Feykir är bäst

Här, gott folk! Här ser ni min miljonhäst!

Jag red långa Varpet med Feykir idag. Det var länge sedan vi red så långt, det var jättemysigt! Han gick så sjukt bra att det nästan inte var sant! Det är som att han försöker tala om för mig att jag inte ska sälja honom...
Det är en fröjd att rida honom just nu.
Han är helt lätt i framdelen, man har inte ett gram i handen! Han tvärstannar bara man sitter till och använder rösten lite. Han är pigg och har öronen spetsade framåt hela tiden. Jag har alltid klagat på att det enda jag gör på Feykir är driver, att han bara behåller framåtandan några sekunder efter att man använt skänkel, och sedan faller tillbaka i sitt långsamma tempo igen. Men just nu är det bara raka motsatsen!
Han är december månads konungahäst. Helt utan undantag.

Förrut gick det bara att tölta i ett tempo, annars blev han passtaktig eller rollade. Men nu är han helt ren i takten både i det korta och snabbare tempot. Jag testade idag och det är en ganska stor temposkillnad på hans långsammaste och snabbaste tölt!
Kanske, kanske finns det ökad tölt i den hästen trots allt?!

Jag red Fina i paddocken idag också, hon var jätteduktig!

Sedan gick jag runt i stallet och gjorde ingenting. Härligt! Sedan kom jag på att jag kunde ridit Sota istället, men är man senil så är man...

Jag packade ihop alla mina saker i stallet och tog med mig hem. Det var definitivt mer prylar än jag trodde. Dessutom medföljde världens konstigaste känsla. Det kändes ungefär som att jag skulle flytta till världens ände och aldrig komma tillbaka.
Tur att det inte är så! :)

Jag längtar väldigt mycket till Island! Jag är inte nervös, det ska bara bli roligt! Just nu håller jag som bäst på att tvätta och desinficera alla ridkläder. Hur allting ska få plats i två resväskor är en svår gåta...

Imorgon har jag morgonfodringen, sedan ska Feykir och jag ut på tur med Kristina och Nasi.

/Julia

EN VECKA

Åh herre Gud, idag om exakt en vecka befinner jag mig på Isländsk mark. Sjukt, men galet roligt!

Jag jobbade sista dagen i stallet idag, det kändes lite konstigt måste jag säga. Alice och jag hade den grymmaste dagen någonsin, vi kom på den geniala idéen att åka pulka nerför Svens backe. Det gick så fort att vi höll på att dö flera gånger. Haha! Ja, jag är 18 år och min största hobby är pulkaåkning!
Sedan red vi Varpet på Kolfinna och Fina. Det är så himla härligt att rida ut i all snö!
På kvällen red jag lektion för Margret, Feykir var jättejätteduktig! Han är verkligen en fin häst. Vi tränade galopp, lite tölt, "sluta" och långsam, långsam trav i lång låg form. "Sluta" är skitsvårt, men min mustang är bäst på att trava! :)

Nu har jag bara en sådan extrem beslutsångest. Sälja, eller inte sälja? Det finns bara en som Feykir. Margret fick mig att se saker och ting ur andra perspektiv idag. Jag får se vad som händer helt enkelt. Allting har en mening, det måste ju betyda att det kommer något bra ur det här. För en gångs skull känner jag ingen som helst stress, faktiskt. När jag åker till Island är han i goda händer i Raudhettas verksamhet.

Kina hade lagat god mat idag på kvällsfodringen. Och Eva hade Daim-tårta med sig. Det var gott! Jag kommer alltid att förknippa Daim-tårta med stallet. Är man uppvuxen och lever i en tandläkarfamilj har Daim-tårta varit mer av en önskedröm än verklighet. Tur att man kan skaffa sig karies på annat håll! ;)

Jag måste vara knäpp, men det känns lite tråkigt att inte behöva ställa väckarklockan på 06:20 ikväll. Fast sovmorgon är aldrig fel. Feykir ska få vila imorgon. Han går ute dygnet runt nu. Han har det mycket bättre i hagen än i boxen. I hagen finns en vattenkopp med tempererat vatten och en stor yta att röra sig på om han skulle börja frysa (om det nu är möjligt under all päls). I boxen fryser vattenhinken på en sekund i den här kylan. Imorse var det 18 minusgrader, snart återvänder nog mammutarna till Norden...

På torsdag ska jag rida hela Varpet på min fina häst, som dessvärre har fått fula pälsätare... Det ser riktigt skabbigt ut!

/Julia

P.S. Kolla in www.vaengur.se ! Feykir och jag gömmer oss bakom lucka 24 på deras web-julkalender. ;)

If you get a chance, take it. If it changes your life, let it.

Jag kommer inte ihåg var jag läste rubriken någonstans, men orden sitter fast på min näthinna. Så jävla bra!

GP skrev idag att de som åker tåg mellan Kba och Gbg skulle ta ett djupt andetag, då 28 avgångar var inställda. Men förrutom tåg-kaos så var idag, måndag, en helt underbar dag.

Vädret är iskallt. Solen skiner för det mesta. Snön ligger vit. Allt ser rent ut på något sätt. Johan gjorde ljuslyktor av isen i alla bottenfrusna hinkar i stallet. När mörkret började falla blev det hur fint som helst. Vackert.
Det var inte så mycket att göra idag så jag red Sota och Feykir efter lunch. Hade Sota bara vägt lite mindre hade jag velat släppa henne och låta henne springa så långt hon orkar, för hon har så mycket energi! Vi red ganska långt idag, lilla Varpet, mest i skritt. Hon är rolig, för så fort vägen svänger, eller går uppför eller nerför, så ser hon det som en ny möjlighet att få springa. Så lugnar jag ner henne, och så skrittar hon jättefint, men så kommer man till nästa backe, eller ett nytt väglag, då tror hon att det är dags att springa igen, så övertalar jag henne att skritta och hon går med på det, så stöter vi på en ny sväng och där börjar det om igen. Hon är så jäkla rolig att rida ut på! Stenpigg, men ändå jättesnäll. Tölten är jättehärlig!

Jag red Feykir barbacka på Djursjövägen, sedan tog vi skogen hem. Det var som en dröm (vad töntigt det lät, haha), han var plötsligt superpigg och jättekänslig för skänkeln! Alice och mitt race i lördags måste ha gett resultat!
Det var verkligen skitkul att rida honom idag! Full galopp i det vita landskapet. Det var fint, faktiskt. Riktigt fint. Jäklar vad han gick! När den hästen är pigg vinner han VM varje gång! Jag lovar. ;)
Efter sådana turer är hela jag ett enda stort leende, samtidigt gör det ont i hjärtat. Han kommer inte att vara min för alltid. Tur då att alla fina turer och grymma ridpass finns kvar bland alla minnen, och att någon annan kommer få världens finaste mustang stående i sitt stall. Jag hoppas den människan förstår att han eller hon kommer att bli en av de lyckligaste i världen!

Imorgon jobbar jag min sista dag i stallet. Alice ska också jobba, det blir finfina grejer! Imorgon tisdagsfodrar/äter middag /spelar jag Buzz för sista gången på sex månader. Imorgon är det exakt EN VECKA kvar tills jag åker till Island.
Det känns... Eh...
...Konstigt.
Konstigt, men bra. Tror jag.
Island liksom, WOW!
Jag ska ju inte vara borta för alltid eller så.
Jag är bara lite rädd att jag ska vara helt bortglömd när jag kommer tillbaka. Jag är knäpp, jag vet.
Jag förbereder mig på kyla och riktigt mycket snö, men jag tror faktiskt att vi här på västkusten har ett 1000 gånger jobbigare klimat än dem just nu. Idag har jag i alla fall köpt ett par nya Graninge-kängor, och så fick jag en rånarluva och vant-värmare av Monika. Dessutom fick jag ett isländskt lexikon av mormor och morfar i julklapp.
Jag är utrustad. Jag är redo.
Iceland, here I come!
Eller som Svandis sa: Ísland hér kem ég!

Nu skriver jag en hel roman igen, som vanligt. Jag undrar om någon orkar läsa alla långa inlägg?

I alla fall, igår hade jag 13 fina tjejer här på middag. Det var skoj! Fattar ni att jag, Julia Anna Rebecka Ling, lyckades laga allt från kladdkaka till potatisgratäng till 14 personer?! Hur jag dessutom lyckades göra det utan att ha sovit mer än någon timma natten innan är fortfarande ett mysterium.

Jag känner mig gammal när mina kompisar kör bil hem till mig och en av dem flyttar hemifrån efter årsskiftet. Dragläge, högerregeln, el-avtal och förstahandskontrakt. Hjälp, förväntas jag också kunna och förstå allt det där?! ;)

Jag hade kunnat avsluta med att skriva ytterligare en roman om natten mellan lördag och söndag, men jag låter bli. Det var den sjukaste kvällen i mitt liv, men fan vad kul det var!
Amanda och Carro, det är två roliga tjejer det!

Så ja, jag laddar inför min sista arbetsdag i stallet på ett halvår. Jag äter knäck och längtar lite till juli och stallsommarjobbet igen. Och så längtar jag till lite Island, förstås. Jag ska ta vara på varje minut. Jag ska bli stark.

/Julia

Fotograf: Alice

Fina Tindra!

Trav!

Tölt!

En helt vanlig lördag

Julafton är över, skönt. Det enda jag hade sett fram emot var julgrötfrukosten i stallet, men jag kom aldrig så långt. Deppigt värre, men så blir det ibland.
Efter det satt jag mest och funderade på hur mycket jag hatar julen och alla världens sjukdomar.
Jag fick en kamera i julklapp av mamma och pappa. Då kan jag lägga ut bilder på Islands-bloggen!

Idag hade Alice och jag morgonfodringen. Det var så kallt att det inte gick att le, kinderna liksom bara fastnade. Läskigt!
Alice hade med sig kameran så vi tog på hästarna tomtekläder och sedan tog vi kort på dem uppe på travbanan. De var hur söta som helst!
När kameran meddelade att batteriet var lågt körde vi ett galopp-race på raksträckan. De svarta mustangerna, Feykir och Kolfinna, låg länge sida vid sida, men tillslut drog Feykir ifrån. Han är jävligt snabb, min häst! :) Efter racet var hästarna jättepigga, han töltade sjukt bra efter det!
Imorgon ska Wilma rida honom.

Ikväll blir det utgång med Amanda och Carro! Funderar på att ta på mig overallen, det är alldeles för kallt just nu!

/Julia

Julmustanger

Såhär såg det ut för exakt två år sedan.

Idag har jag haft Feykir i två år! Idag är det alltså två år sedan min familj och alla i stallet överraskade mig med en tomte-Feykir i stallgången. Jag har berättat det tusen gånger, men jag måste nog göra det en gång till!

Alltså, 23 december 2008. Mamma lurade mig och sa att hon skulle rida på Blesi, så hela familjen åkte ut till stallet.

När vi kom dit var där en hel del folk. Margret bad mig gå ut i hagen och hämta Blesi (som de medvetet hade placerat högst upp i hagen ;) ). När jag kom tillbaka med honom hade alla utom Margret försvunnit från gårdplan. Vi började gå mot stallet, Margret öppnade stalldörren och jag fick min livs chock!

Framför mig stod Eva och höll i Feykir som bar skylten "God jul Julia, önskar mamma, pappa och Anton!" runt halsen.

Bakom honom stod nästan alla från stallet, Feykirs förra ägare och uppfödare.

Jag trodde inte det var sant!

Där stod jag med Blesi i handen och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Margret sa: "Jag kan ta hand om Blesi, för du har fått något annat att ta hand om!"

FEYKIR VAR MIN! BARA MIN!

Den dagen för precis två år sedan kommer alltid att vara den bästa dagen i mitt liv. Den allra bästa av alla dagar. Alltid.

Julia och Feykir. Julia och Feykir. Julia och Feykir. Julia och Feykir.

/ Julia och Feykir

I år har jag verkligen ansträngt mig för att tycka om julen. Jag lyckades faktiskt, men antagligen till ingen nytta alls. Fan. Ångest. Jag orkar inte.

Onsdag

Om två dagar är det julafton. Jag önskar mig kramar i julklapp. Bara kramar.

Det var 17 minusgrader igår. Imorse var det bara -6, rena växthusvärmen ju! Jag är född i Sverige, helt genomsvensk, därför måste jag skriva en rad om vädret. Fy fan vad vi svenskar är trista.
Och eftersom jag bor i Västsverige är det obligatoriskt att skriva några ord om den i nuläget icke-fungerande-kollektivtrafiken. Alla tåg är åt helvete just nu. Är de inte sena så är de inställda. Jag har inte kommit i tid till stallet på hur länge som helst. Därför skiter jag i att betala. Det är en bra deal, tycker jag.

Feykir vilade idag. Igår red jag ut på honom med Magda och Linda, det var roligt. Hästarna tycker också det är roligt när man är många!
När jag började rida Sota gick det inte att böja/ställa henne åt höger, men nu är hon ganska mjuk. Igår red jag henne i paddocken och idag tog vi några varv på travbanan. Hon är stencool!

Efter stallet idag åkte Alice och jag hem till Anna, som fixade mitt hår. Det blev hur bra som helst, Anna är grym!
Sedan avslutade Alice och jag kvällen med en romantisk pizzamiddag.

Jag saknar Anna-Stina. Jag tittade på gamla bilder från en dag jag minns så väl. En dag jag aldrig kommer glömma. Inte kunde jag då veta, att den "vanliga" dagen skulle komma att bli så ihågkommen och minnesvärd några år senare.
Jag kommer aldrig att glömma dig Anna-Stina. Ditt leende och färgen på dina gröna ridbyxor sitter fast på min näthinna. Du och Litli.

/Julia

Tillbaka till samtiden

Glöm inte att mata fiskarna! Nu när det är vinter och allt.

Jag sitter och tänker på framtiden. Oj, vad djupt. Nej, inte alls egentligen. Jag är bara lite rädd för framtiden. Jag vill inte bli äldre. Eller jo, jag vill bli äldre och klokare. Jag vill bara inte bli så gammal att jag förväntas klara allt på egen hand. Jag vill inte bli äldre än att det fortfarande är okej att vara förvirrad och gråta och låta någon annan tala om för mig hur jag ska gå till väga. Jag vill inte bli för gammal för att extrajobba i stallet. Jag vill inte passera gå-sträcket. Det där sträcket man kliver över en dag, när det plötsligt inte är okej att springa överallt längre. Finns det ett sådant sträck? Och så vill jag inte betala vuxenpriset på tågbiljetter. ;)
Finns det tidsmaskiner som man på något sätt kan omprogrammera? Varflr kan man inte bara få vara ung hela livet? Som Alphaville - Forever young.
Är det det här som kallas 18-årskris?
Hur ska det då gå när jag fyller 40? ;)

Idag red jag Feykir på Djursjövägen med Magda och Fina. När vi kom till raksträckan fick Den Svarta Mustangen syn på någonting inne i skogen. Han spetsade öronen, reste halsen och liksom studsade fram med bakbenen. Vi började tölta och han var hur snygg som helst! Coolt, var ordet. Om någon vill ligga och lura bakom ett träd vid en tävlingsbana någon gång fixar Feykir lätt en 6,5:a för långsamt tempo tölt! ;)

Jag har börjat lida extremt av ett handikapp, jag kan inte sitta i Feykirs sadel lämgre! Jag får ingen ordning på skänklarna och hur jag än gör hamnar jag antingen stolsits i eller obalans. Någonting att jobba på!

Imorgon är det TVÅ VECKOR kvar. Oh my God.

/Julia

Kavaj

Visste ni att vi i Norden bajsar ca 600 gram/dag, medan de i Afrika bajsar hela 2 kg/dag?
Det beror på att Afrikanerna får i sig mer bakterier dagligen.
Fräscht va? ;)

Idag har jag varit i Göteborg med Johanna och Malin. Vi handlade julklappar och fikade. Jag missade kö-lapp-systemet i 3-butiken och åkte på en utskällning av en arg terrierkvinna med kö-lapp. Då flydde jag fältet. Det var fint.

Kan man bli immun mot mediciner?

/Julia

Julshow och Raudhetta

Klockan 10 samlades vi - Alice, Magda, Linda, Emma och jag. Och alla Luciatågsdeltagare då. :)
Granris plockades, boxarna pyntades, vägen saltades och senare på eftermiddagen klev både hästar och ryttare i sina tomte- och tärnkläder. Hästarna var hur fina som helst! Fina gamla Blesi fick äran att bära Lucian på sin rygg.

På programmet stod Luciatåg, Lollo och Kattis uppvisning med Demantur och Amor, tärn-kadrilj, Lollo och Gloi, tomte-kadrilj, lottodragning, valp-visning (JAG VILL HA EN!!!!) och sist men inte minst ponnyridning på Feykir och Kolfinna!

Allting gick jättebra och barnen var så jäkla duktiga! Linda var en grym speaker och Emma borde få medalj för sin sång i megafonen!

Det bästa av allt var att vi fick in över 8000 kr till Anna-Stinas Minnesfond!!!!

Det var en lyckad eftermiddag! Feykir funderar på att extraknäcka som ponnyridningshäst, han har nämligen upptäckt sin dolda talang.

Alltså, jag ska åka till Island om två och en halv vecka.
Det är världens konstigaste känsla att åka ifrån ett ställe som jag mer eller mindre ha bott på de senaste åren. All min lediga, -och inte lediga tid, sju dagar i veckan har jag tillbringat i stallet. Jag har lärt mig så mycket, saker jag kommer att bära med mig hela livet. Jag har fått tillbringa tusentals timmar med de kloka, fyrbenta djuren som aldrig slutar att fascinera mig. Jag har lärt känna underbara människor som jag tycker så himla mycket om. Jag skulle nog kunna säga att jag har hittat mig själv.
Och jag skulle vilja skriva en hel roman om det där. Jag skulle vilja få folk att förstå hur det har fått mig att växa. Det är bara ett stall, och jag är bara en stalltjej. Fast nej, för det är så mycket mer.
Jag vet att jag kommer sakna Raudhetta mer än det kommer sakna mig, för stalltjejer finns det gott om. Men ett ställe som Raudhetta, det finns bara ett i hela världen! Jag måste ha dragit vinstlotternas vinstlott som hamnade där.

Det låter som att jag ska vara borta i all evighet, men sex månader är en lång tid. Samtidigt ser jag såklart fram emot Island! Om 17 dagar går min allra största dröm i uppfyllelse. Det är därför man lever, för att uppfylla sina drömmar.

/Julia

En vecka till julafton

Jag önskar att någon förstod. Jag önskar det fanns någon som inte gick att lura. Ingen, ingen, ingen hör. Det är som att skrika i vakuum, då hörs inget skrik. Världen är ett enda stort jävla vakuum och jag är för feg för att spräcka bubblan. Ensam är inte stark. Ensam är svag, det faktumet kvarstår trots tappra försök till övertalning. Svag, alltså. FAAAAAAAAAN.


En vecka kvar. Ytterligare en vecka av hysteriskt julshoppande, jag mår illa av Kungsmässans ständigt proppfulla parkeringar. Alla har kombi. Alla skyndar och fyndar. Jag spyr.

Julen är mysig, i mindre format. Jag har en adventsstjärna i fönstret, mamma har bakat lussekatter och det är snö ute. Det räcker. Det enda jag önskar mig är ett liv fritt från ångest, det ska jag ge mig själv i julklapp en vacker dag.

Stallet fick julpynt idag, fint blev det. Margret bjöd på lunch nere i Lindome, det var gott. Wilma red Feykir, de två är söta ihop. Jag red med dem ut på Sota, hon är också söt.

Vi firade Inas födelsedag hela kvällen. Fina Ina! Hedvig trodde att judarna duschade i gas och Johanna uppskattade mina fantastiska historier, det var en rolig kväll.

Imorgon är det dags för JULSHOWEN! Allt är fixat och klart, tror jag. Det blir en rolig dag imorgon!

/Julia

Torsdag, och min facebook funkar inte

Pendeltågen mellan Kba och Gbg är så jävla efterblivna! Är det inte växelfel så är det vagnfel. Säg som det är istället: Västtrafik pallar inte minusgrader och alla inblandade är förståndshandikappade...
Jag ska åka till Polen och köpa mig ett kortkört för riktigt svarta pengar. Jag har hört att man kan göra det?

Igår sms:ade jag Nina och beklagade mig över min Bambi-häst på hal is. Imorse kom hon och skodde om honom och gav honom fyra broddar både fram och bak. Bättre hovslagare kan man nog inte hitta! :)

Det var en jäkla skillnad att rida Feykir med de nya broddarna, nu gick det plötsligt att trava och galoppera ordentligt. Det gick jättebra!
Vi red med Lollo och Gloi på Djursjövägen. Feykir kämpade på, men höll inte riktigt jämna steg med Gloi. ;)

Sedan red jag samma väg på Sota. Hon var pigg och glad som vanligt! Men jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag hatar mörker! Haha.

Feykirs rygg och nacke har blivit jättefin jämfört med hur den har sett ut. Förrut hängde hela manen ner på högersidan som ett S ungefär. Nu är den rak och inte alls insjunken! Ryggen är också mycket bättre. Det är mest precis bakom manken han behöver mer muskler, men det kommer nog.



Imorgon kväll ska vi fira Ina som äntligen fyller 18! Och på lördag är det RAUDHETTAS JULSHOW! :)

/Julia

Onsdag

Jag tycker om onsdagar. Jag vet inte varför, onsdagar är bara bra.

Jag fick sovmorgon imorse, gött. I mitt nästa liv ska jag bli en björn och gå i ide hela vintern. Jag hade nog kunnat sova flera veckor i sträck just nu om jag bara fick chansen!

Magda och jag jobbade tillsammans hela förmiddagen, det är alltid skoj! Efter lunch red jag Feykir en sväng på nersidan. Han visade lite humör, det var riktigt roligt! Tyvärr är han lite som bambi på hal is just nu, hoppas Nina vill komma och göra fler broddhål på honom någon dag. Med fyra broddar blir han förhoppningsvis lite mer stabil.

Jag red Sota på ridskolan på kvällen, hon är jätteduktig! Nästa termin ska hon bli ridskolehäst igen, hon är stencool!

Innan jag åker till den öde ön i sex månader måste jag:

- Gå ut med Amanda och Carro.
- Klättra med Alice.
- Tala om för Feykir hur mycket jag tycker om honom.
- Tvätta alla hästkläder.
- Skaffa mig en förmåga att planera.

Och på tal om punkt två på listan så förstår jag verkligen inte hur jag ska överleva utan Alice - min fru och batmobil-ägare. Jävla 95:a. Sluta var så liten och rolig... Det hade varit bättre om du var tråkig, då hade jag inte börjat umgås med dig. Då hade vi inte gift oss och då hade jag inte behövt sakna dig heller...

/Julia

Tisdag

Ibland får jag en känsla av att folk bara tycker om mig för vad jag gör och inte för vem jag är. Jag vet inte om det är så, men kanske...


Annika Marklund skrev: "Terrordåd i Stockholm, alltså. Jag vet inte om det är tänkt att man ska känna sig orolig. Jag känner mig mest trött.".
Och jag kunde inte ha skrivit det bättre själv, jag är så jävla trött hela tiden! Jag vet inte vad det är med mig, jag har inte ens en anledning att vara trött.
Jag brukar alltid vara pigg och full av energi, men de senaste dagarna har jag vandrat runt i någon slags dimma. Långsam och trött, det är jag i dagsläget.
Giv mig energi, någon.

Igår red jag Feykir och Sota på travbanan. Feykir halkade mest, trots alla broddar, men han kämpade på så gott det gick. Sota var piggare än piggast, hon är så himla rolig!
Idag hann jag inte rida min mustang (hur lyckas man vara i stallet i 12 timmar utan att hinna rida?!). Jag förstår inte vad jag gör med min tid, men det var ändå rätt passande med en vilodag för Feykirs del.
Jag longerade sota lös i rundvolten. När man longerar travar hon hur lätt som helst!

VID DEN HÄR TIDEN OM EXAKT TRE VECKOR BEFINNER JAG MIG PÅ ISLÄNDSK MARK. Det är helt sjukt! Om tre veckor åker jag till Island. Wow. Jag vet inte riktigt hur det känns, jag vet inte riktigt hur det kommer att kännas. Mest bra tror jag, det blir bra!
Utan Raudhetta i sex månader. Sex månader! Jag som brukar få abstinensbesvär redan efter två dagar...

Godnatt.
/Julia

Om jag 10 år yngre, skulle jag inte behöva dig längre

När du ser att ordet bra är lögn och tårarna bränner bakom ögonlocken.
Lögnen blir till sanning.
Då är det du och jag mot världen.

"And I'll kill the ones who say this isn't love."

Jag har världens falskaste sångröst! ;)

Imorse hade jag morgonfodringen, min gode vän Alice hjälpte mig. Tack för ett gott samarbete, kära fästmö!
Efter utsläppet red jag en skritt-tur på min svarta mustang. Imorgon ska han få en vilodag, han har gjort mycket bra den här veckan.
Sedan red jag Fina, det var roligt!

Efter lunch hade vi träning inför Lucia-showen i fyra timmar! Alla var jätteduktiga och kadriljerna gick kanonbra! Det var första och enda gången vi tränade med hästarna och de skötte sig hur bra som helst!
Vi har massor av priser till lotterierna nu och jag har nog äntligen lärt mig Raudhetta-sången, det kommer bli grymt!
Alltså, den 18 december kl 16.00, be there!

Med längtan och nervositet närmar sig min Islandsresa!!!! Jag ska blogga på Raudhettas hemsida då, om Island. MEN, jag har ett problem! Jag vet inte vad den nya bloggen ska heta? Förslag, någon? :)

/Julia

She could have won the Nobel Prize, and thanked her mama for all the good advise

Jag drömde om Anna-Stina inatt. Jag kramade henne.

Tänk att vinna Nobelpriset i fysik, fan vad begåvat! Och nördigt.

Fast litteraturpriset är coolare, mycket coolare.

Härlig dag idag! Stalljobbet gick jättefort och tillslut tinade det mesta upp och vattenkranarna började leva igen. Carro och jag hade kvällsfodringen också, och så red jag Feykir och Petur litegrann.

Jag red lektion för Margret på eftermiddagen, på Petur. Det var roligt! Margret har fått mig att inse att jag nog egentligen har lättare för vänstervarvet än högervarvet. Det är jättekonstigt, men helt rätt.

När jag insåg det blev det plötsligt mycket lättare att rida i vänstervarv.

I högervarv åker min innerhand över på andra sidan manken. Det roliga är att flera som jag har hållit lektion för har gjort samma sak och då har jag påpekat just det där för dem, att innerhanden aldrig får användas på det sättet för att flytta hästen utåt. Ändå sitter jag själv och gör precis likadant! ;)

Senare på kvällen skulle jag rida Sota på ridskolan, men när jag skulle hämta henne låg hon och halvsov i boxen. Hon var jättesöt och jag tror att hon viskade till mig att hon ville vila. Då tog jag Feykir istället! Han tyckte det var roligt med många hästar i paddocken! Vi travade och galopperade, skitkul var det! Han är fin, min mustang. Väldigt fin. Han var jätteduktig idag!

Idag var också en sådan där dag då jag flera gånger undrade vad fan jag ska på Island och göra. Fast nej, jag längtar till Island! Nya upplevelser och erfarenheter som jag kan ha nytta av i framtiden. Och Raudhetta finns ju kvar i juli också. :)

Ola Salo, mannen i mitt liv, vad hände med The Ark?!

/Julia

Galopp

Alice och jag sitter och kollar på sjuka klipp på youtube, Jag DÖR av skratt!

Imorse hade jag en privatlektion. Det är jätteroligt att stå i paddocken!

Idag har jag ridit lektion för Suss Landin. Wow, säger jag bara!

Vi jobbade med sitsen och det rörliga bäckenet. Jag visste inte ens att det var rörligt... ;)

Det var hur coolt som helst, jag red en hel lektion utan att ens använda tygeln! Feykir gick klockrent i kort tempo tölt och jag använde bara sitsen!

Sedan övade vi på att sitta ner i trav. Feykirs trav är extremt svår att sitta i (och jag har extremt dålig balans), men tillslut bara satt jag där. Det var coolt.

Feykir var stenduktig!

På kvällen red jag Sota på ridskolan. Hon var som att sitta på en tickande bomb idag, det gick knappt att nudda henne med skänkeln. Hon är rolig den hästen!

Det är tur att man alltid är omgiven av så många kunniga människor. Ibland är man rejält vilsen och då finns det alltid någon att fråga. Hade det inte varit för Margret och Lollo hade jag aldrig varit hästägare idag.

Jag kommer ihåg när jag fick låna Feykir på en Hinni-kurs. Från den dagen fanns det namn i mitt huvud: Feykir. Någon månad senare stod han med tomteluva i stallgången. Han blev min. Min alldeles egna häst. Det var den bästa dagen i mitt liv, helt utan undantag!

Det hade varit roligt om någon kom och provred Feykir innan jag åker. Han är väldigt rolig att rida just nu. Jag tror att den två månaders långa vilan gjorde honom riktigt bra. Han behövde nog det! :)

Imorgon är det fredag. Jag har kvällsfodringen och sedan har jag morgonfodringen på lördag. Det får bli utgång med Amanda och Alfonso en annan helg! ;)


/Julia

Citat

"Om vi tränar bort vår rädsla för att misslyckas, vågar vi desto mer. Ju mer vi prövar, desto större chans att vi lyckas."

Såg texten på facebook idag. Jag tyckte att orden talade till mig. De talade till min ständiga "hej-jag-är-värdelös-och-misslyckas-jag-dör-jag-i-ångest".

I min hjärna råder en enda regel, den viktigaste av dem alla: Misslyckas du, dör du.

Det är min gyllene regel och den ställer till så jävla mycket dumt för mig. Det är därför jag alltid går runt och känner mig värdelös på allt och ingenting. Det är helknäppt och jättejobbigt. Det får mig att framstå som en negativ människa när jag i själva verket faktiskt är raka motsatsen.

Det värsta jag vet är "Nej jag kan inte"-människor, "Det går ändå inte"-människor, "Nu ger jag upp"-människor" och "Fan vad jag är dålig"-människor.

Och det slår mig att jag är precis lika dan själv! INTE OKEJ. Jag undrar om folk hatar mig av den anledningen? Hoppas inte det...

Igår blev jag arg, på mig själv. Först arg för att jag inte riktigt lyckades med någonting som egentligen inte var möjligt, och sedan ännu argare när jag insåg att mitt "misslyckande" skulle leda till en sömnlös ångest-natt. Och det är så jävla löjligt att det ska vara så! Jag red Petur på ridskolan igår. Han har inte töltat rent på ett år. Det gjorde han inte med mig heller. Min hjärna sa. "Det är ditt fel Julia, du är värdelös".

Jag säger det igen, det är så jävla löjligt!

Ibland undrar jag om det sitter en liten gubbe i mitt huvud vars enda mål i livet är att trycka ner mig så mycket som möjligt... Men skulle denne gubbe existera ska han fan inte få lyckas! :)

Jag red Feykir på travbanan igår. Vi tränade galoppfattningar, han blev jättepigg och glad av den övningen! Tillslut lyckades vi med högergalopp - skritt - vänstergalopp - skritt -högergalopp o.s.v. Han var jätteduktig!

Idag red jag honom på Djursjövägen och jag undrade återigen varför jag ska sälja honom. När han är pigg är han väldigt rolig att rida! Den som köper honom kommer få världens bästa häst, ibland visar han det där lilla extra som gör utvalda ridturer så jäkla coola!

Han töltade hur fort som helst idag! Inte Tindra-fort ;), men väldigt fort för att vara Feykir. Jag tror faktiskt att han har lite kapacitet till ökad tölt! Det visade han idag. Galoppfattningarna gick lite sämre idag, han ville bara tölta. Men jag tog tillfället i akt för tölten har alltid varit hans sämsta gångart, men just nu är den grym! :)

Jag red Sota på ridskolan idag. Att rida lektion är verkligen roligt! Sota också! Hon har så mycket energi och tolkar det mesta som "spring fortare, eller byt till en snabbare gångart".

Godnatt / Julia

P.S. Idag handlade Magda och jag allting inför julshowen den 18:e. Vi letade efter ketchup och senap bland kylvarorna... Vi blir nog aldrig några husfruar. Det trodde inte hon som jobbade på Willys heller. D.S

Wången och måndag och häst

Just nu är jag så stressad att jag snart går sönder, men det löser sig alltid.
Det är MINDRE än EN månad kvar till jag åker. Fattar ni? EN månad! Jag har 1000 saker att göra innan dess, och jag har ingen aning om hur jag ska hinna med allt. Varenda helg fram till jul är fullbokad med saker. Gud, ge mig lite tid!

Alice, Magda, Linda, Emma och jag var ju i Östersund - på Wången hela helgen. Det var sista delen i ULK-Island-kursen och nu är vi ungdomsledare! Kursen har varit huuuuur bra som helst! Dessutom var ledaren, Brita Oldbring, grym!
Vi åkte nattåg både dit och hem den här gången. Bara tågresorna är en upplevelse! ;) Fan vad roligt vi har haft!
När vi kom till Wången i lördags morse höll alla på att dö köld-döden, det var en extreeeem kyla! Vi åt frukost på Wärdshuset (som serverar världens godaste mat!) och sedan började kursen. Efter lunch visade hippologerna på Wången lite islands- och montéridning. Monté är en cool sport! Hade jag inte varit så feg hade jag gärna velat prova det.
Vi fick julbord till middag och på kvällen gjorde jag de berömda flätorna på Emma och Alice, dagen efter fick Alice afrohår.
På söndagen fick vi lära oss om handikappsridning, sedan fick vi jackor och diplom, stencoola.
Eftersom vi åkte nattåget hem också, fick vi åka hem senare på kvällen. Och vet ni vad det innebar?! ATT VI FICK ÄNNU EN WÅNGEN-MÅLTID! Maten där är så god att det inte går att beskriva! ;)

Vi kom hem till Göteborg runt halv 10 imorse. Då åkte jag till stallet och red ut med Emma och Serkur. Vi red lilla Varpet, och stod i lätt sits nästan hela vägen, vi övade på trav. Feykir är travmästaren - han travade när Serkur galopperade!
Sedan jobbade jag i stallet och innan jag åkte hem på eftermiddagen longerade jag Sota i rundvolten. Efter ett tag slappnade hon av och travade i båda varven. Då hoppade jag upp på ryggen på henne och tillslut travade hon med mig på ryggen!!!!!!!! Hon var lugn och det var ganska mycket snö i rundvolten, det var nog en bra kombination. Ingenting är omöjligt! ;)

Imorgon blir en lång dag, som alla tisdagar. Men jag tycker om dem, tisdagarna alltså. Jag ska rida sista gången i specialgruppen på kvällen, det är alltid roligt!

Nu ska jag skriva 100 listor på alla miljoner saker jag jag måste hinna med innan jul. Jag hatar stress. Jag hatar att jag inte klarar av stress. Men allt ska nog gå bra. Jag fick rulle Mentos av Anton och en hjälpande hand av mamma och pappa. Det är nog inte meningen att en 18-åring ska dö i hjärtinfarkt, därför ska jag ta tag i alla måsten nu.

/Julia

Wången, tredje gången gilt

Laddar för Wången! Laddar för natt-tåg med alla coola människor. Snart är vi ungdomsledare! :)

Idag tog Lollo kort när jag red Feykir på travbanan, det blev många fina bilder! När jag får dem ska jag lägga upp dem här. Tölt-bilderna var verkligen bra!

Östersund har parasiter i vattnet... Jag hoppas inte att Wången har det... Och så hoppas jag att vi inte blir strandsatta i Stockholm inatt... ;)

/Julia

Torsdag

Jag fick sovmorgon idag, det var skönt. Helgerna brukar också bli sovmorgon, men inte de närmaste veckorna räknade jag precis ut. Det där med att sova, det får jag helt enkelt göra någon annan gång!

Och för att byta ämne så förstår jag inte riktigt vitsen med att trycka ner folk med sarkastiska "skämt". Jag kanske är beige och alldeles för känslig, men jag förstår verkligen inte meningen med det!
Det kan inte vara lätt att vara en stor jävla loser som hela tiden måste trycka ner andra för att själv framstå som duktig och framgångsrik. Jävla besserwisser!
Så, nu har jag släppt det. :)

Jag red Feykir i paddocken idag. Först vägrade han gå in där, då sa jag till honom ordentligt. Sedan gick han som aldrig förr! Han var pigg och hade massa framåtbjudning, så jag red inte så länge för att inte tråka ut honom. Det var lite coolt faktiskt, att han efter att ha blivit satt på plats faktiskt var riktigt rolig att rida i paddocken! Han sneglade inte på utgången en enda gång. ;)

Sota och jag var med på ridskolan idag igen, det är hur kul som helst! Det gick bra, hon var mycket lugnare idag.
Sedan stannade jag kvar och fodrade med min fru, Alice.

Imorse fick jag veta att O's mamma har gått bort. Och det finns inga ord...
Det är min största rädsla av alla, att något ska hända min mamma. Min underbara mamma som jag älskar mest av allt. Inget får hända henne, aldrig någonsin.
Min mamma var väldigt sjuk en gång för något år sedan. Mitt hjärta blödde, det gjorde ont på riktigt. Jag trodde att jag skulle förlora henne. Jag hann tänka tankar som: om ens mamma dör, är man fortfarande någons dotter då?
Men jag har en stark mamma. Hon beskrev det som att vandra i en tunnel. Hon berättade att hon såg ljuset, och i den sekunden hade hon ett val.
Jag vet inte varifrån hennes styrka kom, men hon lyckades. För än var det inte hennes tur att flyga iväg. Min mamma ska ju vara med mig, med oss. Min mamma ska bara vara mamma. Och inga sjukdomar i världen ska få sätta stopp för det. <3

Imorgon åker vi till Östersund och sista delen på ungdomsledarkursen! Det ska bli jätteroligt! Jag hoppas bara att tågen går som de ska, så att vi kommer både dit - och hem.

/Julia

Onsdag

Igår var en lång och kall dag, men vet ni? JAG FRYSER INTE FÖR JAG HAR EN OVERALL (lätt det bästa som har hänt mig).
Det finns bara en nackdel med den här kylan: Allt vatten fryser.
Men min overall och jag, vi trotsar alla minusgrader i världen! Jag jobbade i stallet, hade kvällsfodringen (vann Buzz på ren tur ;) ) och red Feykir och Fina.
Jag red Feykir på Djursjövägen, han var faktiskt pigg! Det är väldigt roligt att rida honom på det här underlaget. Takten i tölten blir väldigt bra på is, eftersom aktionen ökar. Det känns nästan som att sitta på Tindra igen, fast nej. Ingen slår Tindra!
Senare på kvällen fick jag låna Fina att ha på ridskolan, det var ännu roligare! Finas tölt- och travsteg är rätt enorma.
Plötsligt kunde jag rida öppna, sitta ner i Finas stora trav och rida i vänstervarv. Marie har förresten kommit på lösningen till mitt vänstervarvshandikapp! :)

Igår hände också världens sjukaste sak. Min idrottslärare ringde mig och meddelade att hon tänkte sätta MVG på mig, i idrott(!?). Jag höll på att sätta lunchen i halsen. Hon måste ha förväxlat mig med någon annan, men det är bara att tacka och ta emot! Aldrig mer pardans och fotboll, ska vi fira?!

Idag har jag jobbat med Magda. Vi åt kebabrulle till lunch, pizzerian i Lindome kan man lita på!
Jag skulle rida över kalhygget med Feykir, men det låg ett stort träd tvärs över stigen så vi fick vända igen. När vi vände trampade han igenom lite is på ett ställe, så han tog ett steg åt sidan. Då gick mitt knä ett hemskt öde till mötes - ett träd. Hej, blåmärke.
Efter det red jag lite fram och tillbaka en bit från stallet bara. Jag vet inte riktigt vad jag hade för plan, men idag var han faktiskt väldigt pigg.
Han har så mycket vinterpäls nu att det knappt går att stänga nosgrimman!Han ser precis ut som när jag fick honom för två år sedan. Han kommer alltid att vara världens vackraste häst.

Nu är han alltså till salu, på riktigt. Han ligger ute på Lollos hemsida, www.lollosislandshastar.se . Beskrivningen är så bra, det är verkligen Feykir. Och när man läser det så läser man en text om världens bästa häst.
Jag kommer ihåg den här tiden för precis två år sedan. Feykir låg ute på Lollos salusida då också, han var min absoluta drömhäst och jag bara visste - han skulle bli min! Jag kollade hans annons varje dag med fasa, jag var livrädd för mötas av texten såld. Men den texten kom aldrig, för han hann bli min! Tack vare min underbara, underbara mamma. Jag fick Feykir i julklapp och jag nästan grät av lycka. Min Feykir.
Men jag vet att jag vill sälja honom. Jag vet det. Det hade varit så coolt att ta med en häst hem från Island!
Det är inte lätt att sälja sin första häst, speciellt inte sin första (och enda) mustang! Nu får vi vänta och se vad som händer. Det kommer bli bra i alla fall, det känner jag på mig.

Jag red Sota på ridskolan idag, det var skoj. Hon är riktigt rolig! Så mycket energi! Tänk om hon bara kunde dela med sig liiiiiite till Feykir?
Sota och jag ska bli ridskoleekipage de sista veckorna på terminen nu. :)

Jag kan inte fatta att jag åker snart. Det är fyra veckor kvar, sedan sitter jag på planet till Akureyri, norra Island. Det här är min dröm, min dröm som går i uppfyllelse. Samtidigt längtar jag efter att komma hem, och jobba i stallet igen. Det är så tryggt där.
Men jag ska ta vara på varje isländsk dag. Jag vill lära mig isländska, se hur Hólar ser ut, mata får, mocka, passa familjens lilla barn och rida. I slutet av juni är det Landsmót, det vill jag heller inte missa. Ett halv år är lång tid, men det här känns bra. Nervöst, men bra!

/Julia

Måndag

Har precis mailat lite info om Feykir till Lollo. Nu ska han ut på salusidan! Det känns sorgligt, men ändå bra. Det är en jättekonstig känsla.
Jag vill sälja honom, det vet jag att jag vill, och framförallt måste jag sälja honom. Men som igår, när han bara flög fram, då ville jag inte ens byta ut honom mot typ Kraftur.
Som sagt, det är världens konstigaste känsla.

Den svarta mustangen fick vila idag, han gjorde sitt igår! Imorgon ska jag rida ut.

Trots att det är så kallt så får Sota snöstyltor, jag förstår inte hur det är möjligt?! Därför red jag lite i paddocken. När jag red henne där häromdan var hennes högersida stelare än 50 kylskåp, men idag bara funkade det! Hon är rolig den hästen, men det är sjukt svårt att få henne att trava!
Idag tittade hon på mig och sa: - Hade du haft den här magen hade du inte heller travat av dig själv.

Jag åkte med Marie och Linda till stationen förrut. Precis när jag hoppade ur bilen kom tåget. Jag sprang och sprang och sprang OCH JAG HADE HUNNIT OM INTE EN TJOCK GUBBE HADE GÅTT I MOTSATT RIKTNING. Vi liksom krockade 100 ggr innan jag kunde springa vidare. Då hade tåget redan åkt. Jävla fetto gubbe.
Men det är tur att det finns snälla människor, Marie skjutsade hem mig. :)

Imorgon är det min tur att rida på ridskolan, tjoho!

/Julia

The first day of my life

Första advent.
Julia och jag drack glögg och åt lussekatter igår kväll, det var mysigt.

Idag var vi ute på stora äventyr, Alice och jag. Vi började med att samla kraft i Lindome centrum. En pizza senare begav vi oss ut på den stora vandringen.
Det största problemet var mina korta ben, jag tar fem steg när Alice tar typ ett. Jag var nog en tax i mitt förra liv. Ha-ha.
Många (korta) steg senare kom vi fram till slutdestinationen - Raudhetta. Woho! :) Okej, jag ska sluta överdriva. Det tog inte ens en timme!

Vi red ut på våra svarta mustanger. Feykir lyfter så sjukt mycket på benen på det här underlaget! Han är travbanans kung, däruppe stiger både mitt och hans självförtroende till toppen.
Vi filmade hästarna när vi red, men min efterblivna telefon vill inte riktigt kommunicera med min gode vän Herr Laptop, därför går det inte att lägga upp filmerna.
Det hade varit coolt att tävla istölt på Feykir. Då jäklar hade vi fått 6,5 i uttagningspoäng, minst! ;)


När vi kom tillbaka till stallet var det redan mörkt. Det brann marschaller vid paddocken och snöflingorna glittrade (ojojoj vad poetiskt det där sista lät). Allt var så fint på något sätt, och Feykir gick så bra idag. Jag blev helt lycklig.

Angående Island:
De största, största, största frågorna lyder: VEM ska jag skicka järndöda sms till? VEM ska jag ringa 50 samtal till varje dag? VEM ska jag åka Batmobil och dricka Coca-cola med, när Alice och jag kommer befinna oss i olika länder?!!!!!!!!!!!

Eftersom Västtrafik är Sveriges mest efterblivna uppfinning ska jag gå upp en halvtimme tidigare imorgon. Är man ute i god tid kanske det finns en chans att hinna med bussen till stallet.
Lät jag som en pensionär nu? ;)

Enda sedan jag kom på världens idé, ni vet den där bra-iga planen jag skrev om i torsdags, har jag mått så himla bra. Jag hade nästan glömt bort hur vacker världen är.
Min högsta önskan är att få må så här bra hela livet. Eller i alla fall ett tag till. Och det ska gå, det SKA gå. Det är ju snö ute. Och jag ska lära mig rida. Och jag ska åka till Island. Och det är snart jul. Och jag har en egen häst. Och jag har ett jobb. Och jag har några som tar mig på allvar. Och jag skulle kunna skriva en ännu längre lista med ännu fler positiva saker.
Jag säger som medel-Svensson säger om högtrycket på sommaren - Jag hoppas det håller i sig.

/Julia

Ridum Ridum

Adventsljusstakarna börjar inta sina trogna positioner och julhelgens fodringsschema har kommit upp i stallet. Det är snart jul. Förr hatade jag julen. Och kanske hade jag all rätt att faktiskt göra det. Men inte i år. I år tycker jag om julen. Snön är mysig och glögg luktar gott.

Det blev ingen pulkaåkning igår kväll (Kungsbackas glädjedödare har grusat alla backar, sorligt sorgligt...). Men eftersom Ina och jag är två fantastiskt roliga människor roade vi oss på annat sätt. Med Ester...

Idag red jag Fina, Kolfinna, Feykir och Sota. Det gäller att hålla igång! ;)
Hästarna var jätteduktiga! Det är roligt att rida många olika hästar, ingen är den andra lik.
Jag tycker det är skitsvårt att rida i vänstervarv, jag blir helt handikappad på vänstervolten! Högervarv i mitt hjärta! Men jag är besultsam, jag ska bli duktig på att rida! Om det så ska ske på min 100-årsdag! ;)
Jag ska börja borsta tänderna och håret med vänster hand. Jag ska börja sladda paddocken i vänstervarv. Eh, det var det enda jag kunde komma på. Jag ska bli, vad heter det, liksidig? Ja, liksidig ska jag bli! Som en triangel i matteboken...
Jag värmde upp Feykir på travbanan, sedan gick jag in i paddocken och travade och töltade lite. Det finns nog ingen häst som hatar paddocken mer än honom! Som mamma sa idag "Synd att en så fin och go häst är så tråkig att rida ibland". Och jag håller verkligen med! Han är vackrast i världen och det finns ingen mysigare häst. Han är inte tråkig heller, det är bara jag som har tröttnat på att rida honom. Fy vad hemskt det där sista lät.
Jag försöker övertala Eva att byta Feykir mot Straumur (min nya drömhäst!!!!), fast det kanske inte är en bra idé...

Linda och jag hade Luciaträning med alla tomtar och tärnor idag. Om två veckor ska vi träna på kadriljen med hästarna, och veckan därpå är det uppvisning. Det blir roligt! Det största problemet idag var kylan. Att gå Luciatåg och sjunga i 10 minusgrader var ingen hit.

Imorgon ska Alice och jag skritta nya ridvägen med våra mustanger. Innan dess ska vi ut på äventyr. Vi ska utmana de värdelösa bussarna (SOM MAN MÅSTE BESTÄLLA?!) och vandra till stallet från Lindome station. Ni kan kalla oss riktiga kvinnor!

Egentligen är jag så trött att jag knappt kan stå upp. Efter att ha legat halvdöd i någon mystisk åkomma tidigare i veckan orkar mina ben ingenting, jävla klenisar! Men vila kan man göra i graven. Ikväll ska jag hem till Julia. Det var 1000 år sedan jag träffade henne!

/Julia

Fin fredag

Jag red Feykir idag och det gick så sjukt bra! Vi gjorde galopp- och töltpremiär igen och jäklar vad roligt det var! Trodde han skulle var lite stel och passtaktig i tölten, men han gick som en klocka med fin aktion. Det här underlaget (is och snö) gör att han lyfter väldigt mycket på benen!
Sedan red jag Sota med hackamore i paddocken. Hon är rolig den hästen!

Jag fick rida med på ridskolan idag. Jag känner att jag borde lära mig lite saker, dessutom är det väldigt roligt!
Jag hade Kolfinna, världens sötaste häst. Tack Alice!
Hästen är grym, ridläraren är bäst, underlaget är bra. Vad kan gå fel? Jo, den efterblivna ryttaren på ryggen. Jag måste ha något allvarligt fel någonstans! Jag kan få den finaste hästen i världen att framstå som en åsna, typ...
Det är liksom inte okej att rida minst två hästar varje dag och ändå aldrig komma framåt!
Men roligt är det!

Tänk vad tråkigt att rida storhäst egentligen. Jaha, nu travaaar vi. Och så travar vi. Och så hoppar vi och ramlar av och slår ihjäl oss. Och så travar vi lite till. Och så rider vi i ridhus med 50 hjälptyglar. Och så är hästarna rädda för allt som rör sig. Och så travar vi.
Nej, förlåt. Jag menade inte det där, men islandshästar är ju bara sååååååå mycket coolare!

Nu ska Ina och jag ut och åka pulka. Vissa går på krogen på fredagskvällar och vissa åker pulka. Vi tillhör den lite coolare ligan!

/Julia

We could be heroes

Idag bestämde jag mig för att bli frisk.
Jag tog två alvedon, duschade, gick upp och åt lunch och sedan skrev jag klart mitt idrottsarbete av bara farten.
FATTAR NI ELLER? NU NÄR DET HÄR ARBETET ÄR INLÄMNAT BEHÖVER JAG ALDRIG HA IDROTT I SKOLAN! Det är nästan för bra för att vara sant. Det är för bra för att vara sant!

Mitt huvud håller på att sprängas just nu, men jag håller som sagt på att övertala mig själv att bli frisk så jag ignorerar det. Det ska nog gå bra.
Jag ska jobba imorgon. Det är nog inte riktigt min grej att vara hemma. Jag vill ut och andas kall, svensk vinterluft. Sådan är jag.

Man kanske måste få tid att tänka ibland. Det är nog bra trots allt, för idag tänkte jag världens bästa tanke. Jag svär, den var världsbäst! Frågan är bara hur jag ska genomföra den, tanken alltså. Eller kanske planen, ja vi kan kalla det en plan. Den var så jävla fenomenal.

Men, först och främst måste jag försöka intala mig själv att de motgångar jag stöter på / de misslyckanden jag skapar inte är jordens undergång. Man måste inte lägga sig ner på marken och dö bara för att man fått en förjävlig kommentar eller glömt bort något.
Min fråga är bara, hur gör man?!
"Tänk positivt". Jo tack jag vet, men det är något annat också. Tror jag.
Egentligen är jag världens gladaste person, (Ni som endast har läst den här bloggen måste tro att jag är en misslyckad och deprimerad tonårstjej. Men jag kan lova er, så är inte fallet!), men när det gäller misslyckanden bara kan jag inte tänka positivt. Det går inte!

Jag pratade med Alice förrut. Vi försökte övertala varandra att den andra är bra på att rida, men jag vet inte riktigt om vi lyckades. Lite, kanske. Normalt va? ;) Alice du är grym i alla fall, bara så du vet!
Mitt självförtroende är inte riktigt på topp när det gäller vissa saker.
Bara för att jag en gång fick en kommentar som sänkte mig till botten, efter det kommer jag alltid att tycka att jag är dålig på att rida.
Hade jag bara tagit tag i den kommentaren, slängt den i väggen och sedan gått vidare hade jag varit på ett helt annat ställe än där jag är idag. Men istället går jag och ältar den. Vrider och vänder på orden och riktar dem rätt in i mig själv. Dag efter dag efter dag efter dag. Så jävla onödigt, egentligen.
Jag måste sluta med det där. Och även om det inte stämmer, och även om hela världen skrattar när de läser de här så skulle jag vilja kunna sträcka på mig och säga, jag är duktig.

Jag ser inte andras misstag, jag ser bara alla positiva grejer de gör. Det får alla andra att bli min världs superhjältar, en sådan superhjälte jag så gärna vill bli.
"Men Julia, du är ju duktig på så mycket andra saker!". Men vad spelar det för roll att jag är bra på att hoppa stavhopp och göra flätor när det enda jag vill vara bra på är att rida?!
Nu när jag skrev meningen här ovanför insåg jag hur dumt det lät. Och jag menar det inte riktigt på det sättet, jag kan bara inte förmulera mig på ett annat sätt.
Det enda jag ser är mina egna misstag. Det spelar ingen roll hur mycket rätt jag gör för råkar jag göra ett enda fel är det kört. Då är jag tillbaks på ruta ett.
Jag har hört, och jag har även upplevt(!), att man lär sig av sina misstag.
För att bli en superhjälte, måste man alltså göra misstag på vägen. Antagligen många misstag, fan vad svårt!
Jag vågar inte ens försöka. Jag vågar inte riskera att göra fel om någon annan redan har gjort rätt. Då är jag sämst och fulast och sämst och fulast och äckligast och den mest värdelösa människan i världen.
Så här kan man inte hålla på i längden. Här kommer min andra stora fråga:
Hur gör man får att våga misslyckas?
Själv har jag ingen jävla aning!

Jag måste bli bättre på det där, jag måste verkligen det. Det här är bara knäppt, egentligen. Det leder bara till sömnlösa nätter, prestationsångest och Sveriges sämsta självkänsla.

Att skriva det här fick mig att tänka på massa saker jag faktiskt är bra på. Ja, jag lovar, jag kan också vara bra ibland! Ibland behöver man bara få skriva av sig (fyfan vad jag hatar det uttrycket. Det låter som en gammal psykologtant säger det: "skriiiiv av diiiiig, skriiiiv av diiiig vad du tycker och käänneeeeeeeer")!

Det här var ju Feykirs blogg från början. Sedan fick han dela den med mina hej-jag-är-störd-och-ibland-vet-jag-inte-vart-jag-ska-ta-vägen-tankar. Och så måste det nog bli ibland.

När jag åker till Island ska jag starta en till blogg, en Islandsblogg. Den ska bara handla om mitt liv på Island! Bara Island och hästar och får. :)

Det här blev en hel roman.

Alice red Feykir idag. Tack för hjälpen! Jag har tänkt hela dagen att på fredag ska jag rida! Men så kom jag på att jag har lovat bort min mustang till Wilma varje fredag. Attans! Men löften är till för att hållas.

Godnatt.

Och Gud, om du finns. Jag vet att jag bara klagar på allt hela tiden, men om du skulle läsa det här: Snälla gör så att jag är helt frisk imorgon så att jag kan åka till stallet som jag hade bestämt. Det finns inget tråkigare än att gå hemma!

Synd bara att jag inte tror på den där mannen i himlen... ;)

/Julia

Let it snow

Det finns kanske en chans att jag överlever det här, för just nu har jag ingen feber! WOHO!
Jag dör lite av att gå hemma och inte göra någonting, men jag hörde någonstans ifrån att man ska ta det lugnt när man är sjuk. Det måste har varit en väldigt vis människa som yttrade de orden en gång i tiden (inte var det jag i alla fall).

Det är snö och jättekallt ute! Jag tycker om snö. Jag tycker om Feykir också. Det finns inget bättre än att rida i snön!
Alice red honom igår, idag fick han vila.

Nu ska jag se på Hannibal-filmerna. Jämfört med den mannen är ju till och med jag normal! ;)

/Julia

Sveriges lag på FEIF youth cup (Tanja och jag är coola).

krank

Jag tror att svininfluensans kusin är här för att straffa mig...
Bara för att det äntligen var min tur att rida på ridskolan idag så blev jag sjuk inatt. Gud, om du finns ska jag slå ner dig!
Jag som hade längtat så, men jag antar att det finns värre problem.

Jag har knappt kunnat gå ur sängen idag (hej, klenis, hej).

Det är därför jag aldrig sitter still, det är därför jag hatar att inte kunna sova, för då börjar man tänka. Jag är ovän med mina tankar, därför gör jag allt för att hålla dem borta, men har man feber och är allmänt klen är man ett lätt offer.
Nu klagar jag igen, som vanligt.

Fy fan för att ha feber och att känna sig som en yr klimakterietant. Fy fan för ångest.

/Julia

Ingen

Man duger aldrig ändå.
Lika bra att sluta försöka.
Jag förstår ingenting. Ingenting, ingenting, ingenting.
Skjut mig.

Hur kan de ens tro att jag ska klara av detta? Hjälp.
Jag är bara 18 år. På pappret är jag vuxen, men det är bara ett jävla papper. Höj myndighetsåldern till 22, minst.

Jag hann inte rida idag, men Emma skulle ta Feykir en sväng på travbanan. Han behöver komma igång!

Julpynt...

Ullared - Gekås.
Paradiset för svettluktande cigarett-kvinnor med för korta tröjor, beiga täckjackor och fett hår. Är det det som kallas fördomar? Sorry.
Jag både äcklas och fascineras av hur mycket skit människor handlar. Det är julklapps- och julpappers- och tomte- och julmusthysteri redan i november. Jag spyyyr.

Underställ, ridjacka, raggsockor och regnställ. Nu är jag ännu mer redo för Island! Mentalt redo vet jag däremot inte om jag är än, men det tar sig nog!

Har ingen aning om hur många som läser här längre, men här kommer lite smygreklam för Raudhettas julshow den 18 december.
Luciatåg, julsånger, tomtekadrilj, tärnkadrilj, fikaförsäljning och lotteri! Alla intäkter kommer att gå till Anna-Stinas minnesfond.
VÄLKOMNA! :)

/Julia

detärsentochjagärdumihuvudet

Ni fascinerade mig, men jag skulle aldrig bli som er.
Aldrig.
Ändå blev jag den jag är, precis som er. Ingen alls.
Jag är ingen.

Och jag är rädd för den riktiga ensamheten.
Tänk om alla lämnar mig.
Då skulle jag nog förstå dem, allihop.
För jag är dum i huvudet. Precis den jag inte ville bli.
Fast egentligen är jag inte sådan.
Jag lovar er att jag aldrig ljuger.
Det var jag som skapade det här. Det är mitt fel.

Kan ni lova att aldrig försvinna?

Wind of change

Gårdagen var fin. Kön till Trädgårn var lång och hur jag än gjorde kom det snö i håret på mig. I-landsproblem.
Roligast var att träffa Malin, det var alldeles för länge sedan! Johanna, Malin och jag gjorde pannkakor till frukost imorse, det var gott.

Sedan åkte jag till stallet och hade träning inför Luciatåget med barnen. Det bästa är lekarna, eller kanske samarbetsövningarna (ja, nu när vi går ungdomsledarkurs och allt är vi väldigt pedagogiska! ;) ) vi har i början. De är alltid ojämna par/lag och då får jag vara med! :D

Den här lördagen är förresten inte bara en vanlig lördag. Det är lördagen den 20 november. Det är lördagen då Majken (JA, MAJKEN!) blev en stallhund. Hon har åkt fyrhjuling, sprungit runt i paddocken och följt med Feykir och mig på en ridtur. Damn, she's a cool dog!

Jag red Feykir på travbanan, barbacka. Vi travade lite korta sträckor idag, det gick jättebra. Det mest fantastiska är att jag måste ha fått bättre balans, jag hade inga problem att sitta i hans stora trav idag. Applåder!
Det var helt underbart att rida barbacka i snön, med hunden springandes bredvid. fan vad töntigt det här låter, men det var verkligen ett ögonblick av lycka!
Jag undrar om Feykir och Majken förstår att de är adoptivsyskon? ;)

Ikväll ska jag på bio. J och jag ska vara stencoola och se Harry Potter.

Puss. Idag mår jag jättebra. / Julia

Häst på fest

Wilma red Feykir idag, hon ska börja rida honom varje fredag.
Han är en vänlig själ, den svarta mustangen.

Jag red ut på Sota med Emelia, Emrik och Jonathan. Jag trodde att Sota skulle dö av pigghet när vi var så många, men jag övertygade henne om att man faktiskt inte kan springa i 190 km/h med hennes stora mage. De andra töltade och galopperade, men Sota och jag skrittade en bit bakom.
Coolt, var det.

Utgång med fina människor ikväll, då tar vi Göteborg med storm! ;)

/Julia

Shout out loud

Jag rider bara ut hela tiden, och just nu bara i skritt.
Det är hur härligt som helst (det är bara, bara, bara det går att slappna av till 100 %) och jag hade verkligen inte velat vara utan någon av de där turerna, men jag har en känsla av att jag går bakåt i min ridning just nu. Typ.
Jag har inte ridit i paddocken på 4704804 år. Eller jo, ridskolan varannan vecka och det är verkligen jätteroligt! Synd bara att det är så sällan.
Jag bara längtar tills Feykir är i bättre kondition så att man kan träna i paddocken igen. Även om paddocken kanske inte är Feykirs bästa vän så skulle nog jag behöva rida en lektion eller kurs för någon.
Jag älskar att rida i paddocken, men Feykir har nog aldrig riktigt förstått grejen med det där. Jag längtar i alla fall efter att rida där igen!

Jag är lite rädd att de på Island ska tycka att jag är helt värdelös på att rida...

Jag red barbacka på Feykir idag, han är en snäll mustang. På eftermiddagen red jag Sota med Amanda (och hennes häst som jag glömt av namnet på...), det var roligt! Sota har så sjukt mycket energi, tänk om hon kunde ge lite till Feykir! ;)

Imorgon är det fredag, sedan börjar helgen.
Lite utgång, lite träning inför Lusse-showen, lite ridning, lite bio och lite Ullared. Jag tycker det är jobbigt att vara ledig, man måste alltid hinna med så mycket då. Hade jag fått välja hade jag nog legat på soffan hela helgen, men det får jag göra när jag blir pensionär. ;)

De säger att det är okej att gråta, men det är klart som fan att det inte är okej! Tårar är svaghet som leder till ensamhet.
Och de säger att man aldrig är ensam, men det är ju precis det man är. Hårt mot hårt mot ensamheten.

/Julia

Mittwoch (fy fan vad tyska är fult!)

Ingen har tid och den tid som finns kvar är alldeles för kort. Alla är dumma i huvudet, fast egentligen är det nog mest mig det är fel på. Jag önskar mig en manual i hur man överlever när någon drar ner rullgardinen, eller när allt gör så ont att man knappt vågar andas.
För om det är så det ska vara, forever, då orkar jag inte.

Majken ligger och sover vid mina fötter. Hennes liv är så härligt kravlöst, det måste vara underbart att vara hund under kategorin "toy" i hundboken. Sällskapshundar, en vän i alla lägen!

Idag har jag jobbat och ridit Feykir och Sota. Sota är en väldigt rolig häst, jag tycker om henne. Det var kolsvart ute när jag red Feykir, vi tog en sväng på nersidan. Jag överlevde mörkret och han överlevde en liten sträcka i trav(!), vi kan nog överleva det mesta tillsammans.
Alltså han måste vara världens sötaste häst. Ibland tror jag att jag kan prata med honom. Han står blickstilla i stallgången, helt lös, tills jag säger åt honom att vi ska gå, då följer han mig som en hund på gårdsplan, fortfarande helt lös.
Sedan satte jag mig i hans box, då la han huvudet på min axel och då tänkte jag att jag kommer aldrig kunna sälja den hästen.
Cool är han i alla fall.

Jag har alltid panik inför framtiden. Jag är livrädd för att bli sysslolös och misslyckad. Men nu behöver jag inte ha panik på ett bra tag. Planen är att åka till Island den 4 januari och stanna där i ett halvår. Är allt frid och fröjd där vill jag stanna över Landsmót också! Sedan ska jag åka hem till Sverige och jobba på Raudhetta igen. Det är det bästa av allt!
Tänk, mamma bläddrade av en slump i telefonkatalogen en dag. Hon hittade Raudhettas annons och på den vägen är det. Tänk vad slumpen kan avgöra saker och ting. Eller kallas det ödet? Bra blev det i alla fall. Väldigt bra!

/Julia

Green

Tillslut blir man ensam. Det spelar ingen roll vad alla andra säger, tillslut blir man ensam, ändå. Och ensamhet är så jävla underbart när man väljer den själv, men inte annars. Aldrig annars.

Imorse var jag Kungsbackas får. Det var tusen inställda tåg och allt var försenat. Alla försenade (och halvstressade) människor tvingades söka värme inne på Pressbyrån, precis som jag. Där stod jag alltså, inne på Pressbyrån, tillsammans med halva Kungsbacka. Mitt bland Odd Molly-jackor och välputsade läderstövlar stod jag i min islandströja och skämdes över att jag luktade får.

Jag funderade på att skjuta kollektivtrafiken och skaffa mig ett körkort. Sedan fick jag ett telefonsamtal från världens just nu mest hatade människa, då funderade jag på att skjuta honom istället...

Jag var i stallet i nästan 12 timmar idag, ändå hann jag inte med någonting. Först jobb och sedan kvällsfodringen. Det är då man tänker att man ska rida däremellan, men på något konstigt vänster försvann tiden. Jag satt inte stilla en minut, men dagen bara försvann. Jag red i alla fall Feykir en liten stund på travbanan. Han ville nog hellre trava än skritta, roligt att han hade så mycket energi!

Jag är så trött att jag ser stjärnor, jag borde egentligen sova nu. Grejen är bara att hur trött jag än är så kan jag aldrig somna. Klarvaken, men ändå stentrött. Det är lite frustrerande, faktiskt.
Och jag bara klagar, hela tiden.


Tänk den dagen jag duger för mig själv, då ska jag fira med princesstårta, med sådan där grön marsipan på.
En gång skrev jag en novell om Den missförstådde. Den missförstådde lät en gång fingrarna vandra långt ner i halsen för att i nästa sekund spy upp en grön gegga av fet marsipan. Att spy marsipan är nog ingen större hit. Jag vet inte varför jag kom att tänka på det. Den novellen vann en tävling förresten, för en gångs skull var jag bäst på något.

/Julia

Feykir

Ni glömmer väl inte att mata fiskarna?!

Idag har jag skrittat Tindra, Feykir och Sota.

Ni har inte missat att Feykir är till salu va?
Svarta hingsten, Mustangen, Kungen är till salu. Världens vackraste häst, helt utan undantag! Ibland, eller ganska ofta, hugger det till i mig när jag tänker på det. Men det är mitt alldeles egna beslut. Jag ska till Island, dit Feykir inte får följa med.

Att Feykir inte är känslig är att ljuga. Man får inte blanda ihop begreppet känslig med ordet framåtanda. Han är stenkänslig på vissa plan. Det räcker att spänna magen litegrann så stannar han, man behöver inte ens ta i tygeln. Det räcker att flytta höften någon millimeter i sadeln så flyttar han sig åt sidan. På det sättet är han riktigt cool!

Jag vill heller inte säga att han saknar framåtanda, han vinner lätt alla race uppe på travbanan! ;) Hans galopp är bäst, stor och fin!
Men jag har haft honom i snart två år, jag har lärt mig så otroligt mycket på honom och trots allt som har hänt i min värld den senaste tiden så har åren med Feykir varit de bästa i hela mitt liv. Jag vill utvecklas, och det vill Feykir också.
Att sälja Feykir är inte ett sätt att ge upp - tvärtom. Att sälja Feykir är ett sätt för oss båda att utvecklas, på olika håll, på olika sätt. Det är inget fel på någon av oss, tillsammans är vi bäst.

Mina mål med Feykir var att vinna Vaengur KM och att få 6:or i samtliga gångarter någon gång. När jag satte upp de målen kunde jag inte ens föreställa mig att vi skulle nå dem, tillsammans. I somras vann vi KM, vi vann!
Vi har fått 6,5 för både galopp och skritt och 6,0 för trav. I tölt har vi som högst fått 5,5, men det spelar ingen roll. Tölten har inte varit bra på någon tävling. Men ibland på raksträckan på travbanan har han nog töltat för 6,0! ;)

Att sälja en häst kanske är ett evighetsprojekt, vad vet jag? Först och främst ska han sättas igång igen, nu när han är frisk. Sedan får vi se.
Men vad som än händer och vem han än flyttar till kommer det alltid att vara Julia och Feykir. Julia och Feykir, i mina öron rimmar det! :)

/Julia (och Feykir)

När vi ses igen. <3

ULK-kurs

Precis som efter förra kursen åkte jag hem med hjärnan fylld av idéer. Jag vill bli ungdomsledare i Vaengur, engagera mig i SIF's ungdomsverksamhet och starta egen ridskola för barn i framtiden. När jag kommer hem från Island i sommar vill jag göra något sådant! Inte just ridskola kanske, men göra något för barn och ungdomar i islandshästvärlden.

Kursen är vad man kallar inspirerande, kursledaren är cool och maten på Wångens värdshus är så god att jag lätt skulle kunna åka upp dit (80 mil) bara för matens skull!
Det var rätt mycket snö uppe i Östersund. I lördags diskuterades problemet med längdskidåkare och skoterförare på ridspåren. De problemen har vi inte riktigt i Göteborg. ;)

Vi har haft en rolig helg!
Det bästa var nog när en liten halvtorr kvinna i kurssällskapet skulle fråga oss om vi behövde en kisspaus innan vi gick över till nästa delmoment och utbrast: "Behöver ni en kissbajs?!". Då tvingades till och med hon dra på munnen! ;)

Sedan fick Linda afrohår, Magda somnade på soffan och hade lite problem med toalettspolningen, Alice var nazist och jag ramlade ner för trappan. Det är inte lätt...

Imorgon ska jag jobba och ridaaaaaaaaaa. Feykir, Tindra och Sota, de ska bara skrittas allihop. Synd bara att det blir mörkt så jäkla fort! Men skritt-turer är bra för själen har jag hört.

Nu ska jag gå och lägga mig, säga draåthelvetejävlaångestäckel om det skulle behövas och sedan sova hela natten. Att springa ett marathonlopp bakis hade nog varit enklare, fast nej. Jag är stark. Ikväll är jag stark! Även om Anton slår mig i armbrytning...

/Julia

Fredag

Jag vill bara krama vissa människor för att de är så fantastiska. Människor som faktiskt är trovärdiga när de säger att allting kommer bli bra. Människor som bryr sig så himla mycket, fast de egentligen inte behöver det. De växer inte på träd, man måste ta vara på dem. Jag hoppas att jag gör det.

Man får inte ge upp, så är det bara. Hur ont det än gör får man aldrig ge upp. Man måste vara starkare än sig själv ibland, hur nu det går ihop?

Idag har det regnat. Snön är borta och jag kunde rida Sota som inte har några snösulor. Hon orkar ganska mycket, konstigt nog. Dessutom snubblar hon ingenting längre!
Jag red Feykir också, bara i skritt såklart. Jag älskar min fina häst. Lina tar hand om honom i helgen. :)
För vet ni vad jag ska göra? Jag ska till Wången igen! Östersund med Alice, Magda och Linda. Emma är sjuk och kan tyvärr inte följa med.
Alltså, Ungdomsledarkurs Island del 2 av 3. Jätteroligt! :)

/Julia

Saker ingen förstår

I en värld av idioter står jag först i kön.
Idioterna är många och kön är så jävla lång.

Först nu förstår jag vad Jocke B menar med att ingen, ingen, ingen, ingen hör.

Skjut mig.

UNDERBART

VET NI VAD?!

FEYKIR GICK IGENOM BÖJPROVET IDAG!

APPLÅDER!

De böjde varenda liten led i alla fyra benen och vi åkte därifrån utan en enda anmärkning. Är det det som kallas lättnad? Lycka?

I alla fall, Feykir verkar må bra i sina ben.

Jag skrittade honom ett varv på travbanan på eftermiddagen. Jag kan inte beskriva den känslan! Jag har inte ridit honom på över två månader!

Jag hoppas att den här friskheten håller i sig. Ingen visste någonsin vad felet var. Det mest troliga är tydligen att det var illichias, som gav med sig efter penicillinbehandlingen + ytterligare två veckors vila. Men jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Feykir vet nog inte heller. Jag tror mest att han är en hypokondriker som inte har lust att springa fram och tillbaka på gårdsplan när veterinären kommer och kollar. ;)

Skit samma, han klarade böjprovet idag.

Vi är på rätt väg!

Den svarta mustangen är tillbaka!

Nu ska han sättas igång igen, långsamt långsamt.

/Julia

Idag ville jag stanna kvaaaaaaaar

Jag tänker fortfarande på det där med sömn. Tänk att aldrig behöva sova. Tänk att orka med allt, jämt. Tänka att aldrig ha problemet "hej-jag-är-så-trött-att-jag-snart-stupar-men-ändå-går-det-inte-att-sova". En liten tanke bara, ganska korkat egentligen.

Idag var det teori på ridskolan. Det ENDA Alice och jag sa till varandra innan vi gick in till teorin var: "Nu får vi inte börja skratta!".
Hur det gick kan ni ju räkna ut själva...
När man verkligen inte får skratta så bara går det inte att vara allvarlig! Varför är det så?!
Vi såg på Eyjólfur-filmen i alla fall. Jag har sett den 100 gånger, men den är lika bra varje gång!

Idag var en sådan dag då jag bara gick runt och undrade vad fan jag ska på Island och göra? Jag har det så himla bra i stallet. Snön föll, jag gick runt i min overall och det slog mig hur mycket jag älskar Raudhetta. Men det ligger ju förhoppningsvis kvar när jag kommer hem igen! ;)

Imorse skulle vi brodda alla hästar innan vi släppte ut dem på morgonen. Broddning är inte nog inte min dolda talang, det gick sakta men säkert. ;) Feykir fick nya skor med snösulor och broddar idag. Hovarna är redo för vinteruteritter, imorgon får vi veta om benen också är det.

/Julia

Måndag

MS är obotligt. Det kan bara bli sämre. Man dör i MS. Fast alla ska ändå dö. MS kan gå och dö.

Hade jag fått välja hade jag skrivit en roman här varje kväll, fast ingen hade nog orkat läsa då. Därför gör jag inte det.

Jag red Sota och Kolfinna idag. Sota orkar mer och mer för varje dag! Jag tror jag ska starta Biggest Loser för hästar! Det känns som att det är mitt kall här i livet, att banta hästar! ;)

Vet ni, vet ni, vet ni, vet ni? Margret och Lollo kollade när jag sprang med Feykir idag och HAN SPRANG RENT! Sedan gick jag en liten promenad med honom på travbanan. På onsdag har vi tid på Åby, förhoppningsvis är han bra då! Så har jag tänkt tusen gånger nu, kanske bäst att inte hoppas för mycket...
Feykir ska få åka lastbil med Vinur till veterinären, jag undrar vad han tycker om det? Hans stora skräck här i livet är bussar, men vad han tycker om lastbilar vet jag faktiskt inte. Det blir spännande! Om inte annat är jag oerhört tacksam över att Mike kunde köra Feykir!

Imorgon ska han få nya skor, den svarta mustangen. De senaste skorna har han bara haft på sig i hagen. Fattar ni? Jag har inte ridit honom en enda gång med de skorna, han har vilat i över två månader! Hur som helst, på onsdag gäller det!

Årets stressmoment: Om Feykir förblir o-såld och o-frisk när jag åker till Island (i och för sig ska ju veterinären på Åby säga att Feykir är frisk som en nötkärna). Men ändå, vad fan gör jag då?! Jag får helt enkelt förlita mig på att han blir bra innan dess så att han är kapabel att gå med i verksamheten som salu-häst.

Jag kommer ihåg dagen jag fick Feykir, världens lyckligaste dag! Det är snart två år sedan. Ibland undrar jag om jag verkligen ska sälja honom? Just nu är ryggen omusklad och magen är enorm, men han är ändå stallets vackraste. Det är något speciellt med svarta mustanger. Feykir från Löjtnantsgården, min vackra häst.

Jag borde verkligen sova, men det går inte. Jag hatar kvällar och nätter. Tänk att aldrig behöva sova, då kunde jag sprungit omkring jämt.

På tal om att sova, jag drömde om Anna-Stina inatt. Att hon levde. Att vi badade med våra hundar. Sådär som vi gjorde den där sommaren, på en annan brygga. En annan brygga, en annan sommar, en helt annan tid. Det var roliga somrar.

/Julia

GODNATT

När hjärnan skriker vet jag inte vad jag ska göra.
Det enda jag vet är att att jag inte får förlora mot mig själv.
Aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig.
Men hur länge ska vi slåss?

Håkan, öl och stadsvandring

Imorgon är det måndag igen, veckorna går alldeles för snabbt. Det är mindre än två månader kvar till jag åker till Island, panik?!

Helgen var fin kan jag säga.
Jättekul att träffa Susanna och Nathalie i fredags! Egentligen hade jag velat skriva om den störda människan vi träffade utanför Trädgårn, men jag hoppar över det. ;)

I lördags red jag Tindra och Sota på Djursjövägen. Vädret var underbart och jag tänkte att det här är menigen med livet.
Klockan två hade vi Lucia-träning med barnen. De tränade på julsångerna (Marie har skrivit en Raudhetta-version av "Mössens julafton", den är grym!) och kadriljen.

På kvällen åkte Fredrika och jag in till Skandinavium och Håkan Hellström. Det var så sjukt bra! Sedan var det Håkan-efterfest på Göteborgs coolaste (och mest okända) ställe. De spelade Shout out louds och Broder Daniel. Killarna där såg ut som en blanding av Henrik Berggren och Navid Modiri. Jag dog litegrann.
Bäst, var ordet.

Idag har Alice och jag vandrat runt i Kungsbacka hela dagen. Alla som läser det här är hjärtligt välkomna till mina fötters begravning! Jag köpte ett par röda boots. Jag tänkte ha dem till Feykir, men sedan kom jag på att han är halt och till salu. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte. Det enda jag vet är att jag vill att min fina häst ska bli frisk i sina ben!
Imorgon ska jag ta hem honom från Sven och kolla om han mår bra. Synd att inte djur kan prata.

/Julia

Friday

Jag är tröttare än tröttast och jag förstår inte hur jag ska orka gå ut ikväll. Johanna gör rätt i att åka hem och sova istället, jag borde nog göra detsamma. Men nej, det blir kul ikväll!

Det fina är att när jag har jobbat en hel dag så är jag ILLRÖD i ansiktet efter all frisk luft. Jag kommer hem och beklagar mig över detta, då påstår pappa att det ser sunt ut. Sedan lägger han till "Det ser liksom ut som att du har varit ute och åkt skidor en hel dag". JA, UNDERBART! Det är ju verkligen så man vill se ut - som en vindbiten skidåkare...

Jag trängde undan gårdagens ångest under natten och när jag vaknade blev allt ganska bra (förutom att Västtrafik återigen gärna får köra upp någonting bakifrån...)!
Jag jobbade och lerade ner alla kläder när vi ledde några nybörjare i paddocken på förmiddagen. Nu är ALLA kläder i mitt skåp i stallet leriga eller blöta... Kanske dags att ta hem och tvätta?! Jag fick tillbringa resten av dagen i Margrets islandströja, den var stor och varm. Det blev en islandsklänning, lätt nya modet! ;)

Jag red Tindra på nersidan med Wilma och Cissi. Hon har så jäkla mycket energi den hästen!Sedan fick jag rida Glói, vilken häst! Jag ska aldrig mer säga att Feykir har en stor trav och en fin galopp! ;)
Som avslutning skrittade jag en sväng på Sota med Emma och Serkur. Det mest fantastiska är att det finns en sadel som passar Sotas mage!

Imorgon är det lucia-träning med barnen i stallet. Vi som går ungdomsledarkurs på Wången har som "projekt" att ordna en ungdomsaktivitet, så vi valde att göra ett luciatåg med barnen från ridskolan. 18 december är det dags för uppvisning!

Nu ska jag platta håret, det kommer ta två timmar. I-landsproblem. ;)

/Julia

Let it rain

Just nu känner jag mig som världens största belastning för alla andra. Skönt för dem när jag åker till Island, då slipper de mig.
Att lägga sig ner och dö litegrann hade inte varit fel. Bara en timme, sedan back to reality igen!
Nej, godnatt. Imorgon blir en fin dag. Vi säger så.

Det regnade inte idag, och barnen var jätteglada när de åkte hem. Det är alltid det viktigaste, att alla är glada!

En helt vanlig onsdag

Idag fick jag paket från Tyskland adresserat till mig. Overallen är här, nu får det gärna bli en kall vinter! ;)
Och det får gärna regna, hagla, blåsa och åska hur mycket som helst, men inte när det är dagridläger. De stackars barnen blir genomblöta!

Jag red Tindra på travbanan med Alice, Magda och Cecilia. Jag kommer aldrig tröttna på att rida den hästen! Jag är bara rädd att jag ska förstöra henne, det är alltid en liten tanke som slår mig när jag rider andras hästar.
Efter travbanan fick Sota motionera fram och tillbaka till fölhagen. Hon blev lite deppig när hon inte fick stanna där borta, men ska man banta så ska man. ;)

Snart är det helg och den kommer bli grym! Utgång på fredag och Håkan Hellström-konsert och utgång efter det på lördag. Fredrika, jag och Håkan H har blivit en tradition. Han hör nog egentligen hemma på utomhusscener under sena sommarkvällar, för mig är det ofattbart hur han kan fylla ett helt Skandinavium?! Cool är han i alla fall.
MEN, om Håkan kan fylla Skandinavium utan att kunna sjunga, skulle ju jag kunna vinna SM utan att kunna rida?! ;)
Bra va? :)

Ingenting är omöjligt! Eller jo, att sluta äta godis. Jag kommer dö i fetma.

/Julia

Ridläger

Det går bra att ha ridläger i ösregn. Jag tycker om barn!
Imorgon och på torsdag kommer 16 nya barn.

Jag red ut med en grupp på eftermiddagen. Kráka tappade en sko nere på vägen. Då gjorde Alice en hjälteinsats och gjorde iordning Gára och till mig, som inte hade kommit så långt, och gick hem med Kráka igen. Gára är lätt den nya täthästen! ;) Hur bra som helst! När jag köper ny häst ska jag ha en Gára!

Den enda nackdelarna med hösten är MÖRKRET. Det går knappt att rida efter kl 4 längre, jävla mörker.

Jag har säkert skrivit det här hur många gånger som helst, men det bästa med att jobba hela dagarna är att man inte hinner tänka. Helst av allt skulle jag vilja somna direkt på kvällen så tankarna inte hinner nå mig då heller, men man kan inte få allt...
Jag hatar jobbiga tankar. Jag skulle kunna hugga av mig ena benet för att slippa dem! Jag vill slå ihjäl dem och vakna upp med en helt ny hjärna. Fast det funkar nog inte riktigt så.

Godnatt!

/Julia

4 januariiiiiiiiiiiiiii

Död åt utbildningssnobbar med alldeles för stora käftar.
Kommentarer som "Det blir nog inte lätt att försörja sig inom hästbranschen, du har aldrig funderat på något annat?" eller "Jaha, jasså du vill bli veterinär, kanske dags att lägga på ett kål med skolan då?" kan ju bara slänga sig i väggen.

För det första, jag är 18 år och jag har hela livet framför mig. För det andra, min plan har aldrig varit att på allvar försörja mig på ett stalljobb, men hur jävla mycket pengar drar man in när man sitter med näsan i feta böcker hela dagarna? Precis, NOLL. Håll käften då, jävla pluggis.
Det handlar inte om pengar, det handlar om att må bra.

Jag ska gå klart gymnasiet, jag ska utbilda mig och allt det där, det vet jag att jag ska. Men tänk om jag bara vill må bra ett tag? Bara göra det jag tycker om och ta allt det där andra en annan gång, ett annat år? Är det okej?
Med mig är det okej i alla fall.

Just nu är allt precis som jag vill ha det. Alla ni sönderstressade bokmalar, med munnarna fyllda av spydiga kommenterar, vill ni veta en sak? Det är stalltjejer som kommer långt, i stall lär man sig saker som inte står i en enda lärobok. Det är stalltjejerna som är framtiden. Jag tror faktiskt det.

Vill ni veta en annan sak? The one way ticket to Iceland är bokad!!!! Den 4 januari 2011 smäller det! Fattar ni eller? Jag ska till Island! Den konstigaste känslan är att jag ska åka ifrån Raudhetta i sex månader, men sedan ska jag komma och sommarjobba igen! De blir aldrig av med mig... ;)
Jag har beställt en Top Reiter overall, coolast i stan!

Audur som jag ska jobba hos skrev världens bästa mail igår. Hon skrev att på Island finns inga klockor, där jobbar de efter vädret. Inga klockor, islandshästar, får och vacker natur. Det här känns mer än bra. Jag längtar!

Nu är det höstlov och det betyder dagridläger i stallet. Jag har haft lektion och longerat nybörjarna idag, det var roligt. På eftermiddagen/kvällen red jag Sota och Tindra. Feykir fick gå bort till Svens hage imorse. Jag lät honom trava bredvid fyrhjulingen och jag tyckte mig se att han SPRANG RENT! Men man vet aldrig med honom, jag kommer inte våga rida förrän jag har fått klartecken från veterinärerna på Åby.

Godnatt.

/J

Cavalier

Majken och Sumeyra i Anna-Stinas trädgård sommaren 2008.

Heidi, Jan och Lotta var i stallet igår. Underbara människor. Sumeyra var också med.
Vi grillade (kalla ;) ) korvar och fikade. Jag red Sota och drack mystiska aloe vera-drycker, som Monika hade med sig.

Idag har jag kvällsfodringen, och så ska jag rida Tindra och Sota. Jag funderar på att släppa Feykir i Svens hage idag och inte ta hem honom förrän vi får en tid på Åby. Hästarna har det så himla bra i den enorma hagen! Samtidigt undrar jag om han vill komma in på natten och lägga sig ner om han har ont i benen? Synd att han inte kan prata...

Senare ikväll ska Alice och jag se Saw 3D på bio, jag kommer dö!

/Julia

Inte okej, egentligen

- Hur mår barnen i Tjernobyl?
- Strålande

HAHAHAHAHAHA

Vad vet du egentligen?

Idag har det varit mycket att göra i stallet. Det värsta jag vet är att sitta stilla, därför uppskattar jag livet där. Jag gillar fredagar i stallet. Jättemycket. Frågan är hur jag ska kunna åka ifrån Raudhetta i sex månader?!

Ikväll är alla på en nv-fest man måste ha biljetter till?! En kväll som denna är nog enda gången jag ångrar att jag hoppade av skolan. Nv-festerna är rätt legendariska, fyfan vad roliga dom är! Fast egentligen vill jag inte gå, jag såg att Richard ändå inte skulle dit. Hahahaha.

Men en kväll med Majken är inte heller fy skam. Nej, nu ljög jag.

Idag har jag ridit Tindra, Sota och Fina.
Det är helt sjukt vad pigg Sota är! Vi skrittade tre varv på travbanan, men hon hade nog gärna velat springa hela vägen. Jag förstår inte hur hon orkar?!
Jag red Tindra med Alice och Kolfinna på Djursjövägen. Det blev mörkt, vi blev livrädda och vände igen (modiga_tjejer_92_och_95).
Fina var en helt annan häst än sist jag red henne. Fan vad du är duktig Magda! :)

Imorgon kommer Anna-Stinas föräldrar till stallet. Anna-Stina borde också ha varit med!
När jag ser Litli ser jag Anna-Stina.

/Julia

Ridum Ridum

I helgen ska jag boka flygbiljett. I januari bär det av. A one way ticket to Iceland!

Jag har en känsla av att jag har förlorat min titel som cool hästbloggardrottning. Kommentarerna flödar inte direkt... ;)

Idag red jag Tindra, Sota och Trú på travbanan. Det är så roligt att rida!
Sota ska sättas igång nu. Hon tyckte det var överskattat att skritta, och ville hellre småspringa två varv däruppe. Jag trodde hon skulle dö - med den stora magen, men hon var inte ens svettig.
Tindra är verkligen världens finaste häst. Tack för att jag får rida henne Lollo!
Det är så roligt med pigga hästar. Feykir, när du blir frisk kanske du också bli pigg igen. Då jäklar, mustangen!
Trú var också rolig!
Jag säger bara en sak: när jag blir miljonär ska jag köpa en Childeric-sadel!

När jag är starkare än min hjärna och alla elaka tankar är allting så jävla underbart. Jag hade nästan glömt bort hur det känns. Peppar, peppar ta i trä.

/Julia

Fysikaliska storheter

Jag lyssnar på Billie the vision & the dancers och ljuger ihop en träningsdagbok. Eller nej, jag lyssnar på Bille the vision & the dancers, är inne på facebook, pratar med Alice och orkar inte riktigt med word-dokumentet.

(Skulle min f.d. idrottslärare råka läsa det här är jag död)

Så här är det. Om jag för träningsdagbok i x antal månader, springer 2,4 km fortare än jag gjorde i början av tvåan och sedan skriver ett arbete om hur viktigt det är att träna och inte äta pizza och chips, så får jag ett slutbetyg i idrott A. Det är tydligen komplicerat att läsa idrott på Komvux, så det hade varit jävligt skönt att ha gjort det här.
MEN, det finns två problem:
Ett: Jag sprang skitfort (så jävla osmart) i början av tvåan och jag kommer aldrig kunna slå den tiden!
Två: Jag tränar inte särskilt ofta (läs aldrig). Ridning räknas inte som träning (fuck you, fröken gympalärare). Jag har alltså INGENTING att skriva i min träningsdagbok.

Tänk när jag tränade friidrott 4 ggr i veckan + skolidrott och löpträningar. Då var jag duktig. Fan vad fort jag kunde springa då. Men det var då, det var ett helt annat liv.

Jag har inte fyllt i den där jävla träningsdagboken på flera månader, men ikväll ska det hända. Ikväll ska jag vara rebell och fejka alltihop. Jag ska skriva världens bästa träningsdagbok, helt ur min egna fantasi. Det är väl ändå tanken som räknas? För oj vad jag har tänkt många gånger att jag ska träna! ;)

Jag rör ju på mig rätt mycket på dagarna. Kan man kalla det ett aktivt jobb? Det är inget kontor i alla fall. Och eftersom jag rör mig såpass mycket på dagarna, måste man ju kunna översätta det till joggingturer och styrketräning? När vi fyllde loftet med höbalar till exempel? Det var bättre än Friskis & Svettis, och det var GRATIS!

Ser ni hur jag försöker släta över mina lögner? Haha.

Det sura är att jag ändå aldrig kommer få MVG i idrott. OCH VET NI VARFÖR?! Jo, jag föddes helt utan bollsinne och på danslektionerna fick jag alltid dansa med JONAS! Skolidrott var roligt fram till gymnasiet. Då blev det plötsligt 50 elever och EN fotboll. Har man storlek 35 i sko och gör självmål får man tillslut inte så många passningar. Död åt bollsporter! Ja DÖD!
Det enda roliga med skolidrotten på hela gymnasiet var friidrottsdagen i ettan. Jag slog alla med häpnad och hoppade högre än hela skolan (inklusive killarna) i stavhopp. Det trodde dom inte om lilla 35:an!

Nu ska jag ljuga ihop en träningsdagbok och hoppas på det bästa. Wish me luck!
Anita, jag hoppas innerligt att du inte hittar min blogg.

Idag har jag jobbat. Det har regnat hela dagen. Eller förresten, det har RUNNIT vatten från himlen. Men med regnställ och oljerock överlever man det mesta. Jag red Tindra i ösregnet, hon var helt sjukt pigg. Sedan longerade jag Sota, hon var inte heller så lat.

I somras hade jag en enda önskan: att sommaren aldrig skulle ta slut. Min önskan slog in och jag ska ha sommar till slutet av december. Sommarjobb alltså, eller höstjobb, eller vinterjobb? Jobb i alla fall. Jobb i stallet, jag älskar det!

/Julia

Det finns något episkt över dig

Igår ville jag helst lägga mig ner och dö någonstans, men den där känslan försvann någonstans. Skönt. Idag var en bra dag. Då kommer jag ihåg att andas. Då lyser alla solar. Överallt.
Jag är begreppet störd personifierat, men det är okej. Noll eller hundra. Allt eller inget.

Idag har jag jobbat, haft kvällsfodringen och ridit lektion för Margret. Jag red ut en timma på Tindra mitt på dagen. Hon är verkligen den roligaste hästen jag någonsin ridit. Det räcker med att tänka, så förstår hon!

När jag tog in hästarna till fodringen så tänkte jag på de där blixtarna människor utstrålar när de är stressade och jävligt tankspridda. Jag är en sådan blixt-människa. Jag skulle ta in Vaegir och Splaesir. I vanliga fall kan jag inte ens komma i närheten av dem. Mina blixtar skrämmer iväg dem, inte så konstigt.
I alla fall, jag började tänka på blixtarna, jag stängde av dem och tog ett djupt andetag. Sedan gick jag ut i hagen och båda hästarna kom fram till mig och jag kunde ta in dem. Vilken seger! För mig själv alltså.
Jag vet att halva stallet kan ta in Splaesir och Vaegir hur lätt som helst, men skit samma.
Det var coolt, i alla fall.

Vi åt soppa på fodringen, det var gott. Vi spelade Buzz, jag kunde som vanligt inte en enda fråga (men jag råkar vara Sveriges bästa gissare).

Jag red Bella på ridskolan. Det gick inte alls bra sist jag red henne, men idag förstod jag vilken rolig häst hon är, det var verkligen skitkul! Hon vill springa fort och rakt fram, hon är nog rolig på travbanan! ;)
Jag orkade inte ens oroa mig över att resten av gruppen skulle åka hem och säga till varandra att den där Julia, vad fan gör hon här egentligen?
Så där tänker jag jämt. Som sagt, stördheten personifierad.

När man så hemskt, hemskt gärna vill bli bra på något, måste man våga misslyckas för att sedan lära sig av det och på så sätt klättra uppåt. Jag vet att det är så.
Problemet är att jag aldrig vågar misslyckas. Då äter min hjärna upp mig. Det är sant.
Allt jag vill är att bli duktig på att rida, men först måste jag våga misslyckas.

/Julia