Jag vill bara krama vissa människor för att de är så fantastiska. Människor som faktiskt är trovärdiga när de säger att allting kommer bli bra. Människor som bryr sig så himla mycket, fast de egentligen inte behöver det. De växer inte på träd, man måste ta vara på dem. Jag hoppas att jag gör det.
Man får inte ge upp, så är det bara. Hur ont det än gör får man aldrig ge upp. Man måste vara starkare än sig själv ibland, hur nu det går ihop?
Idag har det regnat. Snön är borta och jag kunde rida Sota som inte har några snösulor. Hon orkar ganska mycket, konstigt nog. Dessutom snubblar hon ingenting längre!
Jag red Feykir också, bara i skritt såklart. Jag älskar min fina häst. Lina tar hand om honom i helgen. :)
För vet ni vad jag ska göra? Jag ska till Wången igen! Östersund med Alice, Magda och Linda. Emma är sjuk och kan tyvärr inte följa med.
Alltså, Ungdomsledarkurs Island del 2 av 3. Jätteroligt! :)
/Julia
