Julshow och Raudhetta

Klockan 10 samlades vi - Alice, Magda, Linda, Emma och jag. Och alla Luciatågsdeltagare då. :)
Granris plockades, boxarna pyntades, vägen saltades och senare på eftermiddagen klev både hästar och ryttare i sina tomte- och tärnkläder. Hästarna var hur fina som helst! Fina gamla Blesi fick äran att bära Lucian på sin rygg.

På programmet stod Luciatåg, Lollo och Kattis uppvisning med Demantur och Amor, tärn-kadrilj, Lollo och Gloi, tomte-kadrilj, lottodragning, valp-visning (JAG VILL HA EN!!!!) och sist men inte minst ponnyridning på Feykir och Kolfinna!

Allting gick jättebra och barnen var så jäkla duktiga! Linda var en grym speaker och Emma borde få medalj för sin sång i megafonen!

Det bästa av allt var att vi fick in över 8000 kr till Anna-Stinas Minnesfond!!!!

Det var en lyckad eftermiddag! Feykir funderar på att extraknäcka som ponnyridningshäst, han har nämligen upptäckt sin dolda talang.

Alltså, jag ska åka till Island om två och en halv vecka.
Det är världens konstigaste känsla att åka ifrån ett ställe som jag mer eller mindre ha bott på de senaste åren. All min lediga, -och inte lediga tid, sju dagar i veckan har jag tillbringat i stallet. Jag har lärt mig så mycket, saker jag kommer att bära med mig hela livet. Jag har fått tillbringa tusentals timmar med de kloka, fyrbenta djuren som aldrig slutar att fascinera mig. Jag har lärt känna underbara människor som jag tycker så himla mycket om. Jag skulle nog kunna säga att jag har hittat mig själv.
Och jag skulle vilja skriva en hel roman om det där. Jag skulle vilja få folk att förstå hur det har fått mig att växa. Det är bara ett stall, och jag är bara en stalltjej. Fast nej, för det är så mycket mer.
Jag vet att jag kommer sakna Raudhetta mer än det kommer sakna mig, för stalltjejer finns det gott om. Men ett ställe som Raudhetta, det finns bara ett i hela världen! Jag måste ha dragit vinstlotternas vinstlott som hamnade där.

Det låter som att jag ska vara borta i all evighet, men sex månader är en lång tid. Samtidigt ser jag såklart fram emot Island! Om 17 dagar går min allra största dröm i uppfyllelse. Det är därför man lever, för att uppfylla sina drömmar.

/Julia