friiiiidaaaaay

Feykir kan trava!

Det var så jäkla kul att rida på ovalbanan idag! Det gick rätt bra faktiskt. Feykir var helt slut efteråt.

Han är en mystisk häst, Feykir. Han är ofta seg och bjuder inte särskilt mycket framåt av sig själv, speciellt inte i tölten. Men i galoppen blir han en helt annan häst och drar på hur fort som helst. Han har inte riktigt förstått att han bor i Sverige än, kanske. Sverige - landet lagom är bäst. För Feykir finns inget lagom just nu.

Han är rätt hög i formen och han ser säkert helt framtung ut i tölten men skit samma för takten är ren och det är huvudsaken. Sist vi tävlade föredrog han den fina gångarten grisepass, men nu jäklar!

Imorgon är det en vecka kvar! Det är bara en liten tävling, men det blir till en stor grej när man inte tävlar mer än två gånger om året. Det ska bli så roligt! Vi är många från stallet som ska vara med = många guld till Raudhetta! ;)

Efter Sinntorp åkte vi till Hööks. Jag köpte en ny ridhjälm, en likadan som innan (fantasifullt) och ett par vita ridbyxor. Emma skrattade åt mig när jag tillslut fick prova centilong-storlekarna. Alla är tyvärr inte begåvade med långa ben. ;) Ibland är det praktiskt att vara kort, barnavdelningen = billigare. Ett klipp, sa den fattige snåle.

Sedan gick Alice och jag till Mcdonalds, kolasåsen var slut. Sorgens stund...

Imorgon ska jag och några till i stallet rida lektion för Margret. Jag stod som reserv på listan och idag ringde Hanna och sa att jag kunde vara med, woho!

Nu till något mycket allvarligt. Det där med hästar, islandshästar, jag är helt besatt! Jag sitter och tittar på tölt-klipp på youtube och när jag inte har något speciellt för mig sätter jag mig och kollar på resultat från alla möjliga bedömningar och tävlingar. På kvällarna, när jag inte kan sova, ligger jag och funderar över vilka boxar som kan behöva nytt spån nästa dag. Jag är skadad på riktigt!

Om någon tinnitus/hörsel/huvud-expert läser detta så undrar jag hur länge det ska surra i örat efter att man har fått en smäll i huvudet? Jag är inte döende direkt, men en värld utan tillfällig tinnitus hade känts mer behaglig.

/Julia