Tillbaka till samtiden

Glöm inte att mata fiskarna! Nu när det är vinter och allt.

Jag sitter och tänker på framtiden. Oj, vad djupt. Nej, inte alls egentligen. Jag är bara lite rädd för framtiden. Jag vill inte bli äldre. Eller jo, jag vill bli äldre och klokare. Jag vill bara inte bli så gammal att jag förväntas klara allt på egen hand. Jag vill inte bli äldre än att det fortfarande är okej att vara förvirrad och gråta och låta någon annan tala om för mig hur jag ska gå till väga. Jag vill inte bli för gammal för att extrajobba i stallet. Jag vill inte passera gå-sträcket. Det där sträcket man kliver över en dag, när det plötsligt inte är okej att springa överallt längre. Finns det ett sådant sträck? Och så vill jag inte betala vuxenpriset på tågbiljetter. ;)
Finns det tidsmaskiner som man på något sätt kan omprogrammera? Varflr kan man inte bara få vara ung hela livet? Som Alphaville - Forever young.
Är det det här som kallas 18-årskris?
Hur ska det då gå när jag fyller 40? ;)

Idag red jag Feykir på Djursjövägen med Magda och Fina. När vi kom till raksträckan fick Den Svarta Mustangen syn på någonting inne i skogen. Han spetsade öronen, reste halsen och liksom studsade fram med bakbenen. Vi började tölta och han var hur snygg som helst! Coolt, var ordet. Om någon vill ligga och lura bakom ett träd vid en tävlingsbana någon gång fixar Feykir lätt en 6,5:a för långsamt tempo tölt! ;)

Jag har börjat lida extremt av ett handikapp, jag kan inte sitta i Feykirs sadel lämgre! Jag får ingen ordning på skänklarna och hur jag än gör hamnar jag antingen stolsits i eller obalans. Någonting att jobba på!

Imorgon är det TVÅ VECKOR kvar. Oh my God.

/Julia