Jag önskar att någon förstod. Jag önskar det fanns någon som inte gick att lura. Ingen, ingen, ingen hör. Det är som att skrika i vakuum, då hörs inget skrik. Världen är ett enda stort jävla vakuum och jag är för feg för att spräcka bubblan. Ensam är inte stark. Ensam är svag, det faktumet kvarstår trots tappra försök till övertalning. Svag, alltså. FAAAAAAAAAN.
En vecka kvar. Ytterligare en vecka av hysteriskt julshoppande, jag mår illa av Kungsmässans ständigt proppfulla parkeringar. Alla har kombi. Alla skyndar och fyndar. Jag spyr.
Julen är mysig, i mindre format. Jag har en adventsstjärna i fönstret, mamma har bakat lussekatter och det är snö ute. Det räcker. Det enda jag önskar mig är ett liv fritt från ångest, det ska jag ge mig själv i julklapp en vacker dag.
Stallet fick julpynt idag, fint blev det. Margret bjöd på lunch nere i Lindome, det var gott. Wilma red Feykir, de två är söta ihop. Jag red med dem ut på Sota, hon är också söt.
Vi firade Inas födelsedag hela kvällen. Fina Ina! Hedvig trodde att judarna duschade i gas och Johanna uppskattade mina fantastiska historier, det var en rolig kväll.
Imorgon är det dags för JULSHOWEN! Allt är fixat och klart, tror jag. Det blir en rolig dag imorgon!
/Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar