Cavalier

Majken och Sumeyra i Anna-Stinas trädgård sommaren 2008.

Heidi, Jan och Lotta var i stallet igår. Underbara människor. Sumeyra var också med.
Vi grillade (kalla ;) ) korvar och fikade. Jag red Sota och drack mystiska aloe vera-drycker, som Monika hade med sig.

Idag har jag kvällsfodringen, och så ska jag rida Tindra och Sota. Jag funderar på att släppa Feykir i Svens hage idag och inte ta hem honom förrän vi får en tid på Åby. Hästarna har det så himla bra i den enorma hagen! Samtidigt undrar jag om han vill komma in på natten och lägga sig ner om han har ont i benen? Synd att han inte kan prata...

Senare ikväll ska Alice och jag se Saw 3D på bio, jag kommer dö!

/Julia

Inte okej, egentligen

- Hur mår barnen i Tjernobyl?
- Strålande

HAHAHAHAHAHA

Vad vet du egentligen?

Idag har det varit mycket att göra i stallet. Det värsta jag vet är att sitta stilla, därför uppskattar jag livet där. Jag gillar fredagar i stallet. Jättemycket. Frågan är hur jag ska kunna åka ifrån Raudhetta i sex månader?!

Ikväll är alla på en nv-fest man måste ha biljetter till?! En kväll som denna är nog enda gången jag ångrar att jag hoppade av skolan. Nv-festerna är rätt legendariska, fyfan vad roliga dom är! Fast egentligen vill jag inte gå, jag såg att Richard ändå inte skulle dit. Hahahaha.

Men en kväll med Majken är inte heller fy skam. Nej, nu ljög jag.

Idag har jag ridit Tindra, Sota och Fina.
Det är helt sjukt vad pigg Sota är! Vi skrittade tre varv på travbanan, men hon hade nog gärna velat springa hela vägen. Jag förstår inte hur hon orkar?!
Jag red Tindra med Alice och Kolfinna på Djursjövägen. Det blev mörkt, vi blev livrädda och vände igen (modiga_tjejer_92_och_95).
Fina var en helt annan häst än sist jag red henne. Fan vad du är duktig Magda! :)

Imorgon kommer Anna-Stinas föräldrar till stallet. Anna-Stina borde också ha varit med!
När jag ser Litli ser jag Anna-Stina.

/Julia

Ridum Ridum

I helgen ska jag boka flygbiljett. I januari bär det av. A one way ticket to Iceland!

Jag har en känsla av att jag har förlorat min titel som cool hästbloggardrottning. Kommentarerna flödar inte direkt... ;)

Idag red jag Tindra, Sota och Trú på travbanan. Det är så roligt att rida!
Sota ska sättas igång nu. Hon tyckte det var överskattat att skritta, och ville hellre småspringa två varv däruppe. Jag trodde hon skulle dö - med den stora magen, men hon var inte ens svettig.
Tindra är verkligen världens finaste häst. Tack för att jag får rida henne Lollo!
Det är så roligt med pigga hästar. Feykir, när du blir frisk kanske du också bli pigg igen. Då jäklar, mustangen!
Trú var också rolig!
Jag säger bara en sak: när jag blir miljonär ska jag köpa en Childeric-sadel!

När jag är starkare än min hjärna och alla elaka tankar är allting så jävla underbart. Jag hade nästan glömt bort hur det känns. Peppar, peppar ta i trä.

/Julia

Fysikaliska storheter

Jag lyssnar på Billie the vision & the dancers och ljuger ihop en träningsdagbok. Eller nej, jag lyssnar på Bille the vision & the dancers, är inne på facebook, pratar med Alice och orkar inte riktigt med word-dokumentet.

(Skulle min f.d. idrottslärare råka läsa det här är jag död)

Så här är det. Om jag för träningsdagbok i x antal månader, springer 2,4 km fortare än jag gjorde i början av tvåan och sedan skriver ett arbete om hur viktigt det är att träna och inte äta pizza och chips, så får jag ett slutbetyg i idrott A. Det är tydligen komplicerat att läsa idrott på Komvux, så det hade varit jävligt skönt att ha gjort det här.
MEN, det finns två problem:
Ett: Jag sprang skitfort (så jävla osmart) i början av tvåan och jag kommer aldrig kunna slå den tiden!
Två: Jag tränar inte särskilt ofta (läs aldrig). Ridning räknas inte som träning (fuck you, fröken gympalärare). Jag har alltså INGENTING att skriva i min träningsdagbok.

Tänk när jag tränade friidrott 4 ggr i veckan + skolidrott och löpträningar. Då var jag duktig. Fan vad fort jag kunde springa då. Men det var då, det var ett helt annat liv.

Jag har inte fyllt i den där jävla träningsdagboken på flera månader, men ikväll ska det hända. Ikväll ska jag vara rebell och fejka alltihop. Jag ska skriva världens bästa träningsdagbok, helt ur min egna fantasi. Det är väl ändå tanken som räknas? För oj vad jag har tänkt många gånger att jag ska träna! ;)

Jag rör ju på mig rätt mycket på dagarna. Kan man kalla det ett aktivt jobb? Det är inget kontor i alla fall. Och eftersom jag rör mig såpass mycket på dagarna, måste man ju kunna översätta det till joggingturer och styrketräning? När vi fyllde loftet med höbalar till exempel? Det var bättre än Friskis & Svettis, och det var GRATIS!

Ser ni hur jag försöker släta över mina lögner? Haha.

Det sura är att jag ändå aldrig kommer få MVG i idrott. OCH VET NI VARFÖR?! Jo, jag föddes helt utan bollsinne och på danslektionerna fick jag alltid dansa med JONAS! Skolidrott var roligt fram till gymnasiet. Då blev det plötsligt 50 elever och EN fotboll. Har man storlek 35 i sko och gör självmål får man tillslut inte så många passningar. Död åt bollsporter! Ja DÖD!
Det enda roliga med skolidrotten på hela gymnasiet var friidrottsdagen i ettan. Jag slog alla med häpnad och hoppade högre än hela skolan (inklusive killarna) i stavhopp. Det trodde dom inte om lilla 35:an!

Nu ska jag ljuga ihop en träningsdagbok och hoppas på det bästa. Wish me luck!
Anita, jag hoppas innerligt att du inte hittar min blogg.

Idag har jag jobbat. Det har regnat hela dagen. Eller förresten, det har RUNNIT vatten från himlen. Men med regnställ och oljerock överlever man det mesta. Jag red Tindra i ösregnet, hon var helt sjukt pigg. Sedan longerade jag Sota, hon var inte heller så lat.

I somras hade jag en enda önskan: att sommaren aldrig skulle ta slut. Min önskan slog in och jag ska ha sommar till slutet av december. Sommarjobb alltså, eller höstjobb, eller vinterjobb? Jobb i alla fall. Jobb i stallet, jag älskar det!

/Julia

Det finns något episkt över dig

Igår ville jag helst lägga mig ner och dö någonstans, men den där känslan försvann någonstans. Skönt. Idag var en bra dag. Då kommer jag ihåg att andas. Då lyser alla solar. Överallt.
Jag är begreppet störd personifierat, men det är okej. Noll eller hundra. Allt eller inget.

Idag har jag jobbat, haft kvällsfodringen och ridit lektion för Margret. Jag red ut en timma på Tindra mitt på dagen. Hon är verkligen den roligaste hästen jag någonsin ridit. Det räcker med att tänka, så förstår hon!

När jag tog in hästarna till fodringen så tänkte jag på de där blixtarna människor utstrålar när de är stressade och jävligt tankspridda. Jag är en sådan blixt-människa. Jag skulle ta in Vaegir och Splaesir. I vanliga fall kan jag inte ens komma i närheten av dem. Mina blixtar skrämmer iväg dem, inte så konstigt.
I alla fall, jag började tänka på blixtarna, jag stängde av dem och tog ett djupt andetag. Sedan gick jag ut i hagen och båda hästarna kom fram till mig och jag kunde ta in dem. Vilken seger! För mig själv alltså.
Jag vet att halva stallet kan ta in Splaesir och Vaegir hur lätt som helst, men skit samma.
Det var coolt, i alla fall.

Vi åt soppa på fodringen, det var gott. Vi spelade Buzz, jag kunde som vanligt inte en enda fråga (men jag råkar vara Sveriges bästa gissare).

Jag red Bella på ridskolan. Det gick inte alls bra sist jag red henne, men idag förstod jag vilken rolig häst hon är, det var verkligen skitkul! Hon vill springa fort och rakt fram, hon är nog rolig på travbanan! ;)
Jag orkade inte ens oroa mig över att resten av gruppen skulle åka hem och säga till varandra att den där Julia, vad fan gör hon här egentligen?
Så där tänker jag jämt. Som sagt, stördheten personifierad.

När man så hemskt, hemskt gärna vill bli bra på något, måste man våga misslyckas för att sedan lära sig av det och på så sätt klättra uppåt. Jag vet att det är så.
Problemet är att jag aldrig vågar misslyckas. Då äter min hjärna upp mig. Det är sant.
Allt jag vill är att bli duktig på att rida, men först måste jag våga misslyckas.

/Julia

Mustangen

Söt va? :)

När ingenting blir som man tänker sig

Det ringde en tant från kommunens uppföljningsprogram(?) förrut. Hon tyckte att hon skulle följa upp mig, eftersom jag inte går i skolan för tillfället. Det är kommunens pliiiiiiiiikt. Jag undrar hur det där programmet fungerar? Om inte annat måste tanten från kommunen vara jävligt begåvad. På mindre än två minuter hade hon tydligen följt upp mig. Sedan var det tack och hej och lycka till i livet, typ. Jag förstod som vanligt ingenting.

Den här dagen skulle inte bli som den blev, inte egentligen. Det går inte att äta, jag är världens mest patetiska människa, fyfan för mig.
Besegrad, är ordet.

/Julia

Fan

Helvetes-jävla-skit.

Sunday, beautiful sunday

Året är 2010, jag har lyckats skaffa Spotify i 20 timmar. Omvärlden skaffade nog Spotify Premium för flera år sedan. Teknikens värld är inte riktigt min värld.

Idag har jag jobbat. Jag har jobbat i stallet på söndagar i ganska många år nu. Jag började hjälpa Lisa och Emelie för några år sedan, efter ett tag fick jag ta över Emelies "tjänst" och sedan har det bara fortsatt. Under hela högstadiet var söndagen min heliga dag. Underbara, underbara söndag. Glöm söndagsångest (ni vet: fanfanfan, imorgon är det måndag igen), den hann liksom aldrig dyka upp.
Nu är alla dagar lika heliga, stallet varje dag är livet!
Jag får jobba kvar hela året ut, förstår ni hur glad jag är?!
Men nu ska jag bara jobba vardagar.

Jag är fortfarande arg på Västtrafik som har ett helt sjukt buss-system i Lindome på helgerna. Vad är grejen?! Med risk att låta som Mona Sahlin kanske ni ska gå tillbaka till det gamla?

Jag fick rida Athena idag igen, jätteroligt! Sedan red jag Tindra, hon är coolast.
Jag försökte mig även på att ta en liten skritt-tur på min svarta mustang. Han svarade med att lägga öronen bakåt och trots skänkel på skänkel på skänkel bara drog han in huvudet mot bringan och gick låååångsamt. Feykir kan vara seg, men inte som idag. Jag kände inte igen honom...
Efter 20 meter var jag tvungen att sitta av. Min stackars lilla häst! Stackars Feykir, jag undrar vad det är för fel?

Jag är nervös. Det här är ett steg rätt in i något nytt, jag borde inte ha ont i magen. Egentligen skäms jag. Jag skäms över mig själv, över att vara svag, över att stjäla andras tid.
Det är måndag imorgon. Jag ska inte slåss mot monster längre.

/Julia

Fix us

when you try your best, but you don't succeed
when you get what you want, but not what you need
when you feel so tired, but you can't sleep
stuck in reverse

Piff och Puff

De här bilderna är från världens bästa vinterdag. Den var så vanlig, men ändå så speciell. Det var den finaste vinterdagen i hela mitt liv.

Anna-Stina, jag saknar dig!

/Julia

Thunderstruck

Två heta tjejer? Heja sommaren och mobilfotoramar.

Alice och jag har varit ute på äventyr. Efter det kan jag konstatera att jag varken är rädd för spindlar, djupa hav eller ensamhet längre. Min stora rädsla är numera HELIKOPTRAR!

De kalkade sjön med hjälp av just en helikopter i torsdags. Vi skulle hämta hem hästarna från betet precis samtidigt. Hästarna gick med viss tveksamhet förbi både lastbilar, tankbilar, tusentals slangar och maskiner med mystiska motorljud. Hur underbara är de inte? Hästarna alltså! Så himla snälla!

Den rädda i sällskapet var alltså inte hästarna, utan jag (och kanske Alice). På väg till hagen trodde jag att vi skulle dö på riktigt när helikoptern flög rätt mot oss och skapade någon slags tornado! Jag bara stirrade på Alice och började backa hysteriskt med fyrhjulingen. Hur vi lyckades med att inte hamna i diket är fortfarande ett olöst mysterium... ;)

Sedan fick Alice panik för att tankbilen började VÄSA!

Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv!

Efter det red jag Tindra, världens finaste häst!

Sedan övade Alice och jag på vårt framtida shownummer, vi red två på Kolfinna. Finnen är en bra häst!

Feykir är inte lika bra just nu, han är mest anledningen till skyhöga veterinärkostnader. Men nu jäkla måste han bli frisk! Jag hade gett vad som helst för att få veta vad det är för fel på honom.

Han fick sista sprutan igår. Vad hemskt det lät (NEJ, jag har inte avlivat min häst)! Sista Erlichias-sprutan (jag länner mig alltid allmänt dyslektisk när jag skriver det ordet. Jag har sett minst fem olika stavningar på sjukdomen, men den här verkar rätt rimlig) alltså.

Förbättringen brukar tydligen bli märkbar under de sista dagarna av behandlingen, men eftersom Feykir inte har haft feber är det svårt att se den där riktiga WOW-effekten.

Jag sprang med honom när veterinären tittade igår och (fanfanfan) då la han öronen bakåt och hon tyckte sig kunna se en hälta...

Stackars Feykir. Eller så är han bara hypokondrisk. Nej förlåt, vi ska se till att du blir frisk Kungen!

Jag får i alla fall skritta lite på honom efter helgen, så att han inte tappar all kondition. Raka spår och korta skogsturer. Så länge han inte visar extrema hältor i skritt kan vi alltså skritta nu, woho!

Om två veckor kan vi boka ny tid på Åby-kliniken för besiktning, eller hältautredning, eller något.

Det här blir världens längsta inlägg! Ni kan ju läsa i etapper, typ.

Både torsdagen och fredagen har varit så himla bra dagar! Tack alla människor för att ni är så bra, och tack kära hjärna för att du inte har varit elak på flera dagar nu.

Alla som läser den här bloggen måste tro att jag är skizo.

Jag fick sovmorgon igår, fast min kropp vet inte riktigt vad sova innebär.

Jag jobbade jag med Alice och Magda, tyvärr mötte vi inga helikoptrar när vi hämtade hästarna på eftermiddagen.

Margret lärde oss hur man bandagerar en häst, alltid bra att kunna!

Det fick mig att tänka på den sjuka HLR-kursen jag var på i våras. Vi skulle lägga stödförband på varandra, två och två. Mannen jag hamnade med hade varken muskler, blod, fett eller kött, ja ni fattar. Det fanns liksom ingenting mellan skelettet och skinnet! Dessutom hade han pott-frilla och fetare hår än Draco Malfoy i Harry Potter-filmerna. För att sammanfatta hela situationen var det lite, eh, motbjudande. Jag ska nog inte satsa på en karriär inom (människo)vården, det där med människor är inte min grej.

Efter stallet åkte Alice och jag hem till Lollo. Där höll jag på att ta död på Anna, som satte i löshår på mig. Mitt hår kände för att vara alldeles för tjockt, så det tog sin lilla tid. Men det blev jättefint, tack Anna! :)

På kvällen blev det utgång med Amanda och Carro, två sköööna människor. Grym kväll! Jag bländade hela Trädgårn med mitt långa hår, haha! Det bästa var att Amanda tänkte på miljön och att Carro mådde så bra på tåget. ;)

Idag gör alla ambitiösa människor (inte jag) högskoleprovet. Om Johanna överlever ska jag åka hem till henne ikväll.

Som avsluting på det här millånga inlägget måste jag bara berätta för världen att Alice (Ali G, Ali den Store, Elis, Bodil) är den tuffaste (och roligaste) människan jag känner! Så tuff, så tuff.

/Julia

Feykir

Det här kortet är taget samma dag jag fick Feykir. Fina, fina Feykir.

Säkert!

Vi ska bestiga berg. Vi ska förverkliga drömmar. Vi ska genomföra det planerade. Vi ska vara starka. Vi ska orka. Fan vad vi ska orka.
Fast inte idag, kanske på måndag.
Vi - Det är du och jag livet.
Du och jag, livet.

Att gå hand i hand med livet, är det det som kallas lycka? Eller kanske framgång? Eller bara välmående? Fast det är inte så bara, faktiskt.

Jag lyssnar på Säkert!'s nya album på Spotify. Hon är cool, Annika Norlin. Snart ska jag gå ner och köpa en stor påse godis.

Jag hade egentligen gett upp saker och ting litegrann, men ett enda sms fick mig att tänka om.
En dag ska jag hjälpa andra som du hjälper mig.

Jag har lyckats få över alla mina gamla mobilbilder till datorn (Tack Eva!). Nu hade det ju varit lite roligt att lägga ut bilder här, men då har blogspot.com någon jäkla uppdatering på gång som gör att man inte kan ladda upp bilder förrän kl 17.00. Wierd.

/Julia

Det är alldeles för svårt

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv.
Jag vet ingenting.
Jag orkar ingenting.
Jag sover ingenting.
Jag fattar dåliga beslut för att Herr Ångest säger åt mig att göra det.
Jag är elak.
Jag är självupptagen.
FÖRLÅT.
Jag hatar mig själv. Jag hatar mig själv. Jag hatar mig själv.

Fuck it

Och i vårt land så får man inte vara förmer
det här är Sverige snälla gråt när ingen ser
/ Jocke Berg

Jävla regn.
Jävla liv.
Jävla jag.
Jävla mig.
Ja, jävla mig.

Back to isolation

Mitt immunförsvar måste vara av lägsta kvalité just nu. Det finns inget värre än människor som beklagar sig över förkyldningar (ja, jag är en av dem), men nu är det min tur igen. Huvudet är tungt som bly, men jag tänker sova bort det nu. Förkyldningar är för klenisar. Fast fan vad jag är klen, på andra plan.

Jag red Tindra och Athena idag, de var pigga och glada.

Feykir är smällfet... Jag trodde verkligen inte att han kunde bli fet! Förra året var jag lite orolig över att han jämt var så smal, så att han är tjock nu är nog egentligen bara bra. ;)
Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag snart ska kunna sätta igång honom igen. Jag hoppas, hoppas, hoppas att en femdagars-penicillinkur ska göra susen.
Jag tycker om den hästen.
Jag tycker om stallet.

Jag är numera Sveriges mest asociala levande person. Förlåt, alla fina människor! Förlåt mig för att jag är egoisternas egoist och för att jag inte orkar med någonting längre. Eller nej, förlåt mig inte. Acceptera bara läget.
Och hur elak, konstig och förjävlig jag än är så måste ni komma ihåg att det inte är er det är fel på. Det är aldrig fel på er, aldrig. Jag riktar mig till alla dem som alltid ställer upp på olika håll, men som får noll tillbaka (förlåtförlåtförlåt, igen).
Ni är världsbäst! Vet ni det?
Men sluta räkna med mig, för jag har brister. Brister som ingen bra människa har.

/Julia

Höst du är vacker

Min väckarklocka ringde 05:45 imorse. Det var becksvart ute, temperaturen utanför köksfönstret låg på -4 grader. Det kom rök när jag andades och ögonen tårades av kylan i fartvindenpå cykelturen mot stationen. Det är oktober, jag har dubbla långkalsonger, fleecetröja, islandströja och jacka. Hur ska det bli i januari? Dags att införskaffa en overall, kanske.

Fast hösten är vacker när den är som vackrast.
Himlen är klar och allt är rött, gult och oranget. Vi var i stallet strax efter sju idag, det var fortfarande mörkt och hästarna var hungriga. Efter att ha gett alla mat och släppt ut dem i hagarna red jag Athena. Vi red korta Varpet (min rädsla för älgar var hysterisk!), det var så himla roligt! Vilken rolig häst!
Sedan red jag ut på Tindra också, barbacka. Man sitter stadigt! ;)
Vi mötte ett gäng från Håltet, som var ute på långritt. Carina håller på och ordnar en långritt för Vaengur-ungdomar, hoppas att många vill följa med! Jag hoppas mest att Feykir är frisk tills dess. Just nu går han i Svens hage och lever livet som vildhäst. På måndag ska han få gå hem igen, då kommer veterinären.

Johanna och jag var på bio förrut - 1000 gånger starkare. Mest för att min syssling spelar en av huvudrollerna. ;)
Vi åt pizza och köpte godis på Sveriges skabbigaste affär - Netto. Johanna är nog en av världens bästa människor, allt blir så enkelt och roligt!

Som vanligt hamnar jag framför datorn på kvällen. Dagarna liksom flyter på, allting går i ett och man hinner inte tänka så mycket. Om kvällarna däremot, då flyger tankarna omkring som förvirrade flyttfåglar i mitt huvud. Jag tycker inte om de där tankarna, de tillhör inte mig egentligen. Då vill jag helst försvinna. Därför gillar jag inte kvällar längre.

Godnatt.
/Julia

Coldplay

Ibland är det som att världen snurrar medan jag står vid sidan av och betraktar. Ur betraktarens synvinkel ser saker annorlunda ut. Ingenting är verkligt längre, åtminstone inte allt.
Någon slängde solen i papperskorgen, suddade ut alla stjärnor och åt upp månen. Kvar blev bara det svarta himlavalvet. Det är alldeles för svart.

Igår och idag har det varit höleverans i stallet. Att packa höbalar på loftet är minst lika bra som ett pass på gymmet, så IN YOUR FACE äckliga gympalärare.
Jag red Athena idag, det var roligt! Sedan red jag Tindra, hon är bäst. Hon får mig att tro att jag är duktig, bara för att hon är så bra själv. På henne glömmer jag bort att jag är värdelös.

På fredagar får jag alltid skjuts hem av Lotta, en av "fredagstanterna" på ridskolan. Det är väldigt bra.

Jag måste bara berätta om en uteritt jag hade i onsdags. Det var två st från Tyskland som skulle rida ut. Jag hade Dis i täten (knäppare häst får man leta efter, förlåt Magda), men det gick faktiskt bra. Det roliga är att jag har läst tyska i nästan 6 år i skolan och jag förstod inte ett enda ord när de pratade med varandra (hur många timmar har jag pluggat svaga och starka verb i onödan?!)... Tur att det finns engelska!
Jag tror numera att tyskar är galna. Efter första galoppen var de helt sålda. Varje gång vi skulle tölta utbrast någon av dem "GALOPPIIIIIIIIEREN?!" med världens mest hoppfulla röst.
Jag trodde att de flesta gav sig ut på islandshästtur för att få uppleva tölten, men det där gällde tydligen inte alla. ;)

Mot slutet av turen tog de fram sin kamera och jag erbjöd mig att ta kort på dem. Nejnej, absolut inte! De skulle ta kort på MIG. Jag undrar faktiskt vad de ska göra med 10 kort på mig och Dis?! Jag ser framför mig hur de visar bilderna för sina vänner: "Och här har vi turledaren, och här har vi henne igen, och igen och igen och igen..."!

Det var två roliga timmar kan jag lova! :)

Imorgon har Alice och jag morgonfodringen. Jag ska upp kl 6, men det brukar inte vara några problem.
Jag tycker så mycket om stallet, alla hästar och människor där. Ibland tänker jag att jag ska sluta med hästar för att jag bara rider och rider men aldrig kommer framåt, men det skulle aldrig gå. Jag vill aldrig lämna Raudhetta.

/Julia

...

Halva världen tror att jag är störd, men det är okej.
Man ska inte ljuga.

Jag förstår ingentiiiiiiiiiiiing

Om jag bara visste vad det är som gör så ont. Om jag bara visste...

Feykir har kanske ilishias, allt är så luddigt hela tiden. Både hältan och provsvaren, jag förstår ingenting.
Jag släppte honom i Svens hage idag, där får han gå till på måndag. Han gick långsamt med öronen bakåt hela tiden, jag undrar om han har ont? Fast han sprang en gång i hagen idag. Som sagt, jag fattar noll.
Veterinären ska komma och ge honom medicin måndag - fredag. Det var visst inte billigt att ha häst... Men det är värt varenda krona!
Jag tycker om dig Feykir.

Vi åt pizza till lunch idag. Jag läste någonstans att för att förbränna en kanelbulle måste man gå 3,4 km. EN liten kanelbulle! Jag undrar hur många mil jag måste vandra för att förbränna den pizzan? Fast jag vill nog inte veta...

Jag ska passa Athena i helgen, det ska bli jättekul! :)
Dessutom är jag glad över att få rida Tindra så mycket, hon har lyst upp varenda dag sedan i vintras!

/Julia

Islandströjapremiär

Bra dag idag. Vädret var underbart, solen sken. Jag invigde min islandströja, hösten är här på riktigt. Jag red Tindra, hon är så fin. Kollade på när unghästarnas hovar blev verkade. Jobbade i stallet med Alice. Lekte i sandlådan med Lukas. Hade kvällsfodringen, åt thaimat och spelade Buzz.

Jag red den nya hästen Bella (jordens sötaste häst!) på ridskolan. Hon var pigg och rolig, men tyvärr var jag värdelös. När jag red Gára trodde jag att jag var duktig, men det var nog Gára som var duktig och jag som åkte med...
Men ibland går det inte som man har tänkt sig, jag ska sluta överanalysera varenda felsteg jag gör! Man blir knäpp av det.
Hur som helst är det roligt och nyttigt att rida lektion varannan vecka!

Hela dagen var så bra, men så kom jag hem och allt blev kaos i min hjärna. Då gjorde jag något helt jävla idiotiskt. Fan fan fan fan FAN, vad jag ångrar mig nu.
Ångest - världens fulaste ord.

/Julia

5 tankar en måndagkväll:

- 5:an har visat alldeles, alldeles för många säsonger av Biggest Loser nu.
- Islandshästar är coola djur.
- Sverige är ett konstigt land.
- Jag längtar till imorgon - till att jobba och rida!
-Jag borde äta mindre.

Wången

Det är så skönt att åka bort ibland. Enda nackdelen är att komma hem och inse att man är precis samma människa man var innan man åkte. Jag tycker inte om mig själv.

Wången var finare än jag hade kunnat föreställa mig. Enorm hästanläggning för både islands- och travhäst (där fanns verkligen ALLT!), med utsikt över Storsjön.

I fredags tog vi nattåget upp till Ö-sund. Det sorgliga var att det skulle bo en stackars bortkommen nördkille i vår kupé. Han satt och stirrade in i väggen, eller i sin kamera, större delen av resan. Han var nog livrädd för fem högljudda Göteborgstjejer.

För att sammanfatta helgen så gillar Alice att äta upp klöver 10, Emma gillar att ha elektriskt hår, Linda gillar att smacka och jag gillar att må illa på bussar och säga håll käften till folk.
Och tyvärr vet inte magda hur hon ska reagera när en cola-burk i en tåg-kupé spills ut.
Magda: "Det rinner... Nu rinner det på väskan... Och på skorna...."
"MEN GÖR NÅGOT DÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!"
Hahahahahaha.

Kursen var jättebra! Innehöll bla: SvRF's histora, SIF's historia, hur en förening fungerar, ledarskap, att leda ungdomar, tips på aktiviteter och brand i stall.
De sista punkterna var riktigt bra! De fick mig att tänka till. Alla stall borde ha brandövning, eller i alla fall en kurs i hur man ska agera om olyckan är framme.
Vi gick också en rundvandring på Wången. Jag säger det igen, där finns verkligen ALLT!

Jag blev lite knäckt när jag tänkte på att jag ska åka till Island i ett halvår. Efter den här kursen vill jag bli aktiv i ungdomssektionen nu! Men det finns tid till allt.
Tänk att jag ska åka till Island, det är hur häftigt som helst! Det är verkligen en dröm!
Fast jag är rädd att alla har glömt bort mig när jag kommer tillbaka (haha) och att jag inte hinner få sålt Feykir innan jag åker.

Min högsta önskan är att min fina häst ska bli frisk! Jag dör av längtan efter att få rida honom igen, men det är inte det. Det är för hans egen skull, inget djur ska behöva ha ont! Islandshästarnas smärttröskel är fantastisk, ibland undrar jag om det verkligen är en bra egenskap?

Jag är ledig idag. Jag borde städa här hemma. I stallet är det bara roligt att städa, varför är det så? Imorgon ska jag jobba, fodra och rida på ridskolan på kvällen. :)

/Julia

lets get lost

Nu orkar jag inte.
Förlåt att jag finns.

ÖSTERSUND!

Ibland undrar jag om det verkligen var meningen att jag skulle bli till. Enligt Charles Darwins teori - Survival of the fittest, överlever de individer som är bäst anpassad till sin omgivning.
Jag är inte anpassad till någonting. Jag har ångest över allt och inget, trots att jag har det hur bra som helst. Jag är dålig på det mesta, vad kan jag tillföra liksom? Om alla är 10 är jag 0. Noll.
Men jag finns ju, jag existerar. Antagligen av någon anledning. Det är bara att anpassa sig. Jävla Darwin.
Bara en liten tanke...

Ingen spatt. Tjoho, frisk häst! Trodde jag...

Veterinären gjorde som sagt ett böjprov på Feykir idag. Resultat: Hälta på TRE ben.
Detta är ju bara inte sant! Stackars, stackars, stackars Feykir.
Eftersom hältan tycks flytta runt hela tiden, misstänke hon en fästingsjukdom - ilishias (hur stavar man det?).
Provsvaren får vi på tisdag. Är det inte ilishias är det väldigt konstigt. Vilken häst är halt lite hur som helst, då och då, på olika/samma ben?!

Tänk om jag hade hittat den jäkla fästingen i tid, då hade du sluppit det här Feykir. Förlåt.

Om två timmar går natt-tåget till Östersund. Det ska bli jättekul att få se Wången! Det roliga är att vi är 5 st som åker tillsammans och det är 6 bäddar i vår vagn, stackars den sjätte okända människan! Hahahaha.

/Julia

Älskling det vi mest av allt vill ha, är någonting som aldrig kan bli vårt

Det måste vara något fel på torsdagar, i alla fall torsdagskvällar. Om jag hade varit en robot hade jag velat att någon använde off-knappen och stängde av mig varje torsdagskväll.
Om jag var en robot hade jag nog varit bra på någonting. Och så hade jag sluppit tänka. Jag vill vara en robot, ibland.

Jag blir så trött när folk säger något klämkäckt som "alla är bra på något". Visst, klart som fan att alla är bra på något, men tänk om det där något är helt meningslöst.
Jag hörde en kille prata om det där på radion förrut. Han ville nog gärna få till en poäng med allt han sa, men han lyckades inte riktigt. Han var nog korkad, egentligen. Ungefär som den här bloggen.

Jag vill inte vara bra på meningslösa saker, jag vill vara bra på det jag vill vara bra på. Tänk om de på Island skickar hem mig för att jag är så värdelös.
Nej jag vet, så får man inte tänka!
Synd bara att jag föddes allmänt efterbliven som aldrig tar ett steg framåt utan snarare två steg bakåt...
Misslyckadtjej_92.

Imorgon kommer veterinären igen. Böjprov, böjprov och böjprov. Hoppas, hoppas och hoppas att Feykir klarar det. Tredje gången gillt.
Tänk att äntligen kunna rida honom igen, vilken lycka!

Imorgon är inte bara veterinär-dagen, utan också Östersund-nattåg-i-12-timmar-dagen. Rolig kurs, roliga människor och Wången, fan vad kul det ska bli! Jag är kanelbulle-ansvarig, det känns som min nivå.

/Julia

Höstpromenad och mobilbegravning

Jättekul med alla kommentarer! Snart är jag lika vinstdrivande som Blondinbella och Kissie, nästan. ;)

Idag ägde två väldigt stora händelser rum. Den ena var rolig, den andra var mer tragisk (och klantig).
Vi börjar med det roliga: Jag gick en promenad med Feykir, ett helt varv runt travbanan. Mysigt var det!
Rest hals, enorma näsborrar och öronen spikrakt framåt, han tyckte nog det var spännande att se något annat än hagen! Varje gång jag sa åt honom att gå fortare hoppade han framåt, han är rolig den hästen.
Jag tänkte att jag ska aldrig sälja den hästen, men sedan kom jag på att jag ska åka till Island.

Nu till den djupt tragiska händelsen:
Jag red Tindra på travbanan, sedan red jag henne barbacka tillbaka till hagen. Då hände det förfärliga: Min mobil bara hoppar ur jackfickan och landar på marken. Jag ser till min förfäran hur delarna flyger åt alla möjliga håll.
Jag lyckades hitta alla minneskort och simkort, men tyvärr gick inte den röda mobilens liv att rädda. Skärmen är och förblir svart, död.
Paniken började växa då jag kom på att tågbiljetten till Östersund på fredag skickas via sms. Så efter stallet åkte jag spontant ner till K-mässan och köpte mig en ny telefon. Den rosa, helt emot alla mina principer.
Det sorgliga är att minneskortet inte får plats i den nya telefonen (Sony Ericsson, vad är grejen med olika stora minneskort?!). Jag hade så fina bilder där, på Anna-Stina. Och alla fina sms jag bara måste ta fram och läsa ibland när allt är jobbigt.

I alla fall, inne på 3-butiken hände det sjukaste någonsin. Killen i kassan skrattade rätt länge åt mig när jag berättade om min tragiska telefonolycka. Sedan skrattade han ännu mer över att jag skrattade när jag berättade om det. Tillslut köpte jag en telefon av honom och det hela slutade med att han erbjöd mig ett jobb i butiken. Eh, va?!
Synd att jag ska till Island, annars kanske jag hade haft en lysande framtid som telefonförsäljare i kassan hos 3.
Haha, dagens skämt!

/Julia

Dreams are coming true

Kommer ni ihåg när Daniel Lindström vann Idol 2004? När han slog Darin i finalprogrammet och alla små fjortisar satt och grät av sorg. Sedan gick det nog bättre för Darin än för Daniel, men det är en annan femma... I alla fall, vinnarlåten - Dreams are coming true, har för första gången talat till mig. För precis så är det, dreams are coming true.

I hur många år har jag inte svarat ISLAND på alla frågor som inkluderat ord som drömmar, framtid, planer, jobb, mål?! I femte klass gjorde jag ett arbete om Vulkanernas land och när jag några år senare började jobba hos Margret bara visste jag, att en dag, skulle jag åka till Island och jobba. Och ja, dreams are coming true.

Tack vare Linda har jag lyckats få ett jobb på Island! Det här är bättre än en miljonvinst på lotto, jag lovar!
Gården heter Fagranes, den är belägen på Norra Island 15 min utanför Sauðárkrókur.
Förutom alla hästar, finns där 10 får. Jag vill bo i den fårhagen, jag älskar får.

I januari åker jag, och om allt fungerar som det ska kommer jag att vara borta i 6 månader (när jag tänker efter är det sjuukt lång tid, åh vad jag kommer sakna Raudhetta!).

Nu är allt jag behöver ett isländsk lexikon och en varm overall! Fattar ni? Jag ska till Island!

Nu till något annat bra:
Vi var på Åby med Feykir idag. Han fick lugnande (och blev tröttare än tröttast) och de tog röntgenbilder på båda bakbenen. Resultatet: INGEN SPATT NÅGONSTANS! Vilken lycka. Nu blir det ett nytt böjprov så fort veterinären hinner komma till stallet, då jäklar ska han klara det! Visar han fortfarande hälta på bakbenet får vi ta det problemet då, men att kunna utesluta spatt var bara en enda stor lättnad.
Man knäcker inte mustanger, så enkelt är det!
Han tyckte nog att Åby var ett trevligt ställe, när vi skulle hem tyckte han att transporten var överskattad. Störda häst! ;)

Den här dagen har varit så bra, jag måste bara skriva det.
Feykir har inte spatt, solen har skinit, jag jobbade lite grann på eftermiddagen, Tindra var lika vacker som alltid, jag hade kvällsfodringen och Kina hade lagat god mat.

På fredag åker vi till Östersund, fan vad kul det ska bli!

Jag åt tre gånger idag, och jag har inte tänkt en enda elak tanke.

Såhär bra ska allting vara hela veckan ut, det har jag bestämt. Min hjärna ska inte få vinna över mig. Idag var jag starkare än den, det har jag inte varit på länge.

Alice, om du läser detta: Jag ska klippa mig, så att håret blir sådär kort och rakt som du gillar. Du är den roligaste jag känner!

Och Cecilia, glöm inte mata fiskarna!

/Julia

Anna-Stina

Det är fortfarande lika ofattbart att Anna-Stina inte finns hos oss längre. Idag firar Anna-Stina sin artonde födelsedag, någon annanstans, på en annan plats.
När Anna-Stina fyllde 16 år var vi hemma hos henne allihop. Alice och jag pratade om det häromdagen, hur gärna vi hade velat sitta runt det där bordet och äta fisksoppa igen - med Anna-Stina. Det var en rolig kväll!
Anna-Stina, vad jag saknar dig. Det gör ont när jag tänker på att du inte ens hann fylla 17. De säger att allting har en mening, men ibland undrar jag. Det kan inte vara meningen att barn ska dö.
Men trots att det som inte fick hända faktiskt hände, så är Anna-Stina min symbol för glädje och liv. Anna-Stina, flickan i de gröna ridbyxorna.
Jag hoppas att du får en grym 18-årsdag var du än är. När vi ses igen har jag så mycket att berätta för dig. Vi har så mycket att ta igen, allihop.
Glömmer dig aldrig. Aldrig.

Idag har jag jobbat och ridit Tindra. Vi skrittade, skrittade och skrittade - jättehärligt. Ändå var hon genomsvettig när vi kom tillbaka. Det där med kondition... ;)

Just nu har jag nog Sveriges sämsta immunförsvar. I lördags välkomnade jag Herr Öroninflammation och jag var fast besluten att sova bort det hela, men jag lyckades inte. Det är så mesigt att gå till läkaren för småsaker(min ursäkt för att jag egentligen har världens sjukhusskräck), men imorgon ska jag gå dit och be och få en omgång penicillin.

Imorgon ska Margret och jag åka med Feykir till Åby. Let's keep our fingers crossed!

/Julia

God only knows what I'd be without you

Det är tur att det finns människor som bryr sig, som förvandlar svart till vitt. Det är tur att det finns människor som tar tag i andras liv när de inte har mod att göra det själva. Och det är tur att jag har fått chansen att lära känna dessa människor. Det betyder så himla mycket. Allt känns inte lika värdelöst då.

I fredags hade jag en privatlektion, det är roligt att ha lektioner!
Sedan red jag Tindra. Fina fina Tindra.
Jag hade velat spara den eftermiddagen i en tupperware-burk.

Alice och Linda var grymma på Sävebanan i lördags! Grattis! Jag var inte där, men ändå.
Jag åkte ut till stallet och red Tindra och borstade Feykir.

På tisdag ska vi åka till Åby och röntga honom. Min mustang, hoppas på goda besked!

Idag har Emma och jag varit på kurs i Stora Höga. Jag tog 06:47-tåget imorse, köpte en kanelbulle på centralen och träffade Emma vid åtta. Vi lyckades hitta rätt och tillbringade hela dagen med att lära oss allt om Djurskyddslagen och foderanalyser.
Nu ska jag bara kompletera med en fall- och skallskadeinriktning på en ny HLR-kurs (sååå onödigt att jag gick fel HLR-kurs i våras...), sedan är jag ridledare.


Feykir från Löjtnantsgården. Fastän du är till salu kommer du alltid att vara min mustang. Min svarta mustang.

/Julia