Svåra beslut blev enkla, tack

Två anledningar till att jag vill gå kvar i skolan:
Ett: Träffa nya människor, kalla dem vänner och skratta hela dagarna. Jag har blivit helt osocial och tråkig och mitt dygn tycks alltid ha färre timmar än alla andras dygn, vilket ofta resulterar i att jag inte hinner träffa de människorna jag faktiskt vill träffa. Även om jag oftast är rätt trött på folk i allmänhet så saknar jag klassen, ibland. Jag saknar mest att vara en av alla 10. Vi lever så olika liv och jag är inte en av dem längre. Tråkigt, men kanske mest mitt eget (och tidens) fel...

Två: Jag missade idag en föreläsning med David Lega!!!! Han hade tydligen föreläst om mål, att tävla mot sig själv och skita i hur bra alla andra är. ÅH vad jag hade velat vara där och lyssna till den mannen! Jag hörde att han var ascool.
Finns det någon där ute som vill gå på en David Lega-föreläsning med mig någon gång, någonstans?

Jag hade så gärna velat ändra hela mitt tankesätt. Min hjärna är så jävla negativ och jag förstår inte varför? Får jag negativ kritik riktad mot mig suger jag åt mig det som en svamp och låter orden gro och gro och gro inom mig tills den (oftast lilla, lilla) negativa kritiken har tagit över hela mig.
Får jag däremot positiv kritik, gör min hjärna allt för att omvända det till negativ kritik för att återigen påbörja någon slags nedbrytningsprocess mot mig själv.
Det är lite påfrestande att ständigt gå och tycka sig vara sämst och mest hatad, men jag kan verkligen inte hjälpa det!
Önskelista år 2010:
- Ett nytt tankesätt.

Feykirfronten:
Veterinärbesiktning idag, tisdag. Resultat: Hälta på båda frambenen. Stackars lilla Feykir!
Behandling i 10 dagar, nytt böjprov om 14 dagar, hoppas han är bättre då.
Det konstiga är att han har gått så himla bra den senaste tiden..?
Det sket sig med både spekulanterna och tävlingen vi anmält oss till. Men jag har ingen brådska, det känns faktisk inte så jobbigt som jag trodde. Det handlar ju om Feykir, att han ska må bra i första hand! Att vi inte kan tävla är huuuur tråkigt som helst, jag trodde att det skulle bli vår sista tävling innan jag sålde honom (vi skulle göra som Kraftur och Toti ;) ).
Jag ville så gärna, gärna tävla. Det är ju så roligt! Men jag får heja på de andra istället.
Det är egoistiskt att tänka på tävling, nu är allt jag vill att Feykir ska må bra och att det inte är något allvarligt med kotlederna.
Fina Feykir, nu får du vila i hagen ett bra tag, det gillar du!
Försäljningen har jag heller ingen brådska med. Jag ska göra allt i min makt för att ta mig till Island i januari, är Feykir inte såld tills dess så lär det nog lösa sig ändå. Det känns bra, konstigt nog.
Vi klarar det här Feykir!

Som tur är får jag rida fina Tindra! Jag red henne och Kolfinna idag, det var roligt.


Och alltså, ibland skriver jag saker utan att tänka efter. När jag skriver om hur elaka människor är, så menar jag nog mest att det är mig det är fel på. Jag är bara trött på att inte må så bra som jag vet att jag kan må. Det är aldrig er det är fel på, kom ihåg det!

/Julia