Mannen i den vita hatten

Är precis hemkommen från en teateruppvising i Varlaskolans aula. Skolan ser annorlunda ut nu, ändå blev jag lite nostalgisk. När jag tänker tillbaka var högstadiet ett rent helvete för oss allihop, ändå kan jag sakna det lite, ibland. Lillis alltid lika skrattretande kommentarer, de instängda klassrummen, gympalektionerna med Eva och fyra vänner i likadana jackor. Det var nog ganska tryggt, ändå. Trygghet, gallfeber, skratt och tonårsångest.

Idag har jag jobbat i stallet. Eller, jag gjorde lite höpåsar, fyllde några halmnät och tog in hästarna på eftermiddagen. Hårt arbete! ;)

Min kära vän Alice fotade mig och Feykir i paddocken idag. Jag tyckte inte det gick så bra, men när jag fick se bilderna fick jag bevis på att han töltade riktigt fint på sina ställen. På vissa bilder har han en jäkla aktion, hur nu det gick till! ;) Han är duktig min Feykir! För mig måste allting jag gör vara perfekt innan jag är nöjd, därför blir jag väldigt sällan nöjd. Men alltså, när ridningen är perfekt har man antagligen vunnit VM-guld och blivit tilldelad Feather Price. Och ja, ska vi komma dit är det bara att träna. ;)

Feykirs man-kam har alltid slokat jättemycket åt höger, MEN både jag och flera andra har uppmärksammat att den faktiskt har blivit mycket rakare och "fastare". Jag vågar nästan hoppas att det är lite muskler! Nu ska vi träna hela sommaren, sedan tar vi Vaengur KM i augusti. Jag tänkte att KM kunde vara en bra uppvärmning inför VM nästa år. ;)

På eftermiddagen red jag Tindra på Djursjövägen. Jag säger det hela tiden, hon är den coolaste hästen som finns!

/Julia