Måndag

MS är obotligt. Det kan bara bli sämre. Man dör i MS. Fast alla ska ändå dö. MS kan gå och dö.

Hade jag fått välja hade jag skrivit en roman här varje kväll, fast ingen hade nog orkat läsa då. Därför gör jag inte det.

Jag red Sota och Kolfinna idag. Sota orkar mer och mer för varje dag! Jag tror jag ska starta Biggest Loser för hästar! Det känns som att det är mitt kall här i livet, att banta hästar! ;)

Vet ni, vet ni, vet ni, vet ni? Margret och Lollo kollade när jag sprang med Feykir idag och HAN SPRANG RENT! Sedan gick jag en liten promenad med honom på travbanan. På onsdag har vi tid på Åby, förhoppningsvis är han bra då! Så har jag tänkt tusen gånger nu, kanske bäst att inte hoppas för mycket...
Feykir ska få åka lastbil med Vinur till veterinären, jag undrar vad han tycker om det? Hans stora skräck här i livet är bussar, men vad han tycker om lastbilar vet jag faktiskt inte. Det blir spännande! Om inte annat är jag oerhört tacksam över att Mike kunde köra Feykir!

Imorgon ska han få nya skor, den svarta mustangen. De senaste skorna har han bara haft på sig i hagen. Fattar ni? Jag har inte ridit honom en enda gång med de skorna, han har vilat i över två månader! Hur som helst, på onsdag gäller det!

Årets stressmoment: Om Feykir förblir o-såld och o-frisk när jag åker till Island (i och för sig ska ju veterinären på Åby säga att Feykir är frisk som en nötkärna). Men ändå, vad fan gör jag då?! Jag får helt enkelt förlita mig på att han blir bra innan dess så att han är kapabel att gå med i verksamheten som salu-häst.

Jag kommer ihåg dagen jag fick Feykir, världens lyckligaste dag! Det är snart två år sedan. Ibland undrar jag om jag verkligen ska sälja honom? Just nu är ryggen omusklad och magen är enorm, men han är ändå stallets vackraste. Det är något speciellt med svarta mustanger. Feykir från Löjtnantsgården, min vackra häst.

Jag borde verkligen sova, men det går inte. Jag hatar kvällar och nätter. Tänk att aldrig behöva sova, då kunde jag sprungit omkring jämt.

På tal om att sova, jag drömde om Anna-Stina inatt. Att hon levde. Att vi badade med våra hundar. Sådär som vi gjorde den där sommaren, på en annan brygga. En annan brygga, en annan sommar, en helt annan tid. Det var roliga somrar.

/Julia