torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
The speed of sound
Varför fick inte Anna-Stina leva? Himlens vackraste ängel.
Vad gör vi i januari när vi har underställ redan nu? Det var minusgrader imorse, Feykir var smart som satte mycket päls.
Hästar är kloka djur.
Jag skulle vilja vara en häst, en vildhäst. Då är det okej att fly faran. Hästar har nog aldrig ångest.
/Julia
Vad gör vi i januari när vi har underställ redan nu? Det var minusgrader imorse, Feykir var smart som satte mycket päls.
Hästar är kloka djur.
Jag skulle vilja vara en häst, en vildhäst. Då är det okej att fly faran. Hästar har nog aldrig ångest.
/Julia
tisdag 28 september 2010
66 North
Och ni säger du har ingen anledning. Och jag svarar jag vet. Och allt blir så jävla komplicerat då. Och då tänker jag skjut mig, skjut alltihop, litegrann bara.
Jag skulle göra vad som helst, och då menar jag vad som helst, för att få slippa det där.
Jag red Gára på ridskolan idag, fan vad roligt det var! Min hjärna är expert på att få det dåliga att vinna över det positiva, men ikväll lyckades den inte.
En Gára - Det ska jag ha i bakhuvudet när jag köper ny häst någon gång i framtiden.
Dagen gick fort, 13 timmar bara försvann. Jobb, kvällsfodring (även om jag alltid lyckas göra allt annat just då än att hjälpa till med fodringen...) och ridlektion.
/Julia
Jag skulle göra vad som helst, och då menar jag vad som helst, för att få slippa det där.
Jag red Gára på ridskolan idag, fan vad roligt det var! Min hjärna är expert på att få det dåliga att vinna över det positiva, men ikväll lyckades den inte.
En Gára - Det ska jag ha i bakhuvudet när jag köper ny häst någon gång i framtiden.
Dagen gick fort, 13 timmar bara försvann. Jobb, kvällsfodring (även om jag alltid lyckas göra allt annat just då än att hjälpa till med fodringen...) och ridlektion.
/Julia
måndag 27 september 2010
En dag när allt är över
Vad menar blogspot.com med att ibland vägra visa mina fiskar?! Skulle ni råka ut för detta får ni helt enkelt göra en uppdatering av sidan. Alla vill ju se de fina fiskarna (klickar man på akvariumet kan man MATA DEM). Ni behöver inte läsa allt jag skriver, det räcker att ni tittar in och matar fiskarna lite då och då. ;)
Idag har jag jobbat. Jag lyckades bemästra konsten att fånga tre hästar med endast två grimmor på ett ställe i den enorma hagen jag inte ens visste existerade?! Jag övervann vattenpölar (större än Vänern och Vättern tillsammans), spindelflockar och taggbuskar. Hästarna är så otroligt kloka och snälla!
Kände mig som en riktig cowboy mitt ute i vildmarken med mina tre hästar med varsitt rep om halsen. ;)
Trots att jag inte har en ridhäst för tillfället så har jag flera kurser inplanerade, jätteroligt! På söndag ska Emma och jag åka buss (hur ska detta gå?!) till Stora Höga och gå Baskurs i hästkännedom steg 1.
Helgen därpå åker Emma, Alice, Magda, Linda och jag upp till Östersund för att gå Ungdomsledarkurs - Island. Kursen är på Wången och den kommer att pågå under tre helger. 9-10 oktober, 13-14 november och 4-5 december.
Nattåg dit och flyget hem. Fan vad kul det ska bli!
Jag pratar med A nu, hon är så himla bra. Jag tror på henne, en dag kommer hon besegra sin sjukdom! <3
Idag har jag jobbat. Jag lyckades bemästra konsten att fånga tre hästar med endast två grimmor på ett ställe i den enorma hagen jag inte ens visste existerade?! Jag övervann vattenpölar (större än Vänern och Vättern tillsammans), spindelflockar och taggbuskar. Hästarna är så otroligt kloka och snälla!
Kände mig som en riktig cowboy mitt ute i vildmarken med mina tre hästar med varsitt rep om halsen. ;)
Trots att jag inte har en ridhäst för tillfället så har jag flera kurser inplanerade, jätteroligt! På söndag ska Emma och jag åka buss (hur ska detta gå?!) till Stora Höga och gå Baskurs i hästkännedom steg 1.
Helgen därpå åker Emma, Alice, Magda, Linda och jag upp till Östersund för att gå Ungdomsledarkurs - Island. Kursen är på Wången och den kommer att pågå under tre helger. 9-10 oktober, 13-14 november och 4-5 december.
Nattåg dit och flyget hem. Fan vad kul det ska bli!
Jag pratar med A nu, hon är så himla bra. Jag tror på henne, en dag kommer hon besegra sin sjukdom! <3
söndag 26 september 2010
Nu blänker vi ikapp
Jag hatar kvällar och jag hatar sömnlösa nätter. Jag lovar, en dag ska jag sluta klaga. Jag lovar.
Jag har inte ridit Feykir på tre veckor, det är jättetråkigt!Finns det något bättre än att rida hela Varpet en hösteftermiddag? Jag saknar det, Feykir bli frisk!
Han är så fin, även om hans nysatta päls inte riktigt blänker sådär som den kan. Han har alldeles för mycket päls, det är bara september! "Juli, augusti och september - härlig sommar är det då", så gick åtminstone texten när jag var liten, Feykir. Fast din päls är fin, ändå. Hösten med, ibland.
Det är lite svårt att få sålt en halt häst, liksom ingen idé att göra en ordentlig annons än. Men det löser sig, bara Feykir har det bra.
Detkommerblibradetkommerblibradetkommerblibradetkommerblibra, jag upprepar det som ett mantra. Vissa människor är så övertygande, tack!
Alice och jag har skaffat fiskar! Det går bra att mata dom också. Kolla till höger, visst är de fina?
/Julia
lördag 25 september 2010
Vi som aldrig vågar någonting, vi som gick hand i hand med tomma ord
Jag frågar mig själv, är det verkligen värt det?
Är det värt det 365 dagar om året?
Jag tror inte det.
Vill inte-vill inte-vill inte.
Det gör bara ont.
Rädslan är att bli Sveriges största egoist.
Förlåt.
Ångest.
Godnatt. Imorgon är en ny dag.
Är det värt det 365 dagar om året?
Jag tror inte det.
Vill inte-vill inte-vill inte.
Det gör bara ont.
Rädslan är att bli Sveriges största egoist.
Förlåt.
Ångest.
Godnatt. Imorgon är en ny dag.
fredag 24 september 2010
torsdag 23 september 2010
onsdag 22 september 2010
När din sjukdom tagit dig, ska jag ge någon gata ditt namn
Rubriken är tagen ur en av kents bästa låtar, den heter M.
Det gick bra idag. Jag träffade J, pratade med I och fina F hörde av sig. Då blev jag glad.
Jag åt lax till middag, det var gott. Jag vet att jag inte kommer kunna somna förrän 3-4 inatt, men det är okej.
Imorgon ska jag åka till stallet och pussa min häst. Feykir, det är dags att bli frisk nu! På fredag ska jag jobba igen, äntligen börjar wanna-be-svininfluensan ge med sig! Jag tycker inte om att hosta tills jag spyr. Jag tycker om att jobba.
Jag borde anstränga mig mer med körkortet. Min relation till kollektivtrafiken är inte lika passionerad längre. Elaka tågvärdar, dyra busskort och värst av allt: DET EXISTERAR INGA SMS-BILJETTER MELLAN KUNGSBACKA OCH LINDOME. Då får man glatt betala för en resa hela vägen in till Göteborg. Skjut dom! Så länge Västtrafik dominerar lär vi inte minska växthuseffekten.
/Julia
Det gick bra idag. Jag träffade J, pratade med I och fina F hörde av sig. Då blev jag glad.
Jag åt lax till middag, det var gott. Jag vet att jag inte kommer kunna somna förrän 3-4 inatt, men det är okej.
Imorgon ska jag åka till stallet och pussa min häst. Feykir, det är dags att bli frisk nu! På fredag ska jag jobba igen, äntligen börjar wanna-be-svininfluensan ge med sig! Jag tycker inte om att hosta tills jag spyr. Jag tycker om att jobba.
Jag borde anstränga mig mer med körkortet. Min relation till kollektivtrafiken är inte lika passionerad längre. Elaka tågvärdar, dyra busskort och värst av allt: DET EXISTERAR INGA SMS-BILJETTER MELLAN KUNGSBACKA OCH LINDOME. Då får man glatt betala för en resa hela vägen in till Göteborg. Skjut dom! Så länge Västtrafik dominerar lär vi inte minska växthuseffekten.
/Julia
tisdag 21 september 2010
Loneliness is better when you're not alone
Ibland, som när jag skrev det tidigare inlägget, känner jag mig så otroligt ensam. Jag tror att hela världen hatar mig och jag intalar mig själv att jag är så dålig på allt att jag knappt förtjänar att leva.
Men så pratar jag med Johanna, en av världens bästa människor! Det slog mig att jag är aldrig ensam. Johanna liksom bara är där, ni fattar inte hur bra hon är! Och jag undrar om jag ens förstod det förrän nu?
Tillsammans är man mindre ensam.
Och så ringde Magda och jag fick höra senaste nytt från stallet, jag blev helt glad efteråt! :)
Jag vet att jag inte är ensam egentligen, men ibland är allt tomt. Folk måste tycka att jag är knäpp på alla sätt som ständigt ler och skrattar men sedan sätter mig och skriver Sveriges deppigaste blogginlägg. Det är när ensamheten tar över, då blir allt så tomt.
Nu blev det lite mindre tomt. Det finns så fina människor, även de jag inte nämnde här. Jag ska sluta beklaga mig för ikväll, jag ska ta en stor fet tablett och sedan ska jag sova hela natten.
Godnatt och tack / Julia
Men så pratar jag med Johanna, en av världens bästa människor! Det slog mig att jag är aldrig ensam. Johanna liksom bara är där, ni fattar inte hur bra hon är! Och jag undrar om jag ens förstod det förrän nu?
Tillsammans är man mindre ensam.
Och så ringde Magda och jag fick höra senaste nytt från stallet, jag blev helt glad efteråt! :)
Jag vet att jag inte är ensam egentligen, men ibland är allt tomt. Folk måste tycka att jag är knäpp på alla sätt som ständigt ler och skrattar men sedan sätter mig och skriver Sveriges deppigaste blogginlägg. Det är när ensamheten tar över, då blir allt så tomt.
Nu blev det lite mindre tomt. Det finns så fina människor, även de jag inte nämnde här. Jag ska sluta beklaga mig för ikväll, jag ska ta en stor fet tablett och sedan ska jag sova hela natten.
Godnatt och tack / Julia
Vi mot världen
Feykir, här flyger du ju fram!Jag fick lite mindre bra besked idag, fuck. Men det behöver inte betyda det värsta, det kan vara vad som helst! Först röntgen, sedan vet vi. Mustanger knäcker man inte så lätt, åtminstone inte min svarta. Jag tror på Feykir! Min Feykir, vad jag älskar dig.
Det är världens finaste hösteftermiddag och vad vill man då helst av allt göra? Jo, rida ut! Jag längtar så jäkla mycket efter att rida Feykir igen, men det viktigaste är att han mår bra.
Jag har fått medicin idag, men dom fattar inte att den inte kommer hjälpa. Dom fattar ingenting, det gör dom aldrig.
Dom säger att jag är konstig. Dom säger att jag grubblar för mycket. Det är sant, men jag måste. Dom bara konstaterar. Konstant.
Egentligen var det bestämt att det var slut med det här. Jag hade ju bestämt mig, men tankarna slår ihjäl mig.
Och en dag kommer dom att lyckas.
(VARFÖR FUNGERAR INTE STYCKESINDELNINGEN IDAG?!)
måndag 20 september 2010
stenbrott
Vad gör man när man inte vet vart man ska ta vägen?
Jag förstår dem som inte orkade mer, de som vågade.
Fast så får man inte tänka, jag menar det inte egentligen.
Jag vill bara vara lika duktig och omtyckt som alla andra.
Jag borde inte blogga. Det här var ju en hästblogg, eller hur? Det är Feykirs blogg.
Jag vill krama Feykir nu. Han luktar så gott.
Jag förstår dem som inte orkade mer, de som vågade.
Fast så får man inte tänka, jag menar det inte egentligen.
Jag vill bara vara lika duktig och omtyckt som alla andra.
Jag borde inte blogga. Det här var ju en hästblogg, eller hur? Det är Feykirs blogg.
Jag vill krama Feykir nu. Han luktar så gott.
Karies?
Om jag fick välja hade jag skrivit tio blogginlägg om dagen, fast då hade nog ingen orkat läsa.
Därför nöjer jag mig med två.
Jag måste bara berätta om min käre fader - tandläkaren.
Min mamma blev superförkyld för någon månad sedan, hon kunde knappt prata. Pappa köpte hem en rad olika SOCKERFRIA halstabletter, men ingen tycktes hjälpa.
Elin tyckte synd om mamma och tog med sig ytterligare ett paket halstabletter. När pappa får syn på Elins halstabletter på mammas nattduksbord spärrar han upp ögonen och utbrister förfärat till mamma: "SKA DU LIGGA HÄR OCH FÅ KARIES?!!!"
Idag kom Herr Tandläkare in i mitt rum och utbrister minst lika förfärat som ovan att han har upptäckt en sak med de halstabletterna han köpte till mig tidigare på dagen. På han röst lät det som att han hade råkat förgifta mig och jag frågade lite försiktigt vad felet egentligen var?
"DET ÄR SOCKER I DOM!!!!!!!!!!", fick jag till svar.
Min pappa är rolig ibland!
Därför nöjer jag mig med två.
Jag måste bara berätta om min käre fader - tandläkaren.
Min mamma blev superförkyld för någon månad sedan, hon kunde knappt prata. Pappa köpte hem en rad olika SOCKERFRIA halstabletter, men ingen tycktes hjälpa.
Elin tyckte synd om mamma och tog med sig ytterligare ett paket halstabletter. När pappa får syn på Elins halstabletter på mammas nattduksbord spärrar han upp ögonen och utbrister förfärat till mamma: "SKA DU LIGGA HÄR OCH FÅ KARIES?!!!"
Idag kom Herr Tandläkare in i mitt rum och utbrister minst lika förfärat som ovan att han har upptäckt en sak med de halstabletterna han köpte till mig tidigare på dagen. På han röst lät det som att han hade råkat förgifta mig och jag frågade lite försiktigt vad felet egentligen var?
"DET ÄR SOCKER I DOM!!!!!!!!!!", fick jag till svar.
Min pappa är rolig ibland!
Vad är inte gjort av sten?
Min hjärna är dum. Den får mig att ägna 95% av min vakna tid åt att tänka på allt jag är dålig på. De resterande 5 procenten ägnar sig hjärnan mest åt att skrika till mig att du kan bättre.
Det var nog därför jag blev "utbränd" i vintras. Min hjärnas krav var maxprestationer i allt, och jag lyckades, men inte ens då var jag nöjd. Den där rösten ekade ständigt i bakhuvudet "Du kan bättre Julia".
Men man kan inte vara bättre än sig själv. Då är man en robot.
Jag har alltid älskat den rösten, den har fått mig att ge allt, alltid. Den fick mig att vinna medaljer i terränglöpning till exempel. Jag var spyfärdig och benen var halvt bortdomnade (det läget då en normal person inser att den inte orkar mer och drar ner ganska drastiskt på tempot), men jag hade bara gett mig fan på att jag inte skulle låta någon komma före mig. Rösten ekade i huvudet och till slut sprang jag på ren vilja.
Jag tror att den viljan kan ta mig långt, men numera hatar jag den där rösten.
Jag vill vara nöjd med att bara göra ett litet framsteg, jag vill vara nöjd med att ha gjort mitt bästa. Men det går inte...
Och jag vet inte varför det blev så? Jag har alltid tyckt att människor utan mål och tävlingsinstinkt är ganska lama, men ibland skulle jag ge vad som helst för att vara nöjd med mig själv.
Människor med en ständig negativ inställning har alltid fått mig att gå på nerverna! Men jag är ju precis lika dan själv? Jag går och ältar och ältar hur dålig jag är och jag är livrädd för att misslyckas för då har hjärnan vunnit, igen.
Jag är inte negativ, inte egentligen! Det är min hjärnas fel, den vill för mycket. Och klarar jag inte av de skyhöga kraven bekräftar den återigen hur värdelös jag är.
Vissa dagar är jag grym på att ignorera hjärnan. Jag är grym på det de dagar jag är upptagen med allt annat utom att tänka. Därför blir jag galen av att gå hemma nu när jag är sjuk! Jag hinner tänka alldeles för mycket och då tar hjärnan över.
Jag är rädd för vad människor tycker, fast egentligen vill jag inte bry mig. Varför bryr man sig?
Det är de som tror på sig själva, tar sig förbi motgångar och bara skiter i alla andra som kommer någonstans. Jag vill också komma någonstans, jag måste verkligen ändra min inställning.
Den här ekvationen går inte ihop någonstans. Det låter jätterörigt!
Några rader på de sista sidorna i Kyras dressyrbok handlar om sambandet mellan inställning och prestation. Och jag vet allt det där och jag veeeeet att man ska tänka positiiiiiiiivt.
Jag älskar att le och göra andra människor glada, men hur gör man för att inte känna sig värdelös?
/Julia
Det var nog därför jag blev "utbränd" i vintras. Min hjärnas krav var maxprestationer i allt, och jag lyckades, men inte ens då var jag nöjd. Den där rösten ekade ständigt i bakhuvudet "Du kan bättre Julia".
Men man kan inte vara bättre än sig själv. Då är man en robot.
Jag har alltid älskat den rösten, den har fått mig att ge allt, alltid. Den fick mig att vinna medaljer i terränglöpning till exempel. Jag var spyfärdig och benen var halvt bortdomnade (det läget då en normal person inser att den inte orkar mer och drar ner ganska drastiskt på tempot), men jag hade bara gett mig fan på att jag inte skulle låta någon komma före mig. Rösten ekade i huvudet och till slut sprang jag på ren vilja.
Jag tror att den viljan kan ta mig långt, men numera hatar jag den där rösten.
Jag vill vara nöjd med att bara göra ett litet framsteg, jag vill vara nöjd med att ha gjort mitt bästa. Men det går inte...
Och jag vet inte varför det blev så? Jag har alltid tyckt att människor utan mål och tävlingsinstinkt är ganska lama, men ibland skulle jag ge vad som helst för att vara nöjd med mig själv.
Människor med en ständig negativ inställning har alltid fått mig att gå på nerverna! Men jag är ju precis lika dan själv? Jag går och ältar och ältar hur dålig jag är och jag är livrädd för att misslyckas för då har hjärnan vunnit, igen.
Jag är inte negativ, inte egentligen! Det är min hjärnas fel, den vill för mycket. Och klarar jag inte av de skyhöga kraven bekräftar den återigen hur värdelös jag är.
Vissa dagar är jag grym på att ignorera hjärnan. Jag är grym på det de dagar jag är upptagen med allt annat utom att tänka. Därför blir jag galen av att gå hemma nu när jag är sjuk! Jag hinner tänka alldeles för mycket och då tar hjärnan över.
Jag är rädd för vad människor tycker, fast egentligen vill jag inte bry mig. Varför bryr man sig?
Det är de som tror på sig själva, tar sig förbi motgångar och bara skiter i alla andra som kommer någonstans. Jag vill också komma någonstans, jag måste verkligen ändra min inställning.
Den här ekvationen går inte ihop någonstans. Det låter jätterörigt!
Några rader på de sista sidorna i Kyras dressyrbok handlar om sambandet mellan inställning och prestation. Och jag vet allt det där och jag veeeeet att man ska tänka positiiiiiiiivt.
Jag älskar att le och göra andra människor glada, men hur gör man för att inte känna sig värdelös?
/Julia
söndag 19 september 2010
En söndag i september
Fyra kommentarer på förra inlägget, det finns hopp för den här bloggen!
Jag förstår inte riktigt hur folk kan vara så uppslukade av valet? Det kan ju bero på att jag är rätt tappad när det gäller politik, men ändå. Det är tur att det finns de som frivilligt vill ägna sig åt sådant, om alla var som jag hade nog samhället rasat. ;)
Jag tog mig till stallet imorse! Jag fodrade och jobbade fram till lunch, sedan åkte jag hem. I flera dagar har jag gått och längtat efter att rida Tindra och gå en promenad med Feykir, men det blev ingenting med det. Vem uppfann förkyldning och klenhet? Ingen jag gillar.
Jag har i alla fall fått låna en massa böcker av Margret. Nu kan jag läsa i flera dagar! :)
Jag tänker på Anna-Stina. Jag tänker att jag ska sluta klaga på en liten förkyldning. Anna-Stina, jag saknar dig! Du var speciell. Världens starkaste människa.
Jag tittade när Alice red Sirkus på travbanan idag. Hon är jätteduktig den kvinnan, men hon bara skrattar när jag säger det till henne. Den där Elis...
Dessutom skrattar hon åt mig när jag försöker tala om för henne att det ligger en kiosk nära hennes hus, men hon tror inte på mig! Det sjuka är att jag har en helt klar bild av kiosken och precis var den ligger, men jag måste ha drömt det för hon säger att den tyvärr inte existerar... Jag förstår inte hur det är möjligt?!
Har ni sett filmen "Korpen flyger"? Om inte, SE INTE DEN!
Nu ska jag drömma om Island, men inte om korpar. Godnatt.
/Julia
Jag förstår inte riktigt hur folk kan vara så uppslukade av valet? Det kan ju bero på att jag är rätt tappad när det gäller politik, men ändå. Det är tur att det finns de som frivilligt vill ägna sig åt sådant, om alla var som jag hade nog samhället rasat. ;)
Jag tog mig till stallet imorse! Jag fodrade och jobbade fram till lunch, sedan åkte jag hem. I flera dagar har jag gått och längtat efter att rida Tindra och gå en promenad med Feykir, men det blev ingenting med det. Vem uppfann förkyldning och klenhet? Ingen jag gillar.
Jag har i alla fall fått låna en massa böcker av Margret. Nu kan jag läsa i flera dagar! :)
Jag tänker på Anna-Stina. Jag tänker att jag ska sluta klaga på en liten förkyldning. Anna-Stina, jag saknar dig! Du var speciell. Världens starkaste människa.
Jag tittade när Alice red Sirkus på travbanan idag. Hon är jätteduktig den kvinnan, men hon bara skrattar när jag säger det till henne. Den där Elis...
Dessutom skrattar hon åt mig när jag försöker tala om för henne att det ligger en kiosk nära hennes hus, men hon tror inte på mig! Det sjuka är att jag har en helt klar bild av kiosken och precis var den ligger, men jag måste ha drömt det för hon säger att den tyvärr inte existerar... Jag förstår inte hur det är möjligt?!
Har ni sett filmen "Korpen flyger"? Om inte, SE INTE DEN!
Nu ska jag drömma om Island, men inte om korpar. Godnatt.
/Julia
lördag 18 september 2010
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
Min hals är som ett rivjärn. Jag känner mig rätt tuff som nästan sitter och lipar varje gång jag sväljer, faaaan vad ont det gör! Nej, nu ska jag sluta klaga. Det är bara mesar som klagar.
Idag har jag samlat mer vuxenpoäng än någonsin - jag har röstat. Egentligen är det nog sådana som jag en fara för demokratin, jag vet alldeles för lite om politik. Dessutom visste jag alldeles för lite om HUR man röstar, alltså själva proceduren (tur att Johanna var där).
När jag väl stod där inne i det gröna båset (som hängt med i hur många år?!) blev jag så jäkla osäker på om jag skulle klistra kuverten eller inte, haha.
Ni hör ju själva hur hög intelligensnivån var idag... Jag bara såg framför mig hur någon val-ansvarig människa skulle ringa mig imorgon kväll och tala om för mig att mina röster tyvärr ramlat ur kuverten och att jag nu ställt till det för hela Sverige. Eller så skulle människan ringa och tala om för mig att jag försenat hela folkomröstningen genom att klistra igen mina kuvert alldeles för mycket.
De tankarna for alltså igenom mitt huvud innan jag bestämde mig för att klistra igen valkuverten lite halvt. ;)
Kom precis hem från Sofie, som nu är 18 år! Roligt att träffa alla igen, speciellt Johanna min breast-friend! :)
Inatt ska jag bli frisk för imorgon har jag morgonfodringen och så ska jag jobba i stallet. Men jag är ju inte döende, så jag lär nog klara av det. Jag vill bara bli frisk så jag kan jobba och rida igen!
Vill ni läsa om det jag dagdrömmer om varje dag? Min dröm, eller kan man kalla det utopi?
I alla fall, så här ser den ut, min dröm:
På tisdag ska veterinären komma och säga att Feykir är frisk som en nötkärna. Kort därefter ska det ringa någon och säga att de vill köpa honom, de ska vara snälla och de ska älska Feykir lika mycket som mig.
Sedan ska det dyka upp en islänning från ingenstans och fråga om jag vill jobba på deras gård från januari - maj. Jag tackar självklart ja och tillbringar ett halvår på Island (FAN VAD COOLT!).
När jag återvänder hem tar jag med mig en häst tillbaka, en pigg häst med mycket tölt. 2012 kan vi tävla öppna klasser och sedan kvalar vi till SM som young rider-ekipage, grymt va?
Ni kan kalla mig naiv och löjlig, men man måste få drömma! Och drömmar kan bli till verklighet, vem vet. Island till exempel, jag ska åka till Island! Det är en dröm jag vet att jag kommer att uppfylla.
Jag måste bara ta varje tillfälle jag får att lära mig mer och bli bättre. Jag har väldigt lite tålamod och jag skjuter hellre mig själv än rycker på axlarna åt en motgång. Jag vill verkligen lära mig att rida, att bli bättre, att utvecklas! Då måste man kunna ta motgångar, för att komma förbi dem och ta ännu ett steg framåt.
Ibland frågar jag mig själv varför det är så viktigt för mig att vara duktig på att rida. Svaret är rätt enkelt: Det är det enda som betyder någonting. Hästarna, islandshästarna, Raudhetta är hela mitt liv. Det är det viktigaste i världen för mig. Det är jag.
Det är som grannfrun som jämt sitter och spelar piano. Hon lever för musiken och spenderar all sin lediga tid framför noterna. Hon brinner för det hon gör och inte skulle hon nöja sig med att sitta och spela "blinka lilla stjärna" dag efter dag efter dag. Inte skulle hon nöja sig med att lära sig "Idas sommarvisa" och sedan inte komma längre. Nej, grannfrun vill lära dig stycken av Chopin och Bach och allt vad de gamla kompsitörerna heter. Hon vill spela vackert och felfritt.
Hon vill komma längre, upptäcka mer.
Det här blev ju riktigt svamligt, jag kan inte riktigt förklara. Jag är bara väldigt glad att jag har stallet. Och jag vet att erfarenhet är det som krävs för att lyckas i livet, inte bara i sadeln, utan med allt. Därför måste man som sagt ta alla chanser man får!
Jag är bara 18 år, allt löser sig.
Godnatt / Julia
Idag har jag samlat mer vuxenpoäng än någonsin - jag har röstat. Egentligen är det nog sådana som jag en fara för demokratin, jag vet alldeles för lite om politik. Dessutom visste jag alldeles för lite om HUR man röstar, alltså själva proceduren (tur att Johanna var där).
När jag väl stod där inne i det gröna båset (som hängt med i hur många år?!) blev jag så jäkla osäker på om jag skulle klistra kuverten eller inte, haha.
Ni hör ju själva hur hög intelligensnivån var idag... Jag bara såg framför mig hur någon val-ansvarig människa skulle ringa mig imorgon kväll och tala om för mig att mina röster tyvärr ramlat ur kuverten och att jag nu ställt till det för hela Sverige. Eller så skulle människan ringa och tala om för mig att jag försenat hela folkomröstningen genom att klistra igen mina kuvert alldeles för mycket.
De tankarna for alltså igenom mitt huvud innan jag bestämde mig för att klistra igen valkuverten lite halvt. ;)
Kom precis hem från Sofie, som nu är 18 år! Roligt att träffa alla igen, speciellt Johanna min breast-friend! :)
Inatt ska jag bli frisk för imorgon har jag morgonfodringen och så ska jag jobba i stallet. Men jag är ju inte döende, så jag lär nog klara av det. Jag vill bara bli frisk så jag kan jobba och rida igen!
Vill ni läsa om det jag dagdrömmer om varje dag? Min dröm, eller kan man kalla det utopi?
I alla fall, så här ser den ut, min dröm:
På tisdag ska veterinären komma och säga att Feykir är frisk som en nötkärna. Kort därefter ska det ringa någon och säga att de vill köpa honom, de ska vara snälla och de ska älska Feykir lika mycket som mig.
Sedan ska det dyka upp en islänning från ingenstans och fråga om jag vill jobba på deras gård från januari - maj. Jag tackar självklart ja och tillbringar ett halvår på Island (FAN VAD COOLT!).
När jag återvänder hem tar jag med mig en häst tillbaka, en pigg häst med mycket tölt. 2012 kan vi tävla öppna klasser och sedan kvalar vi till SM som young rider-ekipage, grymt va?
Ni kan kalla mig naiv och löjlig, men man måste få drömma! Och drömmar kan bli till verklighet, vem vet. Island till exempel, jag ska åka till Island! Det är en dröm jag vet att jag kommer att uppfylla.
Jag måste bara ta varje tillfälle jag får att lära mig mer och bli bättre. Jag har väldigt lite tålamod och jag skjuter hellre mig själv än rycker på axlarna åt en motgång. Jag vill verkligen lära mig att rida, att bli bättre, att utvecklas! Då måste man kunna ta motgångar, för att komma förbi dem och ta ännu ett steg framåt.
Ibland frågar jag mig själv varför det är så viktigt för mig att vara duktig på att rida. Svaret är rätt enkelt: Det är det enda som betyder någonting. Hästarna, islandshästarna, Raudhetta är hela mitt liv. Det är det viktigaste i världen för mig. Det är jag.
Det är som grannfrun som jämt sitter och spelar piano. Hon lever för musiken och spenderar all sin lediga tid framför noterna. Hon brinner för det hon gör och inte skulle hon nöja sig med att sitta och spela "blinka lilla stjärna" dag efter dag efter dag. Inte skulle hon nöja sig med att lära sig "Idas sommarvisa" och sedan inte komma längre. Nej, grannfrun vill lära dig stycken av Chopin och Bach och allt vad de gamla kompsitörerna heter. Hon vill spela vackert och felfritt.
Hon vill komma längre, upptäcka mer.
Det här blev ju riktigt svamligt, jag kan inte riktigt förklara. Jag är bara väldigt glad att jag har stallet. Och jag vet att erfarenhet är det som krävs för att lyckas i livet, inte bara i sadeln, utan med allt. Därför måste man som sagt ta alla chanser man får!
Jag är bara 18 år, allt löser sig.
Godnatt / Julia
fredag 17 september 2010
Ett ufo gör entré
Vi vann vår klass på Vaengur KM! Du var bäst, Feykir!Kanske lika bra att vi inte kan tävla den 2:e, man ska ju avsluta på topp. ;)
Det suger att vara sjuk, så jäkla tråkigt!
Dagens klokaste människa: Jonas Gardell, så jäkla begåvad.
/Julia
torsdag 16 september 2010
Night falls över Svangatan
Kommer ni ihåg "Mina Vänner"-böckerna?
Ni vet de där man hade med sig till skolan och alla fyllde i varandras böcker och svarade på frågor som favoritfärg, födelseår, intressen, bästa kompis osv osv. På det tomma fältet efter mina rädslor skrev 9 av 10 spindlar och krig. Några kanske skrev ormar också.
Jag skrev också spindlar tror jag, spindlar och krig. Var det det alla var rädda för? Eller var det bara det man skulle vara rädd för? Vi var 9 år och vi visste nog inte särskilt mycket om krig egentligen, fast folk dog ju.
Jag hittade min "Mina Vänner"-bok häromdagen. Joannas favoritfärg var blå, Julia M's största intresse var konståkning och Amanda tyckte om tacos. Alla var rädda för spindlar.
Jag funderar på hur jag hade svarat på de där frågorna idag? Rädslor?
Visst, spindlar är bland de värsta varelserna någonsin, men världen blir nog farligare ju äldre man blir, eller så blir man mer paranoid med åren. Varför är man rädd egentligen? Jag trodde man blev stor och stark, inte stor och rädd.
Jag är rädd för att bli lämnad ensam. Jag är rädd för tåg. Jag är rädd för höjder. Jag är rädd för att svimma. Jag är rädd för djupa vatten. Jag är rädd för att gå upp i vikt. Jag är rädd för att fastna i Kungsbacka. Jag är rädd för att tappa kontrollen.
Men mest av allt är jag rädd att någon jag älskar ska dö. Fast det får inte hända.
Jag har varit hemma i två dagar, det suger! Jag längtar efter Feykir något alldeles otroligt! Han fick nya fina skor av Nina i tisdags. Om jag förstod det hela rätt så har hon kortat hans tår på framhovarna och använt skor utan tåkappor för att få honom att rulla över lättare? Vi har en grym hovslagare iallafall! :)
Jag längtar efter att rida min mustang igen, hoppas veterinären har goda besked nästa vecka. Jag kan inte riktigt släppa besvikelsen att inte kunna tävla i början av oktober, men vad fan, det kommer fler chanser! Det är nog det som kallas i-landsproblem.
Jag längtar efter Tindra också! Egentligen är det sjukt hur glad man kan bli av en djur? Jag önskar att djur kunde prata, då skulle jag tala om för Tindra hur glad jag blir av att rida henne och så skulle jag fråga Feykir hur det egentligen känns i frambenen. Jag skulle gärna vilja fråga Majken (vår coola hund) varför hon är livrädd för mig också?!
/Julia
Ni vet de där man hade med sig till skolan och alla fyllde i varandras böcker och svarade på frågor som favoritfärg, födelseår, intressen, bästa kompis osv osv. På det tomma fältet efter mina rädslor skrev 9 av 10 spindlar och krig. Några kanske skrev ormar också.
Jag skrev också spindlar tror jag, spindlar och krig. Var det det alla var rädda för? Eller var det bara det man skulle vara rädd för? Vi var 9 år och vi visste nog inte särskilt mycket om krig egentligen, fast folk dog ju.
Jag hittade min "Mina Vänner"-bok häromdagen. Joannas favoritfärg var blå, Julia M's största intresse var konståkning och Amanda tyckte om tacos. Alla var rädda för spindlar.
Jag funderar på hur jag hade svarat på de där frågorna idag? Rädslor?
Visst, spindlar är bland de värsta varelserna någonsin, men världen blir nog farligare ju äldre man blir, eller så blir man mer paranoid med åren. Varför är man rädd egentligen? Jag trodde man blev stor och stark, inte stor och rädd.
Jag är rädd för att bli lämnad ensam. Jag är rädd för tåg. Jag är rädd för höjder. Jag är rädd för att svimma. Jag är rädd för djupa vatten. Jag är rädd för att gå upp i vikt. Jag är rädd för att fastna i Kungsbacka. Jag är rädd för att tappa kontrollen.
Men mest av allt är jag rädd att någon jag älskar ska dö. Fast det får inte hända.
Jag har varit hemma i två dagar, det suger! Jag längtar efter Feykir något alldeles otroligt! Han fick nya fina skor av Nina i tisdags. Om jag förstod det hela rätt så har hon kortat hans tår på framhovarna och använt skor utan tåkappor för att få honom att rulla över lättare? Vi har en grym hovslagare iallafall! :)
Jag längtar efter att rida min mustang igen, hoppas veterinären har goda besked nästa vecka. Jag kan inte riktigt släppa besvikelsen att inte kunna tävla i början av oktober, men vad fan, det kommer fler chanser! Det är nog det som kallas i-landsproblem.
Jag längtar efter Tindra också! Egentligen är det sjukt hur glad man kan bli av en djur? Jag önskar att djur kunde prata, då skulle jag tala om för Tindra hur glad jag blir av att rida henne och så skulle jag fråga Feykir hur det egentligen känns i frambenen. Jag skulle gärna vilja fråga Majken (vår coola hund) varför hon är livrädd för mig också?!
/Julia
onsdag 15 september 2010
Ich bin krank
Inatt drömde jag att alla hästarna i stallet ramlade ner i en tunnel och vi var tvungna att gräva upp dem. Det var skitläskigt!
Lukas och jag byggde tunnlar i sandlådan igår, jag undrar hur hjärnan gör när den sätter ihop gårdagens händelser till en helt sjuk (och för tillfället väldigt verklig) historia?
Igår började ridskolan. Jag red Gára, har velat rida henne hur länge som helst! Det gick jättebra, kanske för att hon gjorde allt man bad henne om. ;) Det var verkligen roligt! Nu blir det alltså en ridlektion var 14:e dag, äntligen.
Det blev ännu en lång dag i stallet, men jag gillar det! Tyvärr kände Lindome-monsunen för att dominera väderleken större delen av dagen och inte ens alla mina ombyten räckte till. Då är det tur att det finns så snälla människor! Lina gav mig ett par ridbyxor, Margret gav mig en väst och Mona bidrog med två Treo.
Det värsta är att jag har drabbats av någon slags släkting till svininfluensan. Finns det något tråkigare och mer meningslöst än att ligga hemma och vara sjuk?! Min käre vän Herr Feber vill liksom inte lämna mig ifred...
Men jag har en hel bok av Kyra Kyrklund att läsa och tre filmer att titta på. Ja, ni fattar! Om till och med jag tar mig tid att kolla på film, då är det illa.
Men jag överlever nog, förhoppningsvis. ;)
/Julia
Lukas och jag byggde tunnlar i sandlådan igår, jag undrar hur hjärnan gör när den sätter ihop gårdagens händelser till en helt sjuk (och för tillfället väldigt verklig) historia?
Igår började ridskolan. Jag red Gára, har velat rida henne hur länge som helst! Det gick jättebra, kanske för att hon gjorde allt man bad henne om. ;) Det var verkligen roligt! Nu blir det alltså en ridlektion var 14:e dag, äntligen.
Det blev ännu en lång dag i stallet, men jag gillar det! Tyvärr kände Lindome-monsunen för att dominera väderleken större delen av dagen och inte ens alla mina ombyten räckte till. Då är det tur att det finns så snälla människor! Lina gav mig ett par ridbyxor, Margret gav mig en väst och Mona bidrog med två Treo.
Det värsta är att jag har drabbats av någon slags släkting till svininfluensan. Finns det något tråkigare och mer meningslöst än att ligga hemma och vara sjuk?! Min käre vän Herr Feber vill liksom inte lämna mig ifred...
Men jag har en hel bok av Kyra Kyrklund att läsa och tre filmer att titta på. Ja, ni fattar! Om till och med jag tar mig tid att kolla på film, då är det illa.
Men jag överlever nog, förhoppningsvis. ;)
/Julia
måndag 13 september 2010
Tisdag
Det känns som att jag kommer kunna sova hela natten inatt. Hoppas det, man behöver visst sova ibland...
Jag jobbat i 13 timmar! Fast så hårt har jag nog inte slitit, ändå. Vi fixade klart stallet idag, det är hur fint som helst!
Ridskolan började idag. Magda hade lektionerna och jag hjälpte alla nya elever i stallet hela kvällen.
Ibland suger det hårt att gå upp tidigt på morgonen när jag inte har kunnat sova på natten, ibland spyr jag på att åka tåg med uppkäftiga tågvärdar varenda dag och ibland känns vägen från busshållplatsen upp till stallet oändligt lång och brant, men det gör ingenting. Dagar som den här inser jag hur lyckligt lottad jag faktiskt är.
Och visst, jag mår inte alltid jättebra, men det handlar om något helt annat.
Jag har mått så bra idag, det är då jag hinner stanna upp och tänka den tanken som alldeles för sällan når min näthinna - Allt är bra, var nöjd. Nöjd, vilket jävla ord. När är man egentligen nöjd?
Jag har jobb (hur lätt är det att skaffa jobb när man är 18 år och outbildad?). Jag har en sysslsättning (som antagligen har räddat mig 100 gånger om när min elaka hjärna försöker ta makten). Jag har ett intresse, en hobby, någonting jag verkligen brinner för.
Jag borde inte tänka att jag är misslyckad för att jag inte går i skolan (just nu), bara för att alla andra gör det. Kanske är det alla andra som är misslyckade, de som inte kan tölta... ;)
På tal om att tänka så tänker jag verkligen alldeles för mycket. Man blir knäpp tilslut, jag lovar! Har ni sett Harry Potter-filmerna? Ni vet när Professor Dumbledore för sin trollstav mot tinningen, plockar ut lite tankar och för ner dem med staven i någon slags tillbringare, för att rensa huvudet ibland. Finns sådana vasar bara i Harry Potters värld? Eller finns de på riktigt också? Ser ni något sådant, kontakta mig!
Feykir:
Feykir är så himla fin i kroppen! Ryggen är så mycket bättre än den var vid den här tiden förra året. Halsen också, förrut hängde den nästan. Min fina häst. Jag har inte bråttom med att sälja honom, det får ta den tid det tar helt enkelt.
Imorgon är det äntligen min tur att rida på ridskolan igen! Alice och jag är ekonomiska och rider varannan vecka. ;) Det ska bli skitkul!!!!
/Julia
Jag jobbat i 13 timmar! Fast så hårt har jag nog inte slitit, ändå. Vi fixade klart stallet idag, det är hur fint som helst!
Ridskolan började idag. Magda hade lektionerna och jag hjälpte alla nya elever i stallet hela kvällen.
Ibland suger det hårt att gå upp tidigt på morgonen när jag inte har kunnat sova på natten, ibland spyr jag på att åka tåg med uppkäftiga tågvärdar varenda dag och ibland känns vägen från busshållplatsen upp till stallet oändligt lång och brant, men det gör ingenting. Dagar som den här inser jag hur lyckligt lottad jag faktiskt är.
Och visst, jag mår inte alltid jättebra, men det handlar om något helt annat.
Jag har mått så bra idag, det är då jag hinner stanna upp och tänka den tanken som alldeles för sällan når min näthinna - Allt är bra, var nöjd. Nöjd, vilket jävla ord. När är man egentligen nöjd?
Jag har jobb (hur lätt är det att skaffa jobb när man är 18 år och outbildad?). Jag har en sysslsättning (som antagligen har räddat mig 100 gånger om när min elaka hjärna försöker ta makten). Jag har ett intresse, en hobby, någonting jag verkligen brinner för.
Jag borde inte tänka att jag är misslyckad för att jag inte går i skolan (just nu), bara för att alla andra gör det. Kanske är det alla andra som är misslyckade, de som inte kan tölta... ;)
På tal om att tänka så tänker jag verkligen alldeles för mycket. Man blir knäpp tilslut, jag lovar! Har ni sett Harry Potter-filmerna? Ni vet när Professor Dumbledore för sin trollstav mot tinningen, plockar ut lite tankar och för ner dem med staven i någon slags tillbringare, för att rensa huvudet ibland. Finns sådana vasar bara i Harry Potters värld? Eller finns de på riktigt också? Ser ni något sådant, kontakta mig!
Feykir:
Feykir är så himla fin i kroppen! Ryggen är så mycket bättre än den var vid den här tiden förra året. Halsen också, förrut hängde den nästan. Min fina häst. Jag har inte bråttom med att sälja honom, det får ta den tid det tar helt enkelt.
Imorgon är det äntligen min tur att rida på ridskolan igen! Alice och jag är ekonomiska och rider varannan vecka. ;) Det ska bli skitkul!!!!
/Julia
söndag 12 september 2010
Lykke Li
Jag pratar med Ina och Björn. Den ena tar inte mitt stressiga liv (och min kalender) på allvar och den andra använder mig som visningsbild på msn bara för att jäklas.
Moget, jag vet.
Jag var på bio förrut - I rymden finns inga känslor, med Knarre och Johanna. Finns det något bättre än bra svenska filmer? Skarsgård var cool och jag har fått skoskav av mina nya kängor...
Idag har jag morgonfodrat, jobbat, ridit hela Varpet på Tindra och konstaterat att Feykir utan tvekan är sötast i världen. Han har för tillfället även de äckligaste hovarna i världen, jätteskabbiga! På tisdag kommer Nina och skor honom och tisdagen därpå kommer veterinären på återbesök. Hoppashoppashoppas att han är frisk då!
Alice, Magda, Linda, Emma och jag kom med på ungdomsledarkursen i Östersund. Det ska bli jättekul!
/Julia
Moget, jag vet.
Jag var på bio förrut - I rymden finns inga känslor, med Knarre och Johanna. Finns det något bättre än bra svenska filmer? Skarsgård var cool och jag har fått skoskav av mina nya kängor...
Idag har jag morgonfodrat, jobbat, ridit hela Varpet på Tindra och konstaterat att Feykir utan tvekan är sötast i världen. Han har för tillfället även de äckligaste hovarna i världen, jätteskabbiga! På tisdag kommer Nina och skor honom och tisdagen därpå kommer veterinären på återbesök. Hoppashoppashoppas att han är frisk då!
Alice, Magda, Linda, Emma och jag kom med på ungdomsledarkursen i Östersund. Det ska bli jättekul!
/Julia
lördag 11 september 2010
Nä jag är inte cynisk, inte alls
Enkla, lättsamma och bekymmersfria människor är så lätta att tycka om. Människor som grubblar för mycket, gräver ner sig och ständigt ifrågasätter meningen med allt är rätt jobba i längden. Fan vad jobbig jag måste vara?!
Jag skrev i torsdags att fredagen skulle bli en bra dag, det blev den. Det hände så sjuka saker hela dagen! Amanda, Caroline och jag bara gick runt och skrattade åt allt. Vi red ut på eftermiddagen, jag red Tindra.
Avslutade fredagen på Trädgårn. Malin var cool och körde bil, Jojjo var galen och Daniel var där. ;) Tack alla för en grym kväll!
Idag åkte jag ut till stallet vid fyra-tiden. Jag gav mustangen medicin och så red Tindra på travbanan, det gick så jäkla bra! Jag förstår inte hur en häst kan tölta långsamt i form och samtidigt ha benlyften uppe i himlen, typ.
Jag blir så glad av Tindra, hon är magisk! På henne känner jag mig bäst.
/Julia
Jag skrev i torsdags att fredagen skulle bli en bra dag, det blev den. Det hände så sjuka saker hela dagen! Amanda, Caroline och jag bara gick runt och skrattade åt allt. Vi red ut på eftermiddagen, jag red Tindra.
Avslutade fredagen på Trädgårn. Malin var cool och körde bil, Jojjo var galen och Daniel var där. ;) Tack alla för en grym kväll!
Idag åkte jag ut till stallet vid fyra-tiden. Jag gav mustangen medicin och så red Tindra på travbanan, det gick så jäkla bra! Jag förstår inte hur en häst kan tölta långsamt i form och samtidigt ha benlyften uppe i himlen, typ.
Jag blir så glad av Tindra, hon är magisk! På henne känner jag mig bäst.
/Julia
torsdag 9 september 2010
When we were winning
Imorgon ska bli en bra dag, nu har jag bestämt det!
För första gången någonsin är jag stolt över mig själv. Jag valde rätt, jag svalde ångesten och gav den ett fett slag i magen.
En dag i taget.
Jag längtar efter Tindra!
För första gången någonsin är jag stolt över mig själv. Jag valde rätt, jag svalde ångesten och gav den ett fett slag i magen.
En dag i taget.
Jag längtar efter Tindra!
onsdag 8 september 2010
Bit ihop och håll käften
Tanken var verkligen att bara skriva om Feykir i bloggen, men det är jättesvårt!
Det där med sömn alltså.
I början av året, gick (eller kanske sprang) jag in i väggen. Jag kunde varken äta eller tänka klart, det enda jag kunde göra var att sova. Jag sov konstant i nästan fyra dygn.
Jag har alltid sovit bra, alltid. Men nu, vad hände?
Kroppen är stentrött hela tiden, men ändå går huvudet på högvarv. Det går inte att somna på kvällarna! Klockan visade 02:05 sist jag kollade igår, sedan vaknade jag 05:33 igen. Helt klarvaken, men ändå så trött.
Hur gör man för att sova?
Man mår inte så bra av att inte kunna sova... Kul att kroppen kan framkalla sin egen sjukdom, typ.
(Har ni märkt att den här bloggen har övergått från hästblogg till klagoblogg?!) Jag vet, jag måste skärpa mig, men när jag ändå är igång kan jag beklaga mig lite till:
- Min häst har ont i frambenen. Stackars min vackra mustang.
- 500 kr försvann till en tävling där vi inte kan delta.
- Vi kan inte vara med på Anna-Stinas Minnestävling heller.
- Jag orkar ingenting längre, vem tog min ork?
Jag vet, det finns tusen positiva saker att skriva om också, jag vet! Jag kan vara funktionär och 5oo spänn är inte hela världen och jag ska vara lycklig som har en egen häst. Och ja, det är jag, lycklig alltså.
Jag är bara så avundsjuk på alla människor som bara orkar hela tiden, som jämt är glada, duktiga och aldrig är trötta, HUR GÖR NI?!
Jag tänker på Island, på hästar, på ridning. Jag har en känsla av att jag rider och rider och rider, men aldrig blir bättre. Jag måste ha stannat i utvecklingen på något jäkla sätt! Jag vet att Rom inte byggdes på en dag och blablabla, men ibland är det lite frustrerande att aldrig komma framåt.
Men vad fan, man får kämpa. Kämpa, kämpa, kämpa, annars blir man ingenting. Synd bara att jag inte ens föddes med lite talang... ;)
Om inte annat är det väldigt roligt att rida! Det är det bästa som finns, helt utan undantag. Man får inte glömma det i en värld fylld av krav.
Feykirfronten:
Han tycker den smärtlindrande och antiinflammatoriska Fenylbutazon är hur god som helst tillsammans med lite müsli och vatten, tack gode gud för det!
Han sprang som en idiot i hagen idag, är det bra eller dåligt? Bra att han kan springa, då har han nog inte så ont. Dåligt att han belastar benen, kanske.
/Julia
P.S. Jag blev jätteglad för din kommentar Emilia. Tack! :) D.S.
Det där med sömn alltså.
I början av året, gick (eller kanske sprang) jag in i väggen. Jag kunde varken äta eller tänka klart, det enda jag kunde göra var att sova. Jag sov konstant i nästan fyra dygn.
Jag har alltid sovit bra, alltid. Men nu, vad hände?
Kroppen är stentrött hela tiden, men ändå går huvudet på högvarv. Det går inte att somna på kvällarna! Klockan visade 02:05 sist jag kollade igår, sedan vaknade jag 05:33 igen. Helt klarvaken, men ändå så trött.
Hur gör man för att sova?
Man mår inte så bra av att inte kunna sova... Kul att kroppen kan framkalla sin egen sjukdom, typ.
(Har ni märkt att den här bloggen har övergått från hästblogg till klagoblogg?!) Jag vet, jag måste skärpa mig, men när jag ändå är igång kan jag beklaga mig lite till:
- Min häst har ont i frambenen. Stackars min vackra mustang.
- 500 kr försvann till en tävling där vi inte kan delta.
- Vi kan inte vara med på Anna-Stinas Minnestävling heller.
- Jag orkar ingenting längre, vem tog min ork?
Jag vet, det finns tusen positiva saker att skriva om också, jag vet! Jag kan vara funktionär och 5oo spänn är inte hela världen och jag ska vara lycklig som har en egen häst. Och ja, det är jag, lycklig alltså.
Jag är bara så avundsjuk på alla människor som bara orkar hela tiden, som jämt är glada, duktiga och aldrig är trötta, HUR GÖR NI?!
Jag tänker på Island, på hästar, på ridning. Jag har en känsla av att jag rider och rider och rider, men aldrig blir bättre. Jag måste ha stannat i utvecklingen på något jäkla sätt! Jag vet att Rom inte byggdes på en dag och blablabla, men ibland är det lite frustrerande att aldrig komma framåt.
Men vad fan, man får kämpa. Kämpa, kämpa, kämpa, annars blir man ingenting. Synd bara att jag inte ens föddes med lite talang... ;)
Om inte annat är det väldigt roligt att rida! Det är det bästa som finns, helt utan undantag. Man får inte glömma det i en värld fylld av krav.
Feykirfronten:
Han tycker den smärtlindrande och antiinflammatoriska Fenylbutazon är hur god som helst tillsammans med lite müsli och vatten, tack gode gud för det!
Han sprang som en idiot i hagen idag, är det bra eller dåligt? Bra att han kan springa, då har han nog inte så ont. Dåligt att han belastar benen, kanske.
/Julia
P.S. Jag blev jätteglad för din kommentar Emilia. Tack! :) D.S.
tisdag 7 september 2010
Svåra beslut blev enkla, tack
Två anledningar till att jag vill gå kvar i skolan:
Ett: Träffa nya människor, kalla dem vänner och skratta hela dagarna. Jag har blivit helt osocial och tråkig och mitt dygn tycks alltid ha färre timmar än alla andras dygn, vilket ofta resulterar i att jag inte hinner träffa de människorna jag faktiskt vill träffa. Även om jag oftast är rätt trött på folk i allmänhet så saknar jag klassen, ibland. Jag saknar mest att vara en av alla 10. Vi lever så olika liv och jag är inte en av dem längre. Tråkigt, men kanske mest mitt eget (och tidens) fel...
Två: Jag missade idag en föreläsning med David Lega!!!! Han hade tydligen föreläst om mål, att tävla mot sig själv och skita i hur bra alla andra är. ÅH vad jag hade velat vara där och lyssna till den mannen! Jag hörde att han var ascool.
Finns det någon där ute som vill gå på en David Lega-föreläsning med mig någon gång, någonstans?
Jag hade så gärna velat ändra hela mitt tankesätt. Min hjärna är så jävla negativ och jag förstår inte varför? Får jag negativ kritik riktad mot mig suger jag åt mig det som en svamp och låter orden gro och gro och gro inom mig tills den (oftast lilla, lilla) negativa kritiken har tagit över hela mig.
Får jag däremot positiv kritik, gör min hjärna allt för att omvända det till negativ kritik för att återigen påbörja någon slags nedbrytningsprocess mot mig själv.
Det är lite påfrestande att ständigt gå och tycka sig vara sämst och mest hatad, men jag kan verkligen inte hjälpa det!
Önskelista år 2010:
- Ett nytt tankesätt.
Feykirfronten:
Veterinärbesiktning idag, tisdag. Resultat: Hälta på båda frambenen. Stackars lilla Feykir!
Behandling i 10 dagar, nytt böjprov om 14 dagar, hoppas han är bättre då.
Det konstiga är att han har gått så himla bra den senaste tiden..?
Det sket sig med både spekulanterna och tävlingen vi anmält oss till. Men jag har ingen brådska, det känns faktisk inte så jobbigt som jag trodde. Det handlar ju om Feykir, att han ska må bra i första hand! Att vi inte kan tävla är huuuur tråkigt som helst, jag trodde att det skulle bli vår sista tävling innan jag sålde honom (vi skulle göra som Kraftur och Toti ;) ).
Jag ville så gärna, gärna tävla. Det är ju så roligt! Men jag får heja på de andra istället.
Det är egoistiskt att tänka på tävling, nu är allt jag vill att Feykir ska må bra och att det inte är något allvarligt med kotlederna.
Fina Feykir, nu får du vila i hagen ett bra tag, det gillar du!
Försäljningen har jag heller ingen brådska med. Jag ska göra allt i min makt för att ta mig till Island i januari, är Feykir inte såld tills dess så lär det nog lösa sig ändå. Det känns bra, konstigt nog.
Vi klarar det här Feykir!
Som tur är får jag rida fina Tindra! Jag red henne och Kolfinna idag, det var roligt.
Och alltså, ibland skriver jag saker utan att tänka efter. När jag skriver om hur elaka människor är, så menar jag nog mest att det är mig det är fel på. Jag är bara trött på att inte må så bra som jag vet att jag kan må. Det är aldrig er det är fel på, kom ihåg det!
/Julia
Ett: Träffa nya människor, kalla dem vänner och skratta hela dagarna. Jag har blivit helt osocial och tråkig och mitt dygn tycks alltid ha färre timmar än alla andras dygn, vilket ofta resulterar i att jag inte hinner träffa de människorna jag faktiskt vill träffa. Även om jag oftast är rätt trött på folk i allmänhet så saknar jag klassen, ibland. Jag saknar mest att vara en av alla 10. Vi lever så olika liv och jag är inte en av dem längre. Tråkigt, men kanske mest mitt eget (och tidens) fel...
Två: Jag missade idag en föreläsning med David Lega!!!! Han hade tydligen föreläst om mål, att tävla mot sig själv och skita i hur bra alla andra är. ÅH vad jag hade velat vara där och lyssna till den mannen! Jag hörde att han var ascool.
Finns det någon där ute som vill gå på en David Lega-föreläsning med mig någon gång, någonstans?
Jag hade så gärna velat ändra hela mitt tankesätt. Min hjärna är så jävla negativ och jag förstår inte varför? Får jag negativ kritik riktad mot mig suger jag åt mig det som en svamp och låter orden gro och gro och gro inom mig tills den (oftast lilla, lilla) negativa kritiken har tagit över hela mig.
Får jag däremot positiv kritik, gör min hjärna allt för att omvända det till negativ kritik för att återigen påbörja någon slags nedbrytningsprocess mot mig själv.
Det är lite påfrestande att ständigt gå och tycka sig vara sämst och mest hatad, men jag kan verkligen inte hjälpa det!
Önskelista år 2010:
- Ett nytt tankesätt.
Feykirfronten:
Veterinärbesiktning idag, tisdag. Resultat: Hälta på båda frambenen. Stackars lilla Feykir!
Behandling i 10 dagar, nytt böjprov om 14 dagar, hoppas han är bättre då.
Det konstiga är att han har gått så himla bra den senaste tiden..?
Det sket sig med både spekulanterna och tävlingen vi anmält oss till. Men jag har ingen brådska, det känns faktisk inte så jobbigt som jag trodde. Det handlar ju om Feykir, att han ska må bra i första hand! Att vi inte kan tävla är huuuur tråkigt som helst, jag trodde att det skulle bli vår sista tävling innan jag sålde honom (vi skulle göra som Kraftur och Toti ;) ).
Jag ville så gärna, gärna tävla. Det är ju så roligt! Men jag får heja på de andra istället.
Det är egoistiskt att tänka på tävling, nu är allt jag vill att Feykir ska må bra och att det inte är något allvarligt med kotlederna.
Fina Feykir, nu får du vila i hagen ett bra tag, det gillar du!
Försäljningen har jag heller ingen brådska med. Jag ska göra allt i min makt för att ta mig till Island i januari, är Feykir inte såld tills dess så lär det nog lösa sig ändå. Det känns bra, konstigt nog.
Vi klarar det här Feykir!
Som tur är får jag rida fina Tindra! Jag red henne och Kolfinna idag, det var roligt.
Och alltså, ibland skriver jag saker utan att tänka efter. När jag skriver om hur elaka människor är, så menar jag nog mest att det är mig det är fel på. Jag är bara trött på att inte må så bra som jag vet att jag kan må. Det är aldrig er det är fel på, kom ihåg det!
/Julia
söndag 5 september 2010
Svarta hingsten
Vad som än händer är du finast i världen.Är jag dum i huvudet som har bestämt mig för att sälja min svarta mustang? Är jag det?
Fast nej, jag vill åka till Island!
Saker jag måste göra:
- Maila SIF (plötsligt kan jag inte formulera mig).
- Leta upp Feykirs vaccinationskort (som inte ligger där det ska).
- Hitta en vänlig själ som vill köra Kolfinna och Feykir till Säve den 2 oktober (vi saknar både transport och körkort, men vi kan betala dyrt)! ;)
- Kika på isländska gårdar (det hade varit så jäkla coolt att åka iväg)
- Gå en baskurs i hästkännedom (sedan är jag diplomerad ridledare)
- Dammsuga (...)
-Träna mer (träningsdagboken flåsar mig i nacken)
- överleva (en fördel)
Men istället, sätter jag mig framför tv:n...
/Julia
lördag 4 september 2010
Priset vi betalat för att klassas som elit
Alla påpekar det.
Jag bara klagar, hela tiden.
Och jag vet, jag är klen.
Men jag orkar inte!
Jag orkar verkligen inte.
Jag vill sova i 200 år, vakna upp i en ny kropp, i ett nytt liv med nya människor.
Alla är falska, fula, äckliga och egoistiska.
Jag med, speciellt jag.
Jag vill inte hamna där igen.
Jag vill åka iväg, jag vill åka till Island! Jag hoppas bara att det finns någon vänlig islänning som vill ta emot en som mig. Jag kan ju mocka, i alla fall.
Jag vill verkligen åka!
Nu ska jag sova i 200 år, eller tills imorgon.
Godnatt.
Jag bara klagar, hela tiden.
Och jag vet, jag är klen.
Men jag orkar inte!
Jag orkar verkligen inte.
Jag vill sova i 200 år, vakna upp i en ny kropp, i ett nytt liv med nya människor.
Alla är falska, fula, äckliga och egoistiska.
Jag med, speciellt jag.
Jag vill inte hamna där igen.
Jag vill åka iväg, jag vill åka till Island! Jag hoppas bara att det finns någon vänlig islänning som vill ta emot en som mig. Jag kan ju mocka, i alla fall.
Jag vill verkligen åka!
Nu ska jag sova i 200 år, eller tills imorgon.
Godnatt.
torsdag 2 september 2010
Den här dagen ska vi minnas, Feykir
Ina och jag gjorde inbrott på Tingbergsvallen, våldtog stavhoppsmattan, blev ivägskrämda av vaktmästaren och fortsatte sedan vår vandring genom Kungsbackamörkret.
Ina du är min man! :)
Igår red jag Feykir i rundvolten, utan sadel och träns, i bara cordeo (snöre runt halsen)! Var vi coola eller var vi coola?
Jag lärde honom först att backa med den, från marken. Tillslut blev han riktigt lyhörd och kunde sitta upp och rida. Han tyckte nog det var rätt roligt. Om självaste Feykir, blir pigg i rundvolten, då är någonting kul!
Han gjorde halt bara jag tog i snöret och efter en stund gick det att gå från trav och galopp ner till en tvärnit bara genom att sitta till litegrann på hans rygg, ashäftigt! ;)
Jag upptäckte hur mycket onödiga hjälper jag gör på hästryggen. Jag bytte varv med hjälp av framdelsvändningar, då gällde det att hålla tungan rätt i mun! Första gången tog jag tag i halsringen samtidigt som jag la till skänkeln, vilket resulterade i att han backade (såklart!). Hemligheten var att göra så lite som möjligt (hur många gånger har man inte fått höra det?) och verkligen tänka igenom hjälperna innan, tillslut gick det hur bra som helst!
Sedan red jag till Svens hage och tillbaka, barbacka. Det här låter töntigare än alla mina tidigare blogginlägg tillsammans, men igår kände jag verkligen hur mycket jag uppskattar Feykir. Vi gjorde lite annorlunda grejer, jag tror att han uppskattade det också!
Idag uppskattade jag honom ännu mer (hur ska jag kunna sälja honom?!).Vi red bara några varv på travbanan, men efteråt kunde jag konstatera att Feykir aldrig har gått så bra innan! Jag har haft honom i snart två år och vi har haft många bra ridpass, men idag, jäklar vad han gick! Han var mjuk som en gummiboll och han bjöd verkligen framåt!
Tölten var inte passtaktig ett enda steg och han gick med rest nacke och jag kunde skymta hans knän i tölten! Han gick t.o.m. i form i galoppen, utan att kännas tung.
Det var helt fantastisk, jag var lyrisk efteråt! Han var fenomenal, han var pigg, han var glad, han var tiokommanoll!
Jag säger det igen, hur ska jag kunna sälja honom?
Jag ska komma ihåg den här dagen. Julia och Feykirs bästa ridpass, ever. Det var idag, den 2 september 2010!
Fan vad jag är nördig! ;)
Tindra fick äntligen en ny sko idag så vi gav oss ut på vägarna igen. Tindra är världsbäst, jag litar på henne till 110%!
/Julia
Ina du är min man! :)
Igår red jag Feykir i rundvolten, utan sadel och träns, i bara cordeo (snöre runt halsen)! Var vi coola eller var vi coola?
Jag lärde honom först att backa med den, från marken. Tillslut blev han riktigt lyhörd och kunde sitta upp och rida. Han tyckte nog det var rätt roligt. Om självaste Feykir, blir pigg i rundvolten, då är någonting kul!
Han gjorde halt bara jag tog i snöret och efter en stund gick det att gå från trav och galopp ner till en tvärnit bara genom att sitta till litegrann på hans rygg, ashäftigt! ;)
Jag upptäckte hur mycket onödiga hjälper jag gör på hästryggen. Jag bytte varv med hjälp av framdelsvändningar, då gällde det att hålla tungan rätt i mun! Första gången tog jag tag i halsringen samtidigt som jag la till skänkeln, vilket resulterade i att han backade (såklart!). Hemligheten var att göra så lite som möjligt (hur många gånger har man inte fått höra det?) och verkligen tänka igenom hjälperna innan, tillslut gick det hur bra som helst!
Sedan red jag till Svens hage och tillbaka, barbacka. Det här låter töntigare än alla mina tidigare blogginlägg tillsammans, men igår kände jag verkligen hur mycket jag uppskattar Feykir. Vi gjorde lite annorlunda grejer, jag tror att han uppskattade det också!
Idag uppskattade jag honom ännu mer (hur ska jag kunna sälja honom?!).Vi red bara några varv på travbanan, men efteråt kunde jag konstatera att Feykir aldrig har gått så bra innan! Jag har haft honom i snart två år och vi har haft många bra ridpass, men idag, jäklar vad han gick! Han var mjuk som en gummiboll och han bjöd verkligen framåt!
Tölten var inte passtaktig ett enda steg och han gick med rest nacke och jag kunde skymta hans knän i tölten! Han gick t.o.m. i form i galoppen, utan att kännas tung.
Det var helt fantastisk, jag var lyrisk efteråt! Han var fenomenal, han var pigg, han var glad, han var tiokommanoll!
Jag säger det igen, hur ska jag kunna sälja honom?
Jag ska komma ihåg den här dagen. Julia och Feykirs bästa ridpass, ever. Det var idag, den 2 september 2010!
Fan vad jag är nördig! ;)
Tindra fick äntligen en ny sko idag så vi gav oss ut på vägarna igen. Tindra är världsbäst, jag litar på henne till 110%!
/Julia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)