Coldplay

Ibland är det som att världen snurrar medan jag står vid sidan av och betraktar. Ur betraktarens synvinkel ser saker annorlunda ut. Ingenting är verkligt längre, åtminstone inte allt.
Någon slängde solen i papperskorgen, suddade ut alla stjärnor och åt upp månen. Kvar blev bara det svarta himlavalvet. Det är alldeles för svart.

Igår och idag har det varit höleverans i stallet. Att packa höbalar på loftet är minst lika bra som ett pass på gymmet, så IN YOUR FACE äckliga gympalärare.
Jag red Athena idag, det var roligt! Sedan red jag Tindra, hon är bäst. Hon får mig att tro att jag är duktig, bara för att hon är så bra själv. På henne glömmer jag bort att jag är värdelös.

På fredagar får jag alltid skjuts hem av Lotta, en av "fredagstanterna" på ridskolan. Det är väldigt bra.

Jag måste bara berätta om en uteritt jag hade i onsdags. Det var två st från Tyskland som skulle rida ut. Jag hade Dis i täten (knäppare häst får man leta efter, förlåt Magda), men det gick faktiskt bra. Det roliga är att jag har läst tyska i nästan 6 år i skolan och jag förstod inte ett enda ord när de pratade med varandra (hur många timmar har jag pluggat svaga och starka verb i onödan?!)... Tur att det finns engelska!
Jag tror numera att tyskar är galna. Efter första galoppen var de helt sålda. Varje gång vi skulle tölta utbrast någon av dem "GALOPPIIIIIIIIEREN?!" med världens mest hoppfulla röst.
Jag trodde att de flesta gav sig ut på islandshästtur för att få uppleva tölten, men det där gällde tydligen inte alla. ;)

Mot slutet av turen tog de fram sin kamera och jag erbjöd mig att ta kort på dem. Nejnej, absolut inte! De skulle ta kort på MIG. Jag undrar faktiskt vad de ska göra med 10 kort på mig och Dis?! Jag ser framför mig hur de visar bilderna för sina vänner: "Och här har vi turledaren, och här har vi henne igen, och igen och igen och igen..."!

Det var två roliga timmar kan jag lova! :)

Imorgon har Alice och jag morgonfodringen. Jag ska upp kl 6, men det brukar inte vara några problem.
Jag tycker så mycket om stallet, alla hästar och människor där. Ibland tänker jag att jag ska sluta med hästar för att jag bara rider och rider men aldrig kommer framåt, men det skulle aldrig gå. Jag vill aldrig lämna Raudhetta.

/Julia