Sitter och lyssnar igenom alla extraspår från kent-boxen, fan vad bra dom är!
Jag kan inte sova längre! Det går inte att somna på kvällarna och jag är helt klarvaken kl 6 varje morgon (slipper ställa väckarklockan i alla fall). Jag har så mycket i mitt huvud just nu...
Dagens i-landsproblem, jag överlever nog.
På tal om att sova (och vakna), så vaknade jag här om dagen och bara "hörde" att någonting var fel. Allt var så tyst på något sätt. Det slog mig att det inte susade och mullrade i vänsterörat längre, WOHO!
När jag ramlade av Feykir för några veckor sedan slog jag i huvudet/käken/örat och sedan dess har jag fått dras med någon slags tinnitus i ena örat, men för någon dag sedan bara försvann det! Ni fattar inte hur underbart det är! Världen är tyst!!!! :)
Feykir och jag red ut Magda, Kolfinna, Linda och Töfri idag. Inget slår mustang-galoppen, men jag känner att jag är dålig på att få till tölten. Den var bättre för ett tag sedan, faktiskt. Det är bara att träna, träna, träna! Vi har anmält oss till Landi KM i V5 och T8, vi får se hur det går. Det ska bara bli så himla roligt att få tävla en gång till i år! Sedan får vi se hur allting blir, kanske skiljs våra vägar åt, den som lever får se...
Jag red Dis i paddocken lite senare på dagen. Jag säger som alltid, det är så roligt att rida hästar som har energi i paddocken!
Imorgon är det först september, är det officiellt höst då?
Jag får jobba kvar i stallet i september och oktober också, det kommer bli en bra höst! En lifesaver, på riktigt.
/Julia
tisdag 31 augusti 2010
måndag 30 augusti 2010
Feykir
Snygg bild på snygga tjejer, från i somras. (Jag vet också att ni älskar hästar) ;)Jag red Feykir i paddocken idag, han var duktig. Jag blir lite frustrerad på honom när han är så energilös i tölten, men vissa steg var jättebra, det är de stegen man får komma ihåg! I traven sänker han sig lätt, nästan lite för lätt, framåt-neråt. Han har fin trav.
Vi avslutade med galopp på volt i båda varven. Det såg säkert helt hej-kom-och-hjälp-mig ut i vänstervarvet, men det skiter jag i för han tog rätt galopp i båda varven och han förvånade mig genom att fortsätta galoppera utan att vilja bryta av som han annars brukar vilja i paddocken. Högergaloppen är mycket bättre, där är han kung!
Imorgon ska jag nog rida på travbanan, han går alltid jättebra där uppe. På travbanan är tölten så jäkla bra, där existerar inte ordet energilös. ;)
Det svåraste som finns är att rida i vänstervarv! Allt blir 100 gånger svårare där än i det högra varvet. Inte konstigt att Feykir tycker det är svårare att galoppera på vänstervolten när han har en ryttare som inte ens kan borsta tänderna med vänster hand. ;) Annars tycker jag inte att det är så stor skillnad på honom i de olika varven. Han är bättre i högervarvet, men det beror nog mest på mig.
/Julia
We need to eat
Förra sommaren besökte jag Winterhorse Park i Wisconsin, USA. Det var ett sjukt fint ställe! Kolla in deras hemsida www.winterhorse.com !
Jag bara kom att tänka på hur häftigt det är med islandshästar i USA, snart tar de över världen! Hästarna alltså. ;)
Idag har jag samlat lite vuxenpoäng, jag har betalat räkningar på internet, alldeles själv. Ni hör ju själva! Snart kanske jag lär mig att dricka kaffe också. ;)
Jag fick vara ledig idag, men snart ska jag åka ut till stallet och rida den svarta mustangen. Vädret är underbart, jag tycker om hösten!
Jag säger det här alldeles för sällan, jag älskar min mamma. Jag hoppas att hon förstår det, hon är bäst!
/Julia
Jag bara kom att tänka på hur häftigt det är med islandshästar i USA, snart tar de över världen! Hästarna alltså. ;)
Idag har jag samlat lite vuxenpoäng, jag har betalat räkningar på internet, alldeles själv. Ni hör ju själva! Snart kanske jag lär mig att dricka kaffe också. ;)
Jag fick vara ledig idag, men snart ska jag åka ut till stallet och rida den svarta mustangen. Vädret är underbart, jag tycker om hösten!
Jag säger det här alldeles för sällan, jag älskar min mamma. Jag hoppas att hon förstår det, hon är bäst!
/Julia
söndag 29 augusti 2010
Fighting spirit
Resultaten från Vaengur KM har kommit upp på hemsidan, vilka står högst upp på listan i både uttagningen och finalen i V5-ungdom? Jo, Julia och Feykir.
Julia Ling / Vaengur
Feykir från Löjtnantsgården
TÖLT 5,5 (1) 5,5(1) 5,5(1) tot: 5,50
TRAV 5,5(1) 5,5(1) 5,5(1) tot: 5,50
SKRITT 6,5(1) 6,0(1) 6,0(1) tot: 6,17
GALOPP 5,0(2) 5,0(1) 5,5(1) tot: 5,17
Julia Ling / Vaengur
Feykir från Löjtnantsgården
TÖLT 5,5 (1) 5,5(1) 5,5(1) tot: 5,50
TRAV 5,5(1) 5,5(1) 5,5(1) tot: 5,50
SKRITT 6,5(1) 6,0(1) 6,0(1) tot: 6,17
GALOPP 5,0(2) 5,0(1) 5,5(1) tot: 5,17
TOTALT: 5,59
Vi gjorde det, vi vann! :)
Min fina, fina, fina, fina, fina, fina häst. Ibland går jag runt och tänker att jag är dum i huvudet som ska sälja honom, men innerst inne vet jag att det är rätt beslut. Feykir ska få en ny mamma, men det är klart att det känns jobbigt. Det är som att sälja sin bästa vän!
Emilia provred Feykir idag, det gick jättebra! Vi red ut en sväng, jag följde med på Isa. Sedan testade hon honom en stund i paddocken.
Jag kände verkligen att det är till en sådan tjej jag vill sälja Feykir.
Jag var borta i fölhagen och skulle hämta hem Tindra, men hon hade tappat en sko. Jag fick rida Dis istället, hon är rolig!
Igår kväll var Raudhetta på Heaven 23. Att åka hiss uppför Gothia Towers var rätt coolt, och högt. ;)
Det bästa var att Alice hade mina byxor på sig utan att veta om det, haha.
Idag tömde vi hela stora stallet. Det kommer bli så fint när det är målat och klart om några veckor. Jag måste vara störd, men jag tycker det är roligt att tömma boxar. Alice och jag, vilket jäkla team!
Tanja Z ringde idag. Vi som representerade Sverige på Youth Cup i år ska anordna en tävling, för att få ihop pengar till resan (som redan har varit?!). Det blir nog väldigt roligt, jag har bara en känsla av att det kommer bli lite oorganiserat... Dessutom ska tävlingen anordnas nere i Skåne. Nu jäklar ska jag ta tag i det här, eftersom ingen annan lär göra det! ;)
Imorgon ska jag dessutom få tummen ur och göra en grupp på facebook om Anna-Stinas minnesfond. Vi måste ju på något sätt sprida budskapet och göra reklam för fonden! Det är så mycket hela tiden, men Anna-Stina, vi glömmer dig aldrig!
Förresten, var det någon mer än jag som såg Jamie Olivers program på 5:an dag? Han gör matrevolution i USAs fetaste stad. Han åker runt i skolor och får både elever, föräldrar och de mer högre uppsatta männen delaktiga i frågan om nyttigare skolmat. Det som fascinerar mig är hans sätt att engagera ungdomarna. Han får de mest osäkra, överviktiga och problemtyngda eleverna att känna sig viktiga.
Jag är vanligtvis inget stort fan av brittiska tv-kockar, men fan vad han inspirerade mig! Jag fick en idé! Eller, egentligen är det väl inte min idé, men jag skulle så gärna vilja se att den blir till verklighet!
Jag är kanske ute och cyklar, det kanske inte alls skulle fungera. Men vad roligt det skulle vara!!!!
Och nej, det handlar verkligen inte om skolmat, utan om något som ligger mig mer varmt om hjärtat.
/Julia
Emilia provred Feykir idag, det gick jättebra! Vi red ut en sväng, jag följde med på Isa. Sedan testade hon honom en stund i paddocken.
Jag kände verkligen att det är till en sådan tjej jag vill sälja Feykir.
Jag var borta i fölhagen och skulle hämta hem Tindra, men hon hade tappat en sko. Jag fick rida Dis istället, hon är rolig!
Igår kväll var Raudhetta på Heaven 23. Att åka hiss uppför Gothia Towers var rätt coolt, och högt. ;)
Det bästa var att Alice hade mina byxor på sig utan att veta om det, haha.
Idag tömde vi hela stora stallet. Det kommer bli så fint när det är målat och klart om några veckor. Jag måste vara störd, men jag tycker det är roligt att tömma boxar. Alice och jag, vilket jäkla team!
Tanja Z ringde idag. Vi som representerade Sverige på Youth Cup i år ska anordna en tävling, för att få ihop pengar till resan (som redan har varit?!). Det blir nog väldigt roligt, jag har bara en känsla av att det kommer bli lite oorganiserat... Dessutom ska tävlingen anordnas nere i Skåne. Nu jäklar ska jag ta tag i det här, eftersom ingen annan lär göra det! ;)
Imorgon ska jag dessutom få tummen ur och göra en grupp på facebook om Anna-Stinas minnesfond. Vi måste ju på något sätt sprida budskapet och göra reklam för fonden! Det är så mycket hela tiden, men Anna-Stina, vi glömmer dig aldrig!
Förresten, var det någon mer än jag som såg Jamie Olivers program på 5:an dag? Han gör matrevolution i USAs fetaste stad. Han åker runt i skolor och får både elever, föräldrar och de mer högre uppsatta männen delaktiga i frågan om nyttigare skolmat. Det som fascinerar mig är hans sätt att engagera ungdomarna. Han får de mest osäkra, överviktiga och problemtyngda eleverna att känna sig viktiga.
Jag är vanligtvis inget stort fan av brittiska tv-kockar, men fan vad han inspirerade mig! Jag fick en idé! Eller, egentligen är det väl inte min idé, men jag skulle så gärna vilja se att den blir till verklighet!
Jag är kanske ute och cyklar, det kanske inte alls skulle fungera. Men vad roligt det skulle vara!!!!
Och nej, det handlar verkligen inte om skolmat, utan om något som ligger mig mer varmt om hjärtat.
/Julia
lördag 28 augusti 2010
Love undone (igen)
Skjut Västtrafik! Deras plan är nu att ödeslägga hela Hällesåker genom att dra in bussarna på helgerna, GENOMTÄNKT?!
Visst, det går att beställa en buss till särskilda turer, men efter att från flera håll ha hört att de beställda bussarna inte alltid dyker upp på avtalad tid är det inget jag vågar ge mig in på.
Snälla Gud, ge mig ett körkort eller ring Västtrafik och förklara för dem vilken jävligt stor misstag de begår!
Jag fick inte träffa Feykir idag heller, men imorgon! :) Då ska vi tömma alla bäddar och städa ut hela stallet, sedan kommer Emilia och provrider.
Nu ska Johanna och jag ut och springa (vad har jag gett mig in på?!) och ikväll ska hela stallet till Heaven 23, sedan ska min kära vän Alice sova hos mig.
/ Julia
P.S. Tack för igår allt folk! Hoppas någon följer med Susanna till Lygnevi ikväll så hon får se sin stora idol. ;) D.S.
Visst, det går att beställa en buss till särskilda turer, men efter att från flera håll ha hört att de beställda bussarna inte alltid dyker upp på avtalad tid är det inget jag vågar ge mig in på.
Snälla Gud, ge mig ett körkort eller ring Västtrafik och förklara för dem vilken jävligt stor misstag de begår!
Jag fick inte träffa Feykir idag heller, men imorgon! :) Då ska vi tömma alla bäddar och städa ut hela stallet, sedan kommer Emilia och provrider.
Nu ska Johanna och jag ut och springa (vad har jag gett mig in på?!) och ikväll ska hela stallet till Heaven 23, sedan ska min kära vän Alice sova hos mig.
/ Julia
P.S. Tack för igår allt folk! Hoppas någon följer med Susanna till Lygnevi ikväll så hon får se sin stora idol. ;) D.S.
torsdag 26 augusti 2010
Love undone
Jag insåg just mitt livs största misstag - Går man inte i skolan får man ingen skolkatalog!
Ina, vi bor ju nästan grannar. Kan jag få titta i din skolkatalog ibland? ;)
På tal om något annat så har jag nog Sveriges roligaste kompisar.
Magda undrar om Östersund ligger i närheten av Strömstad, Julia ringer och berättar att hon ramlade, platt fall, mitt på Kungsbacka station, Ina har fått en beundrare född -85 och Alice har förlovat sig (med mig). ;)
Jag red Tindra på travbanan idag, så jäkla roligt!
Alice red Feykir. Han hade gått jättebra, min fina häst. Det känns så sjukt att jag ska sälja honom. Även om det helt och hållet är mitt beslut så är det svårt att förstå att vi inte ska vara tillsammans för alltid. Men än så länge är han kvar på Raudhetta. Jag ska ta vara på den här tiden och när dagen väl kommer ska han få det bästa hemmet i världen (fast, finns det något bättre än Raudhetta??)! :)
Imorgon är jag ledig. Feykir får en extra vilodag, han är värd hur mycket vila som helst efter hans prestationer på Sävebanan i lördags!
Vi ska på nrj in the park imorgon kväll. Synd att inte Mats med de snygga armarna ska med. ;)
/Julia
Ina, vi bor ju nästan grannar. Kan jag få titta i din skolkatalog ibland? ;)
På tal om något annat så har jag nog Sveriges roligaste kompisar.
Magda undrar om Östersund ligger i närheten av Strömstad, Julia ringer och berättar att hon ramlade, platt fall, mitt på Kungsbacka station, Ina har fått en beundrare född -85 och Alice har förlovat sig (med mig). ;)
Jag red Tindra på travbanan idag, så jäkla roligt!
Alice red Feykir. Han hade gått jättebra, min fina häst. Det känns så sjukt att jag ska sälja honom. Även om det helt och hållet är mitt beslut så är det svårt att förstå att vi inte ska vara tillsammans för alltid. Men än så länge är han kvar på Raudhetta. Jag ska ta vara på den här tiden och när dagen väl kommer ska han få det bästa hemmet i världen (fast, finns det något bättre än Raudhetta??)! :)
Imorgon är jag ledig. Feykir får en extra vilodag, han är värd hur mycket vila som helst efter hans prestationer på Sävebanan i lördags!
Vi ska på nrj in the park imorgon kväll. Synd att inte Mats med de snygga armarna ska med. ;)
/Julia
onsdag 25 augusti 2010
godnatt
Alice försöker tala mig tillrätta, men jag vet inte om hon lyckas. Jag hade tänkt skriva hur vacker, godhjärtad och vänlig Alice är, men hon kommer ändå inte tro mig... Bitch.
Feykir och jag red Varpet idag, det var länge sedan. Jag testade hackamore för första gången, det kändes lite halvskumt, men han var rätt kunglig ändå. Konungarnas konung är till salu, det känns ganska sjukt ibland.
Jag satt och tänkte på gammal kompis förrut, någon jag tyvärr har tappat kontakten med.
Du var så jäkla bra! Min mamma var sjuk och jag var så orolig att jag höll på att gå sönder. Du frågade: Orkar du verkligen? Jag bara skakade på huvudet och vi åkte moped, fan vad fort vi åkte! Jag hade min pappas fula gamla mc-hjälm. Vi åkte till elljusspåret och sprang varv efter varv efter varv. Du fick mig att orka alla de där varven, 9 kilometer. Du fick mig att orka med verkligheten.
Jag hoppas du förstod hur bra du var, jag tyckte så mycket om dig! :)
/Julia
Feykir och jag red Varpet idag, det var länge sedan. Jag testade hackamore för första gången, det kändes lite halvskumt, men han var rätt kunglig ändå. Konungarnas konung är till salu, det känns ganska sjukt ibland.
Jag satt och tänkte på gammal kompis förrut, någon jag tyvärr har tappat kontakten med.
Du var så jäkla bra! Min mamma var sjuk och jag var så orolig att jag höll på att gå sönder. Du frågade: Orkar du verkligen? Jag bara skakade på huvudet och vi åkte moped, fan vad fort vi åkte! Jag hade min pappas fula gamla mc-hjälm. Vi åkte till elljusspåret och sprang varv efter varv efter varv. Du fick mig att orka alla de där varven, 9 kilometer. Du fick mig att orka med verkligheten.
Jag hoppas du förstod hur bra du var, jag tyckte så mycket om dig! :)
/Julia
tisdag 24 augusti 2010
FF
Det regnar och jag ska snart gå och lägga mig.
Mitt liv är en balansgång. Just nu går det mesta ut på att undvika den där tröttheten som är så farlig, den mentala tröttheten. Mitt huvud får inte bli utmattat, då blir det platt fall...
Jag mockar gärna ut alla bäddar i hela stallet och jag kan springa tills jag spyr, inga problem. Det handlar inte om det.
Men saker som stress, press och ansvar får mitt huvud att bli överbelastat, mina tänder att gnissla om nätterna och mina tankar att mörkna.
Jag måste verkligen lära mig att sluta pressa mig själv, men jag vet faktiskt inte hur man gör!?
Nej, jag ska sluta klaga, jag HATAR att vara den som klagar...
Jag vill bara vara den som aldrig tar slut. Jag klarar inte av känslan att alla andra orkar utom jag, hur orkar ni vara så jävla bra hela tiden?
Jag har tänkt så mycket, men jag kommer sällan fram till något. Ännu ett stressmoment...
Något som däremot är upplyftande är en ungdomsledarutbildning via SIF som Margret berättade om idag, den går av stapeln i höst. Kursen är vid tre tillfällen uppe i Östersund - Wången. Jag har alltid velat åka till Wången!
Jag hoppas verkligen vi kan åka för det verkar hur kul som helst!!
Om jag inte blir veterinär (men fan vad jag ska kämpa för det!) så vill jag hålla på med islandshästar på ett eller annat sätt. Eller varför inte göra både och? Vilken dröm! Jag skulle vilja ha hand om SIFs ungdomssektion, åka på FEIF youth cup/camp med ungdomar och ordna andra aktiviteter. Hur roligt hade inte det varit?
Dreeeaaaam on, Julia!
Idag har jag jobbat med Magda, vi är så jävla bra! :)
Vi red ut på Gára och Tindra, underbara hästar! Jag tog hem Feykir från betet, nu går han hemma igen. Imorgon ska jag rida honom, jag längtar faktiskt.
På söndag kommer det en tjej och provrider. Feykir, be nice! ;)
/Julia
Mitt liv är en balansgång. Just nu går det mesta ut på att undvika den där tröttheten som är så farlig, den mentala tröttheten. Mitt huvud får inte bli utmattat, då blir det platt fall...
Jag mockar gärna ut alla bäddar i hela stallet och jag kan springa tills jag spyr, inga problem. Det handlar inte om det.
Men saker som stress, press och ansvar får mitt huvud att bli överbelastat, mina tänder att gnissla om nätterna och mina tankar att mörkna.
Jag måste verkligen lära mig att sluta pressa mig själv, men jag vet faktiskt inte hur man gör!?
Nej, jag ska sluta klaga, jag HATAR att vara den som klagar...
Jag vill bara vara den som aldrig tar slut. Jag klarar inte av känslan att alla andra orkar utom jag, hur orkar ni vara så jävla bra hela tiden?
Jag har tänkt så mycket, men jag kommer sällan fram till något. Ännu ett stressmoment...
Något som däremot är upplyftande är en ungdomsledarutbildning via SIF som Margret berättade om idag, den går av stapeln i höst. Kursen är vid tre tillfällen uppe i Östersund - Wången. Jag har alltid velat åka till Wången!
Jag hoppas verkligen vi kan åka för det verkar hur kul som helst!!
Om jag inte blir veterinär (men fan vad jag ska kämpa för det!) så vill jag hålla på med islandshästar på ett eller annat sätt. Eller varför inte göra både och? Vilken dröm! Jag skulle vilja ha hand om SIFs ungdomssektion, åka på FEIF youth cup/camp med ungdomar och ordna andra aktiviteter. Hur roligt hade inte det varit?
Dreeeaaaam on, Julia!
Idag har jag jobbat med Magda, vi är så jävla bra! :)
Vi red ut på Gára och Tindra, underbara hästar! Jag tog hem Feykir från betet, nu går han hemma igen. Imorgon ska jag rida honom, jag längtar faktiskt.
På söndag kommer det en tjej och provrider. Feykir, be nice! ;)
/Julia
måndag 23 augusti 2010
Kravmärkt
Hur gör man för att varva ner?
Jag går på högvarv hela tiden och stressar upp mig över allt och ingenting.
Jag har glömt hur man gör för att slappna av!
Det är mitt eget fel, för jag vill för mycket hela tiden.
Jag måste lära mig att ta det lugnt. Jag vill leva ett liv utan klockor, mobiltelefoner och stress. Problemet är bara att jag skapar min egen stress.
Hur gör man? Hur sänker man kraven på sig själv?
Jag har egentligen all tid i världen just nu. Det är ingen som kräver något annat av mig än att jag äter och sover och kommer till stallet halv nio varje morgon. Det är precis så jag vill ha det, ändå sätter min hjärna upp skyhöga ribbor och ouppnåeliga mål. Tillslut blir det kaos i huvudet, hur fan ska jag klara av att gå i skolan igen?
Jag önskar att någon annan kunde ta mina beslut. Att bli omyndigförklarad kanske inte är så dumt. Jävligt kravlöst, underbart!
/Julia
Jag går på högvarv hela tiden och stressar upp mig över allt och ingenting.
Jag har glömt hur man gör för att slappna av!
Det är mitt eget fel, för jag vill för mycket hela tiden.
Jag måste lära mig att ta det lugnt. Jag vill leva ett liv utan klockor, mobiltelefoner och stress. Problemet är bara att jag skapar min egen stress.
Hur gör man? Hur sänker man kraven på sig själv?
Jag har egentligen all tid i världen just nu. Det är ingen som kräver något annat av mig än att jag äter och sover och kommer till stallet halv nio varje morgon. Det är precis så jag vill ha det, ändå sätter min hjärna upp skyhöga ribbor och ouppnåeliga mål. Tillslut blir det kaos i huvudet, hur fan ska jag klara av att gå i skolan igen?
Jag önskar att någon annan kunde ta mina beslut. Att bli omyndigförklarad kanske inte är så dumt. Jävligt kravlöst, underbart!
/Julia
söndag 22 augusti 2010
Du är det finaste jag vet
Min häst kan trava!Idag har jag jobbat i stallet. Feykir får semester i några dagar borta i Svens hage, det är han mer än värd! Han kanske inte är världens roligaste i paddocken, men inne på tävlingsbanan ger han allt. :)
Den som köper Feykir när det väl är dags kommer få världens vackraste häst. Världens vackraste.
Jag red Tindra på eftermiddagen. Vi skrittade mest, nästan hela Varpet. Man blir så glad av Tindra!
Nu till två svåra saker: Film och politik (ojojoj, djupt).
Jag en film förrut "The collecter". Den var blodig och helt sinnesjuk. Jag är rätt dålig på att titta på film, jag blir rastlös efter fem minuter. Tyvärr bidrar min obotliga rastlöshet till att jag inte kan någonting om varken film eller tv. Skådespelare och skådespelerskor, vad är det? Brad Pitt och Leonardo di Caprio är för mig två helt okända ansikten. Jag blir så lycklig varje gång Jennifer Anistons ansikte visas på skärmen och mitt huvud säger: Kolla! Där är hon där Rachel i Vänner!
Och politik, det måste vara det svåraste i världen. Jag är nog inte särskilt korkad, men jag kan bara inte få in i mitt huvud vad det är för skillnad mellan Mona Sahlins och Fredrik Reinfeldts politik. Jag har heller ingen aning om vad Karl Marx ville ha sagt med Det kommunistiska manifestet eller vad de olika ideologierna bottnar i. Det är lite pinsamt, faktiskt. Jag är myndig och i slutet av september får jag rösta. Inte så att hela Sverige vilar i mina händer, men jag känner att jag inte riktigt har koll på läget. ;)
/Julia (allmänbildad_tjej_92)...
lördag 21 augusti 2010
Number one
Feykir är bäst! Jag älskar min häst, min vinnarhäst.
Idag var han nästan inte till salu längre. ;)
I V5 fick vi högst poäng i uttagningen med 5,43 och i finalen tog vi hem segern med poängen 5,59(woho!).
Han galopperade fortare än någonsin, men jag lät honom springa. Han tyckte det var så roligt (och jag med)!
Feykir, den svarta mustangen. Klubbmästare i V5, jag har aldrig varit gladare!
Skit samma att det bara är lättklass, man måste börja någonstans och idag var vi bäst!
Hur tölten gick behöver vi inte prata om. Jag kom i alla fall 6:a, en placering från final!
Raudhetta är bäst!
Alice & Kolfinna, Lollo & Vestri, Magda & Fina, Linda & Dis, Emma & Serkur, Millan & Demantur och jag & Feykir.
Vi red finaler allihop, fan vad bra vi är!
Som sagt, Raudhetta är BÄST!
/Julia
fredag 20 augusti 2010
Fredag
Imorgon är det tävling, woho!
Jag hoppas mamma mår bra så hon kan komma och titta!
Idag är jag ledig.
Jag ska bada Feykir och putsa sadel och träns. Skulle det inte gå bra imorgon så kommer Feykir och jag i alla fall vara snyggast på banan! ;)
Jag ska rida Tindra och kvällsfodra också.
Imorgon är det heja Raudhetta!!!!
Jag hoppas mamma mår bra så hon kan komma och titta!
Idag är jag ledig.
Jag ska bada Feykir och putsa sadel och träns. Skulle det inte gå bra imorgon så kommer Feykir och jag i alla fall vara snyggast på banan! ;)
Jag ska rida Tindra och kvällsfodra också.
Imorgon är det heja Raudhetta!!!!
torsdag 19 augusti 2010
Wienervals
Till en trogen bloggläsare: Tack för att du bryr dig så mycket! Tack för att du sätter dig ner och ritar fyrkanter! När jag blir stor vill jag bli som du.
Feykir var duktig idag. Vi red på travbanan. Allting fungerade någorlunda, jag hoppas innerligt att vi lyckas få till högergaloppen på lördag. Det får bli det stora målet: rätt galopp!
Jag tittade precis på domarkommentarna från förra årets KM. "Något snedställd, ojämn takt" fick jag som kommentar av en domare i tölten. Jag red ju för sjutton med Feykir inåtställd hela varvet, vad sysslade jag med egentligen?! Hahaha.
Mitt andra mål får bli att få bättre poäng än förra KM.
Imorgon ska Feykir bara vila och på lördag är det dags. Det ska bli så sjukt sjukt roligt, jag längtar!
Det får gå hur som helst, men fan vad roligt vi ska ha Feykir! :)
Om någon vecka ska stallet ångtvättas, därför håller vi på att tömma alla bäddar i boxarna. Jag tänker på Bröderna Lejonhjärta varenda gång: "Jag ser ljuset!". När man har mockat ett tag och det börjar uppenbara sig mer golv än spånbädd i boxen, då se man ljuset! ;)
Idag antog jag utmaningen att lära Julia och Madde lite nya ridvägar. Jag red fina Tindra. Jag älskar den hästen!
Jag skriver helt osammanhängande, men i alla fall. Jag går ofta och tänker på hur dålig jag är på allting, men jag kom precis på en bra sak (10 poäng till mig!).
Igår hade jag privatlektion för en tjej som red Totte. För första gången kände jag mig inte helt tappad bakom en vagn, allting kändes plötsligt så enkelt. Det var så himla roligt! Att prata inför människor har tidigare varit min stora skräck. Och visst, det var bara en person i paddocken och det finns säkert tusentals människor som skulle kunna ha gjort det bättre, men för min egen del växte jag 10 cm.
För en gångs skull kände jag mig inte helt misslyckad. Hörde ni det? Det gick bra! Bra bra bra bra, tänk om det ordet kunde fastna på min näthinna någon gång.
Från och med idag ska jag börja leta bra saker. En bra sak varje dag, det borde man klara av.
/Julia
P.S. Idag fick mina f.d. klasskamrater lära sig att dansa vals - jag ångrar fortfarande inte att jag hoppade av gymnasiet. På Komvux dansar man förhoppningsvis inte wienervals, i så fall vill jag inte bli veterinär längre. ;) D.S.
Feykir var duktig idag. Vi red på travbanan. Allting fungerade någorlunda, jag hoppas innerligt att vi lyckas få till högergaloppen på lördag. Det får bli det stora målet: rätt galopp!
Jag tittade precis på domarkommentarna från förra årets KM. "Något snedställd, ojämn takt" fick jag som kommentar av en domare i tölten. Jag red ju för sjutton med Feykir inåtställd hela varvet, vad sysslade jag med egentligen?! Hahaha.
Mitt andra mål får bli att få bättre poäng än förra KM.
Imorgon ska Feykir bara vila och på lördag är det dags. Det ska bli så sjukt sjukt roligt, jag längtar!
Det får gå hur som helst, men fan vad roligt vi ska ha Feykir! :)
Om någon vecka ska stallet ångtvättas, därför håller vi på att tömma alla bäddar i boxarna. Jag tänker på Bröderna Lejonhjärta varenda gång: "Jag ser ljuset!". När man har mockat ett tag och det börjar uppenbara sig mer golv än spånbädd i boxen, då se man ljuset! ;)
Idag antog jag utmaningen att lära Julia och Madde lite nya ridvägar. Jag red fina Tindra. Jag älskar den hästen!
Jag skriver helt osammanhängande, men i alla fall. Jag går ofta och tänker på hur dålig jag är på allting, men jag kom precis på en bra sak (10 poäng till mig!).
Igår hade jag privatlektion för en tjej som red Totte. För första gången kände jag mig inte helt tappad bakom en vagn, allting kändes plötsligt så enkelt. Det var så himla roligt! Att prata inför människor har tidigare varit min stora skräck. Och visst, det var bara en person i paddocken och det finns säkert tusentals människor som skulle kunna ha gjort det bättre, men för min egen del växte jag 10 cm.
För en gångs skull kände jag mig inte helt misslyckad. Hörde ni det? Det gick bra! Bra bra bra bra, tänk om det ordet kunde fastna på min näthinna någon gång.
Från och med idag ska jag börja leta bra saker. En bra sak varje dag, det borde man klara av.
/Julia
P.S. Idag fick mina f.d. klasskamrater lära sig att dansa vals - jag ångrar fortfarande inte att jag hoppade av gymnasiet. På Komvux dansar man förhoppningsvis inte wienervals, i så fall vill jag inte bli veterinär längre. ;) D.S.
onsdag 18 augusti 2010
Forever
Jag har precis mailat bilder på Feykir till Lollo, hon ska hjälpa mig att göra en saluannons till världens vackraste mustang.
Efter mycket eftertanke har jag insett att det är dags, dags ska sälja Feykir. Min fina Feykir.
Även om jag har varit lite trött på Feykir ett tag så är han världens finaste. Han var den enda som fick mig att ens gå ur sängen de dagarna jag mådde som sämst, han har lärt mig så otroligt mycket och det är han som har fått mig att inse meningen med livet.
Och det här låter som världens kliché, men utan Feykir hade jag inte suttit här idag och det är så jävla sant. Feykir är meningen med livet, Feykir är mannen i mitt liv och den 23 december 2008 var den lyckligaste dagen i mitt liv.
Jag fick en häst (fattar ni, en alldeles egen häst?!!!), en islandshäst, en Feykir med tomteluva i julklapp och det är det bästa som någonsin hänt mig.
Herre Gud vad jag är känslig, jag blir alldeles gråtfärdig av att skriva det här.
Feykir har varit min i snart två år. Vi har kämpat med ledarskap, grisepass, högergalopp och traktorer. I våras kom vi tvåa i V5 på Landi vårtävling med poängen 5,58, då var jag mer än stolt över kungen. För det är han, en kung.
Han är vackrast av alla i hagen. Slank, skinande blank och nästan kolsvart.
Det här är verkligen inte ett av alla mina knäppa impulsbeslut, utan något jag har funderat över i flera veckor. Den senaste tiden har jag bara mer och mer kunnat konstatera att Feykir och jag inte vill samma sak.
Feykir är inte hästen som vill lära mig rida ordentliga "öppnor", Feykir är ingen häst som uppskattar paddocken som jag gör. Och visst, ibland har han perioder när han är hur pigg som helst, men han saknar den där riktiga viljan. Det där jäklar anamat, visst finns det där någonstans, men glimtarna kommer alldeles för sällan.
Nu får jag honom att låta som en supertråkig, seg häst. Det är han verkligen inte, för han kan tända till när det gäller! ;)
Men på något sätt känner jag mig färdig med honom. Jag vill nå längre, och jag tror inte att Feykir vill det (åtminstone med mig). Jag vill tävla. Jag vill utvecklas och bli bättre på att rida. Jag drömmer om ökad tölt på tävlingsbanorna, och en vacker dag kanske min dröm blir sann.
Jäklar vad jag ska kämpa för det!
Det är verkligen inte Feykir det är fel på, jag har bara fått upp ögonen för hästar med mer framåtanda.
Och eftersom vi vill olika saker har jag också förstått att vi måste gå skilda vägar.
Vi red ut med Alice och Kolfinna idag. Jag släppte kraven och bara red. Jag har haft så mycket krav på både honom och mig själv den senaste tiden att någon slags frustration började byggas upp mellan oss. Gångarterna har varit klockrena, och han har gått precis i den form jag har velat
ha honom i, ändå har jag inte varit nöjd. Jag vill för mycket, och då vill Feykir inte alls. Jag förstår honom. Men idag bara släppte jag allt vad krav heter. Det var en underbar ridtur, vi red Varpet-rundan och jag kunde bara konstatera att jag har världens bästa häst på nästan alla sätt, men snart är det dags för någon annan att ta över. Och det känns bra, även om det faktiskt är fruktansvärt jobbigt. Feykir är inte bara en häst för mig, utan hela mitt liv. Han är en vän, en vän jag aldrig kommer att glömma.
Men nu är det dags för något nytt, Feykir och jag är färdiga med varandra. Han har mycket kvar att ge, men det får han ge någon annan. Kanske får jag se honom vinna SM en dag, vem vet?! Kanske blir han någons fina skogshäst, eller kurshäst. Den som köper Feykir, den som blir Feykirs nya mamma kommer i alla fall bli ägare till världens vackraste häst, för det är han! Hur mycket jag än har tröttnat på att rida den svarta mustangen så är han faktiskt världens vackraste!
Det är inte för ingenting han går under namnen den svarta mustangen och kungen.
Hur många gånger har man inte tänkt tanken att jag kan aldrig sälja min häst? Jag vet inte hur det har gått till, men jag har på något sätt insett att det faktiskt finns någon där ute som kan tycka lika mycket om honom som jag har gjort.
Kanske kan han hjälpa en annan tjej att må bra? Och kan han det, så måste han ju få den chansen. Hans uppdrag hos mig är slufört nu och han har lyckats.
Ni får tycka att jag är hur löjlig som helst. Jag skulle kunna skriva flera kilometer till om den här hästen. Min häst. Det har alltid varit något magiskt över att kunna skriva just de där orden, min häst. Min fina häst, men inte så länge till. Jag vill verkligen sälja honom, men efter att ha skrivit det här förstår jag hur lyckligt lottad jag är som har fått ha Feykir som min alldeles egna häst.
Jag lärde mig precis att jag aldrig mer ska säga något ont om Feykir (förlåt för alla gånger jag har sagt att du är tråkig!), jag insåg precis hur mycket han har betytt för mig.
Men nu ska han säljas, och jag är glad över att till sist ha bestämt mig för det.
Han ska få bli någon annans mustang, någon annans kung. Någon annan ska få ta glädje av hans stora trav, härliga galopp och numera oftast taktfasta tölt. Jag ska söka en ny utmaning, en ny häst. Men ingen, ingen kommer någonsin vara som Feykir.
Feykir från Löjtnantsgården, min första häst.
/Julia
Efter mycket eftertanke har jag insett att det är dags, dags ska sälja Feykir. Min fina Feykir.
Även om jag har varit lite trött på Feykir ett tag så är han världens finaste. Han var den enda som fick mig att ens gå ur sängen de dagarna jag mådde som sämst, han har lärt mig så otroligt mycket och det är han som har fått mig att inse meningen med livet.
Och det här låter som världens kliché, men utan Feykir hade jag inte suttit här idag och det är så jävla sant. Feykir är meningen med livet, Feykir är mannen i mitt liv och den 23 december 2008 var den lyckligaste dagen i mitt liv.
Jag fick en häst (fattar ni, en alldeles egen häst?!!!), en islandshäst, en Feykir med tomteluva i julklapp och det är det bästa som någonsin hänt mig.
Herre Gud vad jag är känslig, jag blir alldeles gråtfärdig av att skriva det här.
Feykir har varit min i snart två år. Vi har kämpat med ledarskap, grisepass, högergalopp och traktorer. I våras kom vi tvåa i V5 på Landi vårtävling med poängen 5,58, då var jag mer än stolt över kungen. För det är han, en kung.
Han är vackrast av alla i hagen. Slank, skinande blank och nästan kolsvart.
Det här är verkligen inte ett av alla mina knäppa impulsbeslut, utan något jag har funderat över i flera veckor. Den senaste tiden har jag bara mer och mer kunnat konstatera att Feykir och jag inte vill samma sak.
Feykir är inte hästen som vill lära mig rida ordentliga "öppnor", Feykir är ingen häst som uppskattar paddocken som jag gör. Och visst, ibland har han perioder när han är hur pigg som helst, men han saknar den där riktiga viljan. Det där jäklar anamat, visst finns det där någonstans, men glimtarna kommer alldeles för sällan.
Nu får jag honom att låta som en supertråkig, seg häst. Det är han verkligen inte, för han kan tända till när det gäller! ;)
Men på något sätt känner jag mig färdig med honom. Jag vill nå längre, och jag tror inte att Feykir vill det (åtminstone med mig). Jag vill tävla. Jag vill utvecklas och bli bättre på att rida. Jag drömmer om ökad tölt på tävlingsbanorna, och en vacker dag kanske min dröm blir sann.
Jäklar vad jag ska kämpa för det!
Det är verkligen inte Feykir det är fel på, jag har bara fått upp ögonen för hästar med mer framåtanda.
Och eftersom vi vill olika saker har jag också förstått att vi måste gå skilda vägar.
Vi red ut med Alice och Kolfinna idag. Jag släppte kraven och bara red. Jag har haft så mycket krav på både honom och mig själv den senaste tiden att någon slags frustration började byggas upp mellan oss. Gångarterna har varit klockrena, och han har gått precis i den form jag har velat
ha honom i, ändå har jag inte varit nöjd. Jag vill för mycket, och då vill Feykir inte alls. Jag förstår honom. Men idag bara släppte jag allt vad krav heter. Det var en underbar ridtur, vi red Varpet-rundan och jag kunde bara konstatera att jag har världens bästa häst på nästan alla sätt, men snart är det dags för någon annan att ta över. Och det känns bra, även om det faktiskt är fruktansvärt jobbigt. Feykir är inte bara en häst för mig, utan hela mitt liv. Han är en vän, en vän jag aldrig kommer att glömma.
Men nu är det dags för något nytt, Feykir och jag är färdiga med varandra. Han har mycket kvar att ge, men det får han ge någon annan. Kanske får jag se honom vinna SM en dag, vem vet?! Kanske blir han någons fina skogshäst, eller kurshäst. Den som köper Feykir, den som blir Feykirs nya mamma kommer i alla fall bli ägare till världens vackraste häst, för det är han! Hur mycket jag än har tröttnat på att rida den svarta mustangen så är han faktiskt världens vackraste!
Det är inte för ingenting han går under namnen den svarta mustangen och kungen.
Hur många gånger har man inte tänkt tanken att jag kan aldrig sälja min häst? Jag vet inte hur det har gått till, men jag har på något sätt insett att det faktiskt finns någon där ute som kan tycka lika mycket om honom som jag har gjort.
Kanske kan han hjälpa en annan tjej att må bra? Och kan han det, så måste han ju få den chansen. Hans uppdrag hos mig är slufört nu och han har lyckats.
Ni får tycka att jag är hur löjlig som helst. Jag skulle kunna skriva flera kilometer till om den här hästen. Min häst. Det har alltid varit något magiskt över att kunna skriva just de där orden, min häst. Min fina häst, men inte så länge till. Jag vill verkligen sälja honom, men efter att ha skrivit det här förstår jag hur lyckligt lottad jag är som har fått ha Feykir som min alldeles egna häst.
Jag lärde mig precis att jag aldrig mer ska säga något ont om Feykir (förlåt för alla gånger jag har sagt att du är tråkig!), jag insåg precis hur mycket han har betytt för mig.
Men nu ska han säljas, och jag är glad över att till sist ha bestämt mig för det.
Han ska få bli någon annans mustang, någon annans kung. Någon annan ska få ta glädje av hans stora trav, härliga galopp och numera oftast taktfasta tölt. Jag ska söka en ny utmaning, en ny häst. Men ingen, ingen kommer någonsin vara som Feykir.
Feykir från Löjtnantsgården, min första häst.
/Julia
tisdag 17 augusti 2010
det man inte klarar
Ibland är jag så jävla misslyckad. Varför är alla andra så bra på allting? Varför föddes jag sämst?
Idag har jag inte gjort en enda bra sak.
Sämst i test: Julia.
/J
Idag har jag inte gjort en enda bra sak.
Sämst i test: Julia.
/J
måndag 16 augusti 2010
No matter what they say
23:e december 2008. Världens vackraste dag. Världens finaste häst. Världens bästa julklapp.Starlistorna till KM har kommit! Feykir och jag rider sist i båda klasserna. Kan det inte bara bli lördag nu? :)
Kungen fick vila idag, som planerat. Imorgon ska vi rida ut.
Har ni sett tv3's "Generation fett"? Höjden av förnedrings-tv... Det går hur som helst ut på att tv3 skickar ut en smal, snygg, blond, svensk reporter för att intervjua några av USA's extremt feta människor.
Och det är så jävla löjligt. Den smala, svenska blondinen petar lite på förnedringsobjektets ostbågar, blickar in i kameran och talar om för svenska folket att det hääääär äääääter fettot till middag!!!!
Och jag vet inte vad det är med alla dessa fetma-dokumentärer? Vad är det som får oss att ägna en hel timmes tv-tittande åt överviktiga kvinnor från Mississippi? Vad ger det egentligen oss att vältra oss i andras misär? För misär är precs vad det är. Dagens avsnitt var ingenting annat än misär. Misär och egoism.
Den svenska blondinen möter "Donna", en tvåbarnsmamma med ett enda ord i huvudet - mat. Hon beskriver sig själv som konstant vrålhungrig och matmissbrukare. Hennes enda mål i livet är att bli den tyngsta kvinnan i världen och för att nå sitt mål gör hon precis det som krävs - äter. För att försörja sig själv och barnen (och för att ha råd med de kolosala matinköpen) viker hon ut sig själv på internet, för att så kallade "feeders" (störda män, som tänder på att se feta människor äta och bli större) ska kunna sponsra henne.
Förlåt, men det är så jävla äckligt. Hon får gärna äta hur mycket hon vill, hon får gärna väga hur mycket hon vill och hon får lägga ut hur många nakenbilder på sig själv som helst, men hon får inte låta sin sjuka livsstil gå ut över barnen!
"Donna"s 12-årige son både diskar, städar och handlar mat åt familjen. Eftersom hans mamma numera är för tung för att röra sig ordentligt får sonen också ta hand om sin endast några år gamla lillasyster. Sonen säger att han vill bli kock. Han bakar kakor och lagar mat, för att göra sin mamma glad.
Men jag undrar, är "Donna" verkligen glad?
Är man lycklig när man köper hem 20 burkar spaghetti och köttfärssås i taget, för att lagret alltid ska vara oändligt?
Är man lycklig när man inte längre kan ta hand om sina egna barn?
Är man lycklig, deprimerad, eller bara jävligt egoistisk?!
Jag tyckte bara lite synd om barnen... Eh.
/Julia
söndag 15 augusti 2010
Julia och Feykir - forever
Nu har jag bestämt mig. Det känns helt rätt. Jättesorgligt, men ändå helt rätt.
Idag har jag jobbat och haft morgonfodringen. Vädret var tropiskt och jag dog av värmeslag. Feykir gick väldigt bra idag! Han var alldeles lätt i tölten och jag kände (och såg!) att han faktiskt lyfte på sina framben. Traven var också väldigt bra, han körde inte upp huvudet fastän jag ökade tempot! Skritten är däremot sämre, energilös. Nu hoppas jag att den svarta mustangen taggar inför KM, det gör jag! ;) Det ska bli så jäkla roligt!
Jag vet inte hur många gånger jag har blivit kallas osocial och tråkig den senaste tiden. Smällen jag får ta är att jag antagligen snart kommer mista allt vad socialt umgänge heter inom en snar framtid. Jag hinner inte, jag orkar inte. Jag är så nöjd med att bara jobba i stallet, så jävla nöjd. Jag är gärna osocial och tråkig, för jag mår bra. Så här bra har jag inte mått på länge.
Det är i och för sig skandal att jag ännu inte har sett Jessicas bruna hår, Alices röda(?!) hårtoppar och turkarnas turkbränna. Jag har inte träffat Knarre mer än EN gång den här sommaren, Jennie har inte fått tillbaka sina filmer, Julia och jag har ännu inte cyklat Onsala-runt och det blir aldrig av att jag träffar Johanna. Och Susanna, när ska vi gå ut? ;)
Den här låten ska jag rida VM-final till! ;)
/Julia
lördag 14 augusti 2010
Feykir - lördag
Lektionen idag var rolig! Vi jobbade i skritt nästan hela tiden. Jag tycker sånt är jätteroligt, men Feykir tycker däremot att skritt är ganska överskattat. Han blir bara seg, tråkig och tung. Slutar jag driva stannar han...
Margret och Marie är bra instruktörer, jag ser verkligen fram emot Raudhetta-Special i höst! :)
Idag tror jag att jag bestämde mig, fast jag vet inte säkert... Shit vad svårt!!!! Jag har tänkt på det här ett tag nu och ibland känns beslutet så självklart. Men som sagt, fan vilket svårt val!
/Julia
Margret och Marie är bra instruktörer, jag ser verkligen fram emot Raudhetta-Special i höst! :)
Idag tror jag att jag bestämde mig, fast jag vet inte säkert... Shit vad svårt!!!! Jag har tänkt på det här ett tag nu och ibland känns beslutet så självklart. Men som sagt, fan vilket svårt val!
/Julia
världens största community har gjort bort sig
"Emmi och Anna har hittat vänner med hjälp av facebooks vänsökare. Prova du också!" För det första så har Anna-Stina inte loggat in på facebook på över ETT ÅR och för det andra så har hon alltså inte heller använt vänsökaren de senaste dagarna. Facebook ljuger. Anna-Stina bor i Nangijala nu, där finns inget jävla facebook.
fredag 13 augusti 2010
friiiiidaaaaay
Feykir kan trava!Det var så jäkla kul att rida på ovalbanan idag! Det gick rätt bra faktiskt. Feykir var helt slut efteråt.
Han är en mystisk häst, Feykir. Han är ofta seg och bjuder inte särskilt mycket framåt av sig själv, speciellt inte i tölten. Men i galoppen blir han en helt annan häst och drar på hur fort som helst. Han har inte riktigt förstått att han bor i Sverige än, kanske. Sverige - landet lagom är bäst. För Feykir finns inget lagom just nu.
Han är rätt hög i formen och han ser säkert helt framtung ut i tölten men skit samma för takten är ren och det är huvudsaken. Sist vi tävlade föredrog han den fina gångarten grisepass, men nu jäklar!
Imorgon är det en vecka kvar! Det är bara en liten tävling, men det blir till en stor grej när man inte tävlar mer än två gånger om året. Det ska bli så roligt! Vi är många från stallet som ska vara med = många guld till Raudhetta! ;)
Efter Sinntorp åkte vi till Hööks. Jag köpte en ny ridhjälm, en likadan som innan (fantasifullt) och ett par vita ridbyxor. Emma skrattade åt mig när jag tillslut fick prova centilong-storlekarna. Alla är tyvärr inte begåvade med långa ben. ;) Ibland är det praktiskt att vara kort, barnavdelningen = billigare. Ett klipp, sa den fattige snåle.
Sedan gick Alice och jag till Mcdonalds, kolasåsen var slut. Sorgens stund...
Imorgon ska jag och några till i stallet rida lektion för Margret. Jag stod som reserv på listan och idag ringde Hanna och sa att jag kunde vara med, woho!
Nu till något mycket allvarligt. Det där med hästar, islandshästar, jag är helt besatt! Jag sitter och tittar på tölt-klipp på youtube och när jag inte har något speciellt för mig sätter jag mig och kollar på resultat från alla möjliga bedömningar och tävlingar. På kvällarna, när jag inte kan sova, ligger jag och funderar över vilka boxar som kan behöva nytt spån nästa dag. Jag är skadad på riktigt!
Om någon tinnitus/hörsel/huvud-expert läser detta så undrar jag hur länge det ska surra i örat efter att man har fått en smäll i huvudet? Jag är inte döende direkt, men en värld utan tillfällig tinnitus hade känts mer behaglig.
/Julia
torsdag 12 augusti 2010
Drömmen
Imorgon ska vi tre träna på Sinntorps ovalbana, woho!Igår tränade vi på att få Feykir att söka sig framåt-neråt inskritt och trav, han är bra på det! Sedan red jag ut lite, han var duktig. Han går ute dygnet runt nu i Margrets gräshage och gillar läget! Han kan äta hur mycket som helst utan att bli tjock!
Jag red Tindra i paddocken också. Det är så roligt med hästar som tycker det är kul i paddocken, tyvärr äger jag en svart mustang som tycker paddocken är ganska överskattad. Men han är bra på mycket annat, springa fort över vägar till exempel. ;)
Nästa helg ska vi tävla. Sist vi tävlade jag det väldigt bra, det blir svårt att matcha det! Jag har inte kunnat rida så mycket de senaste veckorna med hans mystiska små hältor, så det får gå som det går helt enkelt. Rätt gångart på rätt plats, det får bli vårt mål.
Feykir från Löjtnantsgården!
Carina undrade på facebook häromdagen varför tiden alltid flyger iväg i stallet, jag undrar också det?! Jag jobbar till klockan fyra, sedan rider jag Feykir och Tindra. Då kan jag lika gärna ta kvällsfodringen också när någon annan inte kan. Där gick 11 timmar, på ungefär 4 minuter.
Det där med tid alltså, svårt ämne!
Igår hade jag en privatlektion för första gången (shit vad cool jag är). Det var roligt! Hoppas inte jag svamlade för mycket.
Idag börjar jag klockan 3. Vi ska avmaska fölhagen och senare ikväll ska jag ha en tvåtimmars-tur.
I flera veckor har jag gått och konstaterat för mig själv hur bra allting är. Jag lever ju i någon slags dröm. Väck mig aldrig! Jag får jobba med hästar hela dagarna, jag har en alldeles egen häst och jag får dessutom rida mycket utöver det. Det här är verkligen drömmen! Det finns ingenting och då menar jag ingenting jag hellre skulle vilja ha än det här.
Eller jo, en ny, fungerande ridhjälm. ;)
/Juliaaa
tisdag 10 augusti 2010
Utopier
När Alice och jag jobbar tillsammans går det fort! Idag mockade vi vintervalackhagen och björkhagen, sedan tillbringade vi 382469 minuter med att tömma allt gödsel på gödselstacken. När vi var klara visade Johan oss att man kunde tippa hela fyrhjulingsflaket, istället för att gräva av innehållet. Alltid kul när sådan information kommer liite för sent. ;)
Jag är en riktig lantis som skriver om gödselstackar och fyrhjulingar (haha). När jag blir stor, eller när är jag blir äldre, ska bo i ett litet rött hus på landet. Jag vill leva ett liv utan stress.
Om några år blir jag kanske tv-kändis i Bonde söker fru. ;)
Nej, fy vad hemskt!
Igår gjorde jag än en gång misstaget att rida med blodsockernivån nere i hälarna. Det är inget jag rekommenderar, ingenting fungerar då.
Idag drog jag lärdom av gårdagen och tog mig en banan (alltime lifesaver) innan jag gav mig iväg.
Vad töntigt det lät.
I alla fall, Feykir och jag red med Alice och Kolfinna. Vi red skogsvägen från travbanan upp till Djursjövägen och tog vägen hem igen. Feykir var duktig. Tölten är klockren hela tiden, det känns bra! Något som inte känns lika bra är att vi ska tävla nästa helg och att jag knappt har kunnat rida någonting. Det får gå som det går, jag är bara glad att vi kan vara med!
Tur att det bara är KM och inte VM vi ska tävla. ;)
På fredag ska vi träna för Lollo på Sinntorps ovalbana, då jäklar!
Jag red nästan hela Varpet med Tindra idag. Hon är helt fantastisk den hästen!
Att rida två hästar om dagen efter söndagens stunt-trick är rätt smärtsamt såhär på kvällen. Min fysiska ålder ligger just nu runt 70. Med min nyfunna vän Herr Tinnitus passar jag med all säkerhet in på hembygdsföreningens eeh... sy-möten(?!). Jag borde nog ägna mig åt handsömnad ett tag istället. ;)
/Julia (70 år, still going strong)
Jag är en riktig lantis som skriver om gödselstackar och fyrhjulingar (haha). När jag blir stor, eller när är jag blir äldre, ska bo i ett litet rött hus på landet. Jag vill leva ett liv utan stress.
Om några år blir jag kanske tv-kändis i Bonde söker fru. ;)
Nej, fy vad hemskt!
Igår gjorde jag än en gång misstaget att rida med blodsockernivån nere i hälarna. Det är inget jag rekommenderar, ingenting fungerar då.
Idag drog jag lärdom av gårdagen och tog mig en banan (alltime lifesaver) innan jag gav mig iväg.
Vad töntigt det lät.
I alla fall, Feykir och jag red med Alice och Kolfinna. Vi red skogsvägen från travbanan upp till Djursjövägen och tog vägen hem igen. Feykir var duktig. Tölten är klockren hela tiden, det känns bra! Något som inte känns lika bra är att vi ska tävla nästa helg och att jag knappt har kunnat rida någonting. Det får gå som det går, jag är bara glad att vi kan vara med!
Tur att det bara är KM och inte VM vi ska tävla. ;)
På fredag ska vi träna för Lollo på Sinntorps ovalbana, då jäklar!
Jag red nästan hela Varpet med Tindra idag. Hon är helt fantastisk den hästen!
Att rida två hästar om dagen efter söndagens stunt-trick är rätt smärtsamt såhär på kvällen. Min fysiska ålder ligger just nu runt 70. Med min nyfunna vän Herr Tinnitus passar jag med all säkerhet in på hembygdsföreningens eeh... sy-möten(?!). Jag borde nog ägna mig åt handsömnad ett tag istället. ;)
/Julia (70 år, still going strong)
söndag 8 augusti 2010
Du och jag ska aldrig dö
Det var inte det bästa, men det var rätt magiskt ändå.
Att få höra 747, bara det är värt 400 kr,jag lovar! Och mannen i den vita hatten.
Jag är nog född nostalgisk.
Tack Malin (och det vackra öltältet) för en underbar kväll!
KENT, världens bästa band. Jocke B, du är så jävla fenomenal!
Jag är lite mörbultad. Jag är ett vandrande blåmärke och mitt vänstra öra lider av tillfällig tinnitus. Boxningsmatch? Rodeo? Nej nej, det är bättre än så!
Min käre häst och jag skulle ta en tur med Kristina och Nasi idag på eftermiddagen, vi skulle mötas halvvägs. Glad i hågen red jag över stora vägen till "hennes" sida. Feykir gillade tyvärr inte läget på aaaandraaa siiiidaaaaan och bestämde sig för att springa hem igen, jävligt fort. På mindre än en sekund hade han vänt 180 grader och skulle blå-dra hem till stallet, hem till sin sida av 80-vägen. Det slog mig plötsligt att en skenande häst med en lite halvskärrad ryttare på en väg där de flesta kör fortare än hastighetsbegränsingar inte var en bra kombination.
Jag tog tillfället i akt och uttövade mina cowbow(eller stuntman)drömmar. Jag kastade mig av Feykir, som fortsatte i full galopp över vägen, hemåt.
Varsågod McDonalds - 50 Big Macs à la Feykir, tänkte jag, men den svarta mustangen klarade dig undan bilarna.
Och där låg jag på marken, lite halvt panikslagen, och tyckte synd om mig själv.
Det slog mig att det kanske är stuntkvinna jag ska bli? De kanske behöver mig till nästa actionfilm? På audition kan jag i alla fall briljera med att först kasta mig av en skenande häst för att sedan slå huvudet i marken och till sist låta min mustang springa över mig.
Tankar när man ligger på marken och ser hovar ovanför sig: "Nu dör jag".
Tankar när den ädla springaren springer i 190 km/h över stora vägen: "Nu dör han".
Oj vad dramatiskt det låter, haha. ;)
Jag kom undan med lite blåmärken, huvudvärk och ett tjutande öra. Och en trasig ridhjälm, dagens i-landsproblem! ;)
Tur att de finns så mycket snälla människor! Ibland undrar jag vad jag hade gjort utan dem.
Jag funderar på att göra mitt stunt-trick vid motorvägen imorgon. Vad tycker ni?
E6:an blir nog rätt bra, lite mera spänning där!
/Juliaaaaa
Att få höra 747, bara det är värt 400 kr,jag lovar! Och mannen i den vita hatten.
Jag är nog född nostalgisk.
Tack Malin (och det vackra öltältet) för en underbar kväll!
KENT, världens bästa band. Jocke B, du är så jävla fenomenal!
Jag är lite mörbultad. Jag är ett vandrande blåmärke och mitt vänstra öra lider av tillfällig tinnitus. Boxningsmatch? Rodeo? Nej nej, det är bättre än så!
Min käre häst och jag skulle ta en tur med Kristina och Nasi idag på eftermiddagen, vi skulle mötas halvvägs. Glad i hågen red jag över stora vägen till "hennes" sida. Feykir gillade tyvärr inte läget på aaaandraaa siiiidaaaaan och bestämde sig för att springa hem igen, jävligt fort. På mindre än en sekund hade han vänt 180 grader och skulle blå-dra hem till stallet, hem till sin sida av 80-vägen. Det slog mig plötsligt att en skenande häst med en lite halvskärrad ryttare på en väg där de flesta kör fortare än hastighetsbegränsingar inte var en bra kombination.
Jag tog tillfället i akt och uttövade mina cowbow(eller stuntman)drömmar. Jag kastade mig av Feykir, som fortsatte i full galopp över vägen, hemåt.
Varsågod McDonalds - 50 Big Macs à la Feykir, tänkte jag, men den svarta mustangen klarade dig undan bilarna.
Och där låg jag på marken, lite halvt panikslagen, och tyckte synd om mig själv.
Det slog mig att det kanske är stuntkvinna jag ska bli? De kanske behöver mig till nästa actionfilm? På audition kan jag i alla fall briljera med att först kasta mig av en skenande häst för att sedan slå huvudet i marken och till sist låta min mustang springa över mig.
Tankar när man ligger på marken och ser hovar ovanför sig: "Nu dör jag".
Tankar när den ädla springaren springer i 190 km/h över stora vägen: "Nu dör han".
Oj vad dramatiskt det låter, haha. ;)
Jag kom undan med lite blåmärken, huvudvärk och ett tjutande öra. Och en trasig ridhjälm, dagens i-landsproblem! ;)
Tur att de finns så mycket snälla människor! Ibland undrar jag vad jag hade gjort utan dem.
Jag funderar på att göra mitt stunt-trick vid motorvägen imorgon. Vad tycker ni?
E6:an blir nog rätt bra, lite mera spänning där!
/Juliaaaaa
lördag 7 augusti 2010
Keeeeeeent
Vi har rätt mystiska grannar här på Svangatan (de säger antagligen samma sak om oss). Jag vaknade kl 8 imorse av att grannfrun satt och spelade piano med öppet fönster. Jag kan ändå aldrig sova på morgonen (sovmorgon, vad är det?), så för mig fick hon gärna fortsätta spela. Men nu är klockan 13.30 och hon sitter fortfarande vid det där jäkla pianot!
Jag undrar hur många timmar hon har tillbringat på sin träpall framför noterna?
Skaffa dig ett liv!
Granne, eller grannpar, nummer två kan vi ta en annan gång. De kallas familjen Tråk, ni hör ju själva hur spännande de låter! Håll ut.
Igår red jag ut med två stycken på förmiddagen. Jag hade Hrannar i täten, det var roligt. Feykir mådde bra och vi red en sväng på nersidan. Idag får han en vilodag.
Mamma var ute och red igår också. Vi red på Totte, vilken pärla! En efterträdare till gamle Blesi, men ingen är som Blesi. Sedan åkte vi fyrhjuling allihop. Vi fick bevisat att ingenting är omöjligt! Ingenting! :)
På kvällen var jag hemma hos Knarre. Det var 100 år sedan jag träffade henne!
Blanka Vlasic vann DN-galan, är hon inte sjukt lik en katt? En katt med långa ben. Högt hoppar hon i alla fall. Höjdhoppare behöver aldrig oroa sig för beach 2011 i alla fall, plattare magar finns inte. Jag ska nog satsa på en höjdhopparkarriär... ;)
Ikväll är det KENT på trädgårn! Det kan inte bli annat än bra! Fy fan vad kul det ska bli.
/Julia
Jag undrar hur många timmar hon har tillbringat på sin träpall framför noterna?
Skaffa dig ett liv!
Granne, eller grannpar, nummer två kan vi ta en annan gång. De kallas familjen Tråk, ni hör ju själva hur spännande de låter! Håll ut.
Igår red jag ut med två stycken på förmiddagen. Jag hade Hrannar i täten, det var roligt. Feykir mådde bra och vi red en sväng på nersidan. Idag får han en vilodag.
Mamma var ute och red igår också. Vi red på Totte, vilken pärla! En efterträdare till gamle Blesi, men ingen är som Blesi. Sedan åkte vi fyrhjuling allihop. Vi fick bevisat att ingenting är omöjligt! Ingenting! :)
På kvällen var jag hemma hos Knarre. Det var 100 år sedan jag träffade henne!
Blanka Vlasic vann DN-galan, är hon inte sjukt lik en katt? En katt med långa ben. Högt hoppar hon i alla fall. Höjdhoppare behöver aldrig oroa sig för beach 2011 i alla fall, plattare magar finns inte. Jag ska nog satsa på en höjdhopparkarriär... ;)
Ikväll är det KENT på trädgårn! Det kan inte bli annat än bra! Fy fan vad kul det ska bli.
/Julia
torsdag 5 augusti 2010
Seidur
Jag har travat och töltat på Feykir idag, i paddocken. Han är back in business, underbart! Jag älskar min häst.
Jag red Kolan och Tindra i paddocken också. Tindra var piggare än någonsin! Det är roligt att rida hästar som tycker det är roligt att springa även i paddocken. Feykir har inte riktigt förstått det där än, vi jobbar på det.
Feykir betyder stormvind, den snabbe, han som har bråttom på isländska... ;)
Hur knäppt det än låter så har jag blivit bättre på att sitta ner i trav. Jag har haft så jäkla svårt för det, men träning ger färdighet. Haha! ;)
Jag sitter och tittar på bilder från Island. Alla fina hästar, den häftiga naturen och det coola språket. Jag vill åka till Island, det är en dröm jag bara måste uppfylla! Jag har verkligen chansen nu när jag inte går i skolan. Först körkort, sedan ska jag åka. Jag ska!
Det som får mig att inte vilja åka är Feykir och Raudhetta. Det finns ju kvar när jag kommer hem, jag ska ju inte vara borta i all evighet. Men ändå, det är hela mitt liv.
Fast jag nog behöver inte oroa mig nu, jag har inte åkt än. ;)
/Julia
Jag red Kolan och Tindra i paddocken också. Tindra var piggare än någonsin! Det är roligt att rida hästar som tycker det är roligt att springa även i paddocken. Feykir har inte riktigt förstått det där än, vi jobbar på det.
Feykir betyder stormvind, den snabbe, han som har bråttom på isländska... ;)
Hur knäppt det än låter så har jag blivit bättre på att sitta ner i trav. Jag har haft så jäkla svårt för det, men träning ger färdighet. Haha! ;)
Jag sitter och tittar på bilder från Island. Alla fina hästar, den häftiga naturen och det coola språket. Jag vill åka till Island, det är en dröm jag bara måste uppfylla! Jag har verkligen chansen nu när jag inte går i skolan. Först körkort, sedan ska jag åka. Jag ska!
Det som får mig att inte vilja åka är Feykir och Raudhetta. Det finns ju kvar när jag kommer hem, jag ska ju inte vara borta i all evighet. Men ändå, det är hela mitt liv.
Fast jag nog behöver inte oroa mig nu, jag har inte åkt än. ;)
/Julia
onsdag 4 augusti 2010
korkad, tom och glad
Jag har sagt tack och adjö till något jag egentligen inte borde ge upp så lätt, men någon gång i början av januari blev jag rätt impulsiv och det är jag tydligen fortfarande. Impulsbeslut är inte alltid bra, men vad vore livet utan lite spänning. Det känns bra i alla fall, åtminstone just nu. Jag ska klara det här, på egen hand. Jag har klarat det i flera månader. Jag har trampat snett, ramlat och gjort en del saker jag ångrar, men in the words of Markus K - ibland gör man rätt ibland gör man fel, lev med det.
Och ja, jag lever med det. Jag lever. Och ensam är stark. Fast nej, jag är inte ensam.
Den här dagen gick fortare än vanligt, allt bara gick i ett och plötsligt var klockan fyra på eftermiddagen. Dagens iq-teset bestod av att sätta på en munkorg på en häst. Det fanns tre beskrivningar på förpackningen och konstruktionen såg allt annat än svår ut, ändå tog det mig säkert 10 minuter att inse logiken. Stackars Kolan. ;)
Och ja, jag lever med det. Jag lever. Och ensam är stark. Fast nej, jag är inte ensam.
Den här dagen gick fortare än vanligt, allt bara gick i ett och plötsligt var klockan fyra på eftermiddagen. Dagens iq-teset bestod av att sätta på en munkorg på en häst. Det fanns tre beskrivningar på förpackningen och konstruktionen såg allt annat än svår ut, ändå tog det mig säkert 10 minuter att inse logiken. Stackars Kolan. ;)
Jag skrittade Feykir ett varv på travbanan både igår och idag. Han visar ingen hälta och ingen svullnad eller värme. Mustangen är på banan igen! Dessutom är han så mycket fin i kroppen. Det där insjunka är liksom borta, nu ser han ut som en riktig kung. ;)
Jag längtar till ridskolan börjar. Alice och jag i Raudhetta special-gruppen, det ska bli grymt roligt! Jag längtar verkligen efter att rida lektion!
Tre fantastiska konstateringar:
- Sena kvällspromenader med Ina är bra, väldigt bra.
- "Bröderna Karlsson" är kanske den roligaste filmtiteln någonsin, åtminstone om man heter Julia.
- Jag ska se självaste Jocke Berg på lördag, då ska jag fria!
/Julia
måndag 2 augusti 2010
Tupperware
Idag är det inte bara måndag den andra augusti år 2010, det är också den dag då JAG bjöd Alice på fika. Jag undrar hur många fikor jag är skyldig henne? En? Två? Tio? Tvåhundrafemtio? (Ja, egentligen är vi 60+).Jag har nog alltid (förlåt förlåt förlåt) underskattat Emma Green litegrann, men igår fick hon mig och många andra att knipa käft när hon klippte 2,01 i höjdfinalen. Silvermedalj till Green, fan vad grymt!
Jag kunde skritta en kvart på Feykir idag, wohoooooooo! Det går framåt. Fina Feykir.
Emma berättade att jordbruksverket har upphävt lagen om veterinärbesiktning vid lokala tävlingar, vilket betyder att man kan tävla på en halt häst? Hur hemskt är inte det?! Jordbruksverket måste ha tagit beslutet efter att ha läst mina fantastiska blogginlägg om min (f.d.) halta häst. ;)
Jag red Kolan idag! Han var pigg och glad, det var roligt! Jag gillar den mannen.
Sedan red jag Tindra med Emma och Serkur. När jag blir stor, framgångsrik och förmögen ska jag ha en Tindra-häst!
När solen skiner, när man jobbar i stallet hela dagen och avslutar med att rida tre hästar är livet så jäkla underbart! Varför klagar jag? Jag har egentligen inte så mycket att klaga över. Varför mår jag skitkasst ibland? Jag har egentligen inte heller något att må dåligt över. Inte egentligen.
Dagar som denna vill jag spara och lägga i en tätförsluten Tupperware-burk. Idag var en bra dag.
/Julia
söndag 1 augusti 2010
mr Feykir
Dagens kommentar: "Var det final eller försöksheat i damernas marathon häromdan?".
Nu är det damernas höjdhoppsfinal på TV och jag sitter inne och glor på friidrott istället för att vara ute och springa med Ina... Välkommen till Sociala Klubben, Julia!
Rysslands nationalsång har fastnat på min näthinna, jag får inte ut den ur huvudet (kanske ett tecken på att man har tittat lite för mycket på friidrotts EM...)!
Om allt ser bra ut kan jag börja skritta Feykir imorgon. Tänk om vi kunde skritta i några dagar, sedan övergå till lite trav, för att om ytterliare några dagar kunna rida helt som vanligt igen. Hoppas hoppas hoppas vi kan vara med och tävla. Vi kan gärna komma sist, bara vi kan vara med!
Nu är det damernas höjdhoppsfinal på TV och jag sitter inne och glor på friidrott istället för att vara ute och springa med Ina... Välkommen till Sociala Klubben, Julia!
Rysslands nationalsång har fastnat på min näthinna, jag får inte ut den ur huvudet (kanske ett tecken på att man har tittat lite för mycket på friidrotts EM...)!
Om allt ser bra ut kan jag börja skritta Feykir imorgon. Tänk om vi kunde skritta i några dagar, sedan övergå till lite trav, för att om ytterliare några dagar kunna rida helt som vanligt igen. Hoppas hoppas hoppas vi kan vara med och tävla. Vi kan gärna komma sist, bara vi kan vara med!
Idag har jag jobbat och haft morgonfodringen. Jag red Tindra på eftermiddagen, hon är den roligaste hästen jag någonsin ridit! Sedan red jag henne barbacka tillbaka till hagen med Sirkus som handhäst. Sirkus gick så långsamt han bara kunde och Tindra sprang på stället, ungefär. Men skam den som ger sig, vi kom fram till hagen till slut. Tur att hästarna är så snälla! :)
Imorgon ska jag jobba igen och då ska Feykirs ben vara friskt!
/Julia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)