Lilla My

Idag var jag en stund med Malin. Vi köpte glass och lite andra hemliga saker. Det var egentligen dags för Sticky ikväll, men en viss Susanna hade brutit ryggen i en brännbollsmatch(!). Så går det när man ger allt på gympalektionerna. ;)

Vi pratade om komplimanger och "komplimanger". Den sjukaste "komplimangen" jag någonsin fått är klassikern à la Jonas: "Det syns verkligen att du rider, du har såna där speciella, snygga lårmuskler". En annan gång kläckte han ur sig: "Du är snyggare än Lilla My". Och sedan undrade han varför jag inte ville gå och fika med honom?! Störda människa! Haha, jag skrattar när jag tänker på det. Stackars honom. Eller nej, stackars mig och Ina, som blev förföljda vart vi än gick. Läskigt värre!

Peppar peppar ta i trä, men jag mår så jäkla bra! Jag är fylld av energi och allt känns så himla bra just nu. Tänk om det alltid kunde vara såhär, då ska jag aldrig med klaga. Jag lovar!

När jag blir stor ska jag bli orädd, jag ska bli modig. Jag ska bli som alla dem jag beundrar, de orädda. Jag ska aldrig vara rädd för att prata om det där alla andra är rädda för att prata om. Jag ska aldrig fly. Jag ska bli modig. Modig och stark. Och klok.

På tal om stark så vann jag nog mästartiteln i tävlingen Världens starkaste kvinna idag. Om det finns en sådan titel, så har jag ett hett förslag till ett delmoment i tävlingen: Leda Prisma från fölhagen till stallet. Jag har nog aldrig träffat en starkare häst. Här snackar vi HÄSTKRAFTER!

Jag är en nörd. :)
/Julia