista dagen i stallet idag, det kändes lite konstigt måste jag säga. Alice och jag hade den grymmaste dagen någonsin, vi kom på den geniala idéen att åka pulka nerför Svens backe. Det gick så fort att vi höll på att dö flera gånger. Haha! Ja, jag är 18 år och min största hobby är pulkaåkning!
Sedan red vi Varpet på Kolfinna och Fina. Det är så himla härligt att rida ut i all snö!
På kvällen red jag lektion för Margret, Feykir var jättejätteduktig! Han är verkligen en fin häst. Vi tränade galopp, lite tölt, "sluta" och långsam, långsam trav i lång låg form. "Sluta" är skitsvårt, men min mustang är bäst på att trava! :)
Nu har jag bara en sådan extrem beslutsångest. Sälja, eller inte sälja? Det finns bara en som Feykir. Margret fick mig att se saker och ting ur andra perspektiv idag. Jag får se vad som händer helt enkelt. Allting har en mening, det måste ju betyda att det kommer något bra ur det här. För en gångs skull känner jag ingen som helst stress, faktiskt. När jag åker till Island är han i goda händer i Raudhettas verksamhet.
Kina hade lagat god mat idag på kvällsfodringen. Och Eva hade Daim-tårta med sig. Det var gott! Jag kommer alltid att förknippa Daim-tårta med stallet. Är man uppvuxen och lever i en tandläkarfamilj har Daim-tårta varit mer av en önskedröm än verklighet. Tur att man kan skaffa sig karies på annat håll! ;)
Jag måste vara knäpp, men det känns lite tråkigt att inte behöva ställa väckarklockan på 06:20 ikväll. Fast sovmorgon är aldrig fel. Feykir ska få vila imorgon. Han går ute dygnet runt nu. Han har det mycket bättre i hagen än i boxen. I hagen finns en vattenkopp med tempererat vatten och en stor yta att röra sig på om han skulle börja frysa (om det nu är möjligt under all päls). I boxen fryser vattenhinken på en sekund i den här kylan. Imorse var det 18 minusgrader, snart återvänder nog mammutarna till Norden...
På torsdag ska jag rida hela Varpet på min fina häst, som dessvärre har fått fula pälsätare... Det ser riktigt skabbigt ut!
/Julia
P.S. Kolla in www.vaengur.se ! Feykir och jag gömmer oss bakom lucka 24 på deras web-julkalender. ;)
måndag 27 december 2010
If you get a chance, take it. If it changes your life, let it.
Jag kommer inte ihåg var jag läste rubriken någonstans, men orden sitter fast på min näthinna. Så jävla bra!
GP skrev idag att de som åker tåg mellan Kba och Gbg skulle ta ett djupt andetag, då 28 avgångar var inställda. Men förrutom tåg-kaos så var idag, måndag, en helt underbar dag.
Vädret är iskallt. Solen skiner för det mesta. Snön ligger vit. Allt ser rent ut på något sätt. Johan gjorde ljuslyktor av isen i alla bottenfrusna hinkar i stallet. När mörkret började falla blev det hur fint som helst. Vackert.
Det var inte så mycket att göra idag så jag red Sota och Feykir efter lunch. Hade Sota bara vägt lite mindre hade jag velat släppa henne och låta henne springa så långt hon orkar, för hon har så mycket energi! Vi red ganska långt idag, lilla Varpet, mest i skritt. Hon är rolig, för så fort vägen svänger, eller går uppför eller nerför, så ser hon det som en ny möjlighet att få springa. Så lugnar jag ner henne, och så skrittar hon jättefint, men så kommer man till nästa backe, eller ett nytt väglag, då tror hon att det är dags att springa igen, så övertalar jag henne att skritta och hon går med på det, så stöter vi på en ny sväng och där börjar det om igen. Hon är så jäkla rolig att rida ut på! Stenpigg, men ändå jättesnäll. Tölten är jättehärlig!
Jag red Feykir barbacka på Djursjövägen, sedan tog vi skogen hem. Det var som en dröm (vad töntigt det lät, haha), han var plötsligt superpigg och jättekänslig för skänkeln! Alice och mitt race i lördags måste ha gett resultat!
Det var verkligen skitkul att rida honom idag! Full galopp i det vita landskapet. Det var fint, faktiskt. Riktigt fint. Jäklar vad han gick! När den hästen är pigg vinner han VM varje gång! Jag lovar. ;)
Efter sådana turer är hela jag ett enda stort leende, samtidigt gör det ont i hjärtat. Han kommer inte att vara min för alltid. Tur då att alla fina turer och grymma ridpass finns kvar bland alla minnen, och att någon annan kommer få världens finaste mustang stående i sitt stall. Jag hoppas den människan förstår att han eller hon kommer att bli en av de lyckligaste i världen!
Imorgon jobbar jag min sista dag i stallet. Alice ska också jobba, det blir finfina grejer! Imorgon tisdagsfodrar/äter middag /spelar jag Buzz för sista gången på sex månader. Imorgon är det exakt EN VECKA kvar tills jag åker till Island.
Det känns... Eh...
...Konstigt.
Konstigt, men bra. Tror jag.
Island liksom, WOW!
Jag ska ju inte vara borta för alltid eller så.
Jag är bara lite rädd att jag ska vara helt bortglömd när jag kommer tillbaka. Jag är knäpp, jag vet.
Jag förbereder mig på kyla och riktigt mycket snö, men jag tror faktiskt att vi här på västkusten har ett 1000 gånger jobbigare klimat än dem just nu. Idag har jag i alla fall köpt ett par nya Graninge-kängor, och så fick jag en rånarluva och vant-värmare av Monika. Dessutom fick jag ett isländskt lexikon av mormor och morfar i julklapp.
Jag är utrustad. Jag är redo.
Iceland, here I come!
Eller som Svandis sa: Ísland hér kem ég!
Nu skriver jag en hel roman igen, som vanligt. Jag undrar om någon orkar läsa alla långa inlägg?
I alla fall, igår hade jag 13 fina tjejer här på middag. Det var skoj! Fattar ni att jag, Julia Anna Rebecka Ling, lyckades laga allt från kladdkaka till potatisgratäng till 14 personer?! Hur jag dessutom lyckades göra det utan att ha sovit mer än någon timma natten innan är fortfarande ett mysterium.
Jag känner mig gammal när mina kompisar kör bil hem till mig och en av dem flyttar hemifrån efter årsskiftet. Dragläge, högerregeln, el-avtal och förstahandskontrakt. Hjälp, förväntas jag också kunna och förstå allt det där?! ;)
Jag hade kunnat avsluta med att skriva ytterligare en roman om natten mellan lördag och söndag, men jag låter bli. Det var den sjukaste kvällen i mitt liv, men fan vad kul det var!
Amanda och Carro, det är två roliga tjejer det!
Så ja, jag laddar inför min sista arbetsdag i stallet på ett halvår. Jag äter knäck och längtar lite till juli och stallsommarjobbet igen. Och så längtar jag till lite Island, förstås. Jag ska ta vara på varje minut. Jag ska bli stark.
/Julia
GP skrev idag att de som åker tåg mellan Kba och Gbg skulle ta ett djupt andetag, då 28 avgångar var inställda. Men förrutom tåg-kaos så var idag, måndag, en helt underbar dag.
Vädret är iskallt. Solen skiner för det mesta. Snön ligger vit. Allt ser rent ut på något sätt. Johan gjorde ljuslyktor av isen i alla bottenfrusna hinkar i stallet. När mörkret började falla blev det hur fint som helst. Vackert.
Det var inte så mycket att göra idag så jag red Sota och Feykir efter lunch. Hade Sota bara vägt lite mindre hade jag velat släppa henne och låta henne springa så långt hon orkar, för hon har så mycket energi! Vi red ganska långt idag, lilla Varpet, mest i skritt. Hon är rolig, för så fort vägen svänger, eller går uppför eller nerför, så ser hon det som en ny möjlighet att få springa. Så lugnar jag ner henne, och så skrittar hon jättefint, men så kommer man till nästa backe, eller ett nytt väglag, då tror hon att det är dags att springa igen, så övertalar jag henne att skritta och hon går med på det, så stöter vi på en ny sväng och där börjar det om igen. Hon är så jäkla rolig att rida ut på! Stenpigg, men ändå jättesnäll. Tölten är jättehärlig!
Jag red Feykir barbacka på Djursjövägen, sedan tog vi skogen hem. Det var som en dröm (vad töntigt det lät, haha), han var plötsligt superpigg och jättekänslig för skänkeln! Alice och mitt race i lördags måste ha gett resultat!
Det var verkligen skitkul att rida honom idag! Full galopp i det vita landskapet. Det var fint, faktiskt. Riktigt fint. Jäklar vad han gick! När den hästen är pigg vinner han VM varje gång! Jag lovar. ;)
Efter sådana turer är hela jag ett enda stort leende, samtidigt gör det ont i hjärtat. Han kommer inte att vara min för alltid. Tur då att alla fina turer och grymma ridpass finns kvar bland alla minnen, och att någon annan kommer få världens finaste mustang stående i sitt stall. Jag hoppas den människan förstår att han eller hon kommer att bli en av de lyckligaste i världen!
Imorgon jobbar jag min sista dag i stallet. Alice ska också jobba, det blir finfina grejer! Imorgon tisdagsfodrar/äter middag /spelar jag Buzz för sista gången på sex månader. Imorgon är det exakt EN VECKA kvar tills jag åker till Island.
Det känns... Eh...
...Konstigt.
Konstigt, men bra. Tror jag.
Island liksom, WOW!
Jag ska ju inte vara borta för alltid eller så.
Jag är bara lite rädd att jag ska vara helt bortglömd när jag kommer tillbaka. Jag är knäpp, jag vet.
Jag förbereder mig på kyla och riktigt mycket snö, men jag tror faktiskt att vi här på västkusten har ett 1000 gånger jobbigare klimat än dem just nu. Idag har jag i alla fall köpt ett par nya Graninge-kängor, och så fick jag en rånarluva och vant-värmare av Monika. Dessutom fick jag ett isländskt lexikon av mormor och morfar i julklapp.
Jag är utrustad. Jag är redo.
Iceland, here I come!
Eller som Svandis sa: Ísland hér kem ég!
Nu skriver jag en hel roman igen, som vanligt. Jag undrar om någon orkar läsa alla långa inlägg?
I alla fall, igår hade jag 13 fina tjejer här på middag. Det var skoj! Fattar ni att jag, Julia Anna Rebecka Ling, lyckades laga allt från kladdkaka till potatisgratäng till 14 personer?! Hur jag dessutom lyckades göra det utan att ha sovit mer än någon timma natten innan är fortfarande ett mysterium.
Jag känner mig gammal när mina kompisar kör bil hem till mig och en av dem flyttar hemifrån efter årsskiftet. Dragläge, högerregeln, el-avtal och förstahandskontrakt. Hjälp, förväntas jag också kunna och förstå allt det där?! ;)
Jag hade kunnat avsluta med att skriva ytterligare en roman om natten mellan lördag och söndag, men jag låter bli. Det var den sjukaste kvällen i mitt liv, men fan vad kul det var!
Amanda och Carro, det är två roliga tjejer det!
Så ja, jag laddar inför min sista arbetsdag i stallet på ett halvår. Jag äter knäck och längtar lite till juli och stallsommarjobbet igen. Och så längtar jag till lite Island, förstås. Jag ska ta vara på varje minut. Jag ska bli stark.
/Julia
lördag 25 december 2010
En helt vanlig lördag
Julafton är över, skönt. Det enda jag hade sett fram emot var julgrötfrukosten i stallet, men jag kom aldrig så långt. Deppigt värre, men så blir det ibland.
Efter det satt jag mest och funderade på hur mycket jag hatar julen och alla världens sjukdomar.
Jag fick en kamera i julklapp av mamma och pappa. Då kan jag lägga ut bilder på Islands-bloggen!
Idag hade Alice och jag morgonfodringen. Det var så kallt att det inte gick att le, kinderna liksom bara fastnade. Läskigt!
Alice hade med sig kameran så vi tog på hästarna tomtekläder och sedan tog vi kort på dem uppe på travbanan. De var hur söta som helst!
När kameran meddelade att batteriet var lågt körde vi ett galopp-race på raksträckan. De svarta mustangerna, Feykir och Kolfinna, låg länge sida vid sida, men tillslut drog Feykir ifrån. Han är jävligt snabb, min häst! :) Efter racet var hästarna jättepigga, han töltade sjukt bra efter det!
Imorgon ska Wilma rida honom.
Ikväll blir det utgång med Amanda och Carro! Funderar på att ta på mig overallen, det är alldeles för kallt just nu!
/Julia
Efter det satt jag mest och funderade på hur mycket jag hatar julen och alla världens sjukdomar.
Jag fick en kamera i julklapp av mamma och pappa. Då kan jag lägga ut bilder på Islands-bloggen!
Idag hade Alice och jag morgonfodringen. Det var så kallt att det inte gick att le, kinderna liksom bara fastnade. Läskigt!
Alice hade med sig kameran så vi tog på hästarna tomtekläder och sedan tog vi kort på dem uppe på travbanan. De var hur söta som helst!
När kameran meddelade att batteriet var lågt körde vi ett galopp-race på raksträckan. De svarta mustangerna, Feykir och Kolfinna, låg länge sida vid sida, men tillslut drog Feykir ifrån. Han är jävligt snabb, min häst! :) Efter racet var hästarna jättepigga, han töltade sjukt bra efter det!
Imorgon ska Wilma rida honom.
Ikväll blir det utgång med Amanda och Carro! Funderar på att ta på mig overallen, det är alldeles för kallt just nu!
/Julia
torsdag 23 december 2010
Julmustanger
Såhär såg det ut för exakt två år sedan.
Idag har jag haft Feykir i två år! Idag är det alltså två år sedan min familj och alla i stallet överraskade mig med en tomte-Feykir i stallgången. Jag har berättat det tusen gånger, men jag måste nog göra det en gång till!
Alltså, 23 december 2008. Mamma lurade mig och sa att hon skulle rida på Blesi, så hela familjen åkte ut till stallet.
När vi kom dit var där en hel del folk. Margret bad mig gå ut i hagen och hämta Blesi (som de medvetet hade placerat högst upp i hagen ;) ). När jag kom tillbaka med honom hade alla utom Margret försvunnit från gårdplan. Vi började gå mot stallet, Margret öppnade stalldörren och jag fick min livs chock!
Framför mig stod Eva och höll i Feykir som bar skylten "God jul Julia, önskar mamma, pappa och Anton!" runt halsen.
Bakom honom stod nästan alla från stallet, Feykirs förra ägare och uppfödare.
Jag trodde inte det var sant!
Där stod jag med Blesi i handen och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Margret sa: "Jag kan ta hand om Blesi, för du har fått något annat att ta hand om!"
FEYKIR VAR MIN! BARA MIN!
Den dagen för precis två år sedan kommer alltid att vara den bästa dagen i mitt liv. Den allra bästa av alla dagar. Alltid.
Julia och Feykir. Julia och Feykir. Julia och Feykir. Julia och Feykir.
/ Julia och Feykir
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)