Igår var en lång och kall dag, men vet ni? JAG FRYSER INTE FÖR JAG HAR EN OVERALL (lätt det bästa som har hänt mig).
Det finns bara en nackdel med den här kylan: Allt vatten fryser.
Men min overall och jag, vi trotsar alla minusgrader i världen! Jag jobbade i stallet, hade kvällsfodringen (vann Buzz på ren tur ;) ) och red Feykir och Fina.
Jag red Feykir på Djursjövägen, han var faktiskt pigg! Det är väldigt roligt att rida honom på det här underlaget. Takten i tölten blir väldigt bra på is, eftersom aktionen ökar. Det känns nästan som att sitta på Tindra igen, fast nej. Ingen slår Tindra!
Senare på kvällen fick jag låna Fina att ha på ridskolan, det var ännu roligare! Finas tölt- och travsteg är rätt enorma.
Plötsligt kunde jag rida öppna, sitta ner i Finas stora trav och rida i vänstervarv. Marie har förresten kommit på lösningen till mitt vänstervarvshandikapp! :)
Igår hände också världens sjukaste sak. Min idrottslärare ringde mig och meddelade att hon tänkte sätta MVG på mig, i idrott(!?). Jag höll på att sätta lunchen i halsen. Hon måste ha förväxlat mig med någon annan, men det är bara att tacka och ta emot! Aldrig mer pardans och fotboll, ska vi fira?!
Idag har jag jobbat med Magda. Vi åt kebabrulle till lunch, pizzerian i Lindome kan man lita på!
Jag skulle rida över kalhygget med Feykir, men det låg ett stort träd tvärs över stigen så vi fick vända igen. När vi vände trampade han igenom lite is på ett ställe, så han tog ett steg åt sidan. Då gick mitt knä ett hemskt öde till mötes - ett träd. Hej, blåmärke.
Efter det red jag lite fram och tillbaka en bit från stallet bara. Jag vet inte riktigt vad jag hade för plan, men idag var han faktiskt väldigt pigg.
Han har så mycket vinterpäls nu att det knappt går att stänga nosgrimman!Han ser precis ut som när jag fick honom för två år sedan. Han kommer alltid att vara världens vackraste häst.
Nu är han alltså till salu, på riktigt. Han ligger ute på Lollos hemsida, www.lollosislandshastar.se . Beskrivningen är så bra, det är verkligen Feykir. Och när man läser det så läser man en text om världens bästa häst.
Jag kommer ihåg den här tiden för precis två år sedan. Feykir låg ute på Lollos salusida då också, han var min absoluta drömhäst och jag bara visste - han skulle bli min! Jag kollade hans annons varje dag med fasa, jag var livrädd för mötas av texten såld. Men den texten kom aldrig, för han hann bli min! Tack vare min underbara, underbara mamma. Jag fick Feykir i julklapp och jag nästan grät av lycka. Min Feykir.
Men jag vet att jag vill sälja honom. Jag vet det. Det hade varit så coolt att ta med en häst hem från Island!
Det är inte lätt att sälja sin första häst, speciellt inte sin första (och enda) mustang! Nu får vi vänta och se vad som händer. Det kommer bli bra i alla fall, det känner jag på mig.
Jag red Sota på ridskolan idag, det var skoj. Hon är riktigt rolig! Så mycket energi! Tänk om hon bara kunde dela med sig liiiiiite till Feykir?
Sota och jag ska bli ridskoleekipage de sista veckorna på terminen nu. :)
Jag kan inte fatta att jag åker snart. Det är fyra veckor kvar, sedan sitter jag på planet till Akureyri, norra Island. Det här är min dröm, min dröm som går i uppfyllelse. Samtidigt längtar jag efter att komma hem, och jobba i stallet igen. Det är så tryggt där.
Men jag ska ta vara på varje isländsk dag. Jag vill lära mig isländska, se hur Hólar ser ut, mata får, mocka, passa familjens lilla barn och rida. I slutet av juni är det Landsmót, det vill jag heller inte missa. Ett halv år är lång tid, men det här känns bra. Nervöst, men bra!
/Julia
