Att drömma är att leva.
Innan jag dör vill jag uppfylla mina drömmar, allihop. När jag gick i sjuan skrev jag en lista. En lista med saker jag ville göra, som jag egentligen inte vågade. Jag lovade mig själv att jag skulle ha uppnått alla de där målen, och bockat av varenda punkt på listan innan jag tog studenten. Sedan glömde jag allt det där.
Jag hittade listan igår, i min byrålåda. Listan var skriven av en rädd, men faktiskt inte särskilt korkad, 13-åring. Igår kunde jag kryssa i varenda ruta efter varje på punkt på listan. Listan är avklarad och jag har inte på långa vägar tagit studenten.
För fem år sedan såg jag listan som en stege, en stege upp till vaddå? Målen och uppgifterna blev svårare ju längre högre upp på listan de hamnade. Jag klarade dem, men vad uppnådde jag egentligen? Kanske blev jag lite starkare, eller lite modigare. Egentligen tror jag mest att jag blev äldre, och lite klokare.
Det är kanske är dags att skriva en ny lista. Fast den här gången vill jag ha längre tid på mig, hela livet, tror jag. Den här listan får ingen deadline. Jag hoppas på att glömma av den, och hitta den om 10 år. Var är jag då? Vem är jag då? Hur många mål har jag då lyckats uppnå?
Lyckas man uppnå alla sina mål under en livstid, då har man nog funnit meningen med livet.
/Julia
Åh vad jag ser framemot att få "hänga med " på din resa : ) margret
SvaraRadera