memories

Jag kom hem 6 imorse. Danmark och FEIF youth cup var grymt, men jag skriver mer om det en annan dag.

Idag var det minnesstund för Anna-Stina, det kändes som ett svek att inte kunna närvara.

Bilden är tagen på ett ridläger för några år sedan. Bilden är tagen en sådan dag man minns. En dag vi aldrig kommer glömma. Ett minne för livet.

Anna-Stina, du kommer alltid att vara en av oss. Alltid.

Jag är allt annat än religiös, men jag vet. Jag bara vet att vi kommer träffas igen någon gång. Någon gång, någonstans, somewhere.

Somewhere over the rainbow.

Men bakom alla tårar finns så mycket glada minnen, när de träffar näthinnan ler jag. Bilden från ridlägret till exempel. Vi var glada, vi var vänner och vi delade allihop drömmen om en egen häst. Och den där drömmen slog in. Jag fick en alldeles egen Feykir, Emilie fick sin Herbert och Alice fick sin Kolfinna. Jag vet inte vem Anna-Stina fick. Kanske Kvedja, Mentor eller en Litli-fux med bläs?

Jag ska fråga henne när vi ses igen, i Nangijala.

/Julia