Ingen har tid och den tid som finns kvar är alldeles för kort. Alla är dumma i huvudet, fast egentligen är det nog mest mig det är fel på. Jag önskar mig en manual i hur man överlever när någon drar ner rullgardinen, eller när allt gör så ont att man knappt vågar andas.
För om det är så det ska vara, forever, då orkar jag inte.
Majken ligger och sover vid mina fötter. Hennes liv är så härligt kravlöst, det måste vara underbart att vara hund under kategorin "toy" i hundboken. Sällskapshundar, en vän i alla lägen!
Idag har jag jobbat och ridit Feykir och Sota. Sota är en väldigt rolig häst, jag tycker om henne. Det var kolsvart ute när jag red Feykir, vi tog en sväng på nersidan. Jag överlevde mörkret och han överlevde en liten sträcka i trav(!), vi kan nog överleva det mesta tillsammans.
Alltså han måste vara världens sötaste häst. Ibland tror jag att jag kan prata med honom. Han står blickstilla i stallgången, helt lös, tills jag säger åt honom att vi ska gå, då följer han mig som en hund på gårdsplan, fortfarande helt lös.
Sedan satte jag mig i hans box, då la han huvudet på min axel och då tänkte jag att jag kommer aldrig kunna sälja den hästen.
Cool är han i alla fall.
Jag har alltid panik inför framtiden. Jag är livrädd för att bli sysslolös och misslyckad. Men nu behöver jag inte ha panik på ett bra tag. Planen är att åka till Island den 4 januari och stanna där i ett halvår. Är allt frid och fröjd där vill jag stanna över Landsmót också! Sedan ska jag åka hem till Sverige och jobba på Raudhetta igen. Det är det bästa av allt!
Tänk, mamma bläddrade av en slump i telefonkatalogen en dag. Hon hittade Raudhettas annons och på den vägen är det. Tänk vad slumpen kan avgöra saker och ting. Eller kallas det ödet? Bra blev det i alla fall. Väldigt bra!
/Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar