Julmustanger

Såhär såg det ut för exakt två år sedan.

Idag har jag haft Feykir i två år! Idag är det alltså två år sedan min familj och alla i stallet överraskade mig med en tomte-Feykir i stallgången. Jag har berättat det tusen gånger, men jag måste nog göra det en gång till!

Alltså, 23 december 2008. Mamma lurade mig och sa att hon skulle rida på Blesi, så hela familjen åkte ut till stallet.

När vi kom dit var där en hel del folk. Margret bad mig gå ut i hagen och hämta Blesi (som de medvetet hade placerat högst upp i hagen ;) ). När jag kom tillbaka med honom hade alla utom Margret försvunnit från gårdplan. Vi började gå mot stallet, Margret öppnade stalldörren och jag fick min livs chock!

Framför mig stod Eva och höll i Feykir som bar skylten "God jul Julia, önskar mamma, pappa och Anton!" runt halsen.

Bakom honom stod nästan alla från stallet, Feykirs förra ägare och uppfödare.

Jag trodde inte det var sant!

Där stod jag med Blesi i handen och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Margret sa: "Jag kan ta hand om Blesi, för du har fått något annat att ta hand om!"

FEYKIR VAR MIN! BARA MIN!

Den dagen för precis två år sedan kommer alltid att vara den bästa dagen i mitt liv. Den allra bästa av alla dagar. Alltid.

Julia och Feykir. Julia och Feykir. Julia och Feykir. Julia och Feykir.

/ Julia och Feykir