Har precis mailat lite info om Feykir till Lollo. Nu ska han ut på salusidan! Det känns sorgligt, men ändå bra. Det är en jättekonstig känsla.
Jag vill sälja honom, det vet jag att jag vill, och framförallt måste jag sälja honom. Men som igår, när han bara flög fram, då ville jag inte ens byta ut honom mot typ Kraftur.
Som sagt, det är världens konstigaste känsla.
Den svarta mustangen fick vila idag, han gjorde sitt igår! Imorgon ska jag rida ut.
Trots att det är så kallt så får Sota snöstyltor, jag förstår inte hur det är möjligt?! Därför red jag lite i paddocken. När jag red henne där häromdan var hennes högersida stelare än 50 kylskåp, men idag bara funkade det! Hon är rolig den hästen, men det är sjukt svårt att få henne att trava!
Idag tittade hon på mig och sa: - Hade du haft den här magen hade du inte heller travat av dig själv.
Jag åkte med Marie och Linda till stationen förrut. Precis när jag hoppade ur bilen kom tåget. Jag sprang och sprang och sprang OCH JAG HADE HUNNIT OM INTE EN TJOCK GUBBE HADE GÅTT I MOTSATT RIKTNING. Vi liksom krockade 100 ggr innan jag kunde springa vidare. Då hade tåget redan åkt. Jävla fetto gubbe.
Men det är tur att det finns snälla människor, Marie skjutsade hem mig. :)
Imorgon är det min tur att rida på ridskolan, tjoho!
/Julia
måndag 29 november 2010
söndag 28 november 2010
The first day of my life
Första advent.
Julia och jag drack glögg och åt lussekatter igår kväll, det var mysigt.
Idag var vi ute på stora äventyr, Alice och jag. Vi började med att samla kraft i Lindome centrum. En pizza senare begav vi oss ut på den stora vandringen.
Det största problemet var mina korta ben, jag tar fem steg när Alice tar typ ett. Jag var nog en tax i mitt förra liv. Ha-ha.
Många (korta) steg senare kom vi fram till slutdestinationen - Raudhetta. Woho! :) Okej, jag ska sluta överdriva. Det tog inte ens en timme!
Vi red ut på våra svarta mustanger. Feykir lyfter så sjukt mycket på benen på det här underlaget! Han är travbanans kung, däruppe stiger både mitt och hans självförtroende till toppen.
Vi filmade hästarna när vi red, men min efterblivna telefon vill inte riktigt kommunicera med min gode vän Herr Laptop, därför går det inte att lägga upp filmerna.
Det hade varit coolt att tävla istölt på Feykir. Då jäklar hade vi fått 6,5 i uttagningspoäng, minst! ;)
När vi kom tillbaka till stallet var det redan mörkt. Det brann marschaller vid paddocken och snöflingorna glittrade (ojojoj vad poetiskt det där sista lät). Allt var så fint på något sätt, och Feykir gick så bra idag. Jag blev helt lycklig.
Angående Island:
De största, största, största frågorna lyder: VEM ska jag skicka järndöda sms till? VEM ska jag ringa 50 samtal till varje dag? VEM ska jag åka Batmobil och dricka Coca-cola med, när Alice och jag kommer befinna oss i olika länder?!!!!!!!!!!!
Eftersom Västtrafik är Sveriges mest efterblivna uppfinning ska jag gå upp en halvtimme tidigare imorgon. Är man ute i god tid kanske det finns en chans att hinna med bussen till stallet.
Lät jag som en pensionär nu? ;)
Enda sedan jag kom på världens idé, ni vet den där bra-iga planen jag skrev om i torsdags, har jag mått så himla bra. Jag hade nästan glömt bort hur vacker världen är.
Min högsta önskan är att få må så här bra hela livet. Eller i alla fall ett tag till. Och det ska gå, det SKA gå. Det är ju snö ute. Och jag ska lära mig rida. Och jag ska åka till Island. Och det är snart jul. Och jag har en egen häst. Och jag har ett jobb. Och jag har några som tar mig på allvar. Och jag skulle kunna skriva en ännu längre lista med ännu fler positiva saker.
Jag säger som medel-Svensson säger om högtrycket på sommaren - Jag hoppas det håller i sig.
/Julia
lördag 27 november 2010
Ridum Ridum
Adventsljusstakarna börjar inta sina trogna positioner och julhelgens fodringsschema har kommit upp i stallet. Det är snart jul. Förr hatade jag julen. Och kanske hade jag all rätt att faktiskt göra det. Men inte i år. I år tycker jag om julen. Snön är mysig och glögg luktar gott.
Det blev ingen pulkaåkning igår kväll (Kungsbackas glädjedödare har grusat alla backar, sorligt sorgligt...). Men eftersom Ina och jag är två fantastiskt roliga människor roade vi oss på annat sätt. Med Ester...
Idag red jag Fina, Kolfinna, Feykir och Sota. Det gäller att hålla igång! ;)
Hästarna var jätteduktiga! Det är roligt att rida många olika hästar, ingen är den andra lik.
Jag tycker det är skitsvårt att rida i vänstervarv, jag blir helt handikappad på vänstervolten! Högervarv i mitt hjärta! Men jag är besultsam, jag ska bli duktig på att rida! Om det så ska ske på min 100-årsdag! ;)
Jag ska börja borsta tänderna och håret med vänster hand. Jag ska börja sladda paddocken i vänstervarv. Eh, det var det enda jag kunde komma på. Jag ska bli, vad heter det, liksidig? Ja, liksidig ska jag bli! Som en triangel i matteboken...
Jag värmde upp Feykir på travbanan, sedan gick jag in i paddocken och travade och töltade lite. Det finns nog ingen häst som hatar paddocken mer än honom! Som mamma sa idag "Synd att en så fin och go häst är så tråkig att rida ibland". Och jag håller verkligen med! Han är vackrast i världen och det finns ingen mysigare häst. Han är inte tråkig heller, det är bara jag som har tröttnat på att rida honom. Fy vad hemskt det där sista lät.
Jag försöker övertala Eva att byta Feykir mot Straumur (min nya drömhäst!!!!), fast det kanske inte är en bra idé...
Linda och jag hade Luciaträning med alla tomtar och tärnor idag. Om två veckor ska vi träna på kadriljen med hästarna, och veckan därpå är det uppvisning. Det blir roligt! Det största problemet idag var kylan. Att gå Luciatåg och sjunga i 10 minusgrader var ingen hit.
Imorgon ska Alice och jag skritta nya ridvägen med våra mustanger. Innan dess ska vi ut på äventyr. Vi ska utmana de värdelösa bussarna (SOM MAN MÅSTE BESTÄLLA?!) och vandra till stallet från Lindome station. Ni kan kalla oss riktiga kvinnor!
Egentligen är jag så trött att jag knappt kan stå upp. Efter att ha legat halvdöd i någon mystisk åkomma tidigare i veckan orkar mina ben ingenting, jävla klenisar! Men vila kan man göra i graven. Ikväll ska jag hem till Julia. Det var 1000 år sedan jag träffade henne!
/Julia
Det blev ingen pulkaåkning igår kväll (Kungsbackas glädjedödare har grusat alla backar, sorligt sorgligt...). Men eftersom Ina och jag är två fantastiskt roliga människor roade vi oss på annat sätt. Med Ester...
Idag red jag Fina, Kolfinna, Feykir och Sota. Det gäller att hålla igång! ;)
Hästarna var jätteduktiga! Det är roligt att rida många olika hästar, ingen är den andra lik.
Jag tycker det är skitsvårt att rida i vänstervarv, jag blir helt handikappad på vänstervolten! Högervarv i mitt hjärta! Men jag är besultsam, jag ska bli duktig på att rida! Om det så ska ske på min 100-årsdag! ;)
Jag ska börja borsta tänderna och håret med vänster hand. Jag ska börja sladda paddocken i vänstervarv. Eh, det var det enda jag kunde komma på. Jag ska bli, vad heter det, liksidig? Ja, liksidig ska jag bli! Som en triangel i matteboken...
Jag värmde upp Feykir på travbanan, sedan gick jag in i paddocken och travade och töltade lite. Det finns nog ingen häst som hatar paddocken mer än honom! Som mamma sa idag "Synd att en så fin och go häst är så tråkig att rida ibland". Och jag håller verkligen med! Han är vackrast i världen och det finns ingen mysigare häst. Han är inte tråkig heller, det är bara jag som har tröttnat på att rida honom. Fy vad hemskt det där sista lät.
Jag försöker övertala Eva att byta Feykir mot Straumur (min nya drömhäst!!!!), fast det kanske inte är en bra idé...
Linda och jag hade Luciaträning med alla tomtar och tärnor idag. Om två veckor ska vi träna på kadriljen med hästarna, och veckan därpå är det uppvisning. Det blir roligt! Det största problemet idag var kylan. Att gå Luciatåg och sjunga i 10 minusgrader var ingen hit.
Imorgon ska Alice och jag skritta nya ridvägen med våra mustanger. Innan dess ska vi ut på äventyr. Vi ska utmana de värdelösa bussarna (SOM MAN MÅSTE BESTÄLLA?!) och vandra till stallet från Lindome station. Ni kan kalla oss riktiga kvinnor!
Egentligen är jag så trött att jag knappt kan stå upp. Efter att ha legat halvdöd i någon mystisk åkomma tidigare i veckan orkar mina ben ingenting, jävla klenisar! Men vila kan man göra i graven. Ikväll ska jag hem till Julia. Det var 1000 år sedan jag träffade henne!
/Julia
fredag 26 november 2010
Fin fredag
Jag red Feykir idag och det gick så sjukt bra! Vi gjorde galopp- och töltpremiär igen och jäklar vad roligt det var! Trodde han skulle var lite stel och passtaktig i tölten, men han gick som en klocka med fin aktion. Det här underlaget (is och snö) gör att han lyfter väldigt mycket på benen!
Sedan red jag Sota med hackamore i paddocken. Hon är rolig den hästen!
Jag fick rida med på ridskolan idag. Jag känner att jag borde lära mig lite saker, dessutom är det väldigt roligt!
Jag hade Kolfinna, världens sötaste häst. Tack Alice!
Hästen är grym, ridläraren är bäst, underlaget är bra. Vad kan gå fel? Jo, den efterblivna ryttaren på ryggen. Jag måste ha något allvarligt fel någonstans! Jag kan få den finaste hästen i världen att framstå som en åsna, typ...
Det är liksom inte okej att rida minst två hästar varje dag och ändå aldrig komma framåt!
Men roligt är det!
Tänk vad tråkigt att rida storhäst egentligen. Jaha, nu travaaar vi. Och så travar vi. Och så hoppar vi och ramlar av och slår ihjäl oss. Och så travar vi lite till. Och så rider vi i ridhus med 50 hjälptyglar. Och så är hästarna rädda för allt som rör sig. Och så travar vi.
Nej, förlåt. Jag menade inte det där, men islandshästar är ju bara sååååååå mycket coolare!
Nu ska Ina och jag ut och åka pulka. Vissa går på krogen på fredagskvällar och vissa åker pulka. Vi tillhör den lite coolare ligan!
/Julia
Sedan red jag Sota med hackamore i paddocken. Hon är rolig den hästen!
Jag fick rida med på ridskolan idag. Jag känner att jag borde lära mig lite saker, dessutom är det väldigt roligt!
Jag hade Kolfinna, världens sötaste häst. Tack Alice!
Hästen är grym, ridläraren är bäst, underlaget är bra. Vad kan gå fel? Jo, den efterblivna ryttaren på ryggen. Jag måste ha något allvarligt fel någonstans! Jag kan få den finaste hästen i världen att framstå som en åsna, typ...
Det är liksom inte okej att rida minst två hästar varje dag och ändå aldrig komma framåt!
Men roligt är det!
Tänk vad tråkigt att rida storhäst egentligen. Jaha, nu travaaar vi. Och så travar vi. Och så hoppar vi och ramlar av och slår ihjäl oss. Och så travar vi lite till. Och så rider vi i ridhus med 50 hjälptyglar. Och så är hästarna rädda för allt som rör sig. Och så travar vi.
Nej, förlåt. Jag menade inte det där, men islandshästar är ju bara sååååååå mycket coolare!
Nu ska Ina och jag ut och åka pulka. Vissa går på krogen på fredagskvällar och vissa åker pulka. Vi tillhör den lite coolare ligan!
/Julia
torsdag 25 november 2010
We could be heroes
Idag bestämde jag mig för att bli frisk.
Jag tog två alvedon, duschade, gick upp och åt lunch och sedan skrev jag klart mitt idrottsarbete av bara farten.
FATTAR NI ELLER? NU NÄR DET HÄR ARBETET ÄR INLÄMNAT BEHÖVER JAG ALDRIG HA IDROTT I SKOLAN! Det är nästan för bra för att vara sant. Det är för bra för att vara sant!
Mitt huvud håller på att sprängas just nu, men jag håller som sagt på att övertala mig själv att bli frisk så jag ignorerar det. Det ska nog gå bra.
Jag ska jobba imorgon. Det är nog inte riktigt min grej att vara hemma. Jag vill ut och andas kall, svensk vinterluft. Sådan är jag.
Man kanske måste få tid att tänka ibland. Det är nog bra trots allt, för idag tänkte jag världens bästa tanke. Jag svär, den var världsbäst! Frågan är bara hur jag ska genomföra den, tanken alltså. Eller kanske planen, ja vi kan kalla det en plan. Den var så jävla fenomenal.
Men, först och främst måste jag försöka intala mig själv att de motgångar jag stöter på / de misslyckanden jag skapar inte är jordens undergång. Man måste inte lägga sig ner på marken och dö bara för att man fått en förjävlig kommentar eller glömt bort något.
Min fråga är bara, hur gör man?!
"Tänk positivt". Jo tack jag vet, men det är något annat också. Tror jag.
Egentligen är jag världens gladaste person, (Ni som endast har läst den här bloggen måste tro att jag är en misslyckad och deprimerad tonårstjej. Men jag kan lova er, så är inte fallet!), men när det gäller misslyckanden bara kan jag inte tänka positivt. Det går inte!
Jag pratade med Alice förrut. Vi försökte övertala varandra att den andra är bra på att rida, men jag vet inte riktigt om vi lyckades. Lite, kanske. Normalt va? ;) Alice du är grym i alla fall, bara så du vet!
Mitt självförtroende är inte riktigt på topp när det gäller vissa saker.
Bara för att jag en gång fick en kommentar som sänkte mig till botten, efter det kommer jag alltid att tycka att jag är dålig på att rida.
Hade jag bara tagit tag i den kommentaren, slängt den i väggen och sedan gått vidare hade jag varit på ett helt annat ställe än där jag är idag. Men istället går jag och ältar den. Vrider och vänder på orden och riktar dem rätt in i mig själv. Dag efter dag efter dag efter dag. Så jävla onödigt, egentligen.
Jag måste sluta med det där. Och även om det inte stämmer, och även om hela världen skrattar när de läser de här så skulle jag vilja kunna sträcka på mig och säga, jag är duktig.
Jag ser inte andras misstag, jag ser bara alla positiva grejer de gör. Det får alla andra att bli min världs superhjältar, en sådan superhjälte jag så gärna vill bli.
"Men Julia, du är ju duktig på så mycket andra saker!". Men vad spelar det för roll att jag är bra på att hoppa stavhopp och göra flätor när det enda jag vill vara bra på är att rida?!
Nu när jag skrev meningen här ovanför insåg jag hur dumt det lät. Och jag menar det inte riktigt på det sättet, jag kan bara inte förmulera mig på ett annat sätt.
Det enda jag ser är mina egna misstag. Det spelar ingen roll hur mycket rätt jag gör för råkar jag göra ett enda fel är det kört. Då är jag tillbaks på ruta ett.
Jag har hört, och jag har även upplevt(!), att man lär sig av sina misstag.
För att bli en superhjälte, måste man alltså göra misstag på vägen. Antagligen många misstag, fan vad svårt!
Jag vågar inte ens försöka. Jag vågar inte riskera att göra fel om någon annan redan har gjort rätt. Då är jag sämst och fulast och sämst och fulast och äckligast och den mest värdelösa människan i världen.
Så här kan man inte hålla på i längden. Här kommer min andra stora fråga:
Hur gör man får att våga misslyckas?
Själv har jag ingen jävla aning!
Jag tog två alvedon, duschade, gick upp och åt lunch och sedan skrev jag klart mitt idrottsarbete av bara farten.
FATTAR NI ELLER? NU NÄR DET HÄR ARBETET ÄR INLÄMNAT BEHÖVER JAG ALDRIG HA IDROTT I SKOLAN! Det är nästan för bra för att vara sant. Det är för bra för att vara sant!
Mitt huvud håller på att sprängas just nu, men jag håller som sagt på att övertala mig själv att bli frisk så jag ignorerar det. Det ska nog gå bra.
Jag ska jobba imorgon. Det är nog inte riktigt min grej att vara hemma. Jag vill ut och andas kall, svensk vinterluft. Sådan är jag.
Man kanske måste få tid att tänka ibland. Det är nog bra trots allt, för idag tänkte jag världens bästa tanke. Jag svär, den var världsbäst! Frågan är bara hur jag ska genomföra den, tanken alltså. Eller kanske planen, ja vi kan kalla det en plan. Den var så jävla fenomenal.
Men, först och främst måste jag försöka intala mig själv att de motgångar jag stöter på / de misslyckanden jag skapar inte är jordens undergång. Man måste inte lägga sig ner på marken och dö bara för att man fått en förjävlig kommentar eller glömt bort något.
Min fråga är bara, hur gör man?!
"Tänk positivt". Jo tack jag vet, men det är något annat också. Tror jag.
Egentligen är jag världens gladaste person, (Ni som endast har läst den här bloggen måste tro att jag är en misslyckad och deprimerad tonårstjej. Men jag kan lova er, så är inte fallet!), men när det gäller misslyckanden bara kan jag inte tänka positivt. Det går inte!
Jag pratade med Alice förrut. Vi försökte övertala varandra att den andra är bra på att rida, men jag vet inte riktigt om vi lyckades. Lite, kanske. Normalt va? ;) Alice du är grym i alla fall, bara så du vet!
Mitt självförtroende är inte riktigt på topp när det gäller vissa saker.
Bara för att jag en gång fick en kommentar som sänkte mig till botten, efter det kommer jag alltid att tycka att jag är dålig på att rida.
Hade jag bara tagit tag i den kommentaren, slängt den i väggen och sedan gått vidare hade jag varit på ett helt annat ställe än där jag är idag. Men istället går jag och ältar den. Vrider och vänder på orden och riktar dem rätt in i mig själv. Dag efter dag efter dag efter dag. Så jävla onödigt, egentligen.
Jag måste sluta med det där. Och även om det inte stämmer, och även om hela världen skrattar när de läser de här så skulle jag vilja kunna sträcka på mig och säga, jag är duktig.
Jag ser inte andras misstag, jag ser bara alla positiva grejer de gör. Det får alla andra att bli min världs superhjältar, en sådan superhjälte jag så gärna vill bli.
"Men Julia, du är ju duktig på så mycket andra saker!". Men vad spelar det för roll att jag är bra på att hoppa stavhopp och göra flätor när det enda jag vill vara bra på är att rida?!
Nu när jag skrev meningen här ovanför insåg jag hur dumt det lät. Och jag menar det inte riktigt på det sättet, jag kan bara inte förmulera mig på ett annat sätt.
Det enda jag ser är mina egna misstag. Det spelar ingen roll hur mycket rätt jag gör för råkar jag göra ett enda fel är det kört. Då är jag tillbaks på ruta ett.
Jag har hört, och jag har även upplevt(!), att man lär sig av sina misstag.
För att bli en superhjälte, måste man alltså göra misstag på vägen. Antagligen många misstag, fan vad svårt!
Jag vågar inte ens försöka. Jag vågar inte riskera att göra fel om någon annan redan har gjort rätt. Då är jag sämst och fulast och sämst och fulast och äckligast och den mest värdelösa människan i världen.
Så här kan man inte hålla på i längden. Här kommer min andra stora fråga:
Hur gör man får att våga misslyckas?
Själv har jag ingen jävla aning!
Jag måste bli bättre på det där, jag måste verkligen det. Det här är bara knäppt, egentligen. Det leder bara till sömnlösa nätter, prestationsångest och Sveriges sämsta självkänsla.
Att skriva det här fick mig att tänka på massa saker jag faktiskt är bra på. Ja, jag lovar, jag kan också vara bra ibland! Ibland behöver man bara få skriva av sig (fyfan vad jag hatar det uttrycket. Det låter som en gammal psykologtant säger det: "skriiiiv av diiiiig, skriiiiv av diiiig vad du tycker och käänneeeeeeeer")!
Det här var ju Feykirs blogg från början. Sedan fick han dela den med mina hej-jag-är-störd-och-ibland-vet-jag-inte-vart-jag-ska-ta-vägen-tankar. Och så måste det nog bli ibland.
När jag åker till Island ska jag starta en till blogg, en Islandsblogg. Den ska bara handla om mitt liv på Island! Bara Island och hästar och får. :)
Det här blev en hel roman.
Alice red Feykir idag. Tack för hjälpen! Jag har tänkt hela dagen att på fredag ska jag rida! Men så kom jag på att jag har lovat bort min mustang till Wilma varje fredag. Attans! Men löften är till för att hållas.
Godnatt.
Och Gud, om du finns. Jag vet att jag bara klagar på allt hela tiden, men om du skulle läsa det här: Snälla gör så att jag är helt frisk imorgon så att jag kan åka till stallet som jag hade bestämt. Det finns inget tråkigare än att gå hemma!
Synd bara att jag inte tror på den där mannen i himlen... ;)
/Julia
onsdag 24 november 2010
Let it snow
Det finns kanske en chans att jag överlever det här, för just nu har jag ingen feber! WOHO!
Jag dör lite av att gå hemma och inte göra någonting, men jag hörde någonstans ifrån att man ska ta det lugnt när man är sjuk. Det måste har varit en väldigt vis människa som yttrade de orden en gång i tiden (inte var det jag i alla fall).
Det är snö och jättekallt ute! Jag tycker om snö. Jag tycker om Feykir också. Det finns inget bättre än att rida i snön!
Alice red honom igår, idag fick han vila.
Nu ska jag se på Hannibal-filmerna. Jämfört med den mannen är ju till och med jag normal! ;)
/Julia
Jag dör lite av att gå hemma och inte göra någonting, men jag hörde någonstans ifrån att man ska ta det lugnt när man är sjuk. Det måste har varit en väldigt vis människa som yttrade de orden en gång i tiden (inte var det jag i alla fall).
Det är snö och jättekallt ute! Jag tycker om snö. Jag tycker om Feykir också. Det finns inget bättre än att rida i snön!
Alice red honom igår, idag fick han vila.
Nu ska jag se på Hannibal-filmerna. Jämfört med den mannen är ju till och med jag normal! ;)
/Julia
tisdag 23 november 2010
krank
Jag tror att svininfluensans kusin är här för att straffa mig...
Bara för att det äntligen var min tur att rida på ridskolan idag så blev jag sjuk inatt. Gud, om du finns ska jag slå ner dig!
Jag som hade längtat så, men jag antar att det finns värre problem.
Jag har knappt kunnat gå ur sängen idag (hej, klenis, hej).
Det är därför jag aldrig sitter still, det är därför jag hatar att inte kunna sova, för då börjar man tänka. Jag är ovän med mina tankar, därför gör jag allt för att hålla dem borta, men har man feber och är allmänt klen är man ett lätt offer.
Nu klagar jag igen, som vanligt.
Fy fan för att ha feber och att känna sig som en yr klimakterietant. Fy fan för ångest.
/Julia
Bara för att det äntligen var min tur att rida på ridskolan idag så blev jag sjuk inatt. Gud, om du finns ska jag slå ner dig!
Jag som hade längtat så, men jag antar att det finns värre problem.
Jag har knappt kunnat gå ur sängen idag (hej, klenis, hej).
Det är därför jag aldrig sitter still, det är därför jag hatar att inte kunna sova, för då börjar man tänka. Jag är ovän med mina tankar, därför gör jag allt för att hålla dem borta, men har man feber och är allmänt klen är man ett lätt offer.
Nu klagar jag igen, som vanligt.
Fy fan för att ha feber och att känna sig som en yr klimakterietant. Fy fan för ångest.
/Julia
måndag 22 november 2010
Ingen
Man duger aldrig ändå.
Lika bra att sluta försöka.
Jag förstår ingenting. Ingenting, ingenting, ingenting.
Skjut mig.
Hur kan de ens tro att jag ska klara av detta? Hjälp.
Jag är bara 18 år. På pappret är jag vuxen, men det är bara ett jävla papper. Höj myndighetsåldern till 22, minst.
Jag hann inte rida idag, men Emma skulle ta Feykir en sväng på travbanan. Han behöver komma igång!
Lika bra att sluta försöka.
Jag förstår ingenting. Ingenting, ingenting, ingenting.
Skjut mig.
Hur kan de ens tro att jag ska klara av detta? Hjälp.
Jag är bara 18 år. På pappret är jag vuxen, men det är bara ett jävla papper. Höj myndighetsåldern till 22, minst.
Jag hann inte rida idag, men Emma skulle ta Feykir en sväng på travbanan. Han behöver komma igång!
söndag 21 november 2010
Julpynt...
Ullared - Gekås.
Paradiset för svettluktande cigarett-kvinnor med för korta tröjor, beiga täckjackor och fett hår. Är det det som kallas fördomar? Sorry.
Jag både äcklas och fascineras av hur mycket skit människor handlar. Det är julklapps- och julpappers- och tomte- och julmusthysteri redan i november. Jag spyyyr.
Underställ, ridjacka, raggsockor och regnställ. Nu är jag ännu mer redo för Island! Mentalt redo vet jag däremot inte om jag är än, men det tar sig nog!
Har ingen aning om hur många som läser här längre, men här kommer lite smygreklam för Raudhettas julshow den 18 december.
Luciatåg, julsånger, tomtekadrilj, tärnkadrilj, fikaförsäljning och lotteri! Alla intäkter kommer att gå till Anna-Stinas minnesfond.
VÄLKOMNA! :)
/Julia
Paradiset för svettluktande cigarett-kvinnor med för korta tröjor, beiga täckjackor och fett hår. Är det det som kallas fördomar? Sorry.
Jag både äcklas och fascineras av hur mycket skit människor handlar. Det är julklapps- och julpappers- och tomte- och julmusthysteri redan i november. Jag spyyyr.
Underställ, ridjacka, raggsockor och regnställ. Nu är jag ännu mer redo för Island! Mentalt redo vet jag däremot inte om jag är än, men det tar sig nog!
Har ingen aning om hur många som läser här längre, men här kommer lite smygreklam för Raudhettas julshow den 18 december.
Luciatåg, julsånger, tomtekadrilj, tärnkadrilj, fikaförsäljning och lotteri! Alla intäkter kommer att gå till Anna-Stinas minnesfond.
VÄLKOMNA! :)
/Julia
detärsentochjagärdumihuvudet
Ni fascinerade mig, men jag skulle aldrig bli som er.
Aldrig.
Ändå blev jag den jag är, precis som er. Ingen alls.
Jag är ingen.
Och jag är rädd för den riktiga ensamheten.
Tänk om alla lämnar mig.
Då skulle jag nog förstå dem, allihop.
För jag är dum i huvudet. Precis den jag inte ville bli.
Fast egentligen är jag inte sådan.
Jag lovar er att jag aldrig ljuger.
Det var jag som skapade det här. Det är mitt fel.
Kan ni lova att aldrig försvinna?
Aldrig.
Ändå blev jag den jag är, precis som er. Ingen alls.
Jag är ingen.
Och jag är rädd för den riktiga ensamheten.
Tänk om alla lämnar mig.
Då skulle jag nog förstå dem, allihop.
För jag är dum i huvudet. Precis den jag inte ville bli.
Fast egentligen är jag inte sådan.
Jag lovar er att jag aldrig ljuger.
Det var jag som skapade det här. Det är mitt fel.
Kan ni lova att aldrig försvinna?
lördag 20 november 2010
Wind of change
Gårdagen var fin. Kön till Trädgårn var lång och hur jag än gjorde kom det snö i håret på mig. I-landsproblem.
Roligast var att träffa Malin, det var alldeles för länge sedan! Johanna, Malin och jag gjorde pannkakor till frukost imorse, det var gott.
Sedan åkte jag till stallet och hade träning inför Luciatåget med barnen. Det bästa är lekarna, eller kanske samarbetsövningarna (ja, nu när vi går ungdomsledarkurs och allt är vi väldigt pedagogiska! ;) ) vi har i början. De är alltid ojämna par/lag och då får jag vara med! :D
Den här lördagen är förresten inte bara en vanlig lördag. Det är lördagen den 20 november. Det är lördagen då Majken (JA, MAJKEN!) blev en stallhund. Hon har åkt fyrhjuling, sprungit runt i paddocken och följt med Feykir och mig på en ridtur. Damn, she's a cool dog!
Jag red Feykir på travbanan, barbacka. Vi travade lite korta sträckor idag, det gick jättebra. Det mest fantastiska är att jag måste ha fått bättre balans, jag hade inga problem att sitta i hans stora trav idag. Applåder!
Det var helt underbart att rida barbacka i snön, med hunden springandes bredvid. fan vad töntigt det här låter, men det var verkligen ett ögonblick av lycka!
Jag undrar om Feykir och Majken förstår att de är adoptivsyskon? ;)
Ikväll ska jag på bio. J och jag ska vara stencoola och se Harry Potter.
Puss. Idag mår jag jättebra. / Julia
Roligast var att träffa Malin, det var alldeles för länge sedan! Johanna, Malin och jag gjorde pannkakor till frukost imorse, det var gott.
Sedan åkte jag till stallet och hade träning inför Luciatåget med barnen. Det bästa är lekarna, eller kanske samarbetsövningarna (ja, nu när vi går ungdomsledarkurs och allt är vi väldigt pedagogiska! ;) ) vi har i början. De är alltid ojämna par/lag och då får jag vara med! :D
Den här lördagen är förresten inte bara en vanlig lördag. Det är lördagen den 20 november. Det är lördagen då Majken (JA, MAJKEN!) blev en stallhund. Hon har åkt fyrhjuling, sprungit runt i paddocken och följt med Feykir och mig på en ridtur. Damn, she's a cool dog!
Jag red Feykir på travbanan, barbacka. Vi travade lite korta sträckor idag, det gick jättebra. Det mest fantastiska är att jag måste ha fått bättre balans, jag hade inga problem att sitta i hans stora trav idag. Applåder!
Det var helt underbart att rida barbacka i snön, med hunden springandes bredvid. fan vad töntigt det här låter, men det var verkligen ett ögonblick av lycka!
Jag undrar om Feykir och Majken förstår att de är adoptivsyskon? ;)
Ikväll ska jag på bio. J och jag ska vara stencoola och se Harry Potter.
Puss. Idag mår jag jättebra. / Julia
fredag 19 november 2010
Häst på fest
Wilma red Feykir idag, hon ska börja rida honom varje fredag.
Han är en vänlig själ, den svarta mustangen.
Jag red ut på Sota med Emelia, Emrik och Jonathan. Jag trodde att Sota skulle dö av pigghet när vi var så många, men jag övertygade henne om att man faktiskt inte kan springa i 190 km/h med hennes stora mage. De andra töltade och galopperade, men Sota och jag skrittade en bit bakom.
Coolt, var det.
Utgång med fina människor ikväll, då tar vi Göteborg med storm! ;)
/Julia
Han är en vänlig själ, den svarta mustangen.
Jag red ut på Sota med Emelia, Emrik och Jonathan. Jag trodde att Sota skulle dö av pigghet när vi var så många, men jag övertygade henne om att man faktiskt inte kan springa i 190 km/h med hennes stora mage. De andra töltade och galopperade, men Sota och jag skrittade en bit bakom.
Coolt, var det.
Utgång med fina människor ikväll, då tar vi Göteborg med storm! ;)
/Julia
torsdag 18 november 2010
Shout out loud
Jag rider bara ut hela tiden, och just nu bara i skritt.
Det är hur härligt som helst (det är bara, bara, bara det går att slappna av till 100 %) och jag hade verkligen inte velat vara utan någon av de där turerna, men jag har en känsla av att jag går bakåt i min ridning just nu. Typ.
Jag har inte ridit i paddocken på 4704804 år. Eller jo, ridskolan varannan vecka och det är verkligen jätteroligt! Synd bara att det är så sällan.
Jag bara längtar tills Feykir är i bättre kondition så att man kan träna i paddocken igen. Även om paddocken kanske inte är Feykirs bästa vän så skulle nog jag behöva rida en lektion eller kurs för någon.
Jag älskar att rida i paddocken, men Feykir har nog aldrig riktigt förstått grejen med det där. Jag längtar i alla fall efter att rida där igen!
Jag är lite rädd att de på Island ska tycka att jag är helt värdelös på att rida...
Jag red barbacka på Feykir idag, han är en snäll mustang. På eftermiddagen red jag Sota med Amanda (och hennes häst som jag glömt av namnet på...), det var roligt! Sota har så sjukt mycket energi, tänk om hon kunde ge lite till Feykir! ;)
Imorgon är det fredag, sedan börjar helgen.
Lite utgång, lite träning inför Lusse-showen, lite ridning, lite bio och lite Ullared. Jag tycker det är jobbigt att vara ledig, man måste alltid hinna med så mycket då. Hade jag fått välja hade jag nog legat på soffan hela helgen, men det får jag göra när jag blir pensionär. ;)
De säger att det är okej att gråta, men det är klart som fan att det inte är okej! Tårar är svaghet som leder till ensamhet.
Och de säger att man aldrig är ensam, men det är ju precis det man är. Hårt mot hårt mot ensamheten.
/Julia
Det är hur härligt som helst (det är bara, bara, bara det går att slappna av till 100 %) och jag hade verkligen inte velat vara utan någon av de där turerna, men jag har en känsla av att jag går bakåt i min ridning just nu. Typ.
Jag har inte ridit i paddocken på 4704804 år. Eller jo, ridskolan varannan vecka och det är verkligen jätteroligt! Synd bara att det är så sällan.
Jag bara längtar tills Feykir är i bättre kondition så att man kan träna i paddocken igen. Även om paddocken kanske inte är Feykirs bästa vän så skulle nog jag behöva rida en lektion eller kurs för någon.
Jag älskar att rida i paddocken, men Feykir har nog aldrig riktigt förstått grejen med det där. Jag längtar i alla fall efter att rida där igen!
Jag är lite rädd att de på Island ska tycka att jag är helt värdelös på att rida...
Jag red barbacka på Feykir idag, han är en snäll mustang. På eftermiddagen red jag Sota med Amanda (och hennes häst som jag glömt av namnet på...), det var roligt! Sota har så sjukt mycket energi, tänk om hon kunde ge lite till Feykir! ;)
Imorgon är det fredag, sedan börjar helgen.
Lite utgång, lite träning inför Lusse-showen, lite ridning, lite bio och lite Ullared. Jag tycker det är jobbigt att vara ledig, man måste alltid hinna med så mycket då. Hade jag fått välja hade jag nog legat på soffan hela helgen, men det får jag göra när jag blir pensionär. ;)
De säger att det är okej att gråta, men det är klart som fan att det inte är okej! Tårar är svaghet som leder till ensamhet.
Och de säger att man aldrig är ensam, men det är ju precis det man är. Hårt mot hårt mot ensamheten.
/Julia
onsdag 17 november 2010
Mittwoch (fy fan vad tyska är fult!)
Ingen har tid och den tid som finns kvar är alldeles för kort. Alla är dumma i huvudet, fast egentligen är det nog mest mig det är fel på. Jag önskar mig en manual i hur man överlever när någon drar ner rullgardinen, eller när allt gör så ont att man knappt vågar andas.
För om det är så det ska vara, forever, då orkar jag inte.
Majken ligger och sover vid mina fötter. Hennes liv är så härligt kravlöst, det måste vara underbart att vara hund under kategorin "toy" i hundboken. Sällskapshundar, en vän i alla lägen!
Idag har jag jobbat och ridit Feykir och Sota. Sota är en väldigt rolig häst, jag tycker om henne. Det var kolsvart ute när jag red Feykir, vi tog en sväng på nersidan. Jag överlevde mörkret och han överlevde en liten sträcka i trav(!), vi kan nog överleva det mesta tillsammans.
Alltså han måste vara världens sötaste häst. Ibland tror jag att jag kan prata med honom. Han står blickstilla i stallgången, helt lös, tills jag säger åt honom att vi ska gå, då följer han mig som en hund på gårdsplan, fortfarande helt lös.
Sedan satte jag mig i hans box, då la han huvudet på min axel och då tänkte jag att jag kommer aldrig kunna sälja den hästen.
Cool är han i alla fall.
Jag har alltid panik inför framtiden. Jag är livrädd för att bli sysslolös och misslyckad. Men nu behöver jag inte ha panik på ett bra tag. Planen är att åka till Island den 4 januari och stanna där i ett halvår. Är allt frid och fröjd där vill jag stanna över Landsmót också! Sedan ska jag åka hem till Sverige och jobba på Raudhetta igen. Det är det bästa av allt!
Tänk, mamma bläddrade av en slump i telefonkatalogen en dag. Hon hittade Raudhettas annons och på den vägen är det. Tänk vad slumpen kan avgöra saker och ting. Eller kallas det ödet? Bra blev det i alla fall. Väldigt bra!
/Julia
För om det är så det ska vara, forever, då orkar jag inte.
Majken ligger och sover vid mina fötter. Hennes liv är så härligt kravlöst, det måste vara underbart att vara hund under kategorin "toy" i hundboken. Sällskapshundar, en vän i alla lägen!
Idag har jag jobbat och ridit Feykir och Sota. Sota är en väldigt rolig häst, jag tycker om henne. Det var kolsvart ute när jag red Feykir, vi tog en sväng på nersidan. Jag överlevde mörkret och han överlevde en liten sträcka i trav(!), vi kan nog överleva det mesta tillsammans.
Alltså han måste vara världens sötaste häst. Ibland tror jag att jag kan prata med honom. Han står blickstilla i stallgången, helt lös, tills jag säger åt honom att vi ska gå, då följer han mig som en hund på gårdsplan, fortfarande helt lös.
Sedan satte jag mig i hans box, då la han huvudet på min axel och då tänkte jag att jag kommer aldrig kunna sälja den hästen.
Cool är han i alla fall.
Jag har alltid panik inför framtiden. Jag är livrädd för att bli sysslolös och misslyckad. Men nu behöver jag inte ha panik på ett bra tag. Planen är att åka till Island den 4 januari och stanna där i ett halvår. Är allt frid och fröjd där vill jag stanna över Landsmót också! Sedan ska jag åka hem till Sverige och jobba på Raudhetta igen. Det är det bästa av allt!
Tänk, mamma bläddrade av en slump i telefonkatalogen en dag. Hon hittade Raudhettas annons och på den vägen är det. Tänk vad slumpen kan avgöra saker och ting. Eller kallas det ödet? Bra blev det i alla fall. Väldigt bra!
/Julia
tisdag 16 november 2010
Green
Tillslut blir man ensam. Det spelar ingen roll vad alla andra säger, tillslut blir man ensam, ändå. Och ensamhet är så jävla underbart när man väljer den själv, men inte annars. Aldrig annars.
Imorse var jag Kungsbackas får. Det var tusen inställda tåg och allt var försenat. Alla försenade (och halvstressade) människor tvingades söka värme inne på Pressbyrån, precis som jag. Där stod jag alltså, inne på Pressbyrån, tillsammans med halva Kungsbacka. Mitt bland Odd Molly-jackor och välputsade läderstövlar stod jag i min islandströja och skämdes över att jag luktade får.
Jag funderade på att skjuta kollektivtrafiken och skaffa mig ett körkort. Sedan fick jag ett telefonsamtal från världens just nu mest hatade människa, då funderade jag på att skjuta honom istället...
Jag var i stallet i nästan 12 timmar idag, ändå hann jag inte med någonting. Först jobb och sedan kvällsfodringen. Det är då man tänker att man ska rida däremellan, men på något konstigt vänster försvann tiden. Jag satt inte stilla en minut, men dagen bara försvann. Jag red i alla fall Feykir en liten stund på travbanan. Han ville nog hellre trava än skritta, roligt att han hade så mycket energi!
Jag är så trött att jag ser stjärnor, jag borde egentligen sova nu. Grejen är bara att hur trött jag än är så kan jag aldrig somna. Klarvaken, men ändå stentrött. Det är lite frustrerande, faktiskt.
Och jag bara klagar, hela tiden.
Tänk den dagen jag duger för mig själv, då ska jag fira med princesstårta, med sådan där grön marsipan på.
En gång skrev jag en novell om Den missförstådde. Den missförstådde lät en gång fingrarna vandra långt ner i halsen för att i nästa sekund spy upp en grön gegga av fet marsipan. Att spy marsipan är nog ingen större hit. Jag vet inte varför jag kom att tänka på det. Den novellen vann en tävling förresten, för en gångs skull var jag bäst på något.
/Julia
Imorse var jag Kungsbackas får. Det var tusen inställda tåg och allt var försenat. Alla försenade (och halvstressade) människor tvingades söka värme inne på Pressbyrån, precis som jag. Där stod jag alltså, inne på Pressbyrån, tillsammans med halva Kungsbacka. Mitt bland Odd Molly-jackor och välputsade läderstövlar stod jag i min islandströja och skämdes över att jag luktade får.
Jag funderade på att skjuta kollektivtrafiken och skaffa mig ett körkort. Sedan fick jag ett telefonsamtal från världens just nu mest hatade människa, då funderade jag på att skjuta honom istället...
Jag var i stallet i nästan 12 timmar idag, ändå hann jag inte med någonting. Först jobb och sedan kvällsfodringen. Det är då man tänker att man ska rida däremellan, men på något konstigt vänster försvann tiden. Jag satt inte stilla en minut, men dagen bara försvann. Jag red i alla fall Feykir en liten stund på travbanan. Han ville nog hellre trava än skritta, roligt att han hade så mycket energi!
Jag är så trött att jag ser stjärnor, jag borde egentligen sova nu. Grejen är bara att hur trött jag än är så kan jag aldrig somna. Klarvaken, men ändå stentrött. Det är lite frustrerande, faktiskt.
Och jag bara klagar, hela tiden.
Tänk den dagen jag duger för mig själv, då ska jag fira med princesstårta, med sådan där grön marsipan på.
En gång skrev jag en novell om Den missförstådde. Den missförstådde lät en gång fingrarna vandra långt ner i halsen för att i nästa sekund spy upp en grön gegga av fet marsipan. Att spy marsipan är nog ingen större hit. Jag vet inte varför jag kom att tänka på det. Den novellen vann en tävling förresten, för en gångs skull var jag bäst på något.
/Julia
måndag 15 november 2010
Feykir
Ni glömmer väl inte att mata fiskarna?!
Idag har jag skrittat Tindra, Feykir och Sota.
Ni har inte missat att Feykir är till salu va?
Svarta hingsten, Mustangen, Kungen är till salu. Världens vackraste häst, helt utan undantag! Ibland, eller ganska ofta, hugger det till i mig när jag tänker på det. Men det är mitt alldeles egna beslut. Jag ska till Island, dit Feykir inte får följa med.
Att Feykir inte är känslig är att ljuga. Man får inte blanda ihop begreppet känslig med ordet framåtanda. Han är stenkänslig på vissa plan. Det räcker att spänna magen litegrann så stannar han, man behöver inte ens ta i tygeln. Det räcker att flytta höften någon millimeter i sadeln så flyttar han sig åt sidan. På det sättet är han riktigt cool!
Jag vill heller inte säga att han saknar framåtanda, han vinner lätt alla race uppe på travbanan! ;) Hans galopp är bäst, stor och fin!
Men jag har haft honom i snart två år, jag har lärt mig så otroligt mycket på honom och trots allt som har hänt i min värld den senaste tiden så har åren med Feykir varit de bästa i hela mitt liv. Jag vill utvecklas, och det vill Feykir också.
Att sälja Feykir är inte ett sätt att ge upp - tvärtom. Att sälja Feykir är ett sätt för oss båda att utvecklas, på olika håll, på olika sätt. Det är inget fel på någon av oss, tillsammans är vi bäst.
Mina mål med Feykir var att vinna Vaengur KM och att få 6:or i samtliga gångarter någon gång. När jag satte upp de målen kunde jag inte ens föreställa mig att vi skulle nå dem, tillsammans. I somras vann vi KM, vi vann!
Vi har fått 6,5 för både galopp och skritt och 6,0 för trav. I tölt har vi som högst fått 5,5, men det spelar ingen roll. Tölten har inte varit bra på någon tävling. Men ibland på raksträckan på travbanan har han nog töltat för 6,0! ;)
Att sälja en häst kanske är ett evighetsprojekt, vad vet jag? Först och främst ska han sättas igång igen, nu när han är frisk. Sedan får vi se.
Men vad som än händer och vem han än flyttar till kommer det alltid att vara Julia och Feykir. Julia och Feykir, i mina öron rimmar det! :)
/Julia (och Feykir)
Idag har jag skrittat Tindra, Feykir och Sota.
Ni har inte missat att Feykir är till salu va?
Svarta hingsten, Mustangen, Kungen är till salu. Världens vackraste häst, helt utan undantag! Ibland, eller ganska ofta, hugger det till i mig när jag tänker på det. Men det är mitt alldeles egna beslut. Jag ska till Island, dit Feykir inte får följa med.
Att Feykir inte är känslig är att ljuga. Man får inte blanda ihop begreppet känslig med ordet framåtanda. Han är stenkänslig på vissa plan. Det räcker att spänna magen litegrann så stannar han, man behöver inte ens ta i tygeln. Det räcker att flytta höften någon millimeter i sadeln så flyttar han sig åt sidan. På det sättet är han riktigt cool!
Jag vill heller inte säga att han saknar framåtanda, han vinner lätt alla race uppe på travbanan! ;) Hans galopp är bäst, stor och fin!
Men jag har haft honom i snart två år, jag har lärt mig så otroligt mycket på honom och trots allt som har hänt i min värld den senaste tiden så har åren med Feykir varit de bästa i hela mitt liv. Jag vill utvecklas, och det vill Feykir också.
Att sälja Feykir är inte ett sätt att ge upp - tvärtom. Att sälja Feykir är ett sätt för oss båda att utvecklas, på olika håll, på olika sätt. Det är inget fel på någon av oss, tillsammans är vi bäst.
Mina mål med Feykir var att vinna Vaengur KM och att få 6:or i samtliga gångarter någon gång. När jag satte upp de målen kunde jag inte ens föreställa mig att vi skulle nå dem, tillsammans. I somras vann vi KM, vi vann!
Vi har fått 6,5 för både galopp och skritt och 6,0 för trav. I tölt har vi som högst fått 5,5, men det spelar ingen roll. Tölten har inte varit bra på någon tävling. Men ibland på raksträckan på travbanan har han nog töltat för 6,0! ;)
Att sälja en häst kanske är ett evighetsprojekt, vad vet jag? Först och främst ska han sättas igång igen, nu när han är frisk. Sedan får vi se.
Men vad som än händer och vem han än flyttar till kommer det alltid att vara Julia och Feykir. Julia och Feykir, i mina öron rimmar det! :)
/Julia (och Feykir)
söndag 14 november 2010
ULK-kurs
Precis som efter förra kursen åkte jag hem med hjärnan fylld av idéer. Jag vill bli ungdomsledare i Vaengur, engagera mig i SIF's ungdomsverksamhet och starta egen ridskola för barn i framtiden. När jag kommer hem från Island i sommar vill jag göra något sådant! Inte just ridskola kanske, men göra något för barn och ungdomar i islandshästvärlden.
Kursen är vad man kallar inspirerande, kursledaren är cool och maten på Wångens värdshus är så god att jag lätt skulle kunna åka upp dit (80 mil) bara för matens skull!
Det var rätt mycket snö uppe i Östersund. I lördags diskuterades problemet med längdskidåkare och skoterförare på ridspåren. De problemen har vi inte riktigt i Göteborg. ;)
Vi har haft en rolig helg!
Det bästa var nog när en liten halvtorr kvinna i kurssällskapet skulle fråga oss om vi behövde en kisspaus innan vi gick över till nästa delmoment och utbrast: "Behöver ni en kissbajs?!". Då tvingades till och med hon dra på munnen! ;)
Sedan fick Linda afrohår, Magda somnade på soffan och hade lite problem med toalettspolningen, Alice var nazist och jag ramlade ner för trappan. Det är inte lätt...
Imorgon ska jag jobba och ridaaaaaaaaaa. Feykir, Tindra och Sota, de ska bara skrittas allihop. Synd bara att det blir mörkt så jäkla fort! Men skritt-turer är bra för själen har jag hört.
Nu ska jag gå och lägga mig, säga draåthelvetejävlaångestäckel om det skulle behövas och sedan sova hela natten. Att springa ett marathonlopp bakis hade nog varit enklare, fast nej. Jag är stark. Ikväll är jag stark! Även om Anton slår mig i armbrytning...
/Julia
Kursen är vad man kallar inspirerande, kursledaren är cool och maten på Wångens värdshus är så god att jag lätt skulle kunna åka upp dit (80 mil) bara för matens skull!
Det var rätt mycket snö uppe i Östersund. I lördags diskuterades problemet med längdskidåkare och skoterförare på ridspåren. De problemen har vi inte riktigt i Göteborg. ;)
Vi har haft en rolig helg!
Det bästa var nog när en liten halvtorr kvinna i kurssällskapet skulle fråga oss om vi behövde en kisspaus innan vi gick över till nästa delmoment och utbrast: "Behöver ni en kissbajs?!". Då tvingades till och med hon dra på munnen! ;)
Sedan fick Linda afrohår, Magda somnade på soffan och hade lite problem med toalettspolningen, Alice var nazist och jag ramlade ner för trappan. Det är inte lätt...
Imorgon ska jag jobba och ridaaaaaaaaaa. Feykir, Tindra och Sota, de ska bara skrittas allihop. Synd bara att det blir mörkt så jäkla fort! Men skritt-turer är bra för själen har jag hört.
Nu ska jag gå och lägga mig, säga draåthelvetejävlaångestäckel om det skulle behövas och sedan sova hela natten. Att springa ett marathonlopp bakis hade nog varit enklare, fast nej. Jag är stark. Ikväll är jag stark! Även om Anton slår mig i armbrytning...
/Julia
fredag 12 november 2010
Fredag
Jag vill bara krama vissa människor för att de är så fantastiska. Människor som faktiskt är trovärdiga när de säger att allting kommer bli bra. Människor som bryr sig så himla mycket, fast de egentligen inte behöver det. De växer inte på träd, man måste ta vara på dem. Jag hoppas att jag gör det.
Man får inte ge upp, så är det bara. Hur ont det än gör får man aldrig ge upp. Man måste vara starkare än sig själv ibland, hur nu det går ihop?
Idag har det regnat. Snön är borta och jag kunde rida Sota som inte har några snösulor. Hon orkar ganska mycket, konstigt nog. Dessutom snubblar hon ingenting längre!
Jag red Feykir också, bara i skritt såklart. Jag älskar min fina häst. Lina tar hand om honom i helgen. :)
För vet ni vad jag ska göra? Jag ska till Wången igen! Östersund med Alice, Magda och Linda. Emma är sjuk och kan tyvärr inte följa med.
Alltså, Ungdomsledarkurs Island del 2 av 3. Jätteroligt! :)
/Julia
Man får inte ge upp, så är det bara. Hur ont det än gör får man aldrig ge upp. Man måste vara starkare än sig själv ibland, hur nu det går ihop?
Idag har det regnat. Snön är borta och jag kunde rida Sota som inte har några snösulor. Hon orkar ganska mycket, konstigt nog. Dessutom snubblar hon ingenting längre!
Jag red Feykir också, bara i skritt såklart. Jag älskar min fina häst. Lina tar hand om honom i helgen. :)
För vet ni vad jag ska göra? Jag ska till Wången igen! Östersund med Alice, Magda och Linda. Emma är sjuk och kan tyvärr inte följa med.
Alltså, Ungdomsledarkurs Island del 2 av 3. Jätteroligt! :)
/Julia
torsdag 11 november 2010
Saker ingen förstår
I en värld av idioter står jag först i kön.
Idioterna är många och kön är så jävla lång.
Idioterna är många och kön är så jävla lång.
Först nu förstår jag vad Jocke B menar med att ingen, ingen, ingen, ingen hör.
Skjut mig.
onsdag 10 november 2010
UNDERBART
VET NI VAD?!
FEYKIR GICK IGENOM BÖJPROVET IDAG!
APPLÅDER!
De böjde varenda liten led i alla fyra benen och vi åkte därifrån utan en enda anmärkning. Är det det som kallas lättnad? Lycka?
I alla fall, Feykir verkar må bra i sina ben.
Jag skrittade honom ett varv på travbanan på eftermiddagen. Jag kan inte beskriva den känslan! Jag har inte ridit honom på över två månader!
Jag hoppas att den här friskheten håller i sig. Ingen visste någonsin vad felet var. Det mest troliga är tydligen att det var illichias, som gav med sig efter penicillinbehandlingen + ytterligare två veckors vila. Men jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Feykir vet nog inte heller. Jag tror mest att han är en hypokondriker som inte har lust att springa fram och tillbaka på gårdsplan när veterinären kommer och kollar. ;)
Skit samma, han klarade böjprovet idag.
Vi är på rätt väg!
Den svarta mustangen är tillbaka!
Nu ska han sättas igång igen, långsamt långsamt.
/Julia
tisdag 9 november 2010
Idag ville jag stanna kvaaaaaaaar
Jag tänker fortfarande på det där med sömn. Tänk att aldrig behöva sova. Tänk att orka med allt, jämt. Tänka att aldrig ha problemet "hej-jag-är-så-trött-att-jag-snart-stupar-men-ändå-går-det-inte-att-sova". En liten tanke bara, ganska korkat egentligen.
Idag var det teori på ridskolan. Det ENDA Alice och jag sa till varandra innan vi gick in till teorin var: "Nu får vi inte börja skratta!".
Hur det gick kan ni ju räkna ut själva...
När man verkligen inte får skratta så bara går det inte att vara allvarlig! Varför är det så?!
Vi såg på Eyjólfur-filmen i alla fall. Jag har sett den 100 gånger, men den är lika bra varje gång!
Idag var en sådan dag då jag bara gick runt och undrade vad fan jag ska på Island och göra? Jag har det så himla bra i stallet. Snön föll, jag gick runt i min overall och det slog mig hur mycket jag älskar Raudhetta. Men det ligger ju förhoppningsvis kvar när jag kommer hem igen! ;)
Imorse skulle vi brodda alla hästar innan vi släppte ut dem på morgonen. Broddning är inte nog inte min dolda talang, det gick sakta men säkert. ;) Feykir fick nya skor med snösulor och broddar idag. Hovarna är redo för vinteruteritter, imorgon får vi veta om benen också är det.
/Julia
Idag var det teori på ridskolan. Det ENDA Alice och jag sa till varandra innan vi gick in till teorin var: "Nu får vi inte börja skratta!".
Hur det gick kan ni ju räkna ut själva...
När man verkligen inte får skratta så bara går det inte att vara allvarlig! Varför är det så?!
Vi såg på Eyjólfur-filmen i alla fall. Jag har sett den 100 gånger, men den är lika bra varje gång!
Idag var en sådan dag då jag bara gick runt och undrade vad fan jag ska på Island och göra? Jag har det så himla bra i stallet. Snön föll, jag gick runt i min overall och det slog mig hur mycket jag älskar Raudhetta. Men det ligger ju förhoppningsvis kvar när jag kommer hem igen! ;)
Imorse skulle vi brodda alla hästar innan vi släppte ut dem på morgonen. Broddning är inte nog inte min dolda talang, det gick sakta men säkert. ;) Feykir fick nya skor med snösulor och broddar idag. Hovarna är redo för vinteruteritter, imorgon får vi veta om benen också är det.
/Julia
måndag 8 november 2010
Måndag
MS är obotligt. Det kan bara bli sämre. Man dör i MS. Fast alla ska ändå dö. MS kan gå och dö.
Jag red Sota och Kolfinna idag. Sota orkar mer och mer för varje dag! Jag tror jag ska starta Biggest Loser för hästar! Det känns som att det är mitt kall här i livet, att banta hästar! ;)
Vet ni, vet ni, vet ni, vet ni? Margret och Lollo kollade när jag sprang med Feykir idag och HAN SPRANG RENT! Sedan gick jag en liten promenad med honom på travbanan. På onsdag har vi tid på Åby, förhoppningsvis är han bra då! Så har jag tänkt tusen gånger nu, kanske bäst att inte hoppas för mycket...
Feykir ska få åka lastbil med Vinur till veterinären, jag undrar vad han tycker om det? Hans stora skräck här i livet är bussar, men vad han tycker om lastbilar vet jag faktiskt inte. Det blir spännande! Om inte annat är jag oerhört tacksam över att Mike kunde köra Feykir!
Imorgon ska han få nya skor, den svarta mustangen. De senaste skorna har han bara haft på sig i hagen. Fattar ni? Jag har inte ridit honom en enda gång med de skorna, han har vilat i över två månader! Hur som helst, på onsdag gäller det!
Årets stressmoment: Om Feykir förblir o-såld och o-frisk när jag åker till Island (i och för sig ska ju veterinären på Åby säga att Feykir är frisk som en nötkärna). Men ändå, vad fan gör jag då?! Jag får helt enkelt förlita mig på att han blir bra innan dess så att han är kapabel att gå med i verksamheten som salu-häst.
Jag kommer ihåg dagen jag fick Feykir, världens lyckligaste dag! Det är snart två år sedan. Ibland undrar jag om jag verkligen ska sälja honom? Just nu är ryggen omusklad och magen är enorm, men han är ändå stallets vackraste. Det är något speciellt med svarta mustanger. Feykir från Löjtnantsgården, min vackra häst.
Jag borde verkligen sova, men det går inte. Jag hatar kvällar och nätter. Tänk att aldrig behöva sova, då kunde jag sprungit omkring jämt.
På tal om att sova, jag drömde om Anna-Stina inatt. Att hon levde. Att vi badade med våra hundar. Sådär som vi gjorde den där sommaren, på en annan brygga. En annan brygga, en annan sommar, en helt annan tid. Det var roliga somrar.
/Julia
söndag 7 november 2010
GODNATT
När hjärnan skriker vet jag inte vad jag ska göra.
Det enda jag vet är att att jag inte får förlora mot mig själv.
Aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig.
Men hur länge ska vi slåss?
Det enda jag vet är att att jag inte får förlora mot mig själv.
Aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig.
Men hur länge ska vi slåss?
Håkan, öl och stadsvandring
Imorgon är det måndag igen, veckorna går alldeles för snabbt. Det är mindre än två månader kvar till jag åker till Island, panik?!
Helgen var fin kan jag säga.
Jättekul att träffa Susanna och Nathalie i fredags! Egentligen hade jag velat skriva om den störda människan vi träffade utanför Trädgårn, men jag hoppar över det. ;)
I lördags red jag Tindra och Sota på Djursjövägen. Vädret var underbart och jag tänkte att det här är menigen med livet.
Klockan två hade vi Lucia-träning med barnen. De tränade på julsångerna (Marie har skrivit en Raudhetta-version av "Mössens julafton", den är grym!) och kadriljen.
På kvällen åkte Fredrika och jag in till Skandinavium och Håkan Hellström. Det var så sjukt bra! Sedan var det Håkan-efterfest på Göteborgs coolaste (och mest okända) ställe. De spelade Shout out louds och Broder Daniel. Killarna där såg ut som en blanding av Henrik Berggren och Navid Modiri. Jag dog litegrann.
Bäst, var ordet.
Idag har Alice och jag vandrat runt i Kungsbacka hela dagen. Alla som läser det här är hjärtligt välkomna till mina fötters begravning! Jag köpte ett par röda boots. Jag tänkte ha dem till Feykir, men sedan kom jag på att han är halt och till salu. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte. Det enda jag vet är att jag vill att min fina häst ska bli frisk i sina ben!
Imorgon ska jag ta hem honom från Sven och kolla om han mår bra. Synd att inte djur kan prata.
/Julia
Helgen var fin kan jag säga.
Jättekul att träffa Susanna och Nathalie i fredags! Egentligen hade jag velat skriva om den störda människan vi träffade utanför Trädgårn, men jag hoppar över det. ;)
I lördags red jag Tindra och Sota på Djursjövägen. Vädret var underbart och jag tänkte att det här är menigen med livet.
Klockan två hade vi Lucia-träning med barnen. De tränade på julsångerna (Marie har skrivit en Raudhetta-version av "Mössens julafton", den är grym!) och kadriljen.
På kvällen åkte Fredrika och jag in till Skandinavium och Håkan Hellström. Det var så sjukt bra! Sedan var det Håkan-efterfest på Göteborgs coolaste (och mest okända) ställe. De spelade Shout out louds och Broder Daniel. Killarna där såg ut som en blanding av Henrik Berggren och Navid Modiri. Jag dog litegrann.
Bäst, var ordet.
Idag har Alice och jag vandrat runt i Kungsbacka hela dagen. Alla som läser det här är hjärtligt välkomna till mina fötters begravning! Jag köpte ett par röda boots. Jag tänkte ha dem till Feykir, men sedan kom jag på att han är halt och till salu. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte. Det enda jag vet är att jag vill att min fina häst ska bli frisk i sina ben!
Imorgon ska jag ta hem honom från Sven och kolla om han mår bra. Synd att inte djur kan prata.
/Julia
fredag 5 november 2010
Friday
Jag är tröttare än tröttast och jag förstår inte hur jag ska orka gå ut ikväll. Johanna gör rätt i att åka hem och sova istället, jag borde nog göra detsamma. Men nej, det blir kul ikväll!
Det fina är att när jag har jobbat en hel dag så är jag ILLRÖD i ansiktet efter all frisk luft. Jag kommer hem och beklagar mig över detta, då påstår pappa att det ser sunt ut. Sedan lägger han till "Det ser liksom ut som att du har varit ute och åkt skidor en hel dag". JA, UNDERBART! Det är ju verkligen så man vill se ut - som en vindbiten skidåkare...
Jag trängde undan gårdagens ångest under natten och när jag vaknade blev allt ganska bra (förutom att Västtrafik återigen gärna får köra upp någonting bakifrån...)!
Jag jobbade och lerade ner alla kläder när vi ledde några nybörjare i paddocken på förmiddagen. Nu är ALLA kläder i mitt skåp i stallet leriga eller blöta... Kanske dags att ta hem och tvätta?! Jag fick tillbringa resten av dagen i Margrets islandströja, den var stor och varm. Det blev en islandsklänning, lätt nya modet! ;)
Jag red Tindra på nersidan med Wilma och Cissi. Hon har så jäkla mycket energi den hästen!Sedan fick jag rida Glói, vilken häst! Jag ska aldrig mer säga att Feykir har en stor trav och en fin galopp! ;)
Som avslutning skrittade jag en sväng på Sota med Emma och Serkur. Det mest fantastiska är att det finns en sadel som passar Sotas mage!
Imorgon är det lucia-träning med barnen i stallet. Vi som går ungdomsledarkurs på Wången har som "projekt" att ordna en ungdomsaktivitet, så vi valde att göra ett luciatåg med barnen från ridskolan. 18 december är det dags för uppvisning!
Nu ska jag platta håret, det kommer ta två timmar. I-landsproblem. ;)
/Julia
Det fina är att när jag har jobbat en hel dag så är jag ILLRÖD i ansiktet efter all frisk luft. Jag kommer hem och beklagar mig över detta, då påstår pappa att det ser sunt ut. Sedan lägger han till "Det ser liksom ut som att du har varit ute och åkt skidor en hel dag". JA, UNDERBART! Det är ju verkligen så man vill se ut - som en vindbiten skidåkare...
Jag trängde undan gårdagens ångest under natten och när jag vaknade blev allt ganska bra (förutom att Västtrafik återigen gärna får köra upp någonting bakifrån...)!
Jag jobbade och lerade ner alla kläder när vi ledde några nybörjare i paddocken på förmiddagen. Nu är ALLA kläder i mitt skåp i stallet leriga eller blöta... Kanske dags att ta hem och tvätta?! Jag fick tillbringa resten av dagen i Margrets islandströja, den var stor och varm. Det blev en islandsklänning, lätt nya modet! ;)
Jag red Tindra på nersidan med Wilma och Cissi. Hon har så jäkla mycket energi den hästen!Sedan fick jag rida Glói, vilken häst! Jag ska aldrig mer säga att Feykir har en stor trav och en fin galopp! ;)
Som avslutning skrittade jag en sväng på Sota med Emma och Serkur. Det mest fantastiska är att det finns en sadel som passar Sotas mage!
Imorgon är det lucia-träning med barnen i stallet. Vi som går ungdomsledarkurs på Wången har som "projekt" att ordna en ungdomsaktivitet, så vi valde att göra ett luciatåg med barnen från ridskolan. 18 december är det dags för uppvisning!
Nu ska jag platta håret, det kommer ta två timmar. I-landsproblem. ;)
/Julia
torsdag 4 november 2010
Let it rain
Just nu känner jag mig som världens största belastning för alla andra. Skönt för dem när jag åker till Island, då slipper de mig.
Att lägga sig ner och dö litegrann hade inte varit fel. Bara en timme, sedan back to reality igen!
Nej, godnatt. Imorgon blir en fin dag. Vi säger så.
Det regnade inte idag, och barnen var jätteglada när de åkte hem. Det är alltid det viktigaste, att alla är glada!
Att lägga sig ner och dö litegrann hade inte varit fel. Bara en timme, sedan back to reality igen!
Nej, godnatt. Imorgon blir en fin dag. Vi säger så.
Det regnade inte idag, och barnen var jätteglada när de åkte hem. Det är alltid det viktigaste, att alla är glada!
onsdag 3 november 2010
En helt vanlig onsdag
Idag fick jag paket från Tyskland adresserat till mig. Overallen är här, nu får det gärna bli en kall vinter! ;)
Och det får gärna regna, hagla, blåsa och åska hur mycket som helst, men inte när det är dagridläger. De stackars barnen blir genomblöta!
Jag red Tindra på travbanan med Alice, Magda och Cecilia. Jag kommer aldrig tröttna på att rida den hästen! Jag är bara rädd att jag ska förstöra henne, det är alltid en liten tanke som slår mig när jag rider andras hästar.
Efter travbanan fick Sota motionera fram och tillbaka till fölhagen. Hon blev lite deppig när hon inte fick stanna där borta, men ska man banta så ska man. ;)
Snart är det helg och den kommer bli grym! Utgång på fredag och Håkan Hellström-konsert och utgång efter det på lördag. Fredrika, jag och Håkan H har blivit en tradition. Han hör nog egentligen hemma på utomhusscener under sena sommarkvällar, för mig är det ofattbart hur han kan fylla ett helt Skandinavium?! Cool är han i alla fall.
MEN, om Håkan kan fylla Skandinavium utan att kunna sjunga, skulle ju jag kunna vinna SM utan att kunna rida?! ;)
Bra va? :)
Ingenting är omöjligt! Eller jo, att sluta äta godis. Jag kommer dö i fetma.
/Julia
Och det får gärna regna, hagla, blåsa och åska hur mycket som helst, men inte när det är dagridläger. De stackars barnen blir genomblöta!
Jag red Tindra på travbanan med Alice, Magda och Cecilia. Jag kommer aldrig tröttna på att rida den hästen! Jag är bara rädd att jag ska förstöra henne, det är alltid en liten tanke som slår mig när jag rider andras hästar.
Efter travbanan fick Sota motionera fram och tillbaka till fölhagen. Hon blev lite deppig när hon inte fick stanna där borta, men ska man banta så ska man. ;)
Snart är det helg och den kommer bli grym! Utgång på fredag och Håkan Hellström-konsert och utgång efter det på lördag. Fredrika, jag och Håkan H har blivit en tradition. Han hör nog egentligen hemma på utomhusscener under sena sommarkvällar, för mig är det ofattbart hur han kan fylla ett helt Skandinavium?! Cool är han i alla fall.
MEN, om Håkan kan fylla Skandinavium utan att kunna sjunga, skulle ju jag kunna vinna SM utan att kunna rida?! ;)
Bra va? :)
Ingenting är omöjligt! Eller jo, att sluta äta godis. Jag kommer dö i fetma.
/Julia
tisdag 2 november 2010
Ridläger
Det går bra att ha ridläger i ösregn. Jag tycker om barn!
Imorgon och på torsdag kommer 16 nya barn.
Jag red ut med en grupp på eftermiddagen. Kráka tappade en sko nere på vägen. Då gjorde Alice en hjälteinsats och gjorde iordning Gára och till mig, som inte hade kommit så långt, och gick hem med Kráka igen. Gára är lätt den nya täthästen! ;) Hur bra som helst! När jag köper ny häst ska jag ha en Gára!
Den enda nackdelarna med hösten är MÖRKRET. Det går knappt att rida efter kl 4 längre, jävla mörker.
Jag har säkert skrivit det här hur många gånger som helst, men det bästa med att jobba hela dagarna är att man inte hinner tänka. Helst av allt skulle jag vilja somna direkt på kvällen så tankarna inte hinner nå mig då heller, men man kan inte få allt...
Jag hatar jobbiga tankar. Jag skulle kunna hugga av mig ena benet för att slippa dem! Jag vill slå ihjäl dem och vakna upp med en helt ny hjärna. Fast det funkar nog inte riktigt så.
Godnatt!
/Julia
Imorgon och på torsdag kommer 16 nya barn.
Jag red ut med en grupp på eftermiddagen. Kráka tappade en sko nere på vägen. Då gjorde Alice en hjälteinsats och gjorde iordning Gára och till mig, som inte hade kommit så långt, och gick hem med Kráka igen. Gára är lätt den nya täthästen! ;) Hur bra som helst! När jag köper ny häst ska jag ha en Gára!
Den enda nackdelarna med hösten är MÖRKRET. Det går knappt att rida efter kl 4 längre, jävla mörker.
Jag har säkert skrivit det här hur många gånger som helst, men det bästa med att jobba hela dagarna är att man inte hinner tänka. Helst av allt skulle jag vilja somna direkt på kvällen så tankarna inte hinner nå mig då heller, men man kan inte få allt...
Jag hatar jobbiga tankar. Jag skulle kunna hugga av mig ena benet för att slippa dem! Jag vill slå ihjäl dem och vakna upp med en helt ny hjärna. Fast det funkar nog inte riktigt så.
Godnatt!
/Julia
måndag 1 november 2010
4 januariiiiiiiiiiiiiii
Död åt utbildningssnobbar med alldeles för stora käftar.
Kommentarer som "Det blir nog inte lätt att försörja sig inom hästbranschen, du har aldrig funderat på något annat?" eller "Jaha, jasså du vill bli veterinär, kanske dags att lägga på ett kål med skolan då?" kan ju bara slänga sig i väggen.
För det första, jag är 18 år och jag har hela livet framför mig. För det andra, min plan har aldrig varit att på allvar försörja mig på ett stalljobb, men hur jävla mycket pengar drar man in när man sitter med näsan i feta böcker hela dagarna? Precis, NOLL. Håll käften då, jävla pluggis.
Det handlar inte om pengar, det handlar om att må bra.
Jag ska gå klart gymnasiet, jag ska utbilda mig och allt det där, det vet jag att jag ska. Men tänk om jag bara vill må bra ett tag? Bara göra det jag tycker om och ta allt det där andra en annan gång, ett annat år? Är det okej?
Med mig är det okej i alla fall.
Just nu är allt precis som jag vill ha det. Alla ni sönderstressade bokmalar, med munnarna fyllda av spydiga kommenterar, vill ni veta en sak? Det är stalltjejer som kommer långt, i stall lär man sig saker som inte står i en enda lärobok. Det är stalltjejerna som är framtiden. Jag tror faktiskt det.
Vill ni veta en annan sak? The one way ticket to Iceland är bokad!!!! Den 4 januari 2011 smäller det! Fattar ni eller? Jag ska till Island! Den konstigaste känslan är att jag ska åka ifrån Raudhetta i sex månader, men sedan ska jag komma och sommarjobba igen! De blir aldrig av med mig... ;)
Jag har beställt en Top Reiter overall, coolast i stan!
Audur som jag ska jobba hos skrev världens bästa mail igår. Hon skrev att på Island finns inga klockor, där jobbar de efter vädret. Inga klockor, islandshästar, får och vacker natur. Det här känns mer än bra. Jag längtar!
Nu är det höstlov och det betyder dagridläger i stallet. Jag har haft lektion och longerat nybörjarna idag, det var roligt. På eftermiddagen/kvällen red jag Sota och Tindra. Feykir fick gå bort till Svens hage imorse. Jag lät honom trava bredvid fyrhjulingen och jag tyckte mig se att han SPRANG RENT! Men man vet aldrig med honom, jag kommer inte våga rida förrän jag har fått klartecken från veterinärerna på Åby.
Godnatt.
/J
Kommentarer som "Det blir nog inte lätt att försörja sig inom hästbranschen, du har aldrig funderat på något annat?" eller "Jaha, jasså du vill bli veterinär, kanske dags att lägga på ett kål med skolan då?" kan ju bara slänga sig i väggen.
För det första, jag är 18 år och jag har hela livet framför mig. För det andra, min plan har aldrig varit att på allvar försörja mig på ett stalljobb, men hur jävla mycket pengar drar man in när man sitter med näsan i feta böcker hela dagarna? Precis, NOLL. Håll käften då, jävla pluggis.
Det handlar inte om pengar, det handlar om att må bra.
Jag ska gå klart gymnasiet, jag ska utbilda mig och allt det där, det vet jag att jag ska. Men tänk om jag bara vill må bra ett tag? Bara göra det jag tycker om och ta allt det där andra en annan gång, ett annat år? Är det okej?
Med mig är det okej i alla fall.
Just nu är allt precis som jag vill ha det. Alla ni sönderstressade bokmalar, med munnarna fyllda av spydiga kommenterar, vill ni veta en sak? Det är stalltjejer som kommer långt, i stall lär man sig saker som inte står i en enda lärobok. Det är stalltjejerna som är framtiden. Jag tror faktiskt det.
Vill ni veta en annan sak? The one way ticket to Iceland är bokad!!!! Den 4 januari 2011 smäller det! Fattar ni eller? Jag ska till Island! Den konstigaste känslan är att jag ska åka ifrån Raudhetta i sex månader, men sedan ska jag komma och sommarjobba igen! De blir aldrig av med mig... ;)
Jag har beställt en Top Reiter overall, coolast i stan!
Audur som jag ska jobba hos skrev världens bästa mail igår. Hon skrev att på Island finns inga klockor, där jobbar de efter vädret. Inga klockor, islandshästar, får och vacker natur. Det här känns mer än bra. Jag längtar!
Nu är det höstlov och det betyder dagridläger i stallet. Jag har haft lektion och longerat nybörjarna idag, det var roligt. På eftermiddagen/kvällen red jag Sota och Tindra. Feykir fick gå bort till Svens hage imorse. Jag lät honom trava bredvid fyrhjulingen och jag tyckte mig se att han SPRANG RENT! Men man vet aldrig med honom, jag kommer inte våga rida förrän jag har fått klartecken från veterinärerna på Åby.
Godnatt.
/J
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)