korkad, tom och glad

Jag har sagt tack och adjö till något jag egentligen inte borde ge upp så lätt, men någon gång i början av januari blev jag rätt impulsiv och det är jag tydligen fortfarande. Impulsbeslut är inte alltid bra, men vad vore livet utan lite spänning. Det känns bra i alla fall, åtminstone just nu. Jag ska klara det här, på egen hand. Jag har klarat det i flera månader. Jag har trampat snett, ramlat och gjort en del saker jag ångrar, men in the words of Markus K - ibland gör man rätt ibland gör man fel, lev med det.
Och ja, jag lever med det. Jag lever. Och ensam är stark. Fast nej, jag är inte ensam.

Den här dagen gick fortare än vanligt, allt bara gick i ett och plötsligt var klockan fyra på eftermiddagen. Dagens iq-teset bestod av att sätta på en munkorg på en häst. Det fanns tre beskrivningar på förpackningen och konstruktionen såg allt annat än svår ut, ändå tog det mig säkert 10 minuter att inse logiken. Stackars Kolan. ;)

Jag skrittade Feykir ett varv på travbanan både igår och idag. Han visar ingen hälta och ingen svullnad eller värme. Mustangen är på banan igen! Dessutom är han så mycket fin i kroppen. Det där insjunka är liksom borta, nu ser han ut som en riktig kung. ;)

Jag längtar till ridskolan börjar. Alice och jag i Raudhetta special-gruppen, det ska bli grymt roligt! Jag längtar verkligen efter att rida lektion!

Tre fantastiska konstateringar:

- Sena kvällspromenader med Ina är bra, väldigt bra.

- "Bröderna Karlsson" är kanske den roligaste filmtiteln någonsin, åtminstone om man heter Julia.

- Jag ska se självaste Jocke Berg på lördag, då ska jag fria!

/Julia