Det ringde en tant från kommunens uppföljningsprogram(?) förrut. Hon tyckte att hon skulle följa upp mig, eftersom jag inte går i skolan för tillfället. Det är kommunens pliiiiiiiiikt. Jag undrar hur det där programmet fungerar? Om inte annat måste tanten från kommunen vara jävligt begåvad. På mindre än två minuter hade hon tydligen följt upp mig. Sedan var det tack och hej och lycka till i livet, typ. Jag förstod som vanligt ingenting.
Den här dagen skulle inte bli som den blev, inte egentligen. Det går inte att äta, jag är världens mest patetiska människa, fyfan för mig.
Besegrad, är ordet.
/Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar